mipert skrev:
Jag har svårt för att förstå tjusningen för RAW som många digitalfotografer har, kanske någon kan ge sina skäl till valet?
Gosse, nu tryckte du på rätt knapp. Jag hatälskar RAW.
Den omtalade "renheten" består i att kamerans processor inte behandlat pixlarna än. Som du med all säkerhet känner till fångar varje element på bildsensorn bara upp ljus i en färg - rött, grönt eller blått. 50% av pixlarna känner av grönt, 25% rött och 25% blått.
För att transformera det till ett RGB-värde för varje enskild pixel sker en beräkning i kameran, där algoritmen tar hänsyn till färgvärdena för flera omkringliggande pixlar (det är just detta som det beryktade FOVEON-chippet inte ska behöva göra).
RAW-filen däremot är en minnesdump av värdena precis som de var. Utan RGB-konvertering. Tittar man på en enskild pixel så är skillnaden att i en JPEG- eller TIFF beskrivs en pixel som exempelvis [röd 112, grön 245, blå 12]. I en RAW-fil beskrivs varje pixel snarare som: [ljushet 240, färg grön]. Ljushetsskalan är ofta i 12 eller 14 bitar, vilket ger tusentals steg.
Den konverteringsprocess som normalt sker i ett chip i kameran kan nu förflyttas till persondatorn, och fotografen kan påverka en mängd variabler inför konverteringen.
Det är bland annat därför man kan "styra vitbalansen" i efterhand. Den valda vitbalansen är ju en parameter som används just vid konverteringen från rådata till rgb-data.
Jag använder RAW med min D1x när jag...
... fotograferar under knepiga ljusförhållanden.
... känner på mig att bilden kommer att behöva mycket efterbehandling.
... vet att bilden ska göras ordentligt stor i slutskedet.
... vill att bilden ska vara kliniskt fri från JPEG-artefakter. För mig är RAW i det här fallet bättre än TIFF av tre skäl: Färgbalansen kan justeras i efterhand, färgdjupet är bättre (12 bitar mot 8) och filerna blir mindre på minneskortet (7 mb mot 18)
Med RAW och Nikons programvara Capture (eller sharewarealternativet MacBibble) får jag möjlighet att styra färgbalansen med extra stor precision innan jag konverterar till JPEG eller TIFF.
Nikons RAW, som heter .NEF, är i 12-bitars färg. Jag konverterar till 16-bitars TIFF innan jag öppnar bilden i Photoshop och får njuta av att kunna göra ganska långtgående justeringar med bibehållen tonrikedom i den slutliga 8-bitarsbilden.
Med just Nikon D1x finns det ytterligare en aspekt på RAW. Kamerans CCD har ju inte kvadratiska pixlar, utan rektangulära. Genom att plåta i RAW kan jag delvis välja hur bilden interpoleras. Antingen kan de ursprungligen 4000 x 1300 pixlarna (ungefär) interpoleras till standardiserade 3000 x 2000. Eller 4000 x 2600. Det är inte ofta jag väljer det senare, men ibland så.
Men det finns nackdelar också:
1) RAW tar ordentlig plats på minneskortet. Runt 7 megabyte bilden (går att köra en komprimerad variant också, men då kan inte filerna öppnas av tredjepartsprogram för filformatet är hemligt).
2) Det är lååååååångsamt att processa, i synnerhet på mac. Nikons programvara för mac är underlägsen den för pc. Ska bli ändring nu i november, påstås det.
3) Kameran blir lite segare med RAW, buffertminnet hanterar färre exponeringar.
4) Också det som redan tagits upp - kan man öppna .NEF-filer om 10 år?
