Å ena sidan har vi en pressetik och photojournalism rules som har stenhårda etiska regler. De måste slå vakt om att bilderna inte är fejkade. De är redan misstrodda bland läsarna.
Här en intressant artikel från New York Times.
https://lens.blogs.nytimes.com/2015/10/16/staging-manipulation-ethics-photos/
Många har idag någon form av policy. Fast många inte.
Vad som skrämmer mig är att manipulera bilder blir allt enklare. Det kräver allt mindre kunskap att byta ut en himmel. ta bort ett objekt eller lägga till något.
På sociala medier är konkurrensen av att synas enorm. Alla vill synas och få sina bilder uppmärksammade.
Efterbehandligens mer avancerade funktioner börjar också nu gå att göra i IOS.
Vad som skrämmer mig är att vi som fotografer blir mindre viktiga. För vi drunknar i bilder som är till stor skapade i efterhand.
För mig är ett foto något där vi avbildat en bråkdel av vår samtid.
Nu börjar vi konkurrera med bilder där perfektionen är gjord i efterbearbetningen. Saker är tillagda, himmeln utbytt och störande objekt borttagna.
Ger vi oss in och gör likadant är vi inte fotografer utan snarare bildskapare och konstnärer.
Kanske kommer det inte att gå att stoppa den utvecklingen. När den stora allmänheten kommer kunna göra detta kommer vi inte kunna stoppa dem. De kommer omfamna möjligheten lika mycket som de älskade instragram filter.
