Hej alla!

Det råder delade meningar om val/användning av vindvinkel för lanskap.
Min egen erfarenhet är att bilder som är tagna med objektiv som är beredare än 24 mm blir de karaktärslösa och ospicifika. Man måste se de på en 2x2 meter projektionsduk för att se detalejrna. Nu pratar jag inte om en enkel solnedgång.

Var går gränsen för ett öppet perspektiv när man fotar landskap? Finns det någon gräns överhuvudtaget?

Tack för att ni delar med, era erfarenheter!

Njae, finns väl inga regler huggna i sten. Man kan fota landskap, porträtt och gatufoto med i stort alla brännvidder. Det är motivet och vad du vill framhålla som avgör.

Jag har objektiv både till Fuji och Canon som går från 15-17 mm till 900 mm, allt enligt med tender och motsvarande FF.
För landskap kan man egentligen använda allt av detta beroende på vad man vill uppnå. Många landskapsfotografer vill trycka ihop landskapet en del fotar helst med typ 70-200. Andra jobbar helst med en normalzoom som 24-105/4.
Ofta bör man ha kameran på stativ och eftersom man ofta gärna vill ha skärpedjup är inte ljusstyrka så viktig.
Sedan kan ju objektiv som 12-24 ge annorlunda och intressanta bilder. Samtidigt förvränger de bilderna en hel del. De avbildar inte världen som vi är vana att se den. Just det kan ju också skapa intressanta bilder.
Det finns med andra ord ingen regel och något objektiv som är optimalt.
Jag skulle nog säga att det är bra att börja med en normalzoom som 24-105. Efter en tid märker man om man helst går på mycket vidvinkel eller hellre lite mer tele.

mahsar sa:

Var går gränsen för ett öppet perspektiv när man fotar landskap? Finns det någon gräns överhuvudtaget?

Tack för att ni delar med, era erfarenheter!

Klicka för att se resterande...

Personligen kör jag väldigt vidvinkel vid astro landskap. Fisheye kan passa vissa gånger.

Jag tycker att vissa landskap som är bredare än djupa eller har få nivåer djupledsmässigt gör sig fina med vidvinkel.
Medan landskap med ett djupt som består av många lager bäst fångas med tele.

Jag som är mest intesserad av storslagna och dramatiska vyer (men sällan lycka finna några), har upptäckt att den glugg som jag använder mest i mitt fotograferande, är en på 28 mm. Detta till trots att jag har en 15 mm också, men om jag vill ha större omfång (eller hur man nu skall uttrycka sig) i bilderna, har jag på senare tid börjat med att ta flera bilder och slå ihop dom till ett panorama.

Om du vill slå ihop bilder till ett panorama, kan du i princip använda vilken brännvidd som helst, men jag skulle nog undvika de värsta vidvinklarna och telegluggarna i ett sådant sammanhang. Min bild på Taj Mahal, som är en panoramabild, tog jag med 28 mm. Kanske inte en optimal brännvidd för ändamålet, men det var den glugg som vid tillfället satt på kameran och resultatet blev väl något sådär, kanske. Jag överlåter till andra att bestämma hur bra jag lyckats, utifrån de kunskaper jag nu har, (och det är inte jättemycket).

Bilden tagen i Göteborgs hamn är också ett panorama, men den är tagen med en 50 mm glugg. Fördelen (som jag ser det) med att ta ett panorama med t ex en 28 mm, är att det finns mer utrymme att beskära efteråt, om behovet skulle uppstå, än om man använder sig av en längre brännvidd. Men som Flash Gordon (och några andra) redan varit inne på, du kan ta landskapsbilder med i princip vilken glugg som helst, beroendes på vilken effekt du vill uppnå. Vad man bör ha i tanken är att extrema vidvinklar ofta förvränger bilden (distortion), och bör kanske av den anledningen inte användas. Det finns förvisso raktecknande vidvinklar också, inte att förglömma.

Nu vet inte vi vilket system du har att bygga på, men om du vill ha en glugg som är lämpad för landskap (och mycket annat) och som har fått väldigt goda recensioner för sin optiska kvalité, så kanske du skall titta på en Nikon 14 - 24 /2,8. Men, det finns egentligen två nackdelar med den gluggen. Det ena är att den väger (~ 1kg) och den kostar närmare 18 000 :- (ny) senast jag kollade (och det var i dagarna), men om detta inte hindrar dig, och du kör ett system som är kompatibel med den gluggen, kanske det är ett alternativ.

På så sätt får du inte bara en glugg, utan alla bännvidder mellan 14 och 24 mm, det kan ju vara en besparande åtgärd så till vida att du knappast lär behöva köpa någon annan glugg inom dessa brännviddsomfång.

Det var mina funderingar i ämnet, jag önskar dig lycka till mellan valet och kvalet.

Fördelen med att fota landskap är att man inte behöver väldigt ljusstarka objektiv. Det gör man har mindre att kånka på. Mina normalobjektiv är 10-24/4 OIS, 16-55/2,8 och 50-140/2,8 OIS från Fuji. Till detta ett X-H1 med IBIS. Mycket sällan 100-400 får följa med.
Detta är inte extremt tungt.

Nu kommer jag från Canon FF och L-objektiv. Det var mycket mer att släpa på.
Då körde jag ändå främst på mindre ljusstarka objektiv för att det inte skulle bli för tungt.
Promenarar man bara runt kring kvarteret är detta inget problem. Skall man dra med sig all kamerautrustning i New Dehli när det är 5o grader varmt är det definitivt ett problem.
När man köper utrustning måste man tänka på hur man kommer använda den.
Min basutrustning är idag 10-24, 16-55 och 50-140 och X-H1 med IBIS. Sedan ett par lätta ljusstarka objektiv samt en godox blixt med trigger. Nu släpar jag inte runt med allt detta samtidigt.

Kanske ska säga att jag idag ofta använder mitt Nikon 20/1.8 nedbländat för landskap.
Detta faktiskt mycket oftare än min 14-24/2.8 som jag känner är för stor och tung ofta.

Vilken härlig frågeställning! "Var går gränsen för ett öppet perspektiv när man fotar landskap? Finns det någon gräns överhuvudtaget?"

Jag tror inte det finns någon gräns, men om man inte explicit vill åstadkomma något med valet av bildvinkel tänker jag mig att man bör hålla sig i närheten av samma bildvinkel som tänkt betraktningsavstånd. 120° bildvinkel på en mobilskärm ser lika absurt overkligt ut som 3° bildvinkel projicerat på en imax-duk.

På något vis tror jag det här också kan vara del i bakgrunden till uttryckssättet att normalobjektiv motsvarar ögats bildvinkel/brännvidd/perspektiv: en brännvidd motsvarande sensorns diagonal ger ganska precis samma bildvinkel som en 20x30 centimeter förstoring på en halvmeter avstånd (1.5ggr diagonalen osv).

Bilder fotade med korta brännvidder känns iaf ofta som förminskar s
för mig, medan långa brännvidder ibland kan få saker att kännas kusligt nära. Allt blir en fråga om vad man vill åstadkomma.

Tony johansson sa:

Nu vet inte vi vilket system du har att bygga på, men om du vill ha en glugg som är lämpad för landskap (och mycket annat) och som har fått väldigt goda recensioner för sin optiska kvalité, så kanske du skall titta på en Nikon 14 - 24 /2,8. Men, det finns egentligen två nackdelar med den gluggen. Det ena är att den väger (~ 1kg) och den kostar närmare 18 000 :- (ny) senast jag kollade (och det var i dagarna), men om detta inte hindrar dig, och du kör ett system som är kompatibel med den gluggen, kanske det är ett alternativ.

Klicka för att se resterande...

Jag var länge inne på att köpa 14-24 men tycker den känns obalanserad.
Nu fanns det för mig ett bättre alternativ nämligen tamron 15-30 f2.8 som har bildstabilisering. Jag tycker den presterar oerhört bra.

Sen blev priset typ 8000kr på E-infinity.

Visst handlar frågan om fototeknik, inte prylval eller köpråd?

hne sa:

Visst handlar frågan om fototeknik, inte prylval eller köpråd?

Klicka för att se resterande...

Det beror på hur man tolkar frågeställaren rubrik, antar jag .

Ts skriver;
"Min egen erfarenhet är att bilder som är tagna med objektiv som är beredare än 24 mm blir de karaktärslösa och ospicifika."

För mig blir formuleringen en fråga om lämplig
brännvidd för det tänka användningsområdet, d v s prylval.

Ts skriver;
"Finns det någon gräns överhuvudtaget " ?

Men, jag utesluter inte (i mitt fall), att jag feltolkat Ts rubrik och följdfrågor i texten, men jag har svarat utifrån hur jag tror Ts har ställt frågan.

Over and out.