Annons

Bonnier kör oskäligt avtal för frilansare?

Produkter
(logga in för att koppla)

MattiasL

Aktiv medlem
Problemet du beskriver finns såklart. Tydligen var det tillräckligt många som skrev på de föregående fulavtalen med mediehusen för att de ska fortsätta. Men frilansjournalister, inklusive fotografer, är bland de mest solidariska människor jag känner till. Vi må vara konkurrenter, men förstår också kollektivets vikt, och har ett relativt starkt fackförbund med skickliga förhandlare. Jag får bara hoppas att folk inser hur allvarligt det här "avtalet" är.
 

fieldcells

Avslutat medlemskap
Tycker att diskussionen är lite väl svartvit.

Ett annat sätt att se det är att arbetsgivaren betalar din timpeng för att producera innehåll och efter att du fått lönen så blir du bestört över att arbetsgivaren vill behålla det du producerat åt dem.
 

PMD

Aktiv medlem
Tycker att diskussionen är lite väl svartvit.

Ett annat sätt att se det är att arbetsgivaren betalar din timpeng för att producera innehåll och efter att du fått lönen så blir du bestört över att arbetsgivaren vill behålla det du producerat åt dem.
Frilansare är vanligen inte anställda.
 

fieldcells

Avslutat medlemskap
Frilansare är vanligen inte anställda.
Absolut.

Min poäng är att det är skillnad mellan att anlita någon för ett uppdrag eller att köpa en färdig produkt av dem. Det finns åtskilliga stockphoto-sajter och bildbyråer om man vill sälja ett färdigt foto till många. Bonnier verkar vara mer intresserade av att anlita någon för att utföra en tjänst såsom att ta ett specifikt foto och då kan det vara logiskt att de får behålla arbetet de betalade för att du skulle utföra.

För att citera avtalet:

Till att börja med tycker vi att det är rimligt att BN erhåller rättigheterna till många av de arbeten som vi beställer och är med och planerar och skapar.
De köper inte ett fotografi. De betalar för skapandet av fotografiet.
 

MattiasL

Aktiv medlem
Tycker att diskussionen är lite väl svartvit.

Ett annat sätt att se det är att arbetsgivaren betalar din timpeng för att producera innehåll och efter att du fått lönen så blir du bestört över att arbetsgivaren vill behålla det du producerat åt dem.
Du blandar ihop det med att vara anställd. Som frilans har du noll anställningstrygghet och inga garantier i övrigt. Du säljer rätten att publicera det arbete du utför. Att du sedan behåller rätten till ditt material är enda sättet att göra frilansandet ekonomiskt hållbart. Att förhandla bort upphovsrätten har alltid varit möjligt, men har kostat. Vad Bonniers gör här är att använda sin enormt starka position på marknaden för att få ensamrätt och spridningsrätt till säg en tredjedel av vad det normalt kostar. Fortsätter det så, så kommer det inte finnas möjlighet att arbeta med journalistik.

Att inte ha upphovsrätten är det pris mediehusen betalar för flexibiliteten det innebär att anlita frilansar per timme istället för att ha dem tillsvidareanställda. Nu försöker de finta bort det.
 

fieldcells

Avslutat medlemskap
Du blandar ihop det med att vara anställd.
Nej.

Att förhandla bort upphovsrätten har alltid varit möjligt, men har kostat. Vad Bonniers gör här är att använda sin enormt starka position på marknaden för att få ensamrätt och spridningsrätt till säg en tredjedel av vad det normalt kostar.
Med andra ord är avtalet inte huvudproblemet utan ersättningsnivån.
 

MattiasL

Aktiv medlem
Nja, att vara frilans är rätt avhängigt av att behålla kontrollen över sitt material. Nu försöker Bonniers erbjuda frilansarna en tillvaro av noll anställningstrygghet och inte kompensera för det. Det vi säljer är rätten att publicera, inte kontrollen över materialet.

Visst kan ett tre gånger högre arvode någon gång vara värt att ge någon ensamrätt, men det tillhör undantagen och är knappast vad vi pratar om här.

Är du själv frilans?
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
[...]
Att vägra leverera kommer inte vara en hållbar strategi så länge det finns lika långa köer som till Antikrundan av folk som vill sälja till svältpriser eller t.o.m. ge bort bilderna möjligen i avsikt att få in en fot på marknaden.
Att kollektivt i förening vägra leverera kallas att strejka. Det har historiskt i vissa fall varit enda sättet att bli överens om de förhållanden som skall råda och vara långsiktigt hållbara.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Att kollektivt i förening vägra leverera kallas att strejka. Det har historiskt i vissa fall varit enda sättet att bli överens om de förhållanden som skall råda och vara långsiktigt hållbara.

Ja jag var en av de som ledde strejken på Linjeflyg om det var 1970 eller 1971 och deltog i förhandlingarna, så jag vet t.o.m. vad en vild stejk är och hur systemet funkade redan då för att lägga lock på dessa. Den hanteringen utvecklade de sossestyrda facken efter strejken i malmfälten. Gick inte så där jättebra för oss heller. Slutade med att jag lämnade LIN rätt snart efter det och jag lämnade även mitt första yrke som flygtekniker för evigt.

Innan ni fotografer på allvar tar er an Bonniers så kan ni ju värma upp er med att läsa "Typerna och den datoriserade draken" som skrevs av Sture Ring på DN från 1981. Lustigt nog producerad av Förlags AB Marieberg och tryckt hos DN:s tryckeris Civilavdelning.

Jag följde utvecklingen på nära håll på DN då jag jobbade ett tag för en liten ingenjörsfirma (INGOL) som var inhyrd bl.a. för att hjälpa till med ombyggnad av tryckverken för den nya tekniken som kallades "direktlito". Man ersatte gjutningen av de sadelformade högtrycksmatriserna med en distans i aluminium som man kunde spänna fast "offsetplåtarna" i. Sedan måste en del valsar förkoppras för att stå emot det vatten som dessa gamla tryckverk inte var gjorda för.

Det hade varit mycket av "förhandlingar, konflikter och strejker" på DN/Expressen under 70-talet och konflikterna på DN var de kanske första stora kraftmätningen i Sverige mellan anställda och fack kring datoriserad produktion. Det var ingen tillfällighet att de gjorde allt för att knäcka grafikerna. De som jobbade på DN hade kunnat driva upp sina löner mer än många andra i den grafiska branschen därför att de helt jobbade med färskvara. Jag ska inte säga att det begicks produktionssabotage men det räcker ju med att säga att under den tiden jag jobbade där så hände det rätt ofta att pappersbanan gick av och för att det skulle ske räckte det med att någon kom åt en papperskant så där i förbigående och då tickade pengarna iväg snabbt. Det kanske inte blev några tidningar till Gotland den dagen t.ex.

Inte ens DN hade råd med detta och än värre var det för de som tryckte veckotidningarna. Men de som tryckte veckotidningar kom snart på att de kunde parera de lönekostnader som DN-grafikerna drivit upp genom att helt enkelt trycka i andra länder. Så tidningen "SE" började man trycka i Finland, om jag inte missminner mig och en del annat trycktes i Ungern. Det var mer lönsamt att trycka i Ungern och skeppa tidningarna till Sverige än i Sverige. Idag finns inte längre några tryckhallar i Bonnier-husets gatuplan. Jag jobbade där också (uthyrd av INGOL) under en sommar i djuptryckstryckeriet och tryckte veckotidningar. Så de som var med att betala DN-grafikernas initiala framgångar var de som fick sparken i veckotidningsproduktionen. De var grafiker de med.

Mig veterligen har väldigt lite sagts om denna outsorcing av trycktjänster som belv resultatet i den delen av tryckbranschen som inte tryckte färskvara.

Nåväl "journalisterna" blev vinnarna efter dessa konflikter för de tog över mycket av grafikernas jobb. De fick skriva in texterna direkt i datorsystemen och de som sysslat med korrekturläsning avskedades de med för deras jobb gjordes av stavnings- och avstavningsprogrammen. Grafikerna snackade om att kvaliteten på tidningarna skulle rasa och det gjorde den men under den här tiden var det inte det som var det värsta, utan att man hade så stora initiala problem med tekniken. Offset-plåtarna som gick direkt mot det hårda och slipande pappret istället för mot gunnivalsar som i riktiga offset-pressar var för mjuka och höll inte. Många fick länge bleka tidningar som knappt gick att läsa eller tidningar med sidor som var helt blanka. I det sammanhanget var journalisternas taskiga stavning eller avstavning det minsta problemet i sammanhanget. Bonniers fick rätt även där. Idag har datorprogrammen blivit bättre på stavning och avstavning och det är tillräckligt bra för att endast en mycket liten del av läsarna ska orka tjafsa.

I mitten av 1800-talet illustrerades tidningarna av xylografer som ristade dessa illustrationer med kopparsticksverktyg i ändträ av boxbomträ. När så filmtekniken kom så slogs dessa obarmhärtigt ut då fotografering var oerhört mycket effektivare och billigare än xylografin. Nu står vi i slutet av "fotografernas era" där framställningen av digitala fotografier effektiviserats oerhört starkt och där det nu finns DAM-system som kan utföra det efterarbete som bara fotograferna kunde i början. Det blir inte alls lika bra som om jag skulle ha gjort det säger kanske fotografen. "Nää vi vet det" , säger den som tidigare hade fotografen anställd, "men det blir tillräckligt bra för att ingen ska bry sig". Har ni hört det förr?

Förvänta er inte någon "rättvisa" i en konflikt med ett företag som Bonnier för de gör vad de gör för att de kan göra det de upptäckt att de faktiskt kan. Återigen, grafiska facket på DN/Expressen var ett väldigt starkt fack och de var kanske det starkaste och mest taktiskt drivna fack som vi sett i Sverige men inte ens de hade en chans mot Bonniers. Men lycka till ändå. Ni kommer behöva det.
 
Senast ändrad:

fotobollfoto

Aktiv medlem
[...] Men lycka till ändå. Ni kommer behöva det.
Så vad gör Bonniers ifall ingen frilansande fotograf ställer upp på det avtal som finns nu. Alltså ingen.
Köper de bilder från Finland då? Eller låter de journalisterna göra bilder med sina datorer?
Eller gör de helt enkelt tidningar och böcker utan fotografier?
 

hne

Aktiv medlem
Så vad gör Bonniers ifall ingen frilansande fotograf ställer upp på det avtal som finns nu. Alltså ingen.
Köper de bilder från Finland då? Eller låter de journalisterna göra bilder med sina datorer?
Eller gör de helt enkelt tidningar och böcker utan fotografier?
Har du missat att det i många fall redan är samma person som förväntas filma, fota, göra intervjuer, skriva ihop en artikel och klippa ihop ett nyhetsinslag till webb-TV?
 

iSolen.se

Guest
Ja jag var en av de som ledde strejken på Linjeflyg om det var 1970 eller 1971 och deltog i förhandlingarna, så jag vet t.o.m. vad en vild stejk är och hur systemet funkade redan då för att lägga lock på dessa. Den hanteringen utvecklade de sossestyrda facken efter strejken i malmfälten. Gick inte så där jättebra för oss heller. Slutade med att jag lämnade LIN rätt snart efter det och jag lämnade även mitt första yrke som flygtekniker för evigt.

Innan ni fotografer på allvar tar er an Bonniers så kan ni ju värma upp er med att läsa "Typerna och den datoriserade draken" som skrevs av Sture Ring på DN från 1981. Lustigt nog producerad av Förlags AB Marieberg och tryckt hos DN:s tryckeris Civilavdelning.

Jag följde utvecklingen på nära håll på DN då jag jobbade ett tag för en liten ingenjörsfirma (INGOL) som var inhyrd bl.a. för att hjälpa till med ombyggnad av tryckverken för den nya tekniken som kallades "direktlito". Man ersatte gjutningen av de sadelformade högtrycksmatriserna med en distans i aluminium som man kunde spänna fast "offsetplåtarna" i. Sedan måste en del valsar förkoppras för att stå emot det vatten som dessa gamla tryckverk inte var gjorda för.

Det hade varit mycket av "förhandlingar, konflikter och strejker" på DN/Expressen under 70-talet och konflikterna på DN var de kanske första stora kraftmätningen i Sverige mellan anställda och fack kring datoriserad produktion. Det var ingen tillfällighet att de gjorde allt för att knäcka grafikerna. De som jobbade på DN hade kunnat driva upp sina löner mer än många andra i den grafiska branschen därför att de helt jobbade med färskvara. Jag ska inte säga att det begicks produktionssabotage men det räcker ju med att säga att under den tiden jag jobbade där så hände det rätt ofta att pappersbanan gick av och för att det skulle ske räckte det med att någon kom åt en papperskant så där i förbigående och då tickade pengarna iväg snabbt. Det kanske inte blev några tidningar till Gotland den dagen t.ex.

Inte ens DN hade råd med detta och än värre var det för de som tryckte veckotidningarna. Men de som tryckte veckotidningar kom snart på att de kunde parera de lönekostnader som DN-grafikerna drivit upp genom att helt enkelt trycka i andra länder. Så tidningen "SE" började man trycka i Finland, om jag inte missminner mig och en del annat trycktes i Ungern. Det var mer lönsamt att trycka i Ungern och skeppa tidningarna till Sverige än i Sverige. Idag finns inte längre några tryckhallar i Bonnier-husets gatuplan. Jag jobbade där också (uthyrd av INGOL) under en sommar i djuptryckstryckeriet och tryckte veckotidningar. Så de som var med att betala DN-grafikernas initiala framgångar var de som fick sparken i veckotidningsproduktionen. De var grafiker de med.

Mig veterligen har väldigt lite sagts om denna outsorcing av trycktjänster som belv resultatet i den delen av tryckbranschen som inte tryckte färskvara.

Nåväl "journalisterna" blev vinnarna efter dessa konflikter för de tog över mycket av grafikernas jobb. De fick skriva in texterna direkt i datorsystemen och de som sysslat med korrekturläsning avskedades de med för deras jobb gjordes av stavnings- och avstavningsprogrammen. Grafikerna snackade om att kvaliteten på tidningarna skulle rasa och det gjorde den men under den här tiden var det inte det som var det värsta, utan att man hade så stora initiala problem med tekniken. Offset-plåtarna som gick direkt mot det hårda och slipande pappret istället för mot gunnivalsar som i riktiga offset-pressar var för mjuka och höll inte. Många fick länge bleka tidningar som knappt gick att läsa eller tidningar med sidor som var helt blanka. I det sammanhanget var journalisternas taskiga stavning eller avstavning det minsta problemet i sammanhanget. Bonniers fick rätt även där. Idag har datorprogrammen blivit bättre på stavning och avstavning och det är tillräckligt bra för att endast en mycket liten del av läsarna ska orka tjafsa.

I mitten av 1800-talet illustrerades tidningarna av xylografer som ristade dessa illustrationer med kopparsticksverktyg i ändträ av boxbomträ. När så filmtekniken kom så slogs dessa obarmhärtigt ut då fotografering var oerhört mycket effektivare och billigare än xylografin. Nu står vi i slutet av "fotografernas era" där framställningen av digitala fotografier effektiviserats oerhört starkt och där det nu finns DAM-system som kan utföra det efterarbete som bara fotograferna kunde i början. Det blir inte alls lika bra som om jag skulle ha gjort det säger kanske fotografen. "Nää vi vet det" , säger den som tidigare hade fotografen anställd, "men det blir tillräckligt bra för att ingen ska bry sig". Har ni hört det förr?

Förvänta er inte någon "rättvisa" i en konflikt med ett företag som Bonnier för de gör vad de gör för att de kan göra det de upptäckt att de faktiskt kan. Återigen, grafiska facket på DN/Expressen var ett väldigt starkt fack och de var kanske det starkaste och mest taktiskt drivna fack som vi sett i Sverige men inte ens de hade en chans mot Bonniers. Men lycka till ändå. Ni kommer behöva det.
Ett fack som slåss mot teknikutveckling...det kunde man räkna ut med tårna att de skulle förlora.

Oskäliga avtal är en annan sak.
 

snap01

Aktiv medlem
Nja, att vara frilans är rätt avhängigt av att behålla kontrollen över sitt material. Nu försöker Bonniers erbjuda frilansarna en tillvaro av noll anställningstrygghet och inte kompensera för det. Det vi säljer är rätten att publicera, inte kontrollen över materialet.

Visst kan ett tre gånger högre arvode någon gång vara värt att ge någon ensamrätt, men det tillhör undantagen och är knappast vad vi pratar om här.

Är du själv frilans?
Han kanske jobbar på Bonniers 😎
 

Stefan Åhbeck

Ny medlem
S9-standard

Skrivande journalisters liggande Samsungbilder kommer att dominera framöver. Fler och fler chefredaktörer kräver att det uteslutande ska vara liggande bilder i 18,5:9-format i både print och webb. Inte blir det snyggt inte. Men det är vad vi kommer att få se eftersom dom fortsättningsvis endast kommer att kunna producera "bilder" på egen hand. SKRIV INTE PÅ!
 

fotobollfoto

Aktiv medlem
Har du missat att det i många fall redan är samma person som förväntas filma, fota, göra intervjuer, skriva ihop en artikel och klippa ihop ett nyhetsinslag till webb-TV?
Nä.
Men jag gjorde en utvikning utifrån en annan inlägg om vad som hände grafikerna på DN. Deras arbete togs över av journalisterna och ny teknik. Poängen var en helt annan.

Jag har inte läst texten i trådens avtal. Men det är väl inte omöjligt att de använder samma avtal (eller samma innehåll) för alla frilansyrken.
 

MattiasL

Aktiv medlem
Har du missat att det i många fall redan är samma person som förväntas filma, fota, göra intervjuer, skriva ihop en artikel och klippa ihop ett nyhetsinslag till webb-TV?
Fast det här gäller även skrivande journalister så förhoppningsvis vägrar de också.
 

PMD

Aktiv medlem
Fast det här gäller även skrivande journalister så förhoppningsvis vägrar de också.
För texter de skriver också?

Skrivande journalister har kanske inte samma benägenhet att vilja återanvända bilder de tagit. En fotograf är rimligen mer van vid att ha ett eget bildarkiv.
 

ErlandH

Aktiv medlem
För texter de skriver också?
Ja, för texter också. Skriver jag en text för tidskriften A vill Bonnier kunna använda den i alla andra tidskrifter också – samt Expressen, DN och Sydsvenskan. Utan att jag får betalt. Dessutom kan texten bearbetas (både kortas och skrivas om) till oigenkännlighet. Och säljas för att användas i reklam. Utan att jag ens behöver bli tillfrågad.
 
ANNONS