[Hujeta]

Terje H skrev:

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet, har sysslat aktivt med landskapsfoto i 40 år. Det är ett svårt motivområde, helt enkelt för att de goda bilderna mer vilar på fotografens bildspråk än på motiven. I motsats till exempelvis bilder på fåglar och däggdjur.

Visst är ett speciellt och udda landskap spännande att jobba med, men tittar man på landskapsbilder från olika fotografer så hittar man tusentals likartade bilder från exempelvis Grand Canyon eller Yosemite. Man drunknar i ett bildflöde som alla påkallar om maximal uppmärksamhet. Ljuset är fint och dramatiskt, oftast på morgonen eller kvällen, men bilderna är samtidigt tråkiga i sina klichéer.

Bästa tipset jag kan ge är att bli ögonblickets mästare. Använd det befintliga ljuset du har för stunden, på bästa möjliga sätt. Vänta inte på ljuset, välj det som finns. Sök bilder, kompositioner - och välj sedan en teknisk lösning som förstärker detta.

Titta på bilder från de absolut bästa landskapsfotograferna; vad gör deras bilder så unika?

Bilden jag visar här är från en plats som heter Lepsøy, söder om Bergen i Norge. En plats de flesta inte känner till. Bilden är analog (diabild), ljuset var platt och det var mulet. För att få fram färgerna och den stämning jag önskade så gjorde jag en multiexponering i kameran - där en av exponeringarna är mot brun vegetation i oskärpa. Bilden vilar mer på sitt uttryck än på det ursprungliga motivet.

Bilden är från 1994.

Kan skriva mer om ämnet, så jag får återkomma efterhand.

Mvh Terje

Bifogad fil 148312

Kul att du tittar in Terje! Tycker du sätter huvudet på spiken i vad du skriver. När jag läser genom olika medier om landskapsfoto är det väldigt ofta återkommande teman om hur man ska göra enligt mallen för att det ska bli bra bilder. Det har varit väldigt hjälpsamt i en början, men samtidigt inser jag att det fort blir hämmande och man lätt fastnar i en rutin.

Det du nämner i det andra stycket, är något jag finner mycket intressant. Just att kunna gå ut i sin näromgivning till exempel och ändå hitta intressanta motiv och ta bilder man kan bli nöjd med, då har man nått långt anser jag. Alla som har basal kunskap om kameror och har tillgång till den utrustningen kan ta de vanliga landskapsbilderna, om man har "ett bra" motiv framför sig.

Så som jag ser det finns det två kategorier av duktiga landskapsfotografer;

1) De som har god teknisk kunskap och framförallt ett starkt driv av att vara ute i naturen, kånka runt på utrustningen och jaga ljuset. Exempelvis Thomas Heaton som jag tycker tar fantastiskt bra bilder (om än väldigt traditionella), där hans kärlek för naturen genomsyrar bilderna.

2) De som kan komma till vad som verkar vara en ordinär plats, men ändå extraordinära bilder. Ett exempel är nedan bild av Michael Kenna, som lyckas ta en unik bild på ett motiv som måste ha fotats en miljon gånger.

Vore intressant att höra mer om dina tankar i ämnet.

[Terje H]

Hujeta skrev:

Kul att du tittar in Terje! Tycker du sätter huvudet på spiken i vad du skriver. När jag läser genom olika medier om landskapsfoto är det väldigt ofta återkommande teman om hur man ska göra enligt mallen för att det ska bli bra bilder. Det har varit väldigt hjälpsamt i en början, men samtidigt inser jag att det fort blir hämmande och man lätt fastnar i en rutin.

Det du nämner i det andra stycket, är något jag finner mycket intressant. Just att kunna gå ut i sin näromgivning till exempel och ändå hitta intressanta motiv och ta bilder man kan bli nöjd med, då har man nått långt anser jag. Alla som har basal kunskap om kameror och har tillgång till den utrustningen kan ta de vanliga landskapsbilderna, om man har "ett bra" motiv framför sig.

Så som jag ser det finns det två kategorier av duktiga landskapsfotografer;

1) De som har god teknisk kunskap och framförallt ett starkt driv av att vara ute i naturen, kånka runt på utrustningen och jaga ljuset. Exempelvis Thomas Heaton som jag tycker tar fantastiskt bra bilder (om än väldigt traditionella), där hans kärlek för naturen genomsyrar bilderna.

2) De som kan komma till vad som verkar vara en ordinär plats, men ändå extraordinära bilder. Ett exempel är nedan bild av Michael Kenna, som lyckas ta en unik bild på ett motiv som måste ha fotats en miljon gånger.

Vore intressant att höra mer om dina tankar i ämnet.

Tycker dina två exempel på landskapsfotografer är bra fördelade, möjligen hade jag lagt in en tredje kategori för de fotografer som arbetar med konceptuellt - bilder i en extrem alldaglig karaktär, på gränsen till banala - men ändå geniala. Exempelvis Robert Adams och Gerry Johansson.

Att kunna gå ut i sin nära omgivning tycker jag är mycket intressant. Visst har jag varit på spännande platser som många andra, men ändå är huvuddelen av mina bilder från närmiljön. Dessutom gillar jag bättre att återkomma till platser, än att hela tiden leta efter nya. Det ger en unik möjlighet att kunna se förändringar både i ljuset, landskapet - och givetvis inom mig själv, med mitt humör och mina känslor.

[gunte]

Sen när man sitter där vid bäcken så är Terjes gamla tips inte dumt, 4 F..
Fundera, filosofera, fika, fotografera, det kör jag med allt som oftast..hoppas jag inte avslöjade för mycket nu mäster ;)

[Terje H]

gunte skrev:

Sen när man sitter där vid bäcken så är Terjes gamla tips inte dumt, 4 F..
Fundera, filosofera, fika, fotografera, det kör jag med allt som oftast..hoppas jag inte avslöjade för mycket nu mäster ;)

Fika, fundera, filosofera, fotografera - man börjar med att fika. Sedan kan man om man vill lägga in ett fika mellan varje av de andra också... :D

[Tony johansson]

Först vill jag skänka en tanke till Ts, detta var ett uppfriskande inslag i jämförelse med det som vanligen avhandlas här på Fs (och som förvisso inte är mindre intressant för det), nämligen det tekniska, d v s kamera och kringutrustning, (till smått absurda proportioner).

Nu har vi en tråd som handlar om bilden (och vägen dit) eller om man hellre vill, har bilden i fokus. Låt oss hoppas att denna tråden kan hållas ren från ovidkommande utan just diskutera det som var Ts intention med tråden, mycket uppfriskande.

Precis som Ts upplever jag en liknande situation, en stagnation och svårighet att "se" bilden. Terje (och någon annan ?) föreslog att "gräv där du står" och jag är benägen att hålla med där, även om jag inte själv gör just det, men det går ju att ändra på. Även om det inte blir några "keepers" av ett sådant förfarande (i mitt fall), är det sannolikt nyttig övning.

Tack för det, jag behövde den knuffen. Intressant är också att det föreslås att man skall börja med att ta en fika, och faktum är att jag tycker det är en utmärk approach som jag kände igen från den tiden då jag var aktiv med s.k sportfiske. När man kom till ett vatten man inte varit på tidigare, satt man sig ner i gräset eller vad det nu var för underlag, och tog en fika. Varför ? För att läsa av vattnet och för att se om det fanns någon aktivitet under vattenytan s a s.

Samma approach kan användas inom fotografin, har jag nu förstått. Sätt dig ner och koppla av, samtidigt som man tittar efter potentiella motiv/utsnitt/kompositioner etc. Det känns som att det finns mycket mer jag skulle vilja säga i det här ämnet, men jag tror jag nöjer mig med detta inledande bidrag i tråden, så att det inte blir en novell ;-).

[PMD]

Tony johansson skrev:

Precis som Ts upplever jag en liknande situation, en stagnation och svårighet att "se" bilden.

Dito. Jag håller helt med om att det inte är alldeles nödvändigt att leta rätt på nya platser att fotografera hela tiden. Det kan nog vara en nyttig övning att ta bilder på samma landskap under en längre tid. Dels kanske man kommer på nya sätt att fotografera den bekanta platsen och dels kanske man ser nya saker där beroende på tid, väder och årstid.

Det finns dock en bra anledning till att ibland söka upp nya platser. Nya vyer ger ny inspiration. Det är analogt med att ny utrustning kan ge ny inspiration (bara en liten tangent här, Tony! :-)

På en bekant plats kan man förmodligen ta sig tid att studera motivet en bra stund innan man börjar fotografera. Det kanske underlättar. Det jag tycker att jag brukar misslyckas mest med är dock när jag "ser" en fantastisk bild som håller på att försvinna. Fotografiet brukar sen inte alls likna det jag "såg".

Som jag tror att jag har skrivit i en tråd liknande den här så är det svåra att översätta den 3D-vy som man ser med ögon och hjärna till ett tvådimensionellt fotografi som påminner om verkligheten. Ju kortare tid man har på sig desto svårare är det väl, men jag tycker att detta är den största svårigheten av alla när det gäller att fotografera landskap (i naturen eller i urbaniserade områden; det spelar inte så stor roll).

[jonasfj]

En enkel sak som verkar fungera för mig: Ju mer arbete jag lägger ner, desto bättre blir bilderna.

1. Man måste ge sig ut. Varsomhelst är bättre än soffan

2. Bra ljus hjälper. Det kan betyda olika saker i olika sammanhang, men oftast hjälper det när ljuset har en tydlig riktning, dvs. när solen står relativt lågt

3. Gå upp tidigt är en bra ide.

4. Var flexibel. Ibland har man planerat för en soluppgång, men dimman ligger tät. Det är lätt att tappa sugen, men det är verkligen en möjlighet!

5. Ta bilden du hade tänkt dig, men glöm inte att experimentera. Gå runt, sök nya vinklar, gå lågt, gå högt, arbeta med olika brännvidder, jobba med detaljer som kan hjälpa dig berätta din historia

6. Jobba lite med film vid sidan om. Det ger ofta nya impulser

7. Utvärdera resultatet när du kommer hem. Fundera på vad du gillar och kan fortsätta utveckla och fundera på vad du missade

[Tony johansson]

PMD skrev:

Det finns dock en bra anledning till att ibland söka upp nya platser. Nya vyer ger ny inspiration. Det är analogt med att ny utrustning kan ge ny inspiration (bara en liten tangent här, Tony! :-)

Delar helt din uppfattning i detta PMD, därav en av anledningarna till varför jag tenderar att söka mig till nya platser, då är jag mer nyfiken och sökande , än om jag är i närområdet.

Det kanske kan jämföras med ett äktenskap; Det kanske inte är så spännande efter (låt oss säga) trettio år ;-). Låt mig ta som ett konkret exempel. Precis i mitt närområde har jag ett natura 2000 område. Där nere har jag sprungit sedan barnsben på jakt efter (framförallt) havsvandrande öring och det är ett ganska naturskönt område.

Där nere kan säkert en riktig fotograf spendera hela sitt liv och hitta motiv att fotografera, men i mitt fall kommer jag då fram till analogin med äktenskapet; Jag tycker inte det är så upphetsande att springa där nere längre, helt enkelt.

PMD skrev:

Det jag tycker att jag brukar misslyckas mest med är dock när jag "ser" en fantastisk bild som håller på att försvinna. Fotografiet brukar sen inte alls likna det jag "såg". Som jag tror att jag har skrivit i en tråd liknande den här så är det svåra att översätta den 3D-vy som man ser med ögon och hjärna till ett tvådimensionellt fotografi som påminner om verkligheten.

Säg nu inte att det kom som en överraskning !?

[Tony johansson]

jonasfj skrev:

En enkel sak som verkar fungera för mig: Ju mer arbete jag lägger ner, desto bättre blir bilderna.

Det är ungefär som Ingemar stenmark svarade en reporter; Ju längre jag håller på, desto mer tur har jag.

jonasfj skrev:

1. Man måste ge sig ut. Varsomhelst är bättre än soffan

What !? Måste man gå ut !? WTF och jag som brukar ligga i soffan eller sitta framför datorn och skriva på något forum istället ! Ja jösses Amalia, nu har vi kommit något på spåret ! (P.s, ta inte illa upp, jag kunde bara inte låta bli).

jonasfj skrev:

2. Bra ljus hjälper. Det kan betyda olika saker i olika sammanhang, men oftast hjälper det när ljuset har en tydlig riktning, dvs. när solen står relativt lågt.

Enig

jonasfj skrev:

3. Gå upp tidigt är en bra ide.

Det är förvisso sant, men högst individuellt. I mitt fall (som nattarbetare) är det inte aktuellt att gå upp tidigt. Däremot att gå och lägga sig tidigt ;-)

jonasfj skrev:

4. Var flexibel. Ibland har man planerat för en soluppgång, men dimman ligger tät. Det är lätt att tappa sugen, men det är verkligen en möjlighet!

Enig !

jonasfj skrev:

5. Ta bilden du hade tänkt dig, men glöm inte att experimentera. Gå runt, sök nya vinklar, gå lågt, gå högt, arbeta med olika brännvidder, jobba med detaljer som kan hjälpa dig berätta din historia

Enig !

jonasfj skrev:

6. Jobba lite med film vid sidan om. Det ger ofta nya impulser

Det är naturligtvis individuellt och inte aktuellt (i mitt fall), men den här tråden riktar sig inte bara till mig, så ok.

jonasfj skrev:

7. Utvärdera resultatet när du kommer hem. Fundera på vad du gillar och kan fortsätta utveckla och fundera på vad du missade.

Bra idé, men gör inte alla det !? Jag menar, tittar på bilderna man tagit !? Ibland känns det att man träffat rätt, utan att man har sett bilden (annat än på skärmen på kameran) och känt att Hm, där satt den (kanske).

[Tomasz]

För att svara på PMD:s problem, när man upplever landskapet så underbart med sina två ögon och ser det i 3D: Jag brukar blunda med ett öga, och då dissar jag ofta vad jag ser.
Men det finns mer i detta. Man vandrar ju i landskapet, och själva rörelsen genom det skapar en extra dimension som inte kan fångas i en bild. Så väldigt ofta finner jag mig bedårad av vad jag ser, och förtvivlad över att jag inte kan dela det i en bild. Men man kan ju förstås filma det, eller bara ta med sig den man helst vill dela upplevelsen med.

Dock har jag ett för mig mycket irriterande problem: När jag är ute och åker bil ser jag ofta "fantastiska" bilder. Men det går fanken inte att stanna där jag ser det! Antingen är det motorväg eller en supersmal men livligt trafikerad "traktorstig." Jag brukar, när jag är hemma, kolla kartan för att se om det finns något sätt att komma på plats för att fotografera och det finns det ibland. Men det är inte alltid man kan enkelt kan återvända till platsen, om den t.ex. ligger låååångt borta.
Hur ska man göra då? Skita i att man hindrar/är farlig för andra, eller våndas och bevara bilden som ett skönt minne bara?

[PMD]

Tony johansson skrev:

Säg nu inte att det kom som en överraskning !?

Nejdå, jag har kämpat med det av och till i snart 50 år. :-)

[Tony johansson]

PMD skrev:

Nejdå, jag har kämpat med det av och till i snart 50 år. :-)

Så länge det finns liv, finns det hopp. "Always look at the bright side of life" :-))) !

[PMD]

Tomasz skrev:

Dock har jag ett för mig mycket irriterande problem: När jag är ute och åker bil ser jag ofta "fantastiska" bilder.

Det där känner jag igen. Speciellt irriterande är det när ljuset faller lågt och det finns fantastiska molnformationer. Ibland har jag försökt med mobiltelefonen (eller en kompaktkamera), men det blir sällan bra genom en vindruta som ofta är nedsölad av krossade insekter.

Man får helt enkelt finna sig i att en del bilder kan man bara spara i minnet (sitt eget alltså :).

[Terje H]

Det intressanta är att landskapsfoto kan vara så ofantligt mycket, långt utanför de gängse mallarna. Det går att göra intressanta landskapsbilder på frihand, med blixt i stenhårt dagsljus, med sned horisont, ingen skärpa, vansinnigt "felexponerad", banalt enkelt med ett fåtal element så det blir genialt, anti-motiv som blir ögonöppnare just för att det är så tydligt anti mm.

Jag kan fotografera genom skitigt bilfönster, även fast bilen inte står still - kan stanna till i en parkeringsficka på landsvägen då jag sett något som är intressant, fascinerande, udda, ovanligt, humoristiskt, brutalt, extremt megatråkigt mm.

Allt detta berikar bildspråket, man fastnar inte i någon mall; med speciella ljusförhållanden, spännande motiv eller något som direkt skapar wow-känsla.

Jag har alltid med mig kameran, är beredd på att göra bilder när som helst. Ett fotograferingssätt som utvecklat sig genom åren.

[bildsten]

En trevlig och underhållande tråd som jag missat tidigare.
Jag har nog gjort för lite för att utvecklas som fotograf över huvudet taget.
Men Terjes tre eller fyra F brukar jag tänka på sedan jag hörde honom säga det en gång för bortåt 20 år sedan och det brukar underlätta när det fattas inspiration ute i busken.
Rätt ljus i alla ära, men jag är sällan där då, och nästa gång jag kommer förbi, är ljuset inte ett dugg bättre. Och lat som jag är så kliver jag inte upp på morgnarna då ljuset är fint.
Men ibland blir det bra bilder i "ickeljus", dis, dimma, snöoväder. åska och annat skitväder men det blir ju inga storslagna landskapsbilder precis.
Idag var jag på promenad med kameran för att försöka bli kvitt ryggvärken och det blev en bild på det lilla landskapet, några styvmorsvioler på grannens vildvuxna tomt. Skitiga armbågar och knän blev det också. Ibland är motiven nära men det fordrar lite ansträngning att hitta dem.