Om fotograferande av barn i en lekpark kan rubriceras som ofredande av barn, var hamnar man då vad gäller t ex gatufoto? Skulle det vara ofredande så fort ett barn finns med på bild oavsett om man fotograferar på allmän plats?

Se artikel:
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.3324316-misstanks-ha-fotograferat-barn


"Det var i lördags, den 18 juli, som mannen enligt uppgifter till Eskilstuna-Kuriren ska ha befunnit sig i anslutning till en lekpark i Stadsparken. Där ska han, trots att ingen familj i lekparken kändes vid honom, ha suttit och fotograferat lekande barn.
Enligt polisen Lars Ånestrand på operativt ledningsstöd i Eskilstuna ska polisen ha blivit kontaktad om mannens förehavanden. Men mer uppgifter om fallet har han inte.
Också personer som befann sig i parken vid tidpunkten har hört av sig till tidningen och uppmanar föräldrar att ha lite extra uppsikt över sina barn i lekparkerna.
Att fotografera barn på det här viset kan rubriceras som ofredande av barn.
Vad är polisens råd till allmänheten om man uppmärksammar en sådan här händelse?
– Jag tycker att man ska ringa polisen så att de får komma dit och identifiera personen, säger Lars Ånestrand.
– Vårt telefonnummer är 114 14, säger han. Men om det är akut och överhängande tycker jag att man ska ringa larmnumret 112."

Om fotograferande uppfattas som ofredande eller inte beror förstås på hur man gör.

ErlandH sa:

Om fotograferande uppfattas som ofredande eller inte beror förstås på hur man gör.

Klicka för att se resterande...

Det har du helt rätt i. Om någon varit påträngande/närgången, hade inte det omnämnts på ett annat sätt i artikeln? Fast det är ju bara mina spekulationer...

Problemet är kanske hur situationen är beskriven eller inte beskriven? Som läsare av artikeln kan man ju få för sig att alla som fotograferar barn oavsett om det är i allmänna miljöer eller inte, ägnar sig åt ofredande?

Några exempel på hur domstolar tidigare dömt när det kommer till ofredande.
https://lagen.nu/begrepp/Ofredande

PeterWem sa:

Några exempel på hur domstolar tidigare dömt när det kommer till ofredande.
https://lagen.nu/begrepp/Ofredande

Klicka för att se resterande...

Tack för tipset.
/Nonno

Det är bara o fotografera på. Frågar föräldrar så är det bara och svara varför man fotograferar.

Erik Schalin sa:

Det är bara o fotografera på. Frågar föräldrar så är det bara och svara varför man fotograferar.

Klicka för att se resterande...

Annars kan ju vanligt hyfs och artighet vara ett bra alternativ. Prata med föräldrarna och berätta varför man fotograferar och om eventuell publicering. Jag själv tar en del bilder till min kommuns hemsida och i den mån jag fotograferar människor (oftast i någon aktivitet) så förklarar jag alltid syftet med plåtandet och frågar om det är ok att kommunen publicerar bilderna. Undantaget stora folksamlingar typ översiktiga publikbilder vid ex allsång och liknande.

Har hittills bara fått positiva gensvar. Jag brukar visa bilderna " i kameran" och erbjuder mig också att maila över enstaka bilder om så önskas,

Att fotografera just barn är extra känsligt och här tycker jag att man ska vara mycket tydlig. För några år sedan skulle jag fota simskolan och bad då instruktörerna att inhämta tillstånd från varje förälder om det var ok.

Som jurist gör jag flera reflektioner om detta. Å ena sidan att det mot bakgrund av hur brottet ofredande hittills bedömts är juridiskt rätt att "bara fotografera på". Men polisens reaktion (som verkar felaktig) och föräldrarnas dito visar ändå på en förskjutning i hur man uppfattar ofredande. Även om jag är helt säker på att ett normalt fotograferande på allmän plats inte skulle bedömas som ett brottsligt ofredande så är det tydligt att man kan hamna i rätt mycket bråk om man inte läser av situationen rätt... Och kanske är det också en början på en förskjutning i hur man ser på brottet ofredande i samband med fotografering. På gott och ont så är det så juridiken fungerar, en svängning i allmänhetens uppfattning om en företeelse kan ge förändringar i praxis på lång sikt.

Nu blandar man ihop saker och ting. Jag är inte ohyfsad. Och senast jag visade en förälder en bild jag tagit på en lekplats så var kommentaren: -Men det är ju bara ett blurr?
precis som jag ville ha den med rörelseoskärpa o skarp gungställning.
Nej jag publicerar inte heller. Möjligtvis kan man hamna i tidningen OM jag råkar vinna en klubbtävling.

Det kan ha blivit en höna av en fjäder i det här fallet. Det går att anmäla vad som helst till polisen, exempelvis om man är missnöjd med julklapparna.

Om en förälder stört sig på fotografen och vill anmäla honom till polisen, ja då är ofredande den "slask-paragraf" som är tillämplig. Oftast stannar det vid en anmälan, men i det här fallet kanske polisen vill göra en ansträngning att ta reda på vad som verkligen hände.

När journalisten, som blivit kontaktad av anmälaren, kollar med polisen så har de svårt att säga annat än att visst kan fotografering vara ofredande och naturligtvis ska folk ringa polisen om de känner sig otrygga.

Journalisten hade kanske kunnat balansera saken genom att skriva att fotografering, även av barn, är tillåten i de flesta fall. Håller med om att man kan få fel intryck av artikeln.

Ska tillägga att jag nyligen blev uppläxad på Kiviks marknad av en polis som tyckte att jag borde fråga dem jag fotograferade först eftersom det är allmänt hyfs. Han ville dessutom kolla i kameran vad jag hade fotograferat. Till saken hör att jag bara bemöttes av uppskattning för att jag fotograferade, utom av en ordningsvakt och denne polis.

När ofredande kommer på tal tänker jag alltid på denna

Kvinna anmälde glad kvinna för ofredande
Norberg. I torsdags vid 13-tiden promenerade en kvinna i området av Norbergs camping. Hon mötte en annan kvinna som var ute och sprang. Motionären såg glad ut, skrattade och hälsade, uppger kvinnan i polisanmälan, men eftersom hon inte kände den andre kände hon sig ofredad och polisanmälde händelsen.

Det finns visst en andra del på historien nu.

http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.3326628-barnfotografen-misstankt-for-slag

Mamman protesterade, fotografen skrek fula ord tillbaka varpå en man anslöt och höll fast fotografens cykel så att denne inte kunde cykla iväg. Fotografen sägs då ha svarat med att slå mannen som höll fast cykeln för att kunna cykla där ifrån.

Den okända fotografen misstänks för "misshandel, ofredande och ofredande mot pojke under 18 år".

Jag tycker det låter som att den anslutande mannen gjort sig skyldig till ofredande alt egenmäktigt förfarande.

Det hade varit ytterst intressant att ha fått det hela prövat.

Är det lagligt att fotografera på allmän plats eller är det ofredande?
Är det tillåtet så bör den anslutande mannen gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande.

Kanske juristen i tråden kan berätta hur hen ser på de nya uppgifterna?

jag&bilden sa:

Är det lagligt att fotografera på allmän plats eller är det ofredande?

Klicka för att se resterande...

Ofredande är ett brott. Exempel på ofredande genom fotografering är att fotografera under någons kjol. Den fotograferade måste vara medveten om händelsen.

Det går också att tänka sig att en fotograf kan råka begå andra brott genom att fotografera, men det är nog mest hypotetiskt.

Är det tillåtet så bör den anslutande mannen gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande.

Klicka för att se resterande...

Han tyckte sig nog ha gjort ett envarsgripande. Prolemet är att han kanske att mannen inte såg det misstänkta brottet, men det gjorde ju å andra sidan mamma.

Den som grips har å andra sidan rätt till nödvärn. Så alla kan vara oskydliga om jag tolkar lagen rätt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Envarsgripande

jag&bilden sa:

Det finns visst en andra del på historien nu.

http://ekuriren.se/nyheter/eskilstuna/1.3326628-barnfotografen-misstankt-for-slag

Mamman protesterade, fotografen skrek fula ord tillbaka varpå en man anslöt och höll fast fotografens cykel så att denne inte kunde cykla iväg. Fotografen sägs då ha svarat med att slå mannen som höll fast cykeln för att kunna cykla där ifrån.

Den okända fotografen misstänks för "misshandel, ofredande och ofredande mot pojke under 18 år".

Jag tycker det låter som att den anslutande mannen gjort sig skyldig till ofredande alt egenmäktigt förfarande.

Det hade varit ytterst intressant att ha fått det hela prövat.

Är det lagligt att fotografera på allmän plats eller är det ofredande?
Är det tillåtet så bör den anslutande mannen gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande.

Kanske juristen i tråden kan berätta hur hen ser på de nya uppgifterna?

Klicka för att se resterande...

Jag upptäckte också dagen efter jag startat tråden, att det publicerades en andra artikel och då med ett helt annat innehåll. Det får mig fortfarande att fundera på hur det kommer sig att den ursprungliga artikeln formulerades som den gjorde. Min upplevelse är att den underblåser tänkandet att det är förbjudet att fotografera på allmän plats oavsett om fotografen uppträder korrekt eller inte.
Sedan kan man ju fundera om den som fotograferad höll sig på ett rimligt avstånd så att fotograferandet egentligen inte var vare sig påträngande eller kränkande? Min upplevelse är att det verkar allt mer accepterat bland gemene man att "ta lagen i egna händer" om någon fotograferar. Eller så är det bara jag som ser spöken mitt på blanka dagen. ))

froderberg sa:

Han tyckte sig nog ha gjort ett envarsgripande. Prolemet är att han kanske att mannen inte såg det misstänkta brottet, men det gjorde ju å andra sidan mamma

Klicka för att se resterande...

Det där har jag också funderat över, nog måste en grundförutsättning för att göra ett envarsgripande vara att det faktiskt bevisligen skett ett brott? Skulle gärna se ett sånt här fall motanmälas och gå till rätten för att få ett besked.

Annars kan ju vem som helst gå runt och göra påstådda envarsgripanden och hävda att det var deras uppfattning att den de kvarhöll begått valfritt luddigt definierat brott som i extrema teoretiska fall skulle kunna berättiga det. Jag menar, brott mot upphovsrätten kan ge fängelse, så det är ju bara att gå ut och hålla fast folk och säga att du hört att de har ett piratat Photoshop så är du home safe?

froderberg sa:

Det kan ha blivit en höna av en fjäder i det här fallet. Det går att anmäla vad som helst till polisen, exempelvis om man är missnöjd med julklapparna.

Om en förälder stört sig på fotografen och vill anmäla honom till polisen, ja då är ofredande den "slask-paragraf" som är tillämplig. Oftast stannar det vid en anmälan, men i det här fallet kanske polisen vill göra en ansträngning att ta reda på vad som verkligen hände.

När journalisten, som blivit kontaktad av anmälaren, kollar med polisen så har de svårt att säga annat än att visst kan fotografering vara ofredande och naturligtvis ska folk ringa polisen om de känner sig otrygga.

Journalisten hade kanske kunnat balansera saken genom att skriva att fotografering, även av barn, är tillåten i de flesta fall. Håller med om att man kan få fel intryck av artikeln.

Ska tillägga att jag nyligen blev uppläxad på Kiviks marknad av en polis som tyckte att jag borde fråga dem jag fotograferade först eftersom det är allmänt hyfs. Han ville dessutom kolla i kameran vad jag hade fotograferat. Till saken hör att jag bara bemöttes av uppskattning för att jag fotograferade, utom av en ordningsvakt och denne polis.

Klicka för att se resterande...

hej hå som det kan bli med dagens internet
fotograferade för några år sedan för ett stort företag som hade hyrt ut baracker till en skola, då kom det galloperande en rektor, lärare som undrade vad jag gjorde, själv var jag placerad utanför skolområdet, istället för att fråga vad var meningen med denna fotografering så började de babbla om att jag inte hade rätten att fotografera och att det fanns barn med skyddad identitet, nu var de uthyrda byggnaderna det som var intressant för mig och uppdragsgivaren,men de anställda på skolan hade en helt annan ide om varför jag fotograferade
så kan det gå när inte haspen är på
och värre lär det bli

pechblande sa:

Det där har jag också funderat över, nog måste en grundförutsättning för att göra ett envarsgripande vara att det faktiskt bevisligen skett ett brott? Skulle gärna se ett sånt här fall motanmälas och gå till rätten för att få ett besked.

Klicka för att se resterande...

När jag gick vaktutbildning sas det att det gäller brott som kan ge fängelse. Något krav på att det bevisligen skett ett brott tror jag inte behövs, utan att det räcker med en rimlig misstanke. Dessutom måste det ske på färsk gärning och den som griper ska ha haft personen under observation under hela tiden.

Men den som anses vara oskyldig verkar även ha rätt att ta sig loss.

bildterapeuten sa:

hej hå som det kan bli med dagens internet
fotograferade för några år sedan för ett stort företag som hade hyrt ut baracker till en skola, då kom det galloperande en rektor, lärare som undrade vad jag gjorde, själv var jag placerad utanför skolområdet, istället för att fråga vad var meningen med denna fotografering så började de babbla om att jag inte hade rätten att fotografera och att det fanns barn med skyddad identitet, nu var de uthyrda byggnaderna det som var intressant för mig och uppdragsgivaren,men de anställda på skolan hade en helt annan ide om varför jag fotograferade
så kan det gå när inte haspen är på
och värre lär det bli

Klicka för att se resterande...

Och jag skulle plåta en kommunal tjänsteman vid en skola. Ut kom rektorn och undrade varför jag plåtade en 15-årig mopedkille iförd integralhjälm som råkade köra förbi ...

froderberg sa:

När jag gick vaktutbildning sas det att det gäller brott som kan ge fängelse. Något krav på att det bevisligen skett ett brott tror jag inte behövs, utan att det räcker med en rimlig misstanke. Dessutom måste det ske på färsk gärning och den som griper ska ha haft personen under observation under hela tiden.

Klicka för att se resterande...

Eftersom kraven är:
1) Gärningsmannen tas på bar gärning och
2) Brottet ska ha fängelse i straffskalan
Så måste ju den som genomför ett envarsgripande dels ha sett brottet utföras, dels vara såpass insatt i straffrätt att han/hon vet, inte bara att det är ett brott som har begåtts, utan också vad det är för brott och vad straffskalan är.

Dessutom måste man faktiskt även upplysa den gripne om att han är envarsgripen. Gör man inte det så kan han/hon faktiskt hävda nödvärn.

Den i mitt tycke intressantaste delen i diskussionen är frågan om det pågår en förskjutning i rättsläget vad gäller fotografering på allmän plats, alternativt en tydligt ändrad uppfattning hos allmänheten om vad som är acceptabelt. Det senare leder ju för eller senare till en ändring av rättsläget, antingen genom praxisutveckling eller genom lagändring, typ Ungerns förbud mot fotografering utan samtycke. Froderbergs berättelse från Kivik är väldigt intressant och samtidigt beklaglig tycker jag eftersom det rör sig om personer som genom yrket borde veta bättre om lagens innehåll.

Frågan är varför allmänhetens uppfattning eventuellt håller på att svänga så när det gäller fotografering på allmän plats osv. Jag antar att det är den ökade spridningen av bilder på nätet som splittrar. Å ena sidan dem som accepterar läget; att allt man gör kan synas på FB, å andra sidan de som ryggar tillbaka och vill freda sig så mycket det går för att slippa synas på nätet.