Jag skrev i ett tidigare iblägg i den här diskussionen (som jag nu väcker nytt liv i) att Sverige är ett kulturellt U-land eftersom fotografi ifrågasätts som konst. Detta bekräftas i en tvåsidig artikel i dagens Smålandsposten av Björn Ewenfeldt på TT/Spektra. Vi ligger ljusår efter synen på fotografi i exempelvis USA och många andra länder. I USA är fotografi hetare än någonsin, skriver Ewenfeldt. "När amerikansk film handlar om intellektuell medelklass i New York kan man vara säker på två saker. Den ena är att huvudpersonen kör Volvo eller Saab och den andra att det hänger svartvita fotografier på väggarna."
Sedan 70-talet, då de renodlade fotogallerierna började dyka upp, har fotografi haft både en självklar och självständig position där medan man i Sverige halkat efter. När jag igår besökte ett galleri i Borgholm, där visserligen fotografier var en del av alstren, möttes jag av galleristen som presenterade utställningarna på följande sätt: I det och det rummet finns fotografier och i de andra rummen hänger konsten. Men fotografi är väl konst, svarade jag lite förvånat och då harklade mannen sig lite och ändrade sig ursäktande. Men det beskriver skillnaden mot t.ex USA tycker jag.
Hasse Persson, känd svensk fotograf och idag chef för Borås konstmuséum, menar att utbildningen och kulturskillnaderna i USA är en del av svaret på varför man i Sverige har en så primitiv syn på fotografi. Otroligt mycket fler amerikaner (över 5 miljoner)har sedan 70-talet haft fotografi som ämne på college eller universitét, säger han och det är en enorm pool med människor som kan fotografi. Fotografi och film är också på ett helt annat sätt en cementerad och viktig del av den amerikanska kulturen med kända namn som Curtis, Steichen, Stieglitz, Adams, Penn, Avedon m.fl. Persson säger också att man i Sverige ofta hör att har man ett negativ kan man göra tusentals bilder, varför ska jag då betala en massa pengar? Och där har folk dålig kunskap. Strömholm signerade visserligen sina bilder, men han numrerade dem aldrig. Fotograferna, säger Hasse Persson i artikeln i SMP vidare, anser nämligen att varje bild är ett hantverk och inte ett grafiskt blad som man kan trycka i 360 identiska exemplar. Om du är en kräsen fotograf kan du arbeta i flera dagar i mörkrummet innan du är nöjd med kopian. Och där håller jag med Persson, åtminstone vad gäller traditionell mörkrumsbild. Dagens digitala utskrifter är på ett annat sätt mera lik grafiska blad som betydligt lättare kan mångfaldigas.
Medans de större fotogallerierna lyser med sin frånvaro i Sverige (Moderna Muséets lades ner liksom Camera Obscura) blomstrar de i andra länder. 1977 såldes Irwing Penns "Women with Roses on her arms" (en platinumkopia) på Camera Obscura till USA för motsvarande 440 dollar. Förra året såldes denna bild för 170 000 dollar på Christies i New York. Likadant var det när Hasse Persson ordnade fotoauktioner i Göteborg vid slutet av 1990-talet. Bilderna som var av världsklass gick till utländska köpare i London och New York vilka var överlyckliga. Ett halvår senare gick samma bilder på internationella auktioner där man tjänade 300-400 procent på varje inköp.
Dagens Smålandsposten "lördagsbilagan" rekommenderas alltså som läsning för den fotografiintresserade. En mycket bra och givande artikel om fotografiet som konst och den efterblivna svenska synen på fotografiet, skriven av Björn Ewenfeldt, TT Spektra.
