Annons

Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto

Produkter
(logga in för att koppla)

Rommel

Avslutat medlemskap
Det är fortfarande viktigt att i alla sammanhang veta den riktiga anledningen till varför föräldrarna ville ha bilden raderat och ännu viktigare varför man inte vill ha den publicerad.

Parallel
Det är olagligt att överskrida hastighetsbeggränsningen på en väg, även vid omkörning.
Dock är det nog många som tycker det är moraliskt ok att bryta lagen för att rädda liv.
Stoppar polisen en så kan de acceptera en godtagbar ursäkt beroende på hur gravt övertrampet är.

Dvs, jag hade ALDRIG godtagit någons begäran ifall jag inte fotograferar under en betald eller beställd uppdrag ifall jag inte anser det en rimlig ursäkt.
Tror Ni någon pressfotograf frågar alla personer på bild i en klunga eller bryr sig om ifall en brottsling ber att inte publicera bilden i tidningen?

/Stefan
 

JanKw

Aktiv medlem
Visst. Men du påstod att han "avstod om personen ändå sa nej". Själv säger han alltså att han "just run like hell".
Nej! I de lugna situationer där han både frågade och visade sitt album behövde han naturligtvis inte springa. Sa dom nej lyfte han på kepsen och gick vidare. Det var grundregeln. Springa som fa'n var säkert undantag.
 

PelleAbelson

Aktiv medlem
Det är fortfarande viktigt att i alla sammanhang veta den riktiga anledningen till varför föräldrarna ville ha bilden raderat och ännu viktigare varför man inte vill ha den publicerad.
Har det kommit fram i tråden? Den verkliga anledningen till varför bilden behövde raderas?
(Jag kan ha missat det)

Lite OT kanske men en kul story:
En sen kväll vid Times Square i juni 1999. Jag har typ kostym, eller i alla fall skjorta, slips och är välklädd, och jag håller på att ta lite sköna nattbilder. Grejar med ett litet stativ som jag sätter i låg höjd och riktar kameran uppåt. Jag tittar i sökaren på kameran utan att sätta mig på knä, så jag ser ut som en struts ungefär. Detta är under påverkan av drinkar som intagits på en bar tidigare under kvällen. En man kommer fram... Han frågar: Can I take pictures of you while you are doing that?.. Sure why not, säger jag.. Just keep doing what you are doing, säger han och tar ett flertal bilder.
Men jag vet inte vad han skulle ha bilderna till.. ångrar att jag inte frågade.. hade varit så kul att se dom korten. men det lär jag ju inte få göra. Han fick säkert några sköna bilder i alla fall..
 

Trident21

Avslutat medlemskap
Och om vi vill behålla vår rätt att fotografera överallt, måste vi stävja alla tendenser till att kräva bildradering eller hinder mot publicering av bilder, inte tvärtom vika oss för ohemula krav.
Är det verkligen så enkelt? Springer vi omkring och fotar allt och alla som inte vill vara med på bild så kommer lagarna förmodligen snart ändras. Jag tycker vi ska vara försiktiga med den rättighet vi har och behandla folk som du själv skulle vilja bli behandlad.


Min filosofi: Är personen motivet så frågar jag, råkar personen bara befinna sig i motivet så frågar jag inte.
Finns det ett samhälsvärde/nyhetsvärde i bilden så frågar jag inte.
 

Rommel

Avslutat medlemskap
Har det kommit fram i tråden? Den verkliga anledningen till varför bilden behövde raderas?
(Jag kan ha missat det)
..
Isåfall har jag också missat detta. Det konstiga är att föräldern påstår sig att ha bett fotografen att inte publicera bilden och fotografen sagt ok, men i samma mening fått fotografen att radera bilden från kameran.

Nästa gång om någon ber mig radera en bild jag från början fick ta så säger jag ok och gör det och visar att jag raderat bilden. Sedan hade jag bytt minneskort för att inte skriva över filen och återskapa den hemma för det syftet jag ämnat ha bilden till. På det viset så kan man ju inte ha gjort något fel. Man har gjort precis det personen bett om.

/Stefan
 

Anders Östberg

Guest
Klart ohederligt att luras med en teknikalitet, du vet naturligtvis mycket väl att det inte är det som menas. Men huvudsaken är väl att fotografen får sin bild, oavsett hur man beter sig mot sina medmänniskor, för bilden är förstås viktigare än allt, inklusive den egna hedern. ;-)
 

cocuyo

Avslutat medlemskap
Är det verkligen så enkelt? Springer vi omkring och fotar allt och alla som inte vill vara med på bild så kommer lagarna förmodligen snart ändras. Jag tycker vi ska vara försiktiga med den rättighet vi har och behandla folk som du själv skulle vilja bli behandlad.


Min filosofi: Är personen motivet så frågar jag, råkar personen bara befinna sig i motivet så frågar jag inte.
Finns det ett samhälsvärde/nyhetsvärde i bilden så frågar jag inte.
Ja, så enkelt är det faktiskt. Här har en tredje person krävt att fotografen ska radera bilder och att bilderna inte ska publiceras, en person som inte är berörd av den aktuella fotograferingen och inte är med på bilden. Att det sedan visar sig att denna tredje person faktiskt borde känna till vilka regler som gäller är i sig lite märkligt, när man ser till hans agerande, men inte desto mindre är det en person som står utanför det aktuella skeendet. AndeLin har helt enkelt inte med saken att göra och borde ha knipit käft.

Personen på bilden är enligt uppgift tillfrågad och har medgivit att bilden togs. Ingenting i bilden tyder på att hon skulle ha motsatt sig fotograferingen. Därmed borde det hela vara utagerat. Jag ser ingenting i Casimirs handlande som jag skulle ha reagerat emot, men AndeLin är faktiskt ute och cyklar med krav som han borde veta att man inte ställer. Om det finns skäl att undvika publicering, vore det ganska enkelt att helt enkelt be fotografen om att inte använda bilden, men AndeLins agerande tyder inte på minsta ödmjukhet. Tvärtom uppträder han bufligt och arrogant, vilket framgår ganska tydligt i den här tråden.

Oxh det som ska skyddas här är som jag ser det, fotografens rrätt att behålla det han har på minneskortet och använda det enligt de lagar som gäller. Inte ens den tidigare föreslagna lagen mot kränkande fotografering skulle kunna tillämpas i ett sådant fall som det här, vilket tydligt framgår av förarbetena. AndeLin borde i stället för att ställa krav på fotografen, meddela sin dotter vad som gäller och om hon har något skäl att inte vilja synas, tror jag inte att det vore värre än att hon lugnt och städat samtalar med Casimir om det i stället för att komma med orimliga anspråk.

Att en gubbe som inte har med det att göra ställer orimliga krav kommer knappast någonsin att bli orsak till att ändra vår lagstiftning, utom möjligen att göra den mer tydlig gentemot dem som försöker instkränka det som lagen tillåter.
 

Rommel

Avslutat medlemskap
Klart ohederligt att luras med en teknikalitet, du vet naturligtvis mycket väl att det inte är det som menas. Men huvudsaken är väl att fotografen får sin bild, oavsett hur man beter sig mot sina medmänniskor, för bilden är förstås viktigare än allt, inklusive den egna hedern. ;-)
Fortfarande är som jag påpekat en bra anledning till varför.
Du pratar om beteende, men enbart åt en riktning? Teknikalitet eller inte, det är väldigt lätt att missförstå vad som gäller och inte gäller. Det är därför fotografer skriver modellrelease, kontrakt etc. Finns inget ohederligt med det.

Frågar jag dig om jag får ta ett foto av dig så kanske du svarar ja. Men til vad har du svarat ja till?
Publicering på min hemsida? Publicering till reklam, kom ihåg att muntligt avtal väger lika tungt som skriftligt, retsuchering så det ser ut som du gör något olagligt/omoraliskt?.
Eller jag får inte göra något alls med foto? Jag fick bara fotografera? Vi har inte nänmt något om lagring av bilden. På den egna hårdisken? Eller i molnet, eller på någon mer offentlig sida som ex facebook?
Vad har du svarat ja till?

Teknikalitet eller inte. Man måste vara nogrann med såna saker. Så därför måste en dialog ske mellan den porträtterade och fotografen. Det verkar inte finnas någon tydlig anledning till orsaken till detta. Därför är det svårt att se det moraliska i frågan.

/Stefan
 

Trident21

Avslutat medlemskap
Ja, så enkelt är det faktiskt. Här har en tredje person krävt att fotografen ska radera bilder och att bilderna inte ska publiceras, en person som inte är berörd av den aktuella fotograferingen och inte är med på bilden. Att det sedan visar sig att denna tredje person faktiskt borde känna till vilka regler som gäller är i sig lite märkligt, när man ser till hans agerande, men inte desto mindre är det en person som står utanför det aktuella skeendet. AndeLin har helt enkelt inte med saken att göra och borde ha knipit käft.

Personen på bilden är enligt uppgift tillfrågad och har medgivit att bilden togs. Ingenting i bilden tyder på att hon skulle ha motsatt sig fotograferingen. Därmed borde det hela vara utagerat. Jag ser ingenting i Casimirs handlande som jag skulle ha reagerat emot, men AndeLin är faktiskt ute och cyklar med krav som han borde veta att man inte ställer. Om det finns skäl att undvika publicering, vore det ganska enkelt att helt enkelt be fotografen om att inte använda bilden, men AndeLins agerande tyder inte på minsta ödmjukhet. Tvärtom uppträder han bufligt och arrogant, vilket framgår ganska tydligt i den här tråden.

Oxh det som ska skyddas här är som jag ser det, fotografens rrätt att behålla det han har på minneskortet och använda det enligt de lagar som gäller. Inte ens den tidigare föreslagna lagen mot kränkande fotografering skulle kunna tillämpas i ett sådant fall som det här, vilket tydligt framgår av förarbetena. AndeLin borde i stället för att ställa krav på fotografen, meddela sin dotter vad som gäller och om hon har något skäl att inte vilja synas, tror jag inte att det vore värre än att hon lugnt och städat samtalar med Casimir om det i stället för att komma med orimliga anspråk.

Att en gubbe som inte har med det att göra ställer orimliga krav kommer knappast någonsin att bli orsak till att ändra vår lagstiftning, utom möjligen att göra den mer tydlig gentemot dem som försöker instkränka det som lagen tillåter.
Kan inte annat än hålla med, har aldrig menat något annat. Men visar vi inte respekt för medmänniskor som inte vill vara med på bild så finns risk att lagen ändras. Det är en rättighet vi har och jag tycker den ska användas med respekt för medmänniskor.

I dehär fallet så tycker jag bägge sidor beter sig konstigt. Tvinga någon att ta bort en bild är fel, be någon om de kan väl knappast ses som fel? Ljuga om att man gjort de känns också fel, såvida de inte var ett krav under hot?
 

MixPix

Aktiv medlem
Lite OT kanske men blev fundersam efter att ha läst tråden.

Det finns ju en moralisk aspekt och en laglig, det inser jag.
Men om vi håller oss till lagen...

Fotografera folk sålänge man är på allmän plats där det inte råder fotoförbud är _alltid_ tillåtet?
Men publicering?
Säg att jag tar en bild av en person, publicerar bilden t.ex. på nätet.
Måste kräkningen vara rimlig enligt nån "allmän uppfattning" eller räcker det att motivet känner sig kränkt (oavsett anledning) för att bilden inte ska få publiceras?
 

Anders Östberg

Guest
Kränkningen avgörs i rätten, och det ska nog mycket till om det ska klassas som det. Det räcker i alla fall inte med att en person bara inte vill eller tycker det är allmänt olustigt att vara med på bild.

Däremot finns ju sociala regler och att man kan vara en medmänniska och lite trevlig om någon vill slippa, och här verka det skilja en hel del från bussig till bufflig för olika fotografer.
 

Leaflet

Aktiv medlem
Så här långt i tråden råder väl knappast något tvivel om rättsläget. Nu avhandlar vi väl mer tillämpningen av detsamma tillsammans med moral, etik och allmänt uppträdande. Med hänvisning till mitt tidigare inlägg tycker jag inte att man ska "fiffla" eller vilseleda. Har man tagit en bild och någon ber, eller "kräver", att den ska tas bort eller inte publiceras, oavsett hur personen/erna beter sig (nästan..) så får man väl ta en saklig diskussion.
Har man bestämt sig för att behålla bilden så ska man väl stå för det. Och även upplysa motparten om syftet med bilden, ev publicering etc. I min värld så får jag väl i det läget helt enkelt göra en proportionalitetsbedömning, värdet av mina syften kontra motpartens argument.

I denna situation är det givetvis en trygghet i att veta rättsläget och även, om det krävs, kunna informera om det. Skulle tro att de flesta medborgare inte har en susning om vad som gäller. Skulle hela situationen urarta och dras till sin spets så är det ju bara att avsluta diskussionen. Vill någon ropa på polis så låt dom göra det (med risk för att behöva informera polisen om aktuell och tillämplig lagstiftning i ämnet).
 

MixPix

Aktiv medlem
Kränkningen avgörs i rätten, och det ska nog mycket till om det ska klassas som det. Det räcker i alla fall inte med att en person bara inte vill eller tycker det är allmänt olustigt att vara med på bild.

Däremot finns ju sociala regler och att man kan vara en medmänniska och lite trevlig om någon vill slippa, och här verka det skilja en hel del från bussig till bufflig för olika fotografer.
Håller helt med dig om den andra delen. :)

Det var mer definitionen av kräkning jag var undrande till.
MAO om det räckte att man hade en dålig hårdag eller så... :)

Tackar för svar!
 

Rommel

Avslutat medlemskap
Att tänka på är inte ens polisen får tvinga någon radera bilder från sin kamera.

/Stefan
 

MrKarisma

Aktiv medlem
räcker det att motivet känner sig kränkt (oavsett anledning) för att bilden inte ska få publiceras?
Hm... Om en person känner sig kränkt för att en bild tagen på denne fullt påklädd på stan samtidigt som denne kanske både blir filmad av någons mobil samt av flera övervakningskameror blir publicerad någonstans på nätet så kanske det är dags för denne att inse att offentliga miljöer inte är något för denne och att denne borde undvika dessa miljöer i så stor utsträckning som möjligt?

När ska skolorna börja utbilda sina elever i den svenska lagen egentligen?
 

Olle

Aktiv medlem
Ja, så enkelt är det faktiskt. Här har en tredje person krävt att fotografen ska radera bilder och att bilderna inte ska publiceras, en person som inte är berörd av den aktuella fotograferingen och inte är med på bilden..
Du verkar ha läst TS första inlägg slarvigt. Där framgår klart att den fotograferade kvinnan ångrade sig och ville att bilden skulle raderas. Först efter det kontaktade hon sin pappa.

"En stund senare när jag tagit bilden och gått ifrån henne så kom hon tillbaka och krävde att jag skulle radera bilderna omedelbart. Istället för att radera bilden så gav jag henne mitt visitkort så att hon kunde kontakta mig senare. Hennes svar blev då att hon skulle ringa sin pappa."

Det var alltså inte bara "en tredje person" som krävde att bilderna skulle raderas. Sen hade förstås ingen av dom rätt att "kräva" detta, men de hade ju all rätt att be om det.

Olle
 

cocuyo

Avslutat medlemskap
Du verkar ha läst TS första inlägg slarvigt. /.../ Det var alltså inte bara "en tredje person" som krävde att bilderna skulle raderas. Sen hade förstås ingen av dom rätt att "kräva" detta, men de hade ju all rätt att be om det.

Olle
Så slarvigt har jag inte läst, men ordvalet är klart, krävt, och det är bara den tredje personen som har hört av sig i den här tråden.

Jag ser det som en självklarhet att Casimir kan göra som han vill med sina bilder, och jag har också full förståelse för att den som är fotograferad kan ha skäl att inte vilja vara med på bilder, eller att de inte ska publiceras, men här har inte framkommit att någon skulle ha bett om något annat än att få fotografera, och det är vad trådrubrikens fråga gäller.

Om man vill att någon ska avstå från att använda sina egna bilder på sätt som lagen tillåter, ska man väl inte i första hand försöka med maktspråk. Om man därutöver själv är fotograf och tror sig ha pejl på vad som gäller är handlandet synnerligen anmärkningsvärt.
 

Casimir

Aktiv medlem
Fallstudie i beteende

Det går se på detta ur ett beteendeperspektiv också.

Om man med bestämd stämma säger åt andra att göra saker, med en självklarhet att detta är enligt reglerna, så brukar man oftast få sin vilja fram. Även om man har fel. Buffligt beteende brukar ofta löna sig :)

I Sverige är vi ofta förhållandevis konflikträdda så vi ger med oss, även om vi har rätten på vår sida. Allt för att undvika bråk. I andra länder finns ibland en lite annan kultur.

Tyvärr fungerar inte denna "arroganta" attityd särskilt bra när den utövas mot någon som uppfostrats till ett kritisk ifrågasättande till självpåtagna auktoriteter.

Min erfarenhet är att om man inte har den formella rätten bör man börja med att vara lite mer ödmjuk om man vill att en medmänniska skall göra något. Det brukar löna sig i längden :)
 
ANNONS