Annons

Ren Idioti att lägga ned Proffsfoto....

Produkter
(logga in för att koppla)

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Tycker många gånger amatörer tar bättre bilder, amatörer har ofta mer tid att lägga ner på varje bild och dess efterbehandling.
Är det inte lite som med andra typer av hantverk och hantverkare? Proffsen vet att de måste vara effektiva om de ska få ihop till limpan. De kan inte hålla på att fila i evighet på en och samma bild. De har säkert också lättare att ha en viss distans till sina bilder - en distans som en entusiast inte har eller behöver ha till en del bilder som han/hon älskar att fila på långt efter att det upphört att vara lönsamt för ett proffs.

Sen tycker jag faktiskt också det hänt något över tid med mitt eget foto som jag misstänker kan vara i viss mån generellt. Om jag tittar på hur jag fotograferade på 70-talet så tycker jag att jag tog både bättre och mer intressanta bilder då. Jag ser det tydligt när jag nu går igenom mängder av mina gamla resebilder från de 15 år då jag var backpacker (mellan 1971 och 1986). Det handlar inte om resandet för det har jag fortsatt med även om det nu blir ett par tre veckor i stöten istället för halvårsvisa långresor. Jag tycker fortfarande jag blir inspirerad av nya platser så det är inte det.

Mina nya digitalbilder är förstås rent tekniskt betydligt bättre än mina dian med ibland halvtaskig skärpa och jämförelsevis dålig DR och upplösning, då jag har bättre grejor nu men jag talar om hur jag fotar. Under 70-80-talen hade jag en och samma kamera hela tiden, en liten kompakt liten Pentax ME med tidsautomatik och en 40mm pannkaka och ett 100mm porträttobjektiv, det var allt. Min pannkaka satt på 95% av tiden.

Nyckeln till 70-talets bilder är dessa 40mm. Ingen zoom, ingen AF och ingen inbyggd blixt är också faktorer som tvingade mig att gå nära motiven på ett helt annat sätt än idag. Lägger man därtill att jag ofta använde dia med ett ISO/ASA motsvarande 50 eller 100 så tvingade det fram noggrannhet med exponeringen som jag behållit idag fast jag inte behöver egentligen. Annars i svartvitt max 400 ISO/ASA med Tri-X. Det har fått mig att alltmer vilja back to basic och bl.a. ifrågasätta användning av telezoomar. Men jag vill för allt i värden inte ha tillbaka det analoga, det är inte min poäng. Min huvudkamera är nu en allt annat än snabb Sony A7r med ett 35mm objektiv. Den tvingar på liknande sätt mig att gå närmare och jag kan t.o.m. skruva på mina gamla Pentax SMC-objektiv men nu med betydligt bättre fokusstöd än mikroraster och snittbild.

Jag tror att man kan förstöra sitt bildsinne om man inte ser upp med den nya tekniken precis som man kan förstöra t.ex. en handstil om man inte vårdar den. Vi lärde oss skrivstil i skolan på 50-talet och jag märker att man använder det allt mindre och därför blir allt mer okomfortabel med att använda den med.

Kanske har man för bråttom också idag när man tar bilder professionellt. Det ska gå fort och det tas mängder av digitala bilder som gör att den enskilda bildens värde deprecieras. Så var det inte förr då filmen var dyr och framställningsprocessen mer långsam och halvt magisk där i mörkrummen. Det kanske också gör att vi håller på att förstöra våra bildsinnen som hotar att dränkas i den enorma bildflod som ständigt rinner genom nätet. Därför blir jag glad när jag tittar på dessa fina bilder från 1X. Det finns oaser som 1X - ställen där bilder fortfarande får ta tid och där de fortfarande ofta är rent magiska. Det verkligt sorgliga i utvecklingen vore om proffsen känner att de tappar bort detta i den allt snabbare hetsen och prisdumpningen som styr mångas fotoliv idag, för det kommer göra det ännu svårare för denna yrkeskår att åldras med värdighet innan den till stor del kommer att gå i en för tidig grav. De flesta fotografer bör väl ändå från början ha valt sina yrken för att de älskade att skapa bilder och det är sorgligt om hetsen idag gör att man inte längre riktigt har tid till det.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Ja, tack för den men det här är saker som jag funderat ett tag på. Jag tycker också det här med neddragningarna av fasta fotograftjänster på exv. Expressen är nedslående liksom den sämre ersättning som frilansfotograferna får för sina arbeten som väckt mycket debatt liksom nedläggningar av branschtidningar med ikonstatus. Men det går väl en gräns någonstans för hur länge dessa yrkesfotografer kan ställa upp på att det är just deras uppoffringar som ska rädda papperstidningar som hänger på repen.

Tyvärr kommer inte fotograferna att kunna göra ett dugg åt detta av ett par viktiga skäl. De är svagt organiserade små egenföretagare ofta med bristande utvecklad solidaritetskänsla så jag tror inte på att de ska kunna organisera sig "fackligt" och dels verkar de ofta men inte alltid på imperfekta marknader där villkoren är så väldigt olika för yrkesfolk och de som säljer bilder för att de tycker det är kul snarare än av nödtvång. Sedan tror jag faktiskt att en hel del har en något förvriden självbild där de tror sig vara mer unika än de faktiskt är. De är mer utbytbara än de anar.

Men trots det så tror jag det bara måste finnas en framtid för även yrkesfotograferna men man kan behöva skaffa sig fler ben att stå på än man kanske behövt tidigare. För parallellt med den utveckling som måste vara deprimerande för många yrkesfotografer och många unga som skulle vilja utbilda sig för att arbeta i yrket i framtiden så finns det ju ett intresse för fotografi som vi faktiskt aldrig sett tidigare.

Folk har ju köpt målningar i alla tider men jag kan ju exv. tycka att det är konstigt att det inte är vanligare än det är att folk köper fotografier. Vi har några få affärer i Stockholm som säljer modern fotografi men de är inte många. Det borde finnas utrymme för en mycket större marknad för fotografi än det faktiskt gör så frågan är hur man får en sådan att växa. Nu har ni fått ett embryo till ett affärsförslag av mig.

Vi lever i en tid med ett rasande flöde av bilder som bara är ett flöde. Det talas mycket om att backupa sina bilder men detta flöde är bara ett flöde som ingen har den minsta avsikt att bevare. På moderna förlag rinner det in många tusentals bilder varje dag och nästa dag kommer det ännu fler. Man plockar några till användning ur strömmen och kastar resten. Det här är industriella bruksbilder vi talar om. Idag talar man om exv. "slow food" som får ta tid att laga som en livsstil.

Som motpol till detta bruksbildsraseri så bara måste det finnas en framtid och en marknad för "slow pics" som tagits och bildbehandlats med större omsorg och tanke än dessa bruksbilder. 1X har sitt stora värde i att den bjuder på bilder som är något mer än själva bilden. Bilden lever i ett sammanhang och det finns en ofta intressant berättelse runt varje bild och dess tillkomst. Det tror jag folk längtar efter och vill ha men alltså oftast inte får.

Så jag tror inte på att lösningen för yrkesfotograferna i gemen skulle vara att springa ännu snabbare och bli ännu effektivare så de kan konkurrera med bilderna i massflödet. De kommer bara upptäcka att "the bottom is the limit" där man konkurrerar med det avnämarna faktiskt ser till att de kan få helt gratis eller näst intill.
 
ANNONS