Annons

"Analoga" objektiv på digitala kameror

Produkter
(logga in för att koppla)

Olof R

Aktiv medlem
Jag har konstaterat något som inte verkar vara så allmänt känt när det gäller objektiv. Om man tittar på objektiv konstruerade för gamla mätsökarkameror så är de naturligtvis optimerade för kameror med kemisk film. Vissa av dessa objektiv sticker in långt in i kamerahuset och har bakersta linsen mycket nära filmen. Det som inte verkar vara så allmänt känt är att detta inte fungerar så bra med många digitala sensorer. Antagligen är det ljusets infallsvinkel mot sensorn som ställer till det. Vad som händer är att man får konstiga färg-distortionsfenomen, framförallt på kortsidor och hörn av bilden. Detta är logiskt eftersom de är längst från bildcentrum och där man får de mest extrema infallsvinklarna för ljuset från objektivet.
Att jag överhuvudtaget själv blev medveten om fenomenet beror på att jag titta på några tester av Voigtländer 21mm 1:4 och Jupiter-12 35mm 1:2,8 (rysk kopia av Zeiss Biogon). Det jag upptäckte var att omdömena varierade kraftigt. En del tyckte att en lins var absolut fantastisk medan en annan tyckte att samma lins var skit. Men det fanns en systematik i det hela :- Alla som tyckte de var skit hade försökt använda objektiven på digitalkamera! En av de som testade hade faktiskt förstått detta fenomen (Ken Rockwell) och skrev så här när han testade Voigtländer 21mm 1:4 "WARNING: Although wonderful on film, this lens is awful on the Leica M9 because its rear nodal point is too close to the sensor. The left and right sides take on weird color shifts." Men samtidigt skriver han också "This Voigtländer 21mm lens is the best 21mm lens ever made for Leica cameras, regardless of price.". Alltså drastisk skillnad för film och digital sensor. Men de flesta som jag sett skriva en review om dessa objektiv nämner överhuvudtaget inte detta fenomen. De flesta verkar faktiskt helt omedvetna om det.
Det förvånar mig bara att det inte talas mer om detta fenomen. Om jag skaffat något av dessa objektiv för att använda på en spegellös fullformatskamera med adapter så är risken stor att jag blivit besviken. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan skilja en hel del mellan olika digitala kameror hur kännbart fenomenet blir. T.ex hörde jag en som körde digitalt med APS-C sensor och alltid konverterade sina bilder till svartvitt. Han tyckte inte att det var något problem överhuvudtaget. Sen verkar det skilja mellan olika sensormodeller även om de har samma storlek. Men där har jag inte hittat någon som djupdykt i ämnet.
Därför pratade jag med en som är specialist på ASIC -design. Han bekräftade att det antagligen skiljer en del mellan olika kameror med samma storlek på sensor.
Till att börja med säger han att det är sannolikt att en nyare sensor är mindre känslig för fenomenet än en äldre. Detta beror på hur själva tillverkningsprocessen utvecklats. Dessutom kan fenomenet påverkas av vilka filter kameratillverkaren lagt in framför sensorn. Slutsatsen är alltså att det verkar mycket troligt att resultatet kan variera en hel del även mellan olika digitala kameror .
Och som en äkta nörd kan jag inte låta bli att tycka att detta är väldigt intressant eftersom skillnaden i bildresultat kan bli så kraftig. Samtidigt är jag just därför mycket förvånad över att det inte talas mer om detta. Det är många fler objektiv än de jag nämnde som är drabbade av fenomenet T.ex Voigtländer 12/5,6 Asph, Voigtländer 15/4,5 Asph, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/4, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/3.4, Zeiss Biogon 21/4.5, (och många fler).
Det jag nu är nyfiken på är vad NI har för erfarenheter av detta.
 

Leica-M-gubben

Aktiv medlem
Jag har följt diskussionerna på internationella forum sedan 2013 där detta "fenomen" diskuterats. Mestadels vidvinklar från 35mm och neråt från den analoga tiden med kort avstånd till sensorn kan ge oönskade effekter (bla. oskärpa, CA och färgdistorsion) på somliga sensorer. Något jag själv erfarit.

Somliga, kanske de flesta, pixelceller klarar ej att "korrekt" samla in fotonerna om infallsvinkeln i kanterna är för liten, vilket är fallet med vidvinklar. Detta är inget problem med film.

Att det inte diskuterats håller jag inte med om, möjligen här då på Fotosidan men Fotosidan är ju inte universums centrum har jag lärt, särskilt inte vad det gäller användandet av analoga gammelgluggar på moderna digitalkameror.

De allra flesta gammelgluggar som recenserats på internationella forum på digitala kameror och skulle problemet dyka upp brukar de skriva om detta. Att just Ken skriver om saken är att han är ovanligt påläst med erfarenhet från både det analoga såväl som det digitala vilket tyvärr inte är så vanligt idag.

Voigtländers supervidvinklar för analoga tex. anpassas sedan nåt år tillbaka för digitala sensorer.

Välkänt är att man bör se upp med Leica-M vidvinklar eftersom Leica-M har så kort avstånd till filmen/ sensorn. Har några Cron-M 35:eek:r där somliga ger denna oönskade effekt medan andra inte.

Teoretiskt och ofta även i praktiken blir "fenomenet" mindre på APS-C än på FF eftersom mycket (ca. 50%) av kanterna försvinner på APS-C.

Äldre SLR objektiv (inte lins), som har längre avstånd till filmen/sensorn än Leica-M har aldrig detta problem.
 

Benganbus

Aktiv medlem
Jag har konstaterat något som inte verkar vara så allmänt känt när det gäller objektiv. Om man tittar på objektiv konstruerade för gamla mätsökarkameror så är de naturligtvis optimerade för kameror med kemisk film. Vissa av dessa objektiv sticker in långt in i kamerahuset och har bakersta linsen mycket nära filmen. Det som inte verkar vara så allmänt känt är att detta inte fungerar så bra med många digitala sensorer. Antagligen är det ljusets infallsvinkel mot sensorn som ställer till det. Vad som händer är att man får konstiga färg-distortionsfenomen, framförallt på kortsidor och hörn av bilden. Detta är logiskt eftersom de är längst från bildcentrum och där man får de mest extrema infallsvinklarna för ljuset från objektivet.
Att jag överhuvudtaget själv blev medveten om fenomenet beror på att jag titta på några tester av Voigtländer 21mm 1:4 och Jupiter-12 35mm 1:2,8 (rysk kopia av Zeiss Biogon). Det jag upptäckte var att omdömena varierade kraftigt. En del tyckte att en lins var absolut fantastisk medan en annan tyckte att samma lins var skit. Men det fanns en systematik i det hela :- Alla som tyckte de var skit hade försökt använda objektiven på digitalkamera! En av de som testade hade faktiskt förstått detta fenomen (Ken Rockwell) och skrev så här när han testade Voigtländer 21mm 1:4 "WARNING: Although wonderful on film, this lens is awful on the Leica M9 because its rear nodal point is too close to the sensor. The left and right sides take on weird color shifts." Men samtidigt skriver han också "This Voigtländer 21mm lens is the best 21mm lens ever made for Leica cameras, regardless of price.". Alltså drastisk skillnad för film och digital sensor. Men de flesta som jag sett skriva en review om dessa objektiv nämner överhuvudtaget inte detta fenomen. De flesta verkar faktiskt helt omedvetna om det.
Det förvånar mig bara att det inte talas mer om detta fenomen. Om jag skaffat något av dessa objektiv för att använda på en spegellös fullformatskamera med adapter så är risken stor att jag blivit besviken. Samtidigt kan jag tänka mig att det kan skilja en hel del mellan olika digitala kameror hur kännbart fenomenet blir. T.ex hörde jag en som körde digitalt med APS-C sensor och alltid konverterade sina bilder till svartvitt. Han tyckte inte att det var något problem överhuvudtaget. Sen verkar det skilja mellan olika sensormodeller även om de har samma storlek. Men där har jag inte hittat någon som djupdykt i ämnet.
Därför pratade jag med en som är specialist på ASIC -design. Han bekräftade att det antagligen skiljer en del mellan olika kameror med samma storlek på sensor.
Till att börja med säger han att det är sannolikt att en nyare sensor är mindre känslig för fenomenet än en äldre. Detta beror på hur själva tillverkningsprocessen utvecklats. Dessutom kan fenomenet påverkas av vilka filter kameratillverkaren lagt in framför sensorn. Slutsatsen är alltså att det verkar mycket troligt att resultatet kan variera en hel del även mellan olika digitala kameror .
Och som en äkta nörd kan jag inte låta bli att tycka att detta är väldigt intressant eftersom skillnaden i bildresultat kan bli så kraftig. Samtidigt är jag just därför mycket förvånad över att det inte talas mer om detta. Det är många fler objektiv än de jag nämnde som är drabbade av fenomenet T.ex Voigtländer 12/5,6 Asph, Voigtländer 15/4,5 Asph, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/4, Schneider-Kreuznach Super Angulon 21/3.4, Zeiss Biogon 21/4.5, (och många fler).
Det jag nu är nyfiken på är vad NI har för erfarenheter av detta.
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-3071-mera-om-fuji-x.htm
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/straight-3148-mera-om-jupiter-3.htm
https://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/index.htm?date=2016-10-01&skip=5
Mvh Bengan
 

Ventures

Aktiv medlem
Att detta inte diskuteras i någon större utsträckning beror nog på att de berörda är relativt få i förhållande till alla fotointresserade. Sverige och Fotosidan är en liten ankdamm i sammanhanget så man får söka upp lämpliga internationella forum för att hitta fler med samma intresseinriktning.
För egen del lever jag lyckligt i Nikonvärlden och ägnar normalt inte dessa problem en tanke. :)

Däremot är det ju vanligt att även Nikons "analoga gluggar" dras med en hel del kromatisk aberration (som kanske är ett annat fenomen) när de monteras på digitala hus. Trots att de bakersta glaset sitter långt ifrån sensorn.
 

Grevture

Aktiv medlem
Teknikredaktör
Därför pratade jag med en som är specialist på ASIC -design. Han bekräftade att det antagligen skiljer en del mellan olika kameror med samma storlek på sensor.
Till att börja med säger han att det är sannolikt att en nyare sensor är mindre känslig för fenomenet än en äldre. Detta beror på hur själva tillverkningsprocessen utvecklats. Dessutom kan fenomenet påverkas av vilka filter kameratillverkaren lagt in framför sensorn. Slutsatsen är alltså att det verkar mycket troligt att resultatet kan variera en hel del även mellan olika digitala kameror
Trenden har varit att problemen faktiskt under många år blev värre och värre med modernare sensorer, det här är faktiskt ett av få fenomen som verkligen förvärrats i takt med att pixlar blivit fler och därmed mindre i sensorerna. Detta beror på att pixlar med konventionell sensordesign i någon mån kan beskrivas som små "brunnar", där den ljuskänsliga delen av varje pixel ligger som nere i en grop skapad av styr- och komunnikationslogiken som behövs för att läsa ut pixlarna. ju mindre pixlarna blir, ju djupare (relativt sett) blir gropen.

Delvis har denna negativa utveckling bromsats (och ibland temporärt rent av vänts till korta positiva steg) tack vare de allt effektivare och bättre utformade mikrolinser som sitter framför varje pixel. Men huvudtrenden har varit negativ.

Men, sedan har det börjat bli kraftigt bättre igen bara nu allra senaste åren tack vare att allt fler sensorer byggs med BSI-design, alltså att den ljuskänsliga delarna av pixlarna ligger ytligt, istället för djupt ned, under styr- och komunnikationslogiken. BSI-design minskar bland annat kraftigt problemen med så kallat "cross-talk" i sensorn där ljus vandrar i sidled mellan pixlar bland annat just för att det inte träffat sensorn i rät vinkel.

Att det sedan varierar kraftigt mellan kameramärken och kameramodeller beror mycket på det du själv nämnde: olika tjocka och olika utformade filter framför själva kislet i sensorn. I synnerhet sensorns IR-filter har ofta ställt till problem.

Sedan är ju inte det här ett lika allvarligt problem för alla gamla objektiv: de som byggts för spegelreflexkameror är ju av naturliga skäl mer telecentriska (dvs att de skickar ljuset mer rakt bakåt) eftersom man i en SLR-kamera måste skicka ljuset genom spegelboxen innan det når filmen/sensorn. Det har tvingat fram designlösningar som gjort i synnerhet normaler och vidvinklar klumpigare, men också från början mer digitalkompatibla.

Sedan finns de ytterligare ett fenomen som drabbar en del äldre objektiv: olyckliga reflexer i de bakersta linselementet. På filmtiden fanns det sällan någon anledning att antireflexbehandla den sidan av det bakersta linselementet som vätter mot filmen. Men framför en digital kamera vars sensor kan reflektera mycket mer ljus än film kan detta ställa till underliga färgfenomen.

Som andra som svarat dig har konstaterat så är det här saker som faktiskt har diskuterats rätt flitigt de senaste tio åren, i alla fall i relation till hur stor andel av kameraanvändarena de berör :)
 

Erik Schalin

Aktiv medlem
Om man tittar på objektiv konstruerade för gamla mätsökarkameror så är de naturligtvis optimerade för kameror med kemisk film.....
Tja jag tror inte riktigt att det är sant.
DÅ gjorde man så gott man kunde o NU kan man bättre.
Tillverkarna har helt enkelt blivit bättre på att göra objektiv.
Dessutom är film inte ett plan utan 3, (eller är det 4?) så skärpan var inte lika kinkig som för en platt sensor.
 

PMD

Aktiv medlem
Däremot är det ju vanligt att även Nikons "analoga gluggar" dras med en hel del kromatisk aberration (som kanske är ett annat fenomen) när de monteras på digitala hus. Trots att de bakersta glaset sitter långt ifrån sensorn.
Kromatisk aberration hos ett objektiv ändras inte av vilken slags kamera det monteras. Det är ett brytningsfenomen i objektivets linser som kan korrigeras mer eller mindre bra beroende på vilka linser man använder. (Vanligen krävs fler linser ju mer man korrigerar ett objektiv för olika brytningsfel, vilket i sin tur ger andra nackdelar).

Det fenomen du syftar på tror jag beror på hur ljuset bryts i mikrolinserna framför sensorn. Det kan också vara så att objektivets kromatiska aberration märks mer i en modern digitalkamera som har bättre upplösningsförmåga än film.
 

Grevture

Aktiv medlem
Teknikredaktör
Kromatisk aberration hos ett objektiv ändras inte av vilken slags kamera det monteras. Det är ett brytningsfenomen i objektivets linser som kan korrigeras mer eller mindre bra beroende på vilka linser man använder. (Vanligen krävs fler linser ju mer man korrigerar ett objektiv för olika brytningsfel, vilket i sin tur ger andra nackdelar).

Det fenomen du syftar på tror jag beror på hur ljuset bryts i mikrolinserna framför sensorn. Det kan också vara så att objektivets kromatiska aberration märks mer i en modern digitalkamera som har bättre upplösningsförmåga än film.
Att kromatisk aberration inte diskuterades så mycket på filmtiden handlar nog till 99 % om det du nämner sist. Dels pga att den (i praktiken) ofta lägre upplösningen dolde det, dels för att som Erik påpekar har film i praktiken (för det mesta) tre skärpeplan, som då dessutom fångade upp olika färger. Plus att färgfel inte sällan försvann i allmänt inexakt färgteckning.

Man kan nog säga att kombinationen av filmens inneboende inexakthet (upplösning, olika skärpeplan, färgfel), dess ofta låga känslighet (och de långa exponeringstider det ofta innebar) plus manuell fokusering tillsammans dolde många optiska synder :)
 

Olof R

Aktiv medlem
Underbart!!!
Jag gillar verkligen att man kan ställa en fråga så här och få mycket relevant information på relativt kort tid. Fortsätt gärna så här!!!

Har ni dessutom exempel på kameror där dessa objektiv verkar fungera bättre resp. sämre?
 

Leica-M-gubben

Aktiv medlem
Har ni dessutom exempel på kameror där dessa objektiv verkar fungera bättre resp. sämre?
Bland de 100-tals egna och andras tester av analoga MF-gluggar är det mycket sällsynt man jämför samma glugg på flera olika digitala kameror. Skillnader mellan olika sensorer finns men jag har inte sett man väljer kamera efter hur objektivet funkar på bästa sensorn. Givet, säg, 5 gluggar, så skulle man isf behöva 5 olika hus.
 

Olof R

Aktiv medlem
Bland de 100-tals egna och andras tester av analoga MF-gluggar är det mycket sällsynt man jämför samma glugg på flera olika digitala kameror. Skillnader mellan olika sensorer finns men jag har inte sett man väljer kamera efter hur objektivet funkar på bästa sensorn. Givet, säg, 5 gluggar, så skulle man isf behöva 5 olika hus.
Jag har inte heller lyckats hitta någon som jämför flera digitala kamerahus. Synd, för det hade varit riktigt spännande att se resultatet av en sådan jämförelse.
Men om vi bara tittar på vad som kommit fram i tråden så här långt så ser det ut som om man kan peka ut några saker som ökar sannolikheten för att det ska fungera lite bättre:
- Stora pixlar på sensorn
- Sensor tillverkad med senaste processteknik
- En mindre sensor än fullformat gör att vinklarna blir mindre extrema och minskar risken för olika former av distorsion

Att gissa något om filtren på resp. digitalt kamerahus kan nog vara svårt.

När jag tittar på detta så inser jag ännu mer komplexiteten i det hela. Det är ofta på fullformat man har större pixlar. Små sensorer har ofta tätt packade små pixlar. Utvecklad processteknik i tillverkningen har ofta använts för att kunna ha fler pixlar på samma sensorstorlek. Och till detta kommer komplexiteten med olika filter och hur dessa är gjorda. Det börjar se ut som om vägen framåt om man vill veta mer om vad som fungerar och vad som inte gör det är att prova eller hitta någon som gjort det...
 

Leica-M-gubben

Aktiv medlem
Jag har inte heller lyckats hitta någon som jämför flera digitala kamerahus. Synd, för det hade varit riktigt spännande att se resultatet av en sådan jämförelse.
Men om vi bara tittar på vad som kommit fram i tråden så här långt så ser det ut som om man kan peka ut några saker som ökar sannolikheten för att det ska fungera lite bättre:
- Stora pixlar på sensorn
- Sensor tillverkad med senaste processteknik
- En mindre sensor än fullformat gör att vinklarna blir mindre extrema och minskar risken för olika former av distorsion

Att gissa något om filtren på resp. digitalt kamerahus kan nog vara svårt.

När jag tittar på detta så inser jag ännu mer komplexiteten i det hela. Det är ofta på fullformat man har större pixlar. Små sensorer har ofta tätt packade små pixlar. Utvecklad processteknik i tillverkningen har ofta använts för att kunna ha fler pixlar på samma sensorstorlek. Och till detta kommer komplexiteten med olika filter och hur dessa är gjorda. Det börjar se ut som om vägen framåt om man vill veta mer om vad som fungerar och vad som inte gör det är att prova eller hitta någon som gjort det...
Asså, SÅ stor skillnad är det normalt inte mellan olika sensorer i det avseende vi diskuterar. Hittar du en glugg du är sugen på så googla och läs tester. Som jag sagt, se upp med vissa Leica-M vidvinklar, resten har inte det problem vi diskuterar. Min och andras erfarenheter säger att det är ett icke-problem du fokuserar på.

Jag har testat ett 40-tal gammelgluggar (inkl. Leica-M) på FF- och APS-C spegellöst och APS-C DSLR och bara EN glugg (35mm Cron-M v2) ger något sämre kantskärpa än förväntat.

Så, ut å shoppa på tradera nu. Finfina gluggar för hundralappar, små, lätta, kompakta. Gjorda endast av metall och glas, ingen plast. Håller en evighet, även till barnbarnsbarnen.

Se vad Kenne säger om en glugg från 1934:
https://kenrockwell.com/leica/50mm-f35.htm

Att tänka på:
1. MF betyder att du måste fokusera och ställa bländaren manuellt, somliga kan/vill/orkar inte detta
2. Alla äldre objektiv och nya också för den delen är inte ädelstenar, läs recensioner
3. Antireflexbehandlingen kan vara sämre än vad vi kräver idag, för att minimera ghost och flare - använd motljusskydd, brukar framgå av recensionerna
4. Se upp med oljiga bländarblad, inte särskilt vanligt men förekommer, fråga säljaren innan köp
5. Några interna dammkorn mellan linserna kan förekomma men syns aldrig på bilderna
 

Foto och Bildteknik

Avslutat medlemskap
Att kromatisk aberration inte diskuterades så mycket på filmtiden handlar nog till 99 % om det du nämner sist. Dels pga att den (i praktiken) ofta lägre upplösningen dolde det, dels för att som Erik påpekar har film i praktiken (för det mesta) tre skärpeplan, som då dessutom fångade upp olika färger. Plus att färgfel inte sällan försvann i allmänt inexakt färgteckning.

Man kan nog säga att kombinationen av filmens inneboende inexakthet (upplösning, olika skärpeplan, färgfel), dess ofta låga känslighet (och de långa exponeringstider det ofta innebar) plus manuell fokusering tillsammans dolde många optiska synder :)
Mycket intressant du skriver om sensorer!
Som parentes kan jag nämna att kromatisk abberation syntes tydligt med "enklare" objektiv vid färgkopiering. Vi använde apokromater (objektiv korrigerade för 3 färger) i Durst-apparaterna som var korrigerade för detta och även superapokromater. Enkelt uttryckt så bryter en lins blått ljus kraftigast och det röda minst. Färgerna har olika brännvidder och får varsin brännpunkt. Kvalitetsobjektiv är korrigerade för abberationen. Det går också att minska felet genom att blända av/ner. I Photoshop finns det en funktion för att reducera just kromatisk abberation. Objektivprofiler har korrigering för detta problem också (se bilden).
 

Bilagor

Ventures

Aktiv medlem
Asså, SÅ stor skillnad är det normalt inte mellan olika sensorer i det avseende vi diskuterar. Hittar du en glugg du är sugen på så googla och läs tester. Som jag sagt, se upp med vissa Leica-M vidvinklar, resten har inte det problem vi diskuterar. Min och andras erfarenheter säger att det är ett icke-problem du fokuserar på.

Jag har testat ett 40-tal gammelgluggar (inkl. Leica-M) på FF- och APS-C spegellöst och APS-C DSLR och bara EN glugg (35mm Cron-M v2) ger något sämre kantskärpa än förväntat.

Så, ut å shoppa på tradera nu. Finfina gluggar för hundralappar, små, lätta, kompakta. Gjorda endast av metall och glas, ingen plast. Håller en evighet, även till barnbarnsbarnen.

Se vad Kenne säger om en glugg från 1934:
https://kenrockwell.com/leica/50mm-f35.htm

Att tänka på:
1. MF betyder att du måste fokusera och ställa bländaren manuellt, somliga kan/vill/orkar inte detta
2. Alla äldre objektiv och nya också för den delen är inte ädelstenar, läs recensioner
3. Antireflexbehandlingen kan vara sämre än vad vi kräver idag, för att minimera ghost och flare - använd motljusskydd, brukar framgå av recensionerna
4. Se upp med oljiga bländarblad, inte särskilt vanligt men förekommer, fråga säljaren innan köp
5. Några interna dammkorn mellan linserna kan förekomma men syns aldrig på bilderna
Är man lagd åt det nojiga hållet är vissa glas dessutom radioaktiva. Inte så farligt vid normal användning om man inte sover med gluggarna under kudden.

Googlade på mitt senaste köp för att hitta lite positiva omdömen att motivera köpet med och det första som dyker upp är "radioactive lens". :)
 

Leica-M-gubben

Aktiv medlem
Är man lagd åt det nojiga hållet är vissa glas dessutom radioaktiva. Inte så farligt vid normal användning om man inte sover med gluggarna under kudden.

Googlade på mitt senaste köp för att hitta lite positiva omdömen att motivera köpet med och det första som dyker upp är "radioactive lens". :)
Har testat en bunt såna. Anledningen till att använda radioaktivt thoriumglas var att brytningsindex var annorlunda vilket gav fördelar i vissa konstruktioner tex. den utmärkta Canon FD f/2 35mm med konkav frontlins. De mest omtalade är nog Pentax Takumar 55mm f/1.8 och 50mm f/1.4. Fina gluggar med utmärkt bokeh.

Som du säger är de vid normal hantering helt ofarliga. Man slutade med radioaktivt glas pga att personalen vid tillverkningen fick besvär.
 

PMD

Aktiv medlem
Är man lagd åt det nojiga hållet är vissa glas dessutom radioaktiva. Inte så farligt vid normal användning om man inte sover med gluggarna under kudden.
Med objektivet under kudden så är man rätt skyddad från den ringa radioaktivitet som det ger ifrån sig. Alla radioaktiva objektiv som jag har hört talas om emitterar alfa- och beta-partiklar och sådana stoppas rätt effektivt om det finns något ivägen för dem.
 

F1n

Aktiv medlem
Intressant tråd

Har med intresse läst inläggen och lärt mig lite till :)
Det har blivit Fuji allt mer på sista tiden och roat mig med att använda mina gamla Canon Fdn gluggar meddelst adapter, ställa in skärpan, bländare etc...ha de gamla Tri-x värdena i skallen fortfarande.
Helt ok resultat men man inser nu också varför vissa skillnader visar sig. Men kul är det :)

/Björn
 

alf109

Aktiv medlem
Tja jag tror inte riktigt att det är sant.
DÅ gjorde man så gott man kunde o NU kan man bättre.
Tillverkarna har helt enkelt blivit bättre på att göra objektiv.
Dessutom är film inte ett plan utan 3, (eller är det 4?) så skärpan var inte lika kinkig som för en platt sensor.
Nja, det är snarare så att den kritiska parametern med sensorer här är de ficka ljusvinklarna. Ett problem som överhuvudtaget inte fanns på filmtiden. Alltså handlade det om att man designade gluggarna efter den verklighet som rådde på filmtiden, inte att man var sämre på att göra gluggar. Snarare måste man "göra dem sämre" (i bemärkelsen större och klumpigare) idag när det gäller vidvinklar anpassade för en rakare strålgång just därför att man måste ta hänsyn till detta. Det handlar alltså inte om att man inte kunde göra då men kan bättre idag utan helt enkelt om att en parameter som man måste ta hänsyn till idag inte fans då.
 

Ventures

Aktiv medlem
Med objektivet under kudden så är man rätt skyddad från den ringa radioaktivitet som det ger ifrån sig. Alla radioaktiva objektiv som jag har hört talas om emitterar alfa- och beta-partiklar och sådana stoppas rätt effektivt om det finns något ivägen för dem.
Lite utanför ämnet men det finns även gammastrålning. Det är den som man ser när man mäter eftersom det krävs mer specifik mätutrustning för t ex alfa.
(ja, jag har mätt på objektivet med kalibrerat instrument som visade 2-3 gånger bakgrundstrålningen).
 
ANNONS