Har dessa gamla kameror något värde idag? Förutom glädjen den ger varje gång man lyfter upp den, så galet bra kvalitetskänsla. Allt var inte bättre förr, men kameror kunde man bygga. (ingen plast, yack )

Det är nog som min något senare Canon EF. Sentimentalt värde för ägaren, och sen är det inte mer.
Men gedigen är den!

Jag tror att dessa 60-70-tals spegelreflexkameror kommer att stiga i värde med tiden. De är dessutom fortfarande perfekta arbetsredskap för analoga fotografer som gillar svartvit film och vill få den äkta råa svartvitkänslan i sina bilder. Konica Autoreflex T är också en vädigt snygg kamera och lite av en klassiker i Konica-familjen.

Jag har också en gammal Canon EF liggande, fingrade på den igår, underbar kvalitetskänsla. Jag är däremot av uppfattningen att de aldrig kommer att återfå något värde, varken som arbetsverktyg, nostalgi eller samlarvärde. De är massproducerade och finns i oerhörda mängder och analoga fotografin kommer aldrig tillbaka mer än för ett litet litet antal entusiaster.

Jag tror att ur-modellen av Autoreflex (den som tillverkades i mindre skala mellan 1965 och 68) kan få samlarvärde efterhand. Den är mer sällsynt och var den första automatiska spegelreflexen.

T-modellen är mycket vanligare. Begränsat värde nu och framåt.

Angående plastighet

Jag har haft både en Autoreflex T och en T3. Visst var det en imponerande upplevd och faktisk kvalitet. Men jag klagar inte på dagens plastiga kameror, just nu har jag en α330. Den funkar precis lika 100%igt som de gamla Konicorna. Inte samma upplevd kvalitet, men troligen minst lika bra faktisk.

Jag bytte bort min T3 mot en Voigtländer VSL3-E i slutet på 70-talet. Anledningen var att det fanns massor av Zeissoptik till vrakpris just då i Tyskland. Jag köpte 4 Zeissgluggar plus kameran med en (Zeissdesignad) normaloptik för marginellt mera än vad jag fick för min mycket magrare Konicautrustning. Enormt skarpa och fina objektiv! Problemet var bara den otroligt eländiga kameran. Den var tillverkad i Singapore, helt utan kvalitetsnormer. Ungefär var tionde gång jag tryckte på avtryckaren så hakade den upp sig. Detta var kanske inte plastens fel, snarare elektronikens, men en totalt katastrofalt dålig design.

Det jag vill ha sagt är att i dag fungerar kamerorna bra även om den upplevda kvaliteten från den gamla goda tiden saknas.

Min äldre bror hade en Konica Autoreflex T, jag skaffade en T3 och vid ett tillfälle för bröllopsfotografering hyrde eller om jag fick låna en T4 av min fotohandlare då T3:an var på reparation efter att ha hängt sig. T3:an var mycket trevlig och användbar, undantaget ljusmätaren som väl inte var världens bästa. Då T3:an börjat krångla skaffade jag FT1Motor, också den trevlig, den arbetade mycket mjukt och fint. Tyvärr så höll inte elektroniken, kameran slutade att blända ner vid de mest olämpliga tillfällena och med diafilm var det förödande. Reparation på verkstad, samma fel uppstod igen, ett annat kamerahus, åter samma fel. Sen blev det Canon istället. Dyrt då jag hade en närmast komplett uppsättning med objektiv och tillbehör till Konican. men kamerorna står kvar i skåpet med en del av utrustningen, det som jag inte kunnat ge bort till någon. Ett problem med de äldre Konica-kamerorna, även kompakterna är nu att de batterier dessa skulle ha inte finns att köpa längre av miljösjäl.

Damm på sensorn sa:

Har dessa gamla kameror något värde idag? Förutom glädjen den ger varje gång man lyfter upp den, så galet bra kvalitetskänsla. Allt var inte bättre förr, men kameror kunde man bygga. (ingen plast, yack )

Klicka för att se resterande...

Hade en Autoreflex T som tillsammans med normaloptiken 50/1,8 gav fina bilder. Vidvinkeln 28mm var också bra, telet på 100mm hade emellertid
låg kontrast.

Konica autoreflex

Håller med. Jag har två st. Konica Autoreflex 4 med några objektiv. De har dokumenterat mina barns uppväxt, och de har aldrig svikit mej. Förhållandevis billiga och helt ok kvalitet. Jag kommer aldrig att sälja dom även om jag inte använder dom längre.

Kjell Nilsson Järvsö

Hej!

Jag har mer och mer börjat återgå till det analoga. Glädjen att ha en välbyggd kamera med en stor, ljus sökare och ett skarpt normalobjektiv ger så mycket skaparglädje.

Analog utrustning är definitivt på väg upp prismässigt. Har haft koll på EBay och tradera under ett par år så efterfrågan är större idag.

Här kommer en lite hemlis, psst tala tyst om det..

Jag har ett gäng Konica som jag ropat hem oförskämt billigt. Autoreflex A och T, TC och T4 samt FC-1. Den sista ropade jag hem för 35kr. Men, när jag satte dit ett Hexanon 40mm F1.8 på FC-1:an så my God, sökaren var lika stor och ljus som Mina Olympus OM-1 och OM-2. Helt sanslöst. Körde en rulle s/v Agfa ISO100 som jag överexponerade ett steg (ISO 50).
Framkallade i D76 1+1, 20C, 11,5min och sedan skannade med min Epson 4990 Photo.
Helt galet vilken stuns och krispighet det var i negativen.

Ropade hem en till FC-1 kombo idag. Kommer ropa hem alla FC-1r framöver.

Konica är bästa valet idag då optiken håller riktig hög nivå och husen är undervärderade.

Alltså, mitt hetaste köptips är FC-1:an. Dom lite äldre helt mekaniska har lite sämre/mörkare sökare men fin mekanik.

Konica Hexanon optiken håller toppklass. Blanda inte ihop den med Konica Hexar som är den lite enklare varianten. 50mm f1,7 och 40mm f1,8 is da shit. Kan även användas med det spegellösa systemet med adapter.

Analoga arbetsflödet är så mycket roligare. Och exponerar man rätt, framkallar rätt och skannar korrekt, ja då får du bildfiler som är i klass med fullformat. Felet med många dassiga resultat med analogt är att filmerna är oftast överklassade. Tri-x är inte Iso400 utan snarare Iso200-320. Ta en film, vilken som helst och överexponera den ett steg, framkalla som vanligt. Du får ett tätare negativ och lättare att skanna. Färgnegativ kan du överexponera flera steg med bibehållen detalj i högdagrar. Mao så är många filmer underexponerade från scratch.
Diafilm är en annan sak. Där måste man vara on spot.

Det digitala flödet har tagit död på min arbetsglädje. Med det analoga så har lusten kommit tillbaka. Känslan av mekaniska underverk i handen och att processen tar lite längre tid. Och att man får använda huvudet en smula liksom..

Så, ja, analoga är här, igen, för att, stanna..

Mvh Patrik

Roligt att denna tråd fått ett nytt liv. Jag växte upp med Konica Autoreflex T och sedan med T3. Objektiven var 28/3.5, 50/1.8 och 85/1.8. Helt fantastisk mekanisk kvalitet som jag kan inse nu, men som jag kanske inte uppskattade tillräckligt då när jag sålde bort dem. (Se tidigare inlägg...)

På senare år har nostalgin som baserar sig på den förlorade mekaniska kvaliteten medfört att jag har köpt tillbaka alla de analoga kameror jag tidigare ägt (och ett 40-tal andra...) tillsammans med ett ganska stort antal objektiv. Jag har alltså i min ägo alla de ovanstående Hexanon-objektiven, nej förresten, 50mm är f/1.4.

I dag fotar jag helt digitalt med en Sony A6500. Med adapter kan jag koppla på mina Hexanon-objektiv och har gjort en amatörmässig jämförelse med Sonys utskällda budgetzoomar (16-50 och 55-210). Vid samma brännvidd och bländare är det bara 85an som presterar bättre resultat än Sonys budgetzoomar. (Jo jag vet att prestanda förbättras i mjukvara med moderna objektiv, men om det inte är förstörande så stör det mig inte). 50/1.4 är dessutom väldigt "soft" på full glugg.

Min slutsats är att jag saknar den gamla mekaniska kvaliteten, men jag föredrar de moderna metoderna som ger bättre resultat.

Autoreflex T var min första systemkamera, köpte av brorsan med en bunt objektiv, den skramla som skördetröska när man tryckte av, köpte senare en FS1 som var en tidig modell med inbyggd motor, 2 bps klarade den och den käkade batterier, så bäst var att plocka av batteripaket vid vila. Köpte också en begagnad Konica men kommer inte ihåg nu på direkten om det var en T3, rotade i skåpet men det var så trångt där bland allt bråte, den var lite besvärlig vid motljus kunde ge mörka bilder, annars mycket bra, gav lika bra bilder som en den populära Canon AE-1 som brorsan valde efter konican.