På en liknande kamera (samma sensorformat) använde jag EF-S 10-22 mm f/3,5-4,5 USM senast jag var i New York. Fungerade utmärkt.
Även jag använde mitt då nyköpta 10-22 mm på en liknande kamera när jag var i NY för några år sedan. Och tog massor av bilder av skyskrapor, vilka alla ser ut som om de skulle tippa omkull vilken sekund som helst. Det är oerhört jobbiga bilder att titta på. Men spännande i några fall. De kort jag tog gången före med en Canon Pro 1, som har motsvarande 28 mm som vidaste brännvidd, blev faktiskt som helhet bättre bilder.
Detta motsäger inte att det är kul med en supervidvinkel i NY. Men man ska nog passa sig för att ta alla bilder med bredaste vidvinkel. Man behöver ju inte ha med hela skyskrapan i varje bild. Och många av de bättre skyskrapebilder jag tagit har faktiskt varit i liggande format med 28 mm.
Ett intressant alternativ till att köpa ett supervidvinkel är att istället komplettera utrustningen med en bra kompaktkamera, t.ex. Canon S100 som har motsvarande 24 mm bredaste brännvidd. Dels får man den större bildvinkeln (jmf m 28 mm på 60D), dels får man en mer diskret kamera som inte väcker lika mycket uppmärksamhet. och dels får man en reservkamera utifall något skulle hända med den större.
Ännu ett alternativ, om man inte är ute efter professionell bildkvalitet, är att bara ta med en superkompaktkamera som Canon SX40 eller SX50. Jag "råkade" av vissa skäl köpa en SX40 för någon månad sedan och är förvånad över hur bra bilder man kan få, och framför allt vilket enormt brännviddsomfång men får. Det är faktiskt rätt kul att ta bilder på fri hand med en brännvidd motsvarande 800 mm (1200 mm för SX50), och om man är någorlunda stadig (eller har tagit stöd mot något) få förvånandsvärt många skarpa bilder. En helt ny värld öppnar sig...