zanoii
Aktiv medlem
Hej,
Jag har funderat på det här så mycket att jag håller på att bli knäpp. Behöver hjälp med beslutet. Jag vet att det sedan tidigare finns flera trådar och jag har läst dem. Sida 35 och 36 i den här tråden är tex rätt intressant.
Bakgrund: Har i flera år velat uppdatera mig till FF men inte riktigt haft råd. Har tidigare haft 40D och 7D med bl.a. EF-S 10-22 USM, EF-S 17-55 IS USM och EF 100/2.8L IS USM Macro men tröttnade och sålde all Canonutrustning och körde m4/3 ett tag i väntan på att fotolusten skulle komma tillbaka. Var sedan utan kamera ett tag och köpte för något år sedan en 650D. Till den har jag kitobjektivet 18-55, ett 55-250 IS som jag fyndade på Tradera samt några objektiv som jag köpte med syfte att fortsätta använda när jag uppgraderar till FF: EF 24-105/4L IS USM och ännu ett EF 100/2.8L IS USM Macro (älskar det objektivet..). Plus två externa blixtar.
Framtidsplanerna inkluderar ett L-objektiv med lite längre bränvidd: 70-200, 200/2.8, kanske ett 400/5.6 eller ett 100-400/5.6.
Nu till saken.
Jag fotar väldigt allround. Det blir någon spontan inomhusbild, ett par nattbilder med lång exponeringstid, en bildserie på någon av hundarna som busar, ett porträtt på grabben här och där och ofta ett gäng landskapsbilder. Allround, som sagt. Jag printar nästan aldrig men har ändå ett par bilder från min 7D i ca 110x80 cm på väggen. Jag är ingen bra fotograf men jag fotar för att ha minnen och för att det är roligt. Jag tycker dessutom det är lika roligt att efterbehandla mina bilder och sitter egentligen alldeles för många timmar i Lightroom och/eller Photoshop.
Nu när jag har både råd och lust att uppgradera till fullformat läste jag såklart en massa tester. Blev lite tveksam över 6D:s autofokus. Mittenpunkten verkar ju grym men de övriga känns felplacerade, få och inte riktigt så effektiva som jag hade önskat. Så jag började kolla runt, mest för att ha något att jämföra med. 70D är ju lovordad men jag fastnade för den nyare 7Dmk2 och blev väldigt intresserad. Bättre kontroller än 6D, bättre vädertätning, snabbare seriebildstagning (jo, jag sprayar när jag fotar hundarna. En Whippet springer ca 50 km/h) och sist men inte minst en hyllad AF.
Nu har jag varit och provfotat med dem (snabbt i butik) och konstaterat att den enda fördel som 6D har mot 7D2 är brusnivåerna, ljuskänsligheten och det dynamiska omfånget. Med andra ord: Teknisk bildkvalitet.
Så då började jag fundera. Är verkligen FF så mycket bättre? Sensorteknologin har ju gått framåt och APS-C blivit bättre. Ska jag kanske ge upp mina planer om fullformat? Köpa en 7D2 och komplettera på vidvinkelsidan med ett EF-S 10-18 som verkar fint, eller EF-S 10-22 som jag har haft förut. Eller kanske sälja mitt 24-105 och köpa ett EF-S 15-85 istället? Jag sparar ju en del vikt.
Ska jag välja den mest grundläggande fullformatskameran bara för att det är fullformat, eller välja den mest avancerade APS-C-kameran?
Om jag väljer 7D2, kommer jag att bli besviken på brusnivåerna? Jag har sett att nivåerna på 6D generellt är "ett steg bättre", dvs jag kan höja ISO ett helt steg innan bruset blir som på 7D2, men är det verkligen en issue? Jag gillar ju att redigera. Den där landskapsbilden jag tar då och då kanske blir perfekt ändå om man bara jobbar lite med den? Är bildkvaliteten så pass mycket bättre på 6D att det är värt att välja den över 7Dmk2? Kan det kanske till och med vara så att den "enklare" 6D främjar fotoglädjen? Och autofokusen kanske inte är så dålig, den kanske kommer att räcka till ändå? Jag inser att whippeten lär bli suddig men jag får väl börja fota henne från sidan mer..
Så många frågor.
Jag har även övervägt en begagnad EOS 5D Mark III men de ligger lite för högt i pris ännu.
Och hur är det med optiken egentligen? Tidigare hörde man ofta att APS-C är mer förlåtande mot tex mjuka hörn då den bara använder mitten av glaset, men nu tycker jag att man oftare hör att de nya sensorerna har såpass hög pixeltäthet att de är mer krävande när det gäller matchande objektiv. Jag minns från när jag hade min första 7D (med 18 mpix) att jag fick konstiga diffraktionsliknande resultat ibland med EF-S 17-55/2.8 vilket aldrig inträffade när jag testade samma objektiv på kameror med lägre upplösning.
Många (framförallt på utländska forum) verkar anse att det är en idiotisk jämförelse, att det är äpplen och päron, att man får helt olika skärpedjup och det är det allra viktigaste. Att alla ändå använder "gröna rutan" 90% av tiden (öh?) och att en massa fokuspunkter bara är onödigt eftersom man kan fokusera och komponera om. För mig är allt det där nonsens. Framförallt att de skulle vara äpplen och päron; båda är kameror och jag försöker göra ett val som jag inte blir missnöjd med.
Det jag verkligen skulle behöva är att ha båda kamerorna med mig i två dagar men nu går ju inte det. Just nu känns det som att jag inte kommer att komma fram till ett beslut utan istället behålla min 650D (som jag faktiskt gillar, det är inte en dålig kamera men jag vill ha lite fler knappar..).
Disclaimer: Jag vet att jag inte magiskt kommer att få finare bilder med endera kameran. Jag kommer fortfarande att vara kass på att se motiv och att välja rätt komposition. Min 650D räcker egentligen alldeles utmärkt. Vad det däremot handlar om är att fotoglädjen inte får bli lidande. Jag får inte bli irriterad över att kameran är för långsam eller för brusig så att jag tappar lusten att fotografera.
Jag har funderat på det här så mycket att jag håller på att bli knäpp. Behöver hjälp med beslutet. Jag vet att det sedan tidigare finns flera trådar och jag har läst dem. Sida 35 och 36 i den här tråden är tex rätt intressant.
Bakgrund: Har i flera år velat uppdatera mig till FF men inte riktigt haft råd. Har tidigare haft 40D och 7D med bl.a. EF-S 10-22 USM, EF-S 17-55 IS USM och EF 100/2.8L IS USM Macro men tröttnade och sålde all Canonutrustning och körde m4/3 ett tag i väntan på att fotolusten skulle komma tillbaka. Var sedan utan kamera ett tag och köpte för något år sedan en 650D. Till den har jag kitobjektivet 18-55, ett 55-250 IS som jag fyndade på Tradera samt några objektiv som jag köpte med syfte att fortsätta använda när jag uppgraderar till FF: EF 24-105/4L IS USM och ännu ett EF 100/2.8L IS USM Macro (älskar det objektivet..). Plus två externa blixtar.
Framtidsplanerna inkluderar ett L-objektiv med lite längre bränvidd: 70-200, 200/2.8, kanske ett 400/5.6 eller ett 100-400/5.6.
Nu till saken.
Jag fotar väldigt allround. Det blir någon spontan inomhusbild, ett par nattbilder med lång exponeringstid, en bildserie på någon av hundarna som busar, ett porträtt på grabben här och där och ofta ett gäng landskapsbilder. Allround, som sagt. Jag printar nästan aldrig men har ändå ett par bilder från min 7D i ca 110x80 cm på väggen. Jag är ingen bra fotograf men jag fotar för att ha minnen och för att det är roligt. Jag tycker dessutom det är lika roligt att efterbehandla mina bilder och sitter egentligen alldeles för många timmar i Lightroom och/eller Photoshop.
Nu när jag har både råd och lust att uppgradera till fullformat läste jag såklart en massa tester. Blev lite tveksam över 6D:s autofokus. Mittenpunkten verkar ju grym men de övriga känns felplacerade, få och inte riktigt så effektiva som jag hade önskat. Så jag började kolla runt, mest för att ha något att jämföra med. 70D är ju lovordad men jag fastnade för den nyare 7Dmk2 och blev väldigt intresserad. Bättre kontroller än 6D, bättre vädertätning, snabbare seriebildstagning (jo, jag sprayar när jag fotar hundarna. En Whippet springer ca 50 km/h) och sist men inte minst en hyllad AF.
Nu har jag varit och provfotat med dem (snabbt i butik) och konstaterat att den enda fördel som 6D har mot 7D2 är brusnivåerna, ljuskänsligheten och det dynamiska omfånget. Med andra ord: Teknisk bildkvalitet.
Så då började jag fundera. Är verkligen FF så mycket bättre? Sensorteknologin har ju gått framåt och APS-C blivit bättre. Ska jag kanske ge upp mina planer om fullformat? Köpa en 7D2 och komplettera på vidvinkelsidan med ett EF-S 10-18 som verkar fint, eller EF-S 10-22 som jag har haft förut. Eller kanske sälja mitt 24-105 och köpa ett EF-S 15-85 istället? Jag sparar ju en del vikt.
Ska jag välja den mest grundläggande fullformatskameran bara för att det är fullformat, eller välja den mest avancerade APS-C-kameran?
Om jag väljer 7D2, kommer jag att bli besviken på brusnivåerna? Jag har sett att nivåerna på 6D generellt är "ett steg bättre", dvs jag kan höja ISO ett helt steg innan bruset blir som på 7D2, men är det verkligen en issue? Jag gillar ju att redigera. Den där landskapsbilden jag tar då och då kanske blir perfekt ändå om man bara jobbar lite med den? Är bildkvaliteten så pass mycket bättre på 6D att det är värt att välja den över 7Dmk2? Kan det kanske till och med vara så att den "enklare" 6D främjar fotoglädjen? Och autofokusen kanske inte är så dålig, den kanske kommer att räcka till ändå? Jag inser att whippeten lär bli suddig men jag får väl börja fota henne från sidan mer..
Så många frågor.
Jag har även övervägt en begagnad EOS 5D Mark III men de ligger lite för högt i pris ännu.
Och hur är det med optiken egentligen? Tidigare hörde man ofta att APS-C är mer förlåtande mot tex mjuka hörn då den bara använder mitten av glaset, men nu tycker jag att man oftare hör att de nya sensorerna har såpass hög pixeltäthet att de är mer krävande när det gäller matchande objektiv. Jag minns från när jag hade min första 7D (med 18 mpix) att jag fick konstiga diffraktionsliknande resultat ibland med EF-S 17-55/2.8 vilket aldrig inträffade när jag testade samma objektiv på kameror med lägre upplösning.
Många (framförallt på utländska forum) verkar anse att det är en idiotisk jämförelse, att det är äpplen och päron, att man får helt olika skärpedjup och det är det allra viktigaste. Att alla ändå använder "gröna rutan" 90% av tiden (öh?) och att en massa fokuspunkter bara är onödigt eftersom man kan fokusera och komponera om. För mig är allt det där nonsens. Framförallt att de skulle vara äpplen och päron; båda är kameror och jag försöker göra ett val som jag inte blir missnöjd med.
Det jag verkligen skulle behöva är att ha båda kamerorna med mig i två dagar men nu går ju inte det. Just nu känns det som att jag inte kommer att komma fram till ett beslut utan istället behålla min 650D (som jag faktiskt gillar, det är inte en dålig kamera men jag vill ha lite fler knappar..).
Disclaimer: Jag vet att jag inte magiskt kommer att få finare bilder med endera kameran. Jag kommer fortfarande att vara kass på att se motiv och att välja rätt komposition. Min 650D räcker egentligen alldeles utmärkt. Vad det däremot handlar om är att fotoglädjen inte får bli lidande. Jag får inte bli irriterad över att kameran är för långsam eller för brusig så att jag tappar lusten att fotografera.