Är det fler än jag som har problem med att ladda 120-film i Patersondosans spiral? Jag är inte nybörjare precis och 135-filmen brukar gå bra, men 120-filmen är trist att jobba med. Den är så hårt rullad på spolen och svår att få i dosan. Filmen brukar få sina bucklor innan jag är klar och mitt humör blir också tillfusat. Finns det någon med erfarenhet som har något tips att dela med sig av?

Jag hade också jätteproblem tidigare. Jag fick tips om att låta skyddspappret hänga kvar som sänke i ena änden. Det underlättar betydligt. Annars brukar jag hålla tummen mot mitten av blanka sidan och pek- och lillfinger mot spiralens väggar för att styra den så gott det går.

Jag tycker det är lättare att ladda en 120-film än vad det är att ladda en 135-film. Jag låter skyddspappret sitta kvar medan jag laddar filmen på spiralen.

För att spara framkallare laddar jag två 120-filmer på varje spiral.

Gömde tacka er för att ni tog er tid att svara! Få se nu om jag lyckas den här gången!

Ett litet tips är att diska spiralerna noggrant med en mjuk diskborste, så att eventuella rester av t ex vätmedel eller dylikt försvinner. Sedan ska det gå lättare. (När spiralerna är i bra trim ska man kunna skjuta in filmen hela vägen utan att behöva vicka på spiralen.)
Sedan kan det vara läge att dra ur filmen ur spiralen innan man använder vätmedel. På så sätt blir det mindre disk. :-o

//Björn

Nästan samma rubrik har denna tråd: http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=3542

Där svarade jag:

När jag, för länge sedan, skulle göra samma sak tränade jag på en kasserad eller framkallad film i dagsljus förs. Då var det lättare att se hur man skulle göra.
---/Thomas

Klicka för att se resterande...

Det svaret tror jag gäller fortfarande ;-)

---/Thomas igen

Tack, filmen blev framkallad. Lite bucklad i kanten blev den dock...

Det där är jätteknöligt. Jag tycker det är enklast att hålla spiralen i ena handen med änden av spåret mot mig, pekande neråt. Sedan tar jag änden av filmen och när jag fått in den i spåret drar jag in den ett halvt varv ungefär, sedan kan man vicka in filmen, och om man ser till så att början av spåret pekar nedåt så åker inte filmen ur spåret. Jag låter papperet vara kvar och hela rasket får hänga fritt och rulla ut sig bäst det vill. När jag kommit till slutet klipper jag av filmen alldeles intill tejpen, så undviker jag ljuseffekter när man lossar tejpen från filmen, och så får jag en liten snutt film att mäta klarningstiden i fixen med.

Det hela kräver en del övning och jag har funnit att jag måste stå vid en bänk eller något, det går inte att göra i en sådan där säck (det fungerar däremot med 135-film).