Hej igen, Mitt påstående att "det mesta blir bättre med full-frame" väckte lite upprörda känslor, men jag ska försöka visa i bilder som kompletterar de grafer jag redan visat i ett tidigare inlägg. En FF-sensor ha 2.5X större yta än en APS-C så den träffas av mer ljus. Det är inget nytt. I praktiken betyder ju det att signal/brus-förhållandet blir bättre givet att sensorerna är av samma generation och pixeltätheten är densamma. Här är några bilder tagna med Sony A7RII och Sony A6500/6000. Jag lade också till Sony A9, vilket har en hyfsad sensor, även om den med mina ögon inte är riktigt lika brusfri som A7RII. Man tycks ha kompromissat en del med Sony A9 och optimerad den för hastighet, men tappat lite i kvalitet. Dock är ju den 24 megapixel vilket är intressant att jämföra med Sony A6000/A6500 som också har 24 megapixel.
Jag börjar med ett vardagsscenario där jag i fredags fotade tennis med barnen i SALK-hallen i Stockholm. Inomhus i hyfsat ljus, men ändå inomhus med de begränsningar det innebär. Jag använde en Sony A9 med ett Sony 70-200/2.8 G-master. För att kunna frysa rörelsen behövde jag gå upp till 1/640s i slutartid. Det är ändå i lägsta laget för tennis. Bild 1 visar resultatet. Linsen vidöppen (f/2.8) och auto-exposure gav ISO6400. Högt kan tyckas, men inomhus där det är knepigt med blixt är det där jag brukar hamna. Ännu värre är det vid skolavslutningar i kyrkan eller andra mys-tillställningar där man vill fota, men blixt är bannlyst. Bild 2 visar bilden inzoomad där ni kan se hur mycket brus den har. Hanterbart i Lightroom, men långt ifrån perfekt. För att försöka hitta ett liknande scenario där vi kan jämföra Sony A6000/A6500/A7RII och A9 laddade jag ner jämförelsebilder från Dpreview. Jag har inte alla sony-kameror tyvärr så vi får förlita oss på DPReviews referensbilder. Alla dessa är tagna med Sony objektiv i F/1.8.
Bild 3 visar Sony A6000, Sony A6500, Sony A7RII samt Sony A9 vid ISO6400. Skillnaden i brus är påtaglig. Bild 4 visar bruset där jag jämför full-formatskamerorna vid ISO 12800, men APS-C vid ISO6400. Även där har båda FF lägre brus trots att ISO är dubbelt så högt. Det stämmer ganska väl med graferna tidigare samt med det faktum att en FF tar emot 2.5X mer ljus.
Jag är också Canon-användare och har bla. Canon 6D som jag tycker är en fantastisk kamera i dåligt ljus fast den har många år på nacken. Väl i klass med Sony A9 märkligt nog eftersom den är minst en generation äldre i sensor-teknologi. För skojs skull lade jag in den i jämförelsen (Bild 5). Som ni ser ger även den betydligt mindre brus än Sony A6000 och Sony A6500. Hur man än vänder och vrider på det så kommer en FF att vara mer förlåtande under dåliga förhållanden när det gäller bildkvalitet. Eftersom ISO är en del av exponeringstriangeln så kan vi stressa de övriga parametrarna mer utan att resultatet blir för dåligt. En dubblering av iso med OK brus gör att vi kan ha dubbelt så snabb slutartid, dvs. bättre för sport och naturfoto, etc. Vi kan spela med med bländaren utan att bruset stiger i höjden, etc. Mer flexibilitet. Givetvis finns det nackdelar och den mest påtagliga är högre pris. Både för kameror och linser. Vikt och storlek kan vara en annan om man t.ex. håller på med fågelfotografering och inte orkar släpa tunga linser. Däremot har jag mycket svårt att se några nackdelar med FF förutom pris och vikt, vilket inte har något med bildkvalitet att göra, så jag hävdar fortfarande “det mesta blir bättre med FF”, i alla fall om vi pratar bildkvalitet och om kamerorna är av någorlunda samma generation och har likvärdig prestanda i övrigt, t.ex. optik, autofokus.
Sedan finns det naturligtvis 100 andra faktorer som påverkar hur bra bilden blir, inte minst handlar det ju om fotografen bakom kameran. Under mer optimala förhållanden, t.ex. i studio eller i fullt dagsljus där man kan jobba med lågt ISO upplever jag skillnaden som försumbar mellan APS-C och FF.
