Det är lustigt att läsa den långa diskussion som följde ett i grunden väldigt dåligt definierat debattinlägg, eller vad man nu ska kalla det.
Rubriken var "Bättre utrustning ger bättre bilder", men slutsatsen i OP:s inlägg var "lägg pengar på kameran först". (Jag utgår från att OP är rationell och konsekvent, och underförstått menar kamerahuset med "kameran", eftersom hon beskriver en förbättring i bilder tagna med samma optik hon tagit innan, men med nytt kamerahus)
Här är några problem jag finner med utgångspunkten i debatten:
1) "Bättre utrustning ger bättre bilder" – förutsätter man att bättre utrustning betyder utrustning bättre anpassad till fotografens mål är det här att slå in en öppen dörr. Typ som att säga att en bättre fotbollsspelare spelar bättre fotboll eller en godare macka smakar godare.
2) Om vi utgår från att det ovan inte är vad OP menar, vad menar hon då? Vad är det som är "bättre" med det nya kamerahuset? Är det att det är dyrare? Modernare? Större sensor? Annat utseende? En kombination av alla eller några av dessa, eller andra, faktorer?
3) Vad är "bättre bilder"? Är det bilder som ger fotografen större tillfredsställelse? Som efter någon given norm passar bättre in? Som inbringar fotografen mer pengar?
Utifrån grundposten så verkar den höjda kvalitén – det bättre i de bättre bilderna – innebära skärpa, klarhet (till skillnad från "en grötig hinna över alla mina bilder") och "fina" bilder. Vad "fina" kan definieras som lutar väl åt 'estetiskt tilltalande', även om det inte är den enda tolkningen som är möjlig. Så där har vi svaret på 3:an, utifrån OP:s post. Men det är ändå problematiskt att diskutera det här utan en definition på nummer 2, vad det är som gör en utrustning "bättre" än en annan. Till sist ska det nämnas att slutsatsen i inlägget var OP:s "personliga köpråd" – ett personligt köpråd är i mitt huvud en köpråd man gör efter sina egna erfarenheter. Eftersom vi alla är rätt olika som människor och fotografer är det väl inte särskilt kontroversiellt att konstatera att det är ett köpråd som inte kommer stämma för alla.
Jag misstänker att de flesta här håller med varandra så länge de skulle ha gemensamma definitioner att utgå ifrån. Till exempel att en Nikon D4 slår en Nikon D60 i skärpa, givet samma optik och fotoförhållanden, eller att dyrare utrustning inte nödvändigtvis innebär bilder som ger fotografen större tillfredsställelse, så länge den inte är en del av målet eller målet i sig förstås.
Mitt personliga bildningstips i ämnet är att gå och se Sally Manns utställning på Fotografiska (eller kolla upp henne på nätet). Mann använder bland annat gigantiska och gamla storformatskameror med obskyra objektiv som kan vinjettera och ha kraftig distortion/kantoskärpa. Även om utrustningen säkerligen kostat henne en hel del så är delarnas enskilda priser knappast i närheten av moderna kamerahus och optik. Däremot kostar glasplåtar, film och framkallningsmaterial. Det stora formatet ger hög upplösning och filmen ger dynamiskt omfång, medan objektiven sänker upplösning och skärpa. Dessutom framkallar hon medvetet sina glasplåtar ojämnt, för att experimentera fram mönster och variationer i bilderna. Hon är känd över hela världen, tjänar antagligen mer pengar än vad de flesta av oss gör på sitt fotografi och verkar gilla det hon gör.
Så, är hon dyr eller billig i utrustningen? Är det hög eller låg teknisk kvalité på bilderna? Är hon en bra fotograf, och om så är fallet: varför?
Det är intressanta funderingar som kommer fram. Själv tycker jag att den tekniska aspekten gör ganska lite om man inte drar isär det väldigt. Mera skärpa och mindre brus kan ju vara trevligt men det kommer aldrig att lyfta en dålig bild att bli bra men kanske på rätt bild som upplevs som bra till bättre. Alltså det är bara bra bilder som kan bli bättre med nyare grejor och skillnaden är enligt mig liten men samtidigt är det ju kul med nya prylar men det är en annan sak. Över lag så anser jag att det är fotografen som tar bilden och utrustningen är sekundär så länge den kan göra det jag vill funktionsmässigt.
