Ok., så det är ingen unik teknik som gått från harar till lodjur, vare sig när det gäller att komma i kontakt med djuren, eller att visa fram resultaten.
Som jag börjar se det försökte Terje utmåla sig ungefär som en fotograferande Fransiscus av Assissi. Det är som om fotografiet i sig inte vore nog, utan som om det mest utgjorde verifikationen av hans långa utläggningar om hans förhållande till seende, varande och natur. Med en sådan inställning så blir frågan om autenticitet inte så viktig. Jag tror det är där Terje tappade fotfästet. Enligt hans seende borde skogens alla djur ha kommit till honom. Bilden i hans huvud fanns klar och att denna bild inte gick att återskapa i kameran var en oläglighet som helt enkelt måste fixas till på annat sätt.
Han tar inte bilder, utan gör dom, säger han fortfarande - citerande Anselm Adams och tydligen helt utan självironisk glimt i ögat. Det hade kanske varit klokast att ge sig in helt i fantasins värld och skapa bilder av eget material från djurparker-cum-Mullsjöskogarna, lära sig photoshoppa bättre, och så skriva naturfotografiska berättelser, utan att försöka slå blå dunster i folk om att skapandet sker i kameran. Harry Potter går ju hem, så varför inte Hårig Utter, eller någon annan mytisk djurvarelse i Ullemulleskogen?
