Jag har en X100 som är toppen, men ibland saknar man ändå möjligheten att byta objektiv. Jag har följt denna tråd nu, och också surfat runt för att hitta så mycket info om X-E1an som möjligt. Konstigt nog märker jag hur den för mig ganska avgörande frågan om RAW-konverteringen nästan helt har somnat in, trots att problemet vad jag kan se inte alls är löst. Har alla fuji-ägare resignerat, och nöjer sig med jpeg eller sekunda kvalitet på raw-filerna? Eller är det själva problemet som är överdrivet? Jag brottades med problemen med raw-skärpning med X10an - som inte alls var obetydligt - och ser nu att även X100s kommer att få X-transsensorn. Men alla trådar om konverteringsproblematiken verkar ha dött ut någon gång i höstas, och såväl Fuji som Adobe är tysta.
Populära skribenter som Huff och Rockwell verkar helt gå runt frågan genom att glatt hävda att jpeg-filerna är så bra att man inte behöver raw. Men då tycker jag de missar hela poängen. Dels tycker jag att det är roligt med bildbehandling - och då behöver man robusta filer som tål en del - och dels skulle jag aldrig vilja ha mina "negativ" sparade i jpeg. Inte heller fototidningarna tar upp detta, kanske för att de alltid envisas med att recensera kameror när de är helt nya, och stödet för raw-konvertering ännu saknas, och de därför nöjer sig med att bedöma utifrån jpeg-kvaliteten.
Jag kan inte se att det räcker för vare sig proffs, semiproffs eller avancerade amatörer att bara ha tillgång till jpeg - även om de är bra. En bra råfil kommer alltid att vara en överlägset bra startpunkt för arbetet, och jag tycker det är märkligt att Fuji/Adobe kommer undan så lätt med att nonchalera sin kundkrets på detta sätt, och att så många kunder verkar vara fullt nöjda utan att saken är löst.
Vad är det för poäng med att konstruera något som på ett plan är revolutionerande och leder till överlägsen bildkvalitet, om man samtidigt drar undan fötterna på oss som vill kunna göra det bästa av våra bilder med denna fantastiska teknik?