Multi dimentionella upplevelser
Ett sätt att bena ut abstrakta eller konstnärliga bilder är att se det som:
1. En "vanlig" bild visar det som vår hjärna ser som ett tidssnitt ur den fysiska tids-rums begreppet. Dvs bilden upplevs som en känsla ur vårt minsta , ofta medvetna , tidsperspektiv c:a en eller annan sekund. Inbland kan hjärnan integrera , dvs summera, över ett par tids kvanta ( minsta tid för upplevelen) vi får en rörlig eller rörig bild som kan upplevas och förhoppningsvis njutas.
2. Med kameran måste vi ju överge de tre rumsdimentionerna och får bara kvar två , dvs i pappaers eller monitorplanet. Ofte får man bara ett tidskvanta 1/100sekund.
Den kreative lyckas nu med kameran integrera ( eller klippa kortare tidsrymder som vi normalt inte uppfattar t.ex.1/100000 ) tid eller rum.., mer än t.ex. 2- 5 sek slutart-tid eller röra kameran i rummets tre dimentioner.
Därigenom har konstnären tagit betraktaren in i en ny fysisk dimention som öppnats för hjärnan.
Oftast är det bara konstnären eller artisten som vågar ta det klivet in i eller lyckas hitta, ( bra motiv) i de nya tids- och rymdsdimentionen. Därför skakar många på huvudet åt abstarkt konst..de har inte förmågan att "gå in" i de dimensioner som vi vanligen inte rör oss i.
JMF t.ex. med fysik i multidimensionella världar.
Min slutsats är att det är inget märkvärdigare eller speciellt med sk abstrakta bilder..foton får väl kategoriseras som en undergrupp till bilden. Den tar fram en njuting i hjärnan som vilken annan bild som helst...bara det att bilden kommer från en värld vi inte ser! KAnske har en del människor den förmågan..stora konstnärer t.ex.
Bästa
Bosse
