Har en fråga som jag undrar över, den kan kanske tyckas dum men jag tror ändå den är befogad när man inte har en display titta på. Hur vet man hur man skall exponeringskompensera? OK, de flesta vet vad exponeringskompensation innebär och många har ingen aning om vad som händer utan tar kort och gott ändrar på reglaget tills man ser en acceptabel bild i live view. Gött! Men om man nu har en gammal kamera som man laddar med film utan display, då måste man helt enkelt veta vad man sysslar med. Vad finns det för tumregler här? Har stött på att "Farbror grön skall man underexponera till -2/3" enligt Bryan Petersson , dvs exponerar man mot grönt, t ex skog, grönska, så brukar resultatet bli "bättre" om man exponerar ner till -2/3. Är inte riktigt 100% med på varför man ska göra detta, kan ju tycka att det borde vara väldigt beroende på vilken kamera, sensor, exponeringsmätare som man har på just *sin* kamera men så beskriver Bryan det i sin bok "Exponering" och har funkat OK för min del. Just denna tumregel är ju något som antagligen växt fram genom erfarenhet, man har tagit en massa bilder och funnit att detta blir bra. Är det så man måste tänka om exponeringskompensation, dvs genom erfarenhet med sin kamera? Eller finns fler generella tumregler? Såg en gammal artikel här på sidan av David som var bra men inte väldigt uttömmande.

Det är så här enkelt att exponeringsmätaren i kameran antar att allt reflekterar 18 % när den sätter exponeringen. Mörkgrönt reflekterar ju mindre än 18 %, så kameran kommer att exponera högre än den egentligen ska, alltså får man vrida ned exponeringen. Det är samma sak med snö som reflekterar uppåt 100 %, kameran kommer att anta att den är mycket mörkare än den är och överexponera.

Sedan är det såklart inte enkelt egentligen utan går att förklara hur komplicerat som helst. Om du väntar lite kommer nog någon att göra det ;-)

bgwallner sa:

Har en fråga som jag undrar över, den kan kanske tyckas dum men jag tror ändå den är befogad när man inte har en display titta på. Hur vet man hur man skall exponeringskompensera? OK, de flesta vet vad exponeringskompensation innebär och många har ingen aning om vad som händer utan tar kort och gott ändrar på reglaget tills man ser en acceptabel bild i live view. Gött! Men om man nu har en gammal kamera som man laddar med film utan display, då måste man helt enkelt veta vad man sysslar med. Vad finns det för tumregler här? Har stött på att "Farbror grön skall man underexponera till -2/3" enligt Bryan Petersson , dvs exponerar man mot grönt, t ex skog, grönska, så brukar resultatet bli "bättre" om man exponerar ner till -2/3. Är inte riktigt 100% med på varför man ska göra detta, kan ju tycka att det borde vara väldigt beroende på vilken kamera, sensor, exponeringsmätare som man har på just *sin* kamera men så beskriver Bryan det i sin bok "Exponering" och har funkat OK för min del. Just denna tumregel är ju något som antagligen växt fram genom erfarenhet, man har tagit en massa bilder och funnit att detta blir bra. Är det så man måste tänka om exponeringskompensation, dvs genom erfarenhet med sin kamera? Eller finns fler generella tumregler? Såg en gammal artikel här på sidan av David som var bra men inte väldigt uttömmande.

Klicka för att se resterande...

Shit! Snälla goa du! Jag kan inte läsa det du skriver!! !!

Styckeindelning! Måste du använda!!

Det går inte att läsa annars! (jo, det går men man skiter i det)

Och detta är inte en bezzerwisser sak, utan jag vill bara hjälpa dig.

Dela upp dina meningar, så blir det trevligare att läsa! (eller rättare sagt, det blir helt omöjligt annars)


Styckeindelning

Svaret är: erfarenhet. Med tiden lär man sig hur ens kamera vill exponera olika typer av motiv. Är det mörka motiv så tenderar kameran att överexponera, eftersom den vill få allting medelgrått. Då måste man minuskompensera. Fotar man i snön så vill kameran underexponera för att göra snön grå. Och då får man pluskompensera. Exakt hur mycket man kompenserar beror på.

Det går egentligen inte att ge generella råd, eftersom såväl mätare, mätmetoder som kameror är olika. Man måste till att börja med kalibrera sin utrustning, så att man vet hur mätaren mäter, dvs om den generellt ger lite mer eller mindre exponering.

Sedan är det lite olika hur olika mätare tar in ljuset. Centrumvägd eller integrerande mätning kan vara väldigt olika, medan spotmätning är ganska lätthanterad när man vet vad man sysslar med, dvs vad man mäter och hur man vill att det ska renderas i bilden, och hur mätare, kamera och film stämmer ihop med varann.

Så i stället för att fundera över ett råd från en guru från förr, bör du prova din egen utrustning och välja sätt att exponera efter bilderna som du vill ha. Om du tar dia, så är det ungefär som vid digitalt, att du får hålla koll på högdagrarna, men med negativfilm kan strategin vara annorlunda. Precis vilken metod du väljer måste du själv ta ställning till.

Det kan också vara olika med olika film. När jag tog med svartvitt gjorde jag oftast en mätning i skuggan och en i högdager och såg om det rymdes inom det dynamiska omfånget. Med färg är det egentligen samma sak, men skillnaden är att man har mindre dynamiskt omfång i färg och för dia bör man vara försiktig så att man inte blåser högdagrar.

Och visst kan man bestämma sig för att en viss ton, exempelvis barrskogsgrön, ska ligga i en viss zon, låt säga IV, men det skiljer ju på om det är skugga eller i solen. Jag skulle nog hålla den i zon III om den inte är solbelyst och zon V om solen lyser på den. Men det är en bedömningsfråga, och jag tycker inte att det är så enkelt som att välja exponeringskompensation efter färgen. Särklassigt enklast är ju att mäta infallande ljus, och det funkar nästan jämt. Då behöver man inte fundera över vare sig färg eller luminans utan bara köra. Men fortfarande måste mätaren vara kalibrerad efter kamera och film, så den kanske ska stå på 320 när man har Tri-X, eller 650. Det beror på hur mätare och kamera stämmer ihop.

skog1s sa:

Shit! Snälla goa du! Jag kan inte läsa det du skriver!! !!

Styckeindelning! Måste du använda!!

Det går inte att läsa annars! (jo, det går men man skiter i det)

Och detta är inte en bezzerwisser sak, utan jag vill bara hjälpa dig.

Dela upp dina meningar, så blir det trevligare att läsa! (eller rättare sagt, det blir helt omöjligt annars)


Styckeindelning

Klicka för att se resterande...

jag kunde!
men jag håller med ändå, om man väl läser blir det bara ett enda blurr till slut

skog1s sa:

Shit! Snälla goa du! Jag kan inte läsa det du skriver!! !!

Styckeindelning! Måste du använda!!

Det går inte att läsa annars! (jo, det går men man skiter i det)

Och detta är inte en bezzerwisser sak, utan jag vill bara hjälpa dig.

Dela upp dina meningar, så blir det trevligare att läsa! (eller rättare sagt, det blir helt omöjligt annars)


Styckeindelning

Klicka för att se resterande...

Prova att läsa en bok någon gång så ska du se att din läsförmåga ökar.

Hittade en länk hos Canon som inte beskriver något detaljerat men snarare bekräftar några av svaren ovan.

http://cpn.canon-europe.com/content/education/infobank/exposure_settings/exposure_compensation.do

* Det skiljer naturligtvis mellan olika ljusmätningsmetoder.
* Det skiljer från kamera till kamera.
* Jo, det finns generella råd som man kan börja att utgå ifrån och den ovan nämnda gurun ger tips på några av dem (för övrigt den bästa foto-bok som jag läst).

cocuyo sa:

Och visst kan man bestämma sig för att en viss ton, exempelvis barrskogsgrön, ska ligga i en viss zon, låt säga IV, men det skiljer ju på om det är skugga eller i solen. Jag skulle nog hålla den i zon III om den inte är solbelyst och zon V om solen lyser på den. Men det är en bedömningsfråga, och jag tycker inte att det är så enkelt som att välja exponeringskompensation efter färgen. Särklassigt enklast är ju att mäta infallande ljus, och det funkar nästan jämt. Då behöver man inte fundera över vare sig färg eller luminans utan bara köra. Men fortfarande måste mätaren vara kalibrerad efter kamera och film, så den kanske ska stå på 320 när man har Tri-X, eller 650. Det beror på hur mätare och kamera stämmer ihop.

Klicka för att se resterande...

Du får gärna utveckla detta, jag är inte helt med på vad du menar. Du skriver ju ovan att man inte kan ge några generella råd men här gör du ju det . Nej, men jag förstår vad du menar men just detta får du gärna utveckla lite mer. Det finns ju inget egenvärde i att vrida på knappen för exponeringskompensation om man istället kan välja sin ljusmätning på ett bra sätt.

Bryan ger ju många exempel på detta i sin bok, t ex mäta himmeln ovanför ett ljust snöfält istället för att blanda in den 100% reflekterande snön som skulle gett en grå färg på den. Jag gissar att det skulle bli samma sak om jag mätt direkt mot snö och himmel och sen överexponera ett lämpligt antal steg med exponeringskompensationen. Bryan's bok går igenom väldigt mycket bra saker men just exponeringskompensation behandlas ganska torftigt förhållandevis.

bgwallner sa:

cocuyo sa:

Och visst kan man bestämma sig för att en viss ton, exempelvis barrskogsgrön, ska ligga i en viss zon, låt säga IV, men det skiljer ju på om det är skugga eller i solen. Jag skulle nog hålla den i zon III om den inte är solbelyst och zon V om solen lyser på den. Men det är en bedömningsfråga, och jag tycker inte att det är så enkelt som att välja exponeringskompensation efter färgen. Särklassigt enklast är ju att mäta infallande ljus, och det funkar nästan jämt. Då behöver man inte fundera över vare sig färg eller luminans utan bara köra. Men fortfarande måste mätaren vara kalibrerad efter kamera och film, så den kanske ska stå på 320 när man har Tri-X, eller 650. Det beror på hur mätare och kamera stämmer ihop.

Klicka för att se resterande...

Du får gärna utveckla detta, jag är inte helt med på vad du menar. Du skriver ju ovan att man inte kan ge några generella råd men här gör du ju det . Nej, men jag förstår vad du menar men just detta får du gärna utveckla lite mer. Det finns ju inget egenvärde i att vrida på knappen för exponeringskompensation om man istället kan välja sin ljusmätning på ett bra sätt.

Bryan ger ju många exempel på detta i sin bok, t ex mäta himmeln ovanför ett ljust snöfält istället för att blanda in den 100% reflekterande snön som skulle gett en grå färg på den. Jag gissar att det skulle bli samma sak om jag mätt direkt mot snö och himmel och sen överexponera ett lämpligt antal steg med exponeringskompensationen. Bryan's bok går igenom väldigt mycket bra saker men just exponeringskompensation behandlas ganska torftigt förhållandevis.

Klicka för att se resterande...

Nej, inte har jag givit något generellt råd, om man inte med det menar att jag råder till att lära sig hur grejerna fungerar. Det generella rådet kan jag kosta på mig.

Det är mycket svårt att bygga upp en fruktbar diskussion här, genom att vi talar fullständigt olika språk. Jag skulle aldrig använda termen "överexponera" för att vrida kompensationen mot plus, om det är vad som behövs för att få rätt exponering. Inte heller är snön 100% reflekterande, vilket man lätt kan konstatera när man ser en snölykta.

Och visst handlar det om att välja hur man mäter ljuset. Med digitalkamera har det blivit väldigt mycket enklare än när man använder film, eftersom man får facit sekunden efter att man har tryckt av. I en del kameror kan man också numera se både högdagervarning och histogram redan innan man tar bilden, men om vi håller oss till att ta med film och bestämmer oss för att det handlar om negativ svartvit film som vi framkallar själv, så är problemet i alla fall avgränsat.

Så kommer vi också till frågan om vad man mäter med. En handhållen mätare med omkring 60° upptagningsvinkel blir ju relativt svårt att veta vad den mäter när man tar landskap. En spotmätare har man alltid kontroll över vad den mäter, och filmarnas metod, att mäta infallande ljus, är väldigt ofta användbar, men även där måste man ha koll på en del saker.

Men grunden för att få "rätt" exponering är visualiseringen av hur motivet ska gestaltas i den färdiga bilden, och där är plötsligt barrskogen inte längre ett mätobjekt i första hand, utan ett element som bygger upp bilden. Här blandas plötsligt snö och himmel in i resonemanget, och man får så klart också se till att de elementen hamnar rätt. Om man har en kamera som kan spotmäta år det ganska enkelt, och likaså om man har en separat spotmätare. Men ingenting ska överexponeras. Om man mäter solbelyst snö, och mätaren visar exempelvis 1/1000 f/16 för 125 ASA, så är det rimligt att man exponerar tre steg mer än så, 1/125 f/16. Det är inte överexponering, och det är precis lika enkelt att komma till samma "rätta" resultat utan någon ljusmätare. Och när man har kommit så långt är det lätt att inse att om man tar värdet från snön utan att fundera över var den ska hamna i tonskalan i den färdiga bilden, så blir det tre steg underexponerat.

För den som har jobbat med zonsystemet är det här ganska självklara saker, och jag tycker nog att det kan vara värt besväret att läsa igenom Ansel Adams "The Negative", för att reda ut det där med zoner och hur man placerar olika områden man mäter upp. Om man sedan vill ha snön i zon VIII eller i zon VII är en bedömningsfråga och ett val man gör, men i ingendera fallet handlar det om att överexponera.

Och ursprungsfrågan handlade ju inte heller om hela innehållet i Bryan Petersons bok. Det blir ju aningen omfångsrikt om vi ska gå igenom alla råd som står där. Och att slaviskt följa dem, det gränsar nog till ren stollighet. Visst kan man med mätning av himlen få ett riktvärde om man vet var man vill placera den i tonskalan, precis på samma sätt som man kan göra med snön, men det handlar ju ändå hela tiden om att man måste veta var i bildens tonskala man ska placera det mätta.

cocuyo sa:

Nej, inte har jag givit något generellt råd, om man inte med det menar att jag råder till att lära sig hur grejerna fungerar. Det generella rådet kan jag kosta på mig.

Det är mycket svårt att bygga upp en fruktbar diskussion här, genom att vi talar fullständigt olika språk. Jag skulle aldrig använda termen "överexponera" för att vrida kompensationen mot plus, om det är vad som behövs för att få rätt exponering. Inte heller är snön 100% reflekterande, vilket man lätt kan konstatera när man ser en snölykta.

Och visst handlar det om att välja hur man mäter ljuset. Med digitalkamera har det blivit väldigt mycket enklare än när man använder film, eftersom man får facit sekunden efter att man har tryckt av. I en del kameror kan man också numera se både högdagervarning och histogram redan innan man tar bilden, men om vi håller oss till att ta med film och bestämmer oss för att det handlar om negativ svartvit film som vi framkallar själv, så är problemet i alla fall avgränsat.

Så kommer vi också till frågan om vad man mäter med. En handhållen mätare med omkring 60° upptagningsvinkel blir ju relativt svårt att veta vad den mäter när man tar landskap. En spotmätare har man alltid kontroll över vad den mäter, och filmarnas metod, att mäta infallande ljus, är väldigt ofta användbar, men även där måste man ha koll på en del saker.

Men grunden för att få "rätt" exponering är visualiseringen av hur motivet ska gestaltas i den färdiga bilden, och där är plötsligt barrskogen inte längre ett mätobjekt i första hand, utan ett element som bygger upp bilden. Här blandas plötsligt snö och himmel in i resonemanget, och man får så klart också se till att de elementen hamnar rätt. Om man har en kamera som kan spotmäta år det ganska enkelt, och likaså om man har en separat spotmätare. Men ingenting ska överexponeras. Om man mäter solbelyst snö, och mätaren visar exempelvis 1/1000 f/16 för 125 ASA, så är det rimligt att man exponerar tre steg mer än så, 1/125 f/16. Det är inte överexponering, och det är precis lika enkelt att komma till samma "rätta" resultat utan någon ljusmätare. Och när man har kommit så långt är det lätt att inse att om man tar värdet från snön utan att fundera över var den ska hamna i tonskalan i den färdiga bilden, så blir det tre steg underexponerat.

För den som har jobbat med zonsystemet är det här ganska självklara saker, och jag tycker nog att det kan vara värt besväret att läsa igenom Ansel Adams "The Negative", för att reda ut det där med zoner och hur man placerar olika områden man mäter upp. Om man sedan vill ha snön i zon VIII eller i zon VII är en bedömningsfråga och ett val man gör, men i ingendera fallet handlar det om att överexponera.

Och ursprungsfrågan handlade ju inte heller om hela innehållet i Bryan Petersons bok. Det blir ju aningen omfångsrikt om vi ska gå igenom alla råd som står där. Och att slaviskt följa dem, det gränsar nog till ren stollighet. Visst kan man med mätning av himlen få ett riktvärde om man vet var man vill placera den i tonskalan, precis på samma sätt som man kan göra med snön, men det handlar ju ändå hela tiden om att man måste veta var i bildens tonskala man ska placera det mätta.

Klicka för att se resterande...

Orkar inte kommentera ditt trista svar och attityd Ubbe och din ovilja att vilja begripa (jo du begriper men vill göra en poäng av något som jag inte förstår). Diskussionen stängs från min sida sätt.

bgwallner sa:

Orkar inte kommentera ditt trista svar och attityd Ubbe och din ovilja att vilja begripa (jo du begriper men vill göra en poäng av något som jag inte förstår). Diskussionen stängs från min sida sätt.

Klicka för att se resterande...

Nu gör du mig uppriktigt förbannad! Jag har inte visat upp någon trist attityd här, men om det är något som du inte förstår, så kanske det kan vara på sin plats att fråga i stället för att med översittarattityd ta till maktspråk. Jag tycker att det är mycket dåligt.

bgwallner sa:

Orkar inte kommentera ditt trista svar och attityd Ubbe och din ovilja att vilja begripa (jo du begriper men vill göra en poäng av något som jag inte förstår). Diskussionen stängs från min sida sätt.

Klicka för att se resterande...

Det är nog tyvärr du som inte förstår svaret.

bgwallner sa:

Har en fråga som jag undrar över, den kan kanske tyckas dum men jag tror ändå den är befogad när man inte har en display titta på. Hur vet man hur man skall exponeringskompensera? OK, de flesta vet vad exponeringskompensation innebär och många har ingen aning om vad som händer utan tar kort och gott ändrar på reglaget tills man ser en acceptabel bild i live view. Gött! Men om man nu har en gammal kamera som man laddar med film utan display, då måste man helt enkelt veta vad man sysslar med. Vad finns det för tumregler här? Har stött på att "Farbror grön skall man underexponera till -2/3" enligt Bryan Petersson , dvs exponerar man mot grönt, t ex skog, grönska, så brukar resultatet bli "bättre" om man exponerar ner till -2/3. Är inte riktigt 100% med på varför man ska göra detta, kan ju tycka att det borde vara väldigt beroende på vilken kamera, sensor, exponeringsmätare som man har på just *sin* kamera men så beskriver Bryan det i sin bok "Exponering" och har funkat OK för min del. Just denna tumregel är ju något som antagligen växt fram genom erfarenhet, man har tagit en massa bilder och funnit att detta blir bra. Är det så man måste tänka om exponeringskompensation, dvs genom erfarenhet med sin kamera? Eller finns fler generella tumregler? Såg en gammal artikel här på sidan av David som var bra men inte väldigt uttömmande.

Klicka för att se resterande...

Din fråga är egentligen väldigt komplex, det är inget man lär sig över en natt. Du har fått många svar med bra innehåll. Grunden är dock exponeringsmätarens sätt att mäta ljuset, det är det man måste förhålla sig till. Hur den mäter ljuset beror på hur man ställt in den. Dessutom behöver den exponeringskompenseras för olika motivtyper/ljussituationer beroende på vilken inställning av mätaren man använder. Du förstår komplexiteten?

Du frågar om generella råd. Snö och svart har du redan fått tips om. Motljus i en bild gör att man måste öka exponeringen mot vad mätaren föreslår, detta för att skuggsidorna på motivet, som ju vänds mot kameran, blir mörka annars. I förmiddags fotograferade jag solbelysta vita svanar mot en mörk skog som låg i skugga i bakgrunden, vilken reflekterade sig i en spegelblank tjärn och gav de vita solbelyste svanarna en närmast svart inramning genom den mörka skogsreflexen och bakgrunden. Här fick jag exponeringskompensera tre steg snålare exponering än mätaren föreslog, det är ungefär så mycket man behöver i naturen, mer behövs sällan. Hade jag istället för centrumvägd ljusmätning använt spotmätning och mätt direkt på en av de vita svanarna, hade jag snarast behövt öka exponeringen med kanske ett steg. Detta för att få svanen vit istället för 18 % grå, vilket mätaren är kalibrerad att ge. 18 % grå anses motsvara ett genomsnittligt motiv.

Du ser hur olika man kan behöva exponeringskompensera samma motiv, beroende på mätarinställning.

Ett generellt råd som funkar för mig är att alltid köra samma ljusmätningsmetod, centrumvägd för min del. Det gör att jag kan utveckla viss rutin och känsla för vad mätaren hittar på, och därigenom får ett hum om hur jag skall exponeringskompensera. Vid snabba lägen finns ingen tid att stå och fundera över vilken ljusmätningsmetod man ställt in, hur nu just denna metod behöver kompenseras för just detta motiv osv. Då är chansen redan förbi. Centrumvägd ljusmätning passar oftast för mitt sätt att fotografera.

Mitt egentiga mål för fotoutflykten till tjärnen var flygande trollsländor i motljus. Fotograferade därför först lite svan och övergick sedan till sländorna. Ställde därför in M-läget med exponering för dessa, då detta läge var lämpligast för detta motiv, och blåste på. Men, så, rätt vad det var hörde jag att svanparet var på väg att lyfta. Snabbt som ögat på med ljudinspelaren, detta vill jag inte missa att få en ljudupptagning på hur de lyfter från den lilla tjärnen, hur tystnaden slits i stycken av deras explosiva kraft i den lilla tjärnen. Sedan upp med kameran, svanarna har redan tagit fart och flaxar så vattnet yr om dem i motljuset, verkligen en syn mot den mörka bakgrunden hur det solblänkande vattnet skvätter åt alla håll i motljuset. Men, reflexmässigt vrider jag på exponeringskompensationen för att inte blåsa de vita svanarnas högdagrar, bara det att kameran är i M-läget nu, inget händer... Hinner inte tänka, hinner inte justera exponeringen i M, följer svanarna med tumfokus (som jag ställt in för trollisarna och det är ju direkt olämpligt för denna situation då följande fokus är av vikt) och försöker i alla fall följa motivet och göra det bästa av situationen. Blåser kanske alla högdagrar. Hade jag haft kameran på centrumvägd mätning och Av-läget som jag alltid försöker ha, just för att få in snabbheten för sådana här situationer, hade jag grejat bilderna.

Nu finns kanske visst hopp om att det ändå blev något, har inte tittat på bilderna än i LR, kanske, kanske fungerade trollsländornas exponering hjälpligt även på de kritvita svanarna, och kanske fick jag någon skarp bild med tumfokus. Trollsländor är ju annars mörka i färgen.

Ett till generellt råd är att du skaffar en bra källa om exponeringsmätarens och de olika ljusmätningstypernas funktion och egenskaper. Instruktionsbok, internet, bok. Därefter läser du på noga, väntar ett tag och läser på igen. Sedan öva, läs på, öva mer tills du tycker det sitter. Sedan måste färdigheten hela tiden uppehållas med mer övning...

Ja, lite tankar om exponeringskompensation

Lite feedback på föregående inlägg: Högdagrarna klarade sig Så blev bilden för den eventuellt intresserade: