Pixelräknare?
Kommentar;
Jag kommer ihåg skillnaden mellan dom som satt med akriskopet i mörkrummet och spanade efter ''bästa skärpan''....och dom som ville skapa ''Bilder'' på 70-talet när jag gick med i en fotoklubb i Uppsala. Jag insåg direkt att hade Frank Capa eller Christer Strömholm varit beroende av eller brytt sig om kornskärpa, så hade inte någon av oss vetat om dessa två fotografer över huvud taget. Jag vet att den här tråden handlar om teknikaliteter, men kan ändå inte låta bli att förundras över hur någon kan lägga så stor vikt vid upplösning och DR. En bra bild talar till åskådarens känsla, inte till hens förmåga att avgöra ppi/dpi. Tänk tanken att en åskådares uppskattning av en bilds kvalitet skulle vara kopplad till dennes synskärpa? Visst låter det väl lite knepigt eller hur? Den bild som jag tycker mest om som jag själv tagit, är en bild från ca 1970 då jag liftade i Europa och hamnade i Neapel med min Leica M4/Summicron 2:35 som alltid var ''grundinställd'' på 5,6 125:dels sekund och som gjorde det möjligt att med turen på min sida fånga tre små barn på en balkong med, (som jag tycker) mycken känsla av Rafael........bilden är inte alls ''skarp'', men ändå den som jag är allra mest stolt över att ha tagit. Nej, teknik är viktigt, men är egentligen bara en beklaglig nödvändighet, som står som ett hinder mellan fotografen och ''bilden''. Fastna inte i tekniken...........ta bilder! /BoH
