Fotosidan har en kraftig slagsida mot det tekniska. Så fort någon vill ha bättre bilder så brukar det handla om objektiv eller att byta ut APS-C mot FF.
Eller skaffa en kamera med fler pixlar.
Jag råkade stöta på en fotograf på you tube som heter Mark Demney.
Han råkar uttrycka bättre än vad jag lyckas med en hel del sanningar.
Jag är trött på alla uppgradera sig själv frågor. Att uppgradera sig själv innebär väl att byta höftled eller hjärta eller något liknande.

Att uppgradera sin utrustning är mindre dramatiskt. Samt oftast också en mindre förändring av de bilder som blir resultatet. Jag har haft möjligheten att fota med Hasselblads bästa kameror och objektiv. Fotar numera med både Canon 5D MKIV och Fuji APS-C. Fast oavsett utrustning blir mina bilder ganska lika. Jag kan inte köpa mig till bättre bilder genom att investera i utrustningen. För tio år sedan trodde jag det.

Kika på Mark Demney's video och se vad ni tycker. Skall man uppgradera sig själv med att rresa till intressanta platser, gå på workshops eller titta på en mängd tutorials. Eller kanske köpa mer och dyrare prylar.
Vad tror ni på?

https://www.youtube.com/watch?v=MmGKhfyWuLs

Fullkomligt klockrent. Sååå många tror på en hägrande ny grej som lösningen till bättre bilder. Köpa, sälja, ha det senaste. Det mesta man läser mellan fotografer (som här på Fotosidan) handlar om detta. Och inte blir de bättre, dessutom hela tiden ett antal tusen kronor fattigare. Som om målet i sig inte är att bli bättre fotografer, utan kunna glädjas av nya blänkande grejer att hålla i handen. Handledning (tutorials) från olika kända/framstående fotografer är verkligen en bättre investering, både på kort och lång sikt.

Detta är ingalunda ett nytt fenomen, så var det även på den analoga tiden. Men problemet upplevs större idag, då antalet fotografer också är så mycket större.

Mvh Terje

Utrustningen är lätt att identifiera om det är den som tryter. Klarar inte kameran av ljusförhållandena, hinner inte AF:en med etc.

Att uppgradera sig själv är oftast långt ifrån en quick fix och kräver mycket jobb. Att ta hjälp av någon som är bra på att förklara hjälper oftast väldigt mycket, men fungerar oftast rätt halvtaskigt i ett internetforum. Bildkritiken på fotosidan kan vara bra, men även där gäller det att ha folk man litar på som kommenterar.

håller med. till viss del i alla fall.

man får inte per automatik bättre bilder med bättre utrustning. dock kan fotandet begränsa en med dålig eller föråldrad teknik.

Men först måste kunskapen finnas.

Jag minns när mitt fotointresse började 2007. hade då en billig kompaktkamera. tröttnade fort på den och sparade ihop till en systemkamera (Sony A100)

glad som aldrig förr gick jag ut och började fota. Men vilken besvikelse det var. Bilderna blev ju inte alls bättre. Långt ifrån vad jag hade hoppats på .

Då började den långa resan med att träna,träna,träna och läsa ,plugga och kolla på tutorials.
Har sedan dess inte köpt så mycket utrustning och absolut inga värstinggrejer. Fotar idag med en canon 6d (första versionen) och har gjort sen 2014.

och utan att skryta tycker jag att jag lyckats ganska bra och utvecklats helt okej trots att jag inte alltid köper nytt och dyrt

Om man är trött på uppgraderingsfrågor så är det bästa att bara scrolla sig förbi, man behöver ju inte gå in och läsa/besvara dessa trådar

Ser inte de uppgraderingsfrågorna som ett problem faktiskt, man scrollar förbi och man behöver inte besvara trådar om man inte vill Däremot de trista svaren va lite ts behöver för "kameran för inte bilden, fotografen gör" och "bästa kameran är den du har med dig" och följande 5 sidor med forumrävarnas tekniska tuppfäktning sinsemellan om nått jäkla flangeavstånd ts aldrig undrat över som riktigt tråkig.
Inte sällan besvarat av någon som själv leker med 2-3 system...ett streetfoto-hus när fullformataren får vila hemma, för man kan ju inte använda m4/3-resekameran då

Sen har jag nog fasen aldrig köpt ett hus eller objektiv som gjort mig sämre som hobbyfotograf, och jag fick en riktig fotografisk rush när jag äntligen kunde byta mitt 55-250 med variabel bländare mot ett 70-200/2,8 även om min fototekniska kunskap inte då kunde motivera köpet.
Och jag kan erkänna utan omsvep att varje köp jag gjort har min kunskap varit lägre än prylens förmåga.
Och jag tror det gäller säkert 95% av fotosidans alla medlemmar om vi ska vara ärliga ;-)

Ser inget fel i den lust och nyfikenhet som väcks och släcks av ett inköp någon vill göra.

Jäklar så gubbgrinigt min kommentar såg ut
Vill poängtera att jag i stort håller med dig men att fotovärlden kan vara lite dubbel.
Olika typer av fotografer vill ha olika förutsättningar och ingen behöver ha fel. Såklart en duktig fotokompsitör med en billig kompaktkamera kan producera bättre bilder än mig, medans i princip alla fullformatare är bättre än en billig kompaktkamera osv osv.

Blir en lång tråd ändå

Den kameran man alltid har med sig är ju mobilen och dom är inte kassa längre. Möjligheterna med en systemkamera är ju dock otroligt fler och det går att få till mycket mer med systemkameran.

Sedan har många olika behov, jag har ingen lucka mellan mobilen och fullformataren. Andra behöver fylla den luckan och en del fotograferar bara med mellanting.

Vi är alla olika som fotografer och vi är nog få som utnyttjar det vi har fullt ut även om vi pushar våra kameror på något enstaka sätt.

För dom flesta av oss sitter nog inte största problemet i kameran och mycket går inte att kompensera med teknologi. Å andra sidan bara för att någon råkade få två bråkande kungsörnar framför näsan och lyckades få en bra bild på det med ett manuellt 35mm objektiv betyder inte det att det är bästa sättet och kanske inte ens något dom flesta strävar efter att kunna.

Så funkade det när jag sportfiskade varje helg, fick man ingen fisk så köpte man nya drag, spön, rullar, linor, krokar, tafsar, även ekolod någon gång.....

Personligen så har mitt fotointresse blomstrat som mest just när jag köpt en ny pryl.

Jakten på den perfekta utrustningen är en rolig resa som tyvärr kostar mycket pengar men det har det varit värt för mig. Jag har fått bilder ur speciella vinklar och lärt mig väldigt mycket.

Nu när jag egentligen har allt som jag behöver så har jag börjat ledsna. I kombination med det att jag inte reser speciellt mycket heller, samt saknar bil.

Jag hoppas att den nya kameran kan sporra mig att gå ut mer. Gör den inte det så är det nog kört och jag kanske skall fundera på att göra något annat i stället.

Lite knepigt att använda ”return on investment” som mått för en amatör som jag. Jag får inte tillbaka en enda krona av det jag stoppar in i mitt fotograferande. Jag fotar för att det är kul, och för att det är givande att dela med sig av sina bilder.

En inte oansenlig kostnad i min hobby är resor till matcher och övernattning på cuper.

Men, ja, mina bilder har blivit bättre med åren. Övning, övning, övning, och lite uppgradering av prylar gör skillnad. Jag skulle sannolikt kunna ta större kliv i utvecklingen om jag umgicks mer med likasinnade och utbytte erfarenheter. Kanske till och med gick en kurs. Men lite ensamvarg som jag är gillar jag att utvecklas i min egen takt.

I år ska jag boka in några halvdagar med en erfaren fotograf. Jag har tidigare varit på några workshops som jag har varit nöjd med, men tror att vara själv med en erfaren fotograf skulle ge mer då det kan bli intressanta diskussioner kring själva bilden.

När det gäller att köpa nya saker så sker det i omgångar. Det kan gå 5 - 10 år, så får jag plötsligt ett ryck och uppgraderar. Tur att jag bara har en kamera och tre objektiv. Skulle mycket väl klara mig med det jag har, men man får en liten kick att se mer detaljer på skärmen, mindre brus och att man kan lyfta skuggorna utan de blir allt för brusiga. På en utskrift skulle skillnaderna dock bli mindre.

Men konsumtion är det som får värld att snurra. Om ingen köper, så hade inte fotoutrustningen inte varit där den är i dag och ett antal personer hade fått arbeta med något annat (om det inte hade varit köpstopp där också).

Det är bara den tekniska kvaliten som utvecklas med nya bättre prylar. Det kan ju vara gott nog för många och gör det möjligt att ta bilder som inte gick att ta innan. Om man inte har sinne för bilder från början så är det som med allt annat. Övning ger färdighet. Somliga behöver träna hårdare och alla blir inte världsmästare.

Nya tag

Jag har alltid varit pryltokig och släpat på fotoprylar hit o dit. Nu tröttnade jag för något år sedan och bestämde mig för nytt grepp. Det blev spegellöst och Fuji för viktens skull och efter ett kort tag endast ett objektiv, Fuji 35 1,4. Inget annat.
Lusten kom tillbaka och jag har inte saknat alla gamla grejor (som finns kvar). Visst, jag kan inte ta alla möjliga och omöjliga bilder som finns därute, men de jag kan "komma åt" räcker mer än väl.
1,4an är numera ersatt med den vattenskyddade 2,0an, som med XPRO 2 är en vattenskyddad kombination.
Så, numera behöver jag inte fundera på vilken brännvidd jag skall använda för ett visst motiv. Jag vänder på steken och funderar på vilket motiv som passar till brännvidden. Jag har även 18 mm och 60 mm som till att börja med fick följa med ut, men jag märket snart att 35mm räckte för mig.

Blir bilderna sämre av ny utrustning? Om inte, vad är problemet?

Själv plåtar jag som mest första året med ny kamera.

Snart kommer nog en ny Canon R. På med RF50/1.2 så blir det kanske kul att plåta igen! Tillbaka till Canon. Bye, bye Fuji!

alfin sa:

Blir bilderna sämre av ny utrustning? Om inte, vad är problemet?

Klicka för att se resterande...

Problemet är att ny utrustning kostar pengar och majoriteten av människor har begränsad tillgång till pengar. Alltså måste man fundera på hur man prioriterar fotoutgifterna för att få bäst avkastning. Det är lätt att glömma att det finns annat än utrustning som är utvecklande för en fotograf. Immateriella ting.

Jag känner igen den här diskussionen från flera av mina hobbys (åtminstone cykel och HiFi), och höll länge med om resonemanget.

Med tiden har jag dock kommit till slutsatsen att folk helt enkelt kan vara intresserade av en hobby på olika sätt, och ofta flera. Prylarna (oavsett om det är en cykel, kamera eller stereo) är verktyg för att åstadkomma ett visst resultat, men de kan också vara ett intresse i sig. Och jag tycker numera att det är helt okej.

Så nej, det är inte säkert att man tar bättre bilder med en dyrare/bättre/nyare/annorlunda kamera. Lika lite som det är säkert att man cyklar fortare med dyrare hjul på sin landsvägscykel. Särskilt inte om man räknar det som förbättring per investerad krona, och jämför mot en inspirationsresa/kurs/träningsläger. Men kanske vill man ändå ha den nya prylen, för att man tycker det är kul och har råd med den. Och då får man väl göra det?

acke sa:

Problemet är att ny utrustning kostar pengar och majoriteten av människor har begränsad tillgång till pengar. Alltså måste man fundera på hur man prioriterar fotoutgifterna för att få bäst avkastning. Det är lätt att glömma att det finns annat än utrustning som är utvecklande för en fotograf. Immateriella ting.

Klicka för att se resterande...

Det där med avkastning, det hör väl hemma hästsporten?

Skämt åsido.
För en som inte har foto som yrke kan avkastning räknas på många sätt.

För amatören kan det vara glädjen att fotografera som är ”avkastningen”.

Om någon känner större glädje med nyare prylar så får denne alltså högre avkastning för investeringen i dessa, men kanske inte alls får ut någon glädje av fotokurser och fotoklubbar.

Alla är vi olika.

Själv har jag rätt så gamla prylar, men som var top of the pops när de köptes nya (ett antal ägare före mig).

För en som är pryltokig men inte har så gott om pengar kan naturligtvis Fotosidans trådar om att bara det senaste sena duger skapa en känsla av olust. Man tappar det intresse man trodde att man hade. Avkastningen på det man hade investerat i blev noll.

Ny kamera, nya prylar är alltid roligt, och sätter ofta fart på fotointresset. Om man tar bättre bilder är emellertid tveksamt. Möjligen är den nya grejen lättare och snabbare att använda.
Att uppgradera sig som fotograf är en helt annan sak. Då börjar det handla om träning, utbildning, kunskap, kompetens och skicklighet. Dit går många andra vägar.
Men det är ju självklarheter - sorry. Men eftersom frågan ställdes...

Spännande fråga, att utvecklas som fotograf. Jag har gått enveckors kurser var annan sommar, tycker det är kul och utvecklande. Det blir en slags fotosemester.

Annars kan man ta ledigt ett år och gå en längre fotoutbildning. Det kan jag rekommendera. Det finns bidrag och lån som kan hjälpa med finnansieringen.
Att läsa litteratur är en annan väg till mer inspiration och utveckling.

Mitt sista sätt att lära mer är att arbeta i projektform med sitt bildskapande.... Hoppas det tillför nått.

Flash Gordon sa:

Fotosidan har en kraftig slagsida mot det tekniska. Så fort någon vill ha bättre bilder så brukar det handla om objektiv eller att byta ut APS-C mot FF.
Eller skaffa en kamera med fler pixlar.
Jag råkade stöta på en fotograf på you tube som heter Mark Demney.
Han råkar uttrycka bättre än vad jag lyckas med en hel del sanningar.
Jag är trött på alla uppgradera sig själv frågor. Att uppgradera sig själv innebär väl att byta höftled eller hjärta eller något liknande.

Att uppgradera sin utrustning är mindre dramatiskt. Samt oftast också en mindre förändring av de bilder som blir resultatet. Jag har haft möjligheten att fota med Hasselblads bästa kameror och objektiv. Fotar numera med både Canon 5D MKIV och Fuji APS-C. Fast oavsett utrustning blir mina bilder ganska lika. Jag kan inte köpa mig till bättre bilder genom att investera i utrustningen. För tio år sedan trodde jag det.

Kika på Mark Demney's video och se vad ni tycker. Skall man uppgradera sig själv med att rresa till intressanta platser, gå på workshops eller titta på en mängd tutorials. Eller kanske köpa mer och dyrare prylar.
Vad tror ni på?

https://www.youtube.com/watch?v=MmGKhfyWuLs

Klicka för att se resterande...

Att ”uppgradera sig själv” kan väl precis som i it-världen handla om mjukvaran. Att gå en kurs och skaffa sig nya kunskaper och färdigheter är alltså att uppgradera sig. Som fotograf behöver vi både färdigheter och hårdvara.
Mina barn är uppväxta med smartphone i handen. De, och deras jämnåriga, tränar hela tiden på att ta bilder. Och det är rätt fantastiska bilder de får till. Inte bara tekniskt - utan vad gäller idé, komposition, ljus mm.
De har också vanan att publicera sina bilder och ständigt få feedback. De uppgraderar sin förmåga löpande. Nästan lite som ”machine learning”, om vi vänder på tanken även där.

Smartphonens kamera är numera en av de viktigaste egenskaper i deras val av hårdvara. Tänk vilka ännu mer fantastiska bilder man kan göra med senaste luren. Fem objektiv och bättre sensorer. Om de tvingades backa ett antal generationer i hårdvara, låt säga iPhone 3 eller 4, tror jag att de ganska snart skulle tröttna på fotograferandet.

Sammanfattat så menar jag att färdighet i fotokonsten kommer från en loop av intryck, träning och feedback. Intrycken kan vi skaffa på många sätt. Träning gör vi med den utrustning vi har. Feedback får vi bara om vi ”sticker ut hakan” och publicerar där publiken finns.