Terje skrev:
...Det räcker att ta sig en bildrunda på FS, så upptäcker man många bilder där etiken/äktheten helt har blivit åsidosatt av fotografen. Antingen av okunnighet eller för att få sig en genväg till framgång....

Klicka för att se resterande...

Det var huvudet på spiken det! Du sa vad jag ofta tänkt.

Hittar följande formuleringar i

INFORMATION OM OCH RIKTLINJER FÖR MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN NATURFOTOGRAFERNA/N:

De etiska reglerna fastställdes av årsmötet 2004. Dessa regler är allmänt hållna, därför att heltäckande och detaljerade regler inte går att få fram. Ytterst handlar det om en känsla hos varje medlem för vad som är rätt och fel. Reglerna utgör en vägledning för egna tolkningar. Vid tveksamheter bör styrelsen höras.

En medlem i föreningen Naturfotograferna/N
- uppträder på ett hänsynsfullt sätt i naturen, enligt principen, inte störa - inte förstöra,
- skapar, presenterar, publicerar och säljer sitt fotografiska material på ett ärligt och uppriktigt sätt,
- informerar på eget initiativ om det fotografiska materialets tillblivelse, om det är sannolikt att det annars kan feltolkas.

Arleklint skrev:
Att hela grundidén bygger på att vi skall värna om naturen tvekar vi väl inte om. Varför den skall värnas kräver nog inga argument, men om inte annat är det bra att ha något att fotografera i framtiden.

Vad fotografin eventuellt ställt till med tidigare via kemikalier tar inte udden av det goda i idén att inte störa naturen. Den gäller oavsett.

Ofta oroar jag mig när man läser i forum om hur nära fågelbon man kan komma och har varit.

Klicka för att se resterande...

Jag menade inte att respekten för, eller bevarandet av naturen inte är viktigt (jag jobbar med naturvård på heltid själv), men det kanske inte är det enda, eller ens det främsta skälet till att det känns mindre 'äkta' att rycka ett grässtrå när man fotar? Av alla oss som helst inte rycker strån gissar jag att det inte är så många som kånkar runt på stenar och döda grenar heller?

Jag tycker diskussionen är spännande, och tyckte bara det vore synd om den smet ut köksvägen!

/Per

Tänker mest på Jacques Cousteau ,man ska nog inte manipulera sitt motiv för mycket, om man gör det kan man då inte bara uppge att bilden är arrangerad?

Terje skrev:
Hittar följande formuleringar i

INFORMATION OM OCH RIKTLINJER FÖR MEDLEMSKAP I FÖRENINGEN NATURFOTOGRAFERNA/N:

De etiska reglerna fastställdes av årsmötet 2004. Dessa regler är allmänt hållna, därför att heltäckande och detaljerade regler inte går att få fram. Ytterst handlar det om en känsla hos varje medlem för vad som är rätt och fel. Reglerna utgör en vägledning för egna tolkningar. Vid tveksamheter bör styrelsen höras.

En medlem i föreningen Naturfotograferna/N
- uppträder på ett hänsynsfullt sätt i naturen, enligt principen, inte störa - inte förstöra,
- skapar, presenterar, publicerar och säljer sitt fotografiska material på ett ärligt och uppriktigt sätt,
- informerar på eget initiativ om det fotografiska materialets tillblivelse, om det är sannolikt att det annars kan feltolkas.

Klicka för att se resterande...

Dessa regler skriver jag under på. Känns väldigt naturliga och skiljer sig inte från hur jag jobbar idag. Känns tryggt!

En sak jag ofta funderat över, är vilken väg in man har till sitt fotograferande i naturen. Jag tror att man kan märka en liten skillnad i om man är intresserad av fotografering och använder naturen för att hitta sina motiv, eller om man är naturintresserad och använder fotograferingen som metod att utöva sitt intresse. I det första fallet så antar jag att fotograferandet och bilderna kommer först och att naturen är sekundär. Jag gissar att det är fotograferna med den ingången som också har lättast att ta till manipulation, eftersom naturen "bara" är till för att tillhandahålla motiv för de bilder man vill göra. Bilderna av naturen blir då viktigare än naturen själv. Den här lilla skillnaden kan man bl.a. se när bilder ska rubriksättas eller beskrivas. En bild av en udda blomma får ofta rubriken "Vacker blomma" istället för att fotografen bemödar sig med att artbestämma den. Intresset slutar när man fått en bra bild – vad man har fotograferat spelar ingen roll.

Brasklapp: Jag vill egentligen inte värdera det ena eller andra som bra eller dåligt. Jag är säker på att det finns lika många orsaker till varför man fotograferar i naturen som det finns naturfotografer, så den här kategoriseringen är nog egentligen inte tillämpbar i praktiken, utan bara en liten fundering i mitt huvud.

David G skrev:
Tänker mest på Jacques Cousteau ,man ska nog inte manipulera sitt motiv för mycket, om man gör det kan man då inte bara uppge att bilden är arrangerad?

Klicka för att se resterande...

Han var, om jag förstått saken rätt, inte främmande för att rätta till saker så att det blev som han ville. Men jag har nog inte riktigt koll på hur eller vad han gjorde. Någon som kan historien?
Och hur var det med vår store naturskildrare Jan Lindblad. Hur trogen det äkta var han?

jkene skrev:
Dessa regler skriver jag under på. Känns väldigt naturliga och skiljer sig inte från hur jag jobbar idag. Känns tryggt!

Klicka för att se resterande...

Då kan jag skriva under på samma regler (med undantag av vissa äldre bilder som jag inte har angett hur jag gjort med :] ) och då har jag iaf ern känsla för vad "normen" i den mån den finns skulle kunna vara.

/Magnus

Maxell skrev:
En sak jag ofta funderat över, är vilken väg in man har till sitt fotograferande i naturen. Jag tror att man kan märka en liten skillnad i om man är intresserad av fotografering och använder naturen för att hitta sina motiv, eller om man är naturintresserad och använder fotograferingen som metod att utöva sitt intresse. I det första fallet så antar jag att fotograferandet och bilderna kommer först och att naturen är sekundär. Jag gissar att det är fotograferna med den ingången som också har lättast att ta till manipulation, eftersom naturen "bara" är till för att tillhandahålla motiv för de bilder man vill göra. Bilderna av naturen blir då viktigare än naturen själv. Den här lilla skillnaden kan man bl.a. se när bilder ska rubriksättas eller beskrivas. En bild av en udda blomma får ofta rubriken "Vacker blomma" istället för att fotografen bemödar sig med att artbestämma den. Intresset slutar när man fått en bra bild – vad man har fotograferat spelar ingen roll.

Brasklapp: Jag vill egentligen inte värdera det ena eller andra som bra eller dåligt. Jag är säker på att det finns lika många orsaker till varför man fotograferar i naturen som det finns naturfotografer, så den här kategoriseringen är nog egentligen inte tillämpbar i praktiken, utan bara en liten fundering i mitt huvud.

Klicka för att se resterande...

Jag kan hålla med delvis. naturligtvis indikterar det ett intresse för naturen i sig om man kan alla arter. Men ärligt talat, jag är en väldigt lustig blandning av höger och vänster hjärnhalva som aldrig har kunnat lära mig såna saker, det betyder inte att jag inte är intresserad av naturen. Men det kanske kommer med tiden ju mer bilder jag tar.

roding skrev:
Då kan jag skriva under på samma regler (med undantag av vissa äldre bilder som jag inte har angett hur jag gjort med :] ) och då har jag iaf ern känsla för vad "normen" i den mån den finns skulle kunna vara.

/Magnus

Klicka för att se resterande...

Ja, jag har nog några gamla också utan den uppgiften

Tack!

Tack alla för en lång och trevlig diskussion so far. Alltid trevligt när den lilla snöboll man kastar blir en hel lavin, åtminstone när det inte sker i verkligehten.

/magnus

roding skrev:
Jag kan hålla med delvis. naturligtvis indikterar det ett intresse för naturen i sig om man kan alla arter. Men ärligt talat, jag är en väldigt lustig blandning av höger och vänster hjärnhalva som aldrig har kunnat lära mig såna saker, det betyder inte att jag inte är intresserad av naturen. Men det kanske kommer med tiden ju mer bilder jag tar.

Klicka för att se resterande...

Som jag skrev i min brasklapp så är jag säker på att alla varianter finns. Jag är nog också som du - jag kan inte namnen alla arter. Men det tjusiga med intressena för foto och natur är att de föder varandra. Lyckas man fotografera en vacker blomma så vill man veta vad det är man har fotograferat, och sedan vill man gärna hitta fler. Sakta men säkert fylls både bildbanken och artbanken i huvudet på med nya arter.

Graal skrev:
.......I fråga om det andra: Vad är den fotografiska mörkrumsbilden en manipulation av om den nu kan anses manipulerad? I förhållande till vad är den oäkta om den kan ses som oäkta? Det enda jag kan se att den är en manipulation av är verkligheten och det är ju dina bilder också, Terje?

Klicka för att se resterande...

Upprepar vad jag frågade:
Skulle gärna vilja ha din syn på detta, Terje.
Tror att du måste svara eftersom du bestämt hävdar att en del mörkrumsarbete är oäkta och manipulerad fotografi.

Har med intresse läst diskussionen. Många kloka inlägg.

Vill ta upp vinkeln med transporter kontra grässtån. Tror det rör sig om två olika principer:

1. Äkthet - här spelar det ingen roll om det är ett grässtrå eller en småsten jag flyttar på för att få en bra bild. Jag har förändrat motivet.

2. Naturhänsyn – inte förstöra naturen.

Jag själv har mycke större samvetskval när jag åker bil, än när jag plockar svamp.

Att flyga till andra sidan jordklotet och fotografera och hävda att man är naturvän för att man inte tog bort ett grässtrå ur bilden blir liksom lite konstigt ... Men bilden blir äkta!

Fotosidan ger exempel på vad som INTE är manipulering:

"Att ”styra upp” motivet (exempelvis genom att fysiskt städa motivet) innan exponeringen är INTE manipulering. Däremot är det lämpligt att i beskrivningen ange information så att betraktaren inte luras att dra felaktiga slutsatser om bilden, exempelvis att ett djur är vilt, fast det är fotograferat i hägn."

Om t.ex. ett störande grässtrå skymmer mitt macromotiv så rycker jag bort det ("städar motivet") utan minsta tvekan.

Och det blir inte manipulation enligt min tolkning av FS:s definition ovan (rätta mig om jag har fel). Och det är inte heller att "förstöra naturen". (Just nu hör jag förresten gräsklipparen gå där ute.)

Det skulle kännas konstigt om någon hävdade att man undvek att rycka strån med skälet att man värnar naturen. Det tror jag inte någon gör. Däremot hoppas jag att alla som fotograferar natur undviker att gå för nära fågelbon eller andra bon. Jag hoppas man undviker att rycka loss fridlysta eller sällsynta växter o.s.v

Grässtrån rycker jag med gott samvete, men accepterar om andra inte vill rycka dom.

Jag hoppas på att någon som inte vill rycka grässtrån eller flytta en liten sten på stranden vill utveckla sitt tänkande.

light skrev:
Fotosidan ger exempel på vad som INTE är manipulering:

"Att ”styra upp” motivet (exempelvis genom att fysiskt städa motivet) innan exponeringen är INTE manipulering. Däremot är det lämpligt att i beskrivningen ange information så att betraktaren inte luras att dra felaktiga slutsatser om bilden, exempelvis att ett djur är vilt, fast det är fotograferat i hägn."

Om t.ex. ett störande grässtrå skymmer mitt macromotiv så rycker jag bort det ("städar motivet") utan minsta tvekan.

Och det blir inte manipulation enligt min tolkning av FS:s definition ovan (rätta mig om jag har fel). Och det är inte heller att "förstöra naturen". (Just nu hör jag förresten gräsklipparen gå där ute.)

Klicka för att se resterande...

FS definition är känd, men det blir roligare att diskutera utifrån hur vi själva ser på saken.

Arleklint skrev:
FS definition är känd, men det blir roligare att diskutera utifrån hur vi själva ser på saken.

Klicka för att se resterande...

Tyvärr tror jag inte den är särskilt "känd" för medlemmarna. Det ser jag flera tecken på. Men visst har du rätt i att det kan vara roligt att berätta om vad vi själva tycker. Och det gjorde jag nyss. Jag rycker gärna bort grässtrån .... med måtta ..... måste jag nog tillägga (och ännu har det inte behövts).

Jag ställde en fråga till Terje Hellesö:

"Vad är den fotografiska mörkrumsbilden en manipulation av om den nu kan anses manipulerad? I förhållande till vad är den oäkta om den kan ses som oäkta? Det enda jag kan se att den är en manipulation av är verkligheten och det är ju dina bilder också, Terje?"

Upprepar för tredje gången och hoppas på svar! Undrar om det inte krävs ett svar med tanke på det du skrev tidigare?

Nils,
en reflektion, du ställer frågan om en "manipulation av verkligheten". En viktig fråga då är ju vad som menas med "verkligheten"?

Fotografens hela uppgift är ju att avgränsa, att välja ut, att skilja "motivet" från "det utanför ramen".

När jag funderat över det här med "manipulation" och debatten kring den så känns det ibland som att man bortser från denna största påverkan på motivet.

Den här urskiljande uppgiften gör ju dig personligen som fotograf till en stor del av "verkligheten" som du/man efterlyser och vill renodla, "äktförklara"...

Ibland undrar jag om inte det här med äktheten snarare handlar om en slags "tävlingsregler" mellan oss fotografer, en vilja att det ska vara "fair" när man bedömer bilderna?

Är jag ute på fel spår här? Eller ligger det något i det här med "tävlingsregler"?
-Christian