hansen2 skrev:
Jag förstår nog också vad du menar. Men vad är skillnaden mellan att din kameradator är färdiginställd och gör de justeringar du önskar efter fotograferingsögonblicket och att göra samma sak i en dator hemma med t.ex anpassade actions i PS som gör samma justeringar?
Som jag ser det är skillnaden endast geografisk och att i det senare alternativet görs justeringarna en längre tid efter exponeringen än i det första.
Det första låter dock finare och mer "äkta" men blir endast en konstruktion utan egentlig substans.
Men kanske *känns* det första mer fotografiskt och "äkta" vilket ger en extra tillfredsställelse, vilket inte är att förakta?

/Johan

Klicka för att se resterande...

Även du tycks förstå mig! Kul

Jag menar att efterbehandlingen är ofta nästan avgörande. Observera att jag inte har tro på att göra dåliga bilder bra i ps, kvaliteten måste sitta i exponeringen..

En fråga först.
-Hur många menar att framkallningen av en film är efterbehandling? Jag menar att det är det, eftersom du på många sätt där styr hur bilden blir när den senare kopieras.. Ni som fotat efter zoonmetoden vet precis vad jag menar!!


En bild kan användas till så mycket. Tryck i magasin, visning på liten/stor LCD-skärm, dagspress, reklam, separatutställning osv osv.. alla presentationer kräver sin speciella efterbehandling av bilderna. Kräver att man känner hur bildens ursprungliga kvaliteter påverkas genom alla led fram till det färdiga resultatet.

Hur kan en bild tagen i kameran vara färdig direkt ur den? Kamerahusproducenterna har ju inte heller lagt upp det för att det skall vara så.. Fotar ni endast i JPEG så förstår ajg er lite mer dock, men jag misstänker att ni fotar RAW..



Fotografi har alltid varit (traditionellt sett) till stor grad ett hantverk, inte bara ett stycke tekniskt kunnande. Man kan inte prata om gamla dagars stora fotografer (även de som faktiskt dokumenterade!) utan att prata om hantverk. Jag behöver väl inte ens nämna villka aspekter som ligger i det begreppet om vi drar paralleller till vårt fotografi idag??!!

Än en gång så menar jag att det som är äkta för mig det kan bara vara det jag själv upplever som äkta. INget annat. Ingen annan upplever det som jag/du.
Det är väl typ endast i detta sammanhang som jag är och ser livet från ett postmodernt perspektiv..


Låt inte kameran styra.
Är det inte mer äkta att visa det man upplever än det kameran ser?
Eller ÄR DET BARA JAG som medvetet exponerar si eller så utifrån den individuella situationen så att efterbehandlingen skall bli så effektiv som möjligt utifrån det mål jag har med bilden?

MVH Niclas,

Ps, nämn en "stor fotograf" som inte behandlat bilden efter exponeringen/framkallningen?

Som jag ser det är det ju ungefär som målare som väljer sina verktyg och material. Vissa vill använda oljefärg på duk, andra sitter med fina tunna penslar med akvarell på papper. De tredje kanske har sina sprejburkar i ryggsäcken och smyger längs tunnelbanespåret.

Jag har ju tjatat om att "bilden i centrum", men kommer på mig själv med att tvivla på att det är hela historien ibland...

Visst är det ganska kul att smyga omkring där och söka vinkeln, det pirrar i magen och så känner man att "ja, där satt den"... Processen och upplevelsen är ju viktig också, upplevelsen är "halva ekvationen"... "klicket-i-centrum", när det klickar på plats.
-Christian

Niclasfoto skrev:
Ps, nämn en "stor fotograf" som inte behandlat bilden efter exponeringen/framkallningen?

Klicka för att se resterande...

Diafotografer

Arleklint skrev:
Diafotografer

Klicka för att se resterande...

Om jag haft möjlighet att redigera dom många bilder jag tagit med diafilm så skulle kanske några av dom vara användbara idag.

Hmm... förresten... jag kan ju scanna in dom till Photoshop...

Arleklint skrev:
Diafotografer

Klicka för att se resterande...

Sett till fotohistorien som jag syftar till (kanske inte var nog konkret där) så utgör diabildsfotograferna en ytterst liten del på tidsskalan.

Tänker uppenbart på B/W...



Sedan så är det ju så att också diafotograferna har fått sina bilder redigerade, inte bara på senare år hemma i stugorna.

Folk har både beskurit och framkallat precis som med B/W,, justerat färgerna och kontrasterna... (fast allt bara 100% omvänt såklart!

Diabilden har inte alltid gått från framkallare till tryck. Det är vilse att tro/mena det.

MVH Niclas,

Om ingen någonsin sett en svartvit bild, skulle dom fråga,- såg det verkligen ut så där?
På fotosidan skulle kritikerna säga, den där färgen kan inte stämma Det verkar inte vara Äkta
Bilden måste vara manipulerad

bassa skrev:
Om ingen någonsin sett en svartvit bild, skulle dom fråga,- såg det verkligen ut så där?
På fotosidan skulle kritikerna säga, den där färgen kan inte stämma Det verkar inte vara Äkta
Bilden måste vara manipulerad

Klicka för att se resterande...

Det är ju helt klart äkta *fotografi* (s/v-snobbar skulle säga att det är den enda äkta formen av fotografi).

bassa skrev:
Om ingen någonsin sett en svartvit bild, skulle dom fråga,- såg det verkligen ut så där?
På fotosidan skulle kritikerna säga, den där färgen kan inte stämma Det verkar inte vara Äkta
Bilden måste vara manipulerad

Klicka för att se resterande...

Bengts poäng är uppenbar och självlysande.

Vi måste förstå att vi aggerar utifrån kulturella betingelser. Vi betraktar världen utifrån ett slags arv. Vi fotografer kan inte ignorera arvet när vi väl har uppnått förståelse/kunskap i saken..

Ingen fotograf har 100% frihet.
Se bara till formaten, vi måste stänga in oss mellan sidorna, om så de är tre, fyra eller fler..
Men trots att vi där måste stänga in oss så har vi möjlighet att på samma nivå utnyttja formatet vi väljer på ett medvetet och för syftet positivt sätt. Vi har frihet i fängelset, kan man säga.

Att låta sig stängas inne går bra så länge man kan vända det till sin fördel. Och DEt kan vi genom att välja vägar inom processen fram till en färdig bild. Väljer vi att styras så blir det ett styrt resultat. ett styrt resultat som många ovetande betraktare kommer att uppfatta som en fri fotografs ändliga mål. Tråkig verklighet för många tror jag.

Låter kanske mest som svammel, om man inte läser mellan raderna..


MVH Niclas,

Hej Niclas,
nej det tycker jag lätt vettigt, håller med.

Att inse vår "egen frihet" att välja kan vara befriande. Att inse att jag väljer vilka bilder/motiv/verktyg/tillfällen som ska bli *mina*, så att säga.

Samtidigt kan ju detta vara hotande och frustrerande också. "Men vad ska jag fota dårå?"
"Vad får jag göra egentligen med en bild?"

-Christian

cwe skrev:
Hej Niclas,
nej det tycker jag lätt vettigt, håller med.

Att inse vår "egen frihet" att välja kan vara befriande. Att inse att jag väljer vilka bilder/motiv/verktyg/tillfällen som ska bli *mina*, så att säga.

Samtidigt kan ju detta vara hotande och frustrerande också. "Men vad ska jag fota dårå?"
"Vad får jag göra egentligen med en bild?"

-Christian

Klicka för att se resterande...

Vems åsikter är det du är rädd för, och varför? Man har man väl precis så mycket frihet som man tar sig (inom ramarna för gällande lagar förstås).

cwe skrev:
Som jag ser det är det ju ungefär som målare som väljer sina verktyg och material. Vissa vill använda oljefärg på duk, andra sitter med fina tunna penslar med akvarell på papper. De tredje kanske har sina sprejburkar i ryggsäcken och smyger längs tunnelbanespåret.

Jag har ju tjatat om att "bilden i centrum", men kommer på mig själv med att tvivla på att det är hela historien ibland...

Visst är det ganska kul att smyga omkring där och söka vinkeln, det pirrar i magen och så känner man att "ja, där satt den"... Processen och upplevelsen är ju viktig också, upplevelsen är "halva ekvationen"... "klicket-i-centrum", när det klickar på plats.
-Christian

Klicka för att se resterande...

Bra beskrivet tycker jag.

Det är väl kanske så att man med små akvarellpenslar lättare kan göra detaljerade bilder än vad man klarar med en sprayburk, men om man föreslår för killen som smyger i tunnelbanan att han skall använda penslar istället kommer han säkert inte hålla med.

Nej, det är hans grej att köra med sprayburkarna. Han vill tillhöra den kulturen och utveckla sin sprayteknik. Han vill nog lära sig göra detaljerade bilder på sitt sätt, eller så gillar han inte detaljerade bilder.

Om du frågar mig om jag inte lättare kan få till mina bilder genom att alltid ta dom med lite marginal och skära till dom i PS, eller ta ett par varianter med olika exponering och kombinera dom i PS för att öka tonomfånget så kommer jag inte hålla med.

Nej, jag vill använda min kamera och lära mig göra fina bilder med den - på plats. Det är mitt val och den begränsning jag frivilligt lagt på mig själv bara för att jag trivs så Oavsett det är ett lätt sätt, ett svårt sätt, ett bra sätt eller ett dumt sätt - så är det mitt sätt.

Det är en skön känsla när jag sätter bilden, och jag känner mig väldigt nöjd när jag kommer hem med en bild som jag bara behöver storleksjustera och skärpa.

Anders Östberg skrev:
Vems åsikter är det du är rädd för, och varför? Man har man väl precis så mycket frihet som man tar sig (inom ramarna för gällande lagar förstås).

Klicka för att se resterande...

Jag tror att det är vanligt att man (sig själv och ens bilder) inte vill vara på gränsen ett tema för debatt,, är hans/hennes bilder "äkta" eller inte osv..

När vi väljer klicka på rutan som står för "ej manipulerat" så gör vi väl det för att informera men säkerligen också för att slippa tematiska debatter.. och ja, inte minst andras tankar åt det håll man inte önskar.


Traditionerna väger tungt. Vi i Sverige är lite trögare än vissa andra..
Norge ligger före (enligt mig).

Personligen så är jag less på alla sådana diskurssioner, om detta tema.


**
Jag är snart beredd att bara skapa och skita i att berätta ngt alls, folk får ta bilderna för vad de är när de betraktas.
Att informera vid sidan av bilden innebär ord/text... den tanken tycker jag rent ut sagt är skitjobbig!! (jag ser mig som fotograf och inte som klipp och klistra reporter..)

Alla bilder i min GULD-portfolio här på fs ligger under kategorin "ej manipulerat".. Funderar på att ändra och lämna allt blankt!


MVH Niclas,

Alla konstnärer som målar en vy beskär sitt motiv
dom har ingen zom i penslarna ,utan ramen fungerar som en skärm
Mvh Bengt

Ja. och i och med det faktumet så står målaren och fotografen inför flertalet val. Jag aktar på att ta dessa val så långt det går själv, friheten är viktig.
Sådana debatter som denna är viktiga då det ramar in och konkretiserar den skapandekultur vi tillhör. Även om det gör mig lite frustrerad, då man hela tiden måste liksom rättfärdiggöra sitt fotografi.

Vi fotografer jobbar med en konkret verklighet och sorterar ut i stället för in som målaren gör.



MVH Niclas,

Du har nog rätt Nicklas
Mvh Bengt

Kanske dags att väcka den här tråden igen m.t.p. senaste veckans händelser.

För mej innebär digital fotografi med rå-format att det är min skyldighet och rättighet att ta fram den bild jag vill i rå-konverteraren utan att den behöver kallas oäkta. Jag har fångat den information jag vill ha. Behandlat den enbart i en rå-konverterare till kanske flera varianter, konstnärliga eller inte och beskurit den som jag vill samt publicerat en, två eller fler jpg-bilder från samma rå-fil på webben eller som utskrift och därefter slängt alla framtagna jpg-filer. Inget jobb i något annat bildbehandlingsprogram än i rå-konverteraren alltså.

En lite utförligare beskrivning på mitt arbetsflöde i detta inlägg.

Äkta digital (natur)fotografi med dagens förutsättningar som jag ser det och inte speciellt långt från den (svartvita) analoga fotografin...

/Leif

Jag instämmer helt och hållet i det du säger Leif. För mig är skärpning av bilden i annat program än råkonverteraren också "tillåtet".

elbe sa:

Kanske dags att väcka den här tråden igen m.t.p. senaste veckans händelser.

För mej innebär digital fotografi med rå-format att det är min skyldighet och rättighet att ta fram den bild jag vill i rå-konverteraren utan att den behöver kallas oäkta. Jag har fångat den information jag vill ha. Behandlat den enbart i en rå-konverterare till kanske flera varianter, konstnärliga eller inte och beskurit den som jag vill samt publicerat en, två eller fler jpg-bilder från samma rå-fil på webben eller som utskrift och därefter slängt alla framtagna jpg-filer. Inget jobb i något annat bildbehandlingsprogram än i rå-konverteraren alltså.

En lite utförligare beskrivning på mitt arbetsflöde i detta inlägg.

Äkta digital (natur)fotografi med dagens förutsättningar som jag ser det och inte speciellt långt från den (svartvita) analoga fotografin...

/Leif

Klicka för att se resterande...

Jag har en variant (konstnärlig eller ej spelar kanske mindre roll, det får andra bedöma) av en av mina landskapsbilder här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2327797.htm . Negativet har medvetet framkallats till hårdare kontrast eftersom jag planerade att softa bilden med nylonstrumpa under förstoringsoptiken redan från början. Om du skulle göra en liknande variant av dina bildfiler genom filter i ps (eller vanligt filter framför optiken), hur gör du när du presenterar den här på fotosidan? Skriver du att den är manipulerad eller skriver du att du använt filter i ps (om det nu är det du gjort)? Du har t.ex en bild här: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2162151.htm som du skriver är maniupulerad. Men jag vet ingenting om vad du gjort? Jag väljer själv att skriva precis vad jag gjort (om bilden inte klarar defenitionen för en omanipulerad bild) istället för för att skriva att den är manipulerad (gillar inte uttrycket och tycker inte det säger det jag vill veta). Såna saker, vad man skriver i sin presentation, är mera viktig för diskussionen som jag ser det. Vad man får och inte får göra ser jag som mindre viktigt att diskutera, det är ju fotografen själv som bestämmer över sin egen bild och hur man arbetar med den. Nu är du ju ärlig och följer det fotosidan rekommenderar, men jag tycker helt enkelt inte det här begreppet med manipulerad eller omanipulerad är särskilt lyckat. Gör man mer än vad som ryms innanför defenitionen bör det ju framgå lite mera vad man gjort på något sätt, men det behöver givetvis inte vara någon ingående redovisning, bara en enkel beskrivning..

elbe sa:

Inget jobb i något annat bildbehandlingsprogram än i rå-konverteraren alltså.

Klicka för att se resterande...

Det är väl inte valet av program som skall vara avgörande?

Om du fotar i JPG och sedan beskär i Photoshop så är det väl mer "äkta" än om du går lös med adjustmentbrush i Camera Raw?

Min gissning är att Raw-konverterarna kommer att utvecklas och innehålla än fler verktyg som liknar det du har i andra redigeringsprogram.

Det är nog farligt att hänga upp definitionen av "äkta" på valet av programvara.