Självfallet ...
Jag har inte studerat DPI-värden i metadata så noga, men det är väl ett numeriskt fält, helt enkelt?
Jag har fortfarande inte lyckats inse vad poängen är med att ange en rastertäthet som metadata. Det går ju att räkna ut lämplig rastertäthet för trycket utgående från önskad bildstorlek, antalet punkter i bildfilen. Finns det någon bra tutorial för det här på nätet med vilken jag kan avhjälpa min okunnighet?
Det har historiska skäl OCH prestanda-skäl.
Den normala (kommersiella) användningen av bilder är att de ingår i en layout, låt oss ta en tidskrift som exempel, där ett enda nummer kan innehålla tusentals högupplösta bilder som är monterade i layoutprogrammet.
Skulle layoutprogrammet som normalbeteende faktiskt läsa och räkna antalet pixlar så kroknar även de snabbaste datorer, hårddiskar och nätverk, så det som istället händer är att programmet läser in numeriska värden från bildens metadata, det totala antalet pixlar samt angiven ppi och därifrån kalkylerar programmet hur stor yta bilden ska ta.
Historiskt sett så KUNDE inte ens programmen förstå sig på pixlar, utan all pixeldata skyfflades bara igenom som en binär massa till skrivaren/RIP:en så att ha matematiskt angiven information om bildens dimensioner var den enda sättet programmet kunde veta hur stor bilden skulle vara.
Samma teknik används fortfarande, dvs. layoutprogrammet läser numeriska värden, beaktar ett annat numeriskt värde som anger eventuell skalfaktor och med dessa två värden vet programmet vad den "effektiva" upplösningen är.
Vet man vad utdataenheten har för upplösning, eller om man vill estimera det så kan layoutprogrammen i realtid avgöra om bilder har tillräcklig upplösning, UTAN att behöva processa bisarra mängder bilddata, istället är det enkel matte: Upplösning x skalfaktor.