Annons

Sanningen bakom Paul Hansens vinnarbild

Produkter
(logga in för att koppla)

rautio

Aktiv medlem
Det finns fler i denna tråd som nog tycker att bild 2, den med alla fotograferna skulle blivit årets bild istället. Jag tillhör dem. Jag tycker fortfarande efter alla synpunkter att den känns väldigt bisarr. Det handlar inte bara om att de står så tätt utan det är hela scenografin. Det är hyena varning.

Nej jag har aldrig haft ett uppdrag själv att ta bilder under mina resor och trots att jag säkert har några unika bilder från exv. revolutionen i Afghanistan 1978 och från Uganda 1986 som ingen någonsin sett, så har jag aldrig varit intresserad att sälja dem.

Även om jag inte är fotograf till yrket har jag många gånger haft att ta ställning till hur man närmar sig människor för att ta mina bilder. Det är det jag försökt säga och jag vet att jag har rest i områden folk idag aldrig besöker idag eller för den delen kan besöka idag överhuvudtaget.

Det jag har svårt för är många fotografers oreflekterade bufflighet.
Varför hade bild nr 2 varit mer rellevant? vad berättar den? är det något som kan ha någon rellevans i Haitiernas framtid?... Däremot bilden som publicerades berättar en historia om Port au Prince just då vilket förhoppningsvis bidrar till en bättre framtid för befolkningen = orsaken till att många av oss som gör uppdrag i dessa områden gör det vi gör.

Vi har helt tydligt olika utgångslägen i vad foto är. du vill inte sälja bilder som kanske är unika och kanske kommer ha en betydelse i någons liv dn vägen, jag däremot anser att den enda orsaken att ta en bild är för att informera och påverka dom gällande omständigheterna. Fotojournalistik handlar även om att publicera material som inte är trevligt att se på och som kan strida mot någons uppfattning om etik. Och detta för att inte saker och ting ska ske utan att världen vet om det. Det du kallar oreflekterande bufflighet, ifall du syftar på klungan fotografer i bild nr 2, kan även kallas yrkesmässig rutin. Visst, det ser groteskt ut med tanke på omständigheterna, men det handlar bara om en rutin. Jag förstår att du rest mycket, tagit bilder och sett mycket. Men jag kan tänka mej att det trots allt är en annan sak att i dessa omständigheter medvetet gå djupt in i människors vardag och öden för att skildra det i bild. För mej åersonligen är skillnaden som natt och dag då jag reser på semester eller då jag är på jobb.

Jag jobbade själv i Port au Prince i Januari på ett uppdrag. Gjorde bildreportage över kolera och ghetton. Jag satt i flera dagar på koleracenter och plåtade ibland döende människor ibland på halv meters avstånd (fast glugg tvingar ibland till detta) medan patienten kved i smärta och gjorde på sej etc. etc. Ifall någon dokumenterat detta skulle det här i mångas ögon se för jävla groteskt ut. Men vet du vad, på plats är det inte det. Patrienterna själv var fullt ok med det jag gjorde för att de ville att folk i världen fick vet vad som drabbat dem. Alltid är det ju inte så att folk vill bli plåtade... men det är sedan ännu en till diskussion för kanske en annan tråd var gränsen där går. Men pointen jag vill komma till är väl att det är för jävla patetiskt ifall inte ens fotografer förstår budskapet utan hänger sej på hur bilden tagits då det inte handlar om nåt utöver det normala i genren.

Puckon finns det alltid och buffliga fotografer, ingen tvekan om saken, men i detta fall (bild nr2) handlade det nog inte om det.
 

PMD

Aktiv medlem
Det enda jag sagt i ande och mening är att fotografer och journalister får det allt svårare att jobba och precis som Chasid bekräftar i sin kommentar kring Aftonbladets senaste klavertramp, är att fotografer som agerar respektlöst gräver gruppens egen grav om man inte ser upp.
Det är förvisso sant, men har inte speciellt mycket med ämnet för den här tråden att göra.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Men vad har det med Paul Hansens bild att göra?
Mycket. Per du får gärna sista ordet. Läs gärna tråden igen. och inte minst kommentarerna till ursprungslänken så ser du att det är en rätt stor majoritet är negativa och har invändningar av många olika slag. Förstasidan är en lång rad av skeptiska inlägg. Jag är verkligen inte ensam att vara tveksam till det där arrangemanget.

Ursprungsbilden känns som sagt väldigt arrangerad. Man kan ha alla sorters invändningar mot denna bild både som den är tagen och inte minst som den visar sig vara tagen.
 

PMD

Aktiv medlem
Inte mycket alls, skulle jag vilja säga, snarare.

Jag håller med dig om mycket av det du skriver om påträngande fotografer, papparazzi och liknande, men det är en helt annan diskussion. Omständigheterna runt Hansens bild är helt annorlunda än vid kändisfotografering (man kanske snarare borde skriva kändisjakt).

Läs gärna tråden igen. och inte minst kommentarerna till ursprungslänken så ser du att det är en rätt stor majoritet är negativa och har invändningar av många olika slag. Förstasidan är en lång rad av skeptiska inlägg. Jag är verkligen inte ensam att vara tveksam till det där arrangemanget.
Alla dessa invändningarna har ju bemötts och visats vara felaktiga senare i tråden.

Ursprungsbilden känns som sagt väldigt arrangerad. Man kan ha alla sorters invändningar mot denna bild både som den är tagen och inte minst som den visar sig vara tagen.
Jag har ännu inte sett någon rimlig invändning.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Varför hade bild nr 2 varit mer rellevant? vad berättar den? är det något som kan ha någon rellevans i Haitiernas framtid?... Däremot bilden som publicerades berättar en historia om Port au Prince just då vilket förhoppningsvis bidrar till en bättre framtid för befolkningen = orsaken till att många av oss som gör uppdrag i dessa områden gör det vi gör.

Vi har helt tydligt olika utgångslägen i vad foto är. du vill inte sälja bilder som kanske är unika och kanske kommer ha en betydelse i någons liv dn vägen, jag däremot anser att den enda orsaken att ta en bild är för att informera och påverka dom gällande omständigheterna. Fotojournalistik handlar även om att publicera material som inte är trevligt att se på och som kan strida mot någons uppfattning om etik. Och detta för att inte saker och ting ska ske utan att världen vet om det. Det du kallar oreflekterande bufflighet, ifall du syftar på klungan fotografer i bild nr 2, kan även kallas yrkesmässig rutin. Visst, det ser groteskt ut med tanke på omständigheterna, men det handlar bara om en rutin. Jag förstår att du rest mycket, tagit bilder och sett mycket. Men jag kan tänka mej att det trots allt är en annan sak att i dessa omständigheter medvetet gå djupt in i människors vardag och öden för att skildra det i bild. För mej åersonligen är skillnaden som natt och dag då jag reser på semester eller då jag är på jobb.

Jag jobbade själv i Port au Prince i Januari på ett uppdrag. Gjorde bildreportage över kolera och ghetton. Jag satt i flera dagar på koleracenter och plåtade ibland döende människor ibland på halv meters avstånd (fast glugg tvingar ibland till detta) medan patienten kved i smärta och gjorde på sej etc. etc. Ifall någon dokumenterat detta skulle det här i mångas ögon se för jävla groteskt ut. Men vet du vad, på plats är det inte det. Patrienterna själv var fullt ok med det jag gjorde för att de ville att folk i världen fick vet vad som drabbat dem. Alltid är det ju inte så att folk vill bli plåtade... men det är sedan ännu en till diskussion för kanske en annan tråd var gränsen där går. Men pointen jag vill komma till är väl att det är för jävla patetiskt ifall inte ens fotografer förstår budskapet utan hänger sej på hur bilden tagits då det inte handlar om nåt utöver det normala i genren.

Puckon finns det alltid och buffliga fotografer, ingen tvekan om saken, men i detta fall (bild nr2) handlade det nog inte om det.
Det är verkligen sant att en del bilder gör skillnad men det är oftast inte meningen med verksamheten. Det är i bästa fall en positiv bieffekt. Fotografer är oftast inte Moder Theresa i dessa sammanhang. De är där av helt andra skäl. Nödfotografi är en oslagbar födkrok för mängder av fotografer som letar möjligheter att skaffa ett material som ingen annan har - något unikt. Ofta samlas man ändå som flugor kring samma eländesmotiv allihop för det är big business. Hårddraget så är fotografer betraktare som oftast tar sina bilder och går vidare. I värsta fall tar man som världsförbättrare sin bild, går vidare till nästa inferno och hoppas att någon annan ska sträcka ut en hand efter att de sett bilderna, istället för att hjälpa till att göra det där och då.

Jag har också fotograferat lik ute i åkrarna kring Nakaseke i Uganda. Vid utfarterna från en del större tätorter hade man staplat döskallarna i makabra pyramider. Tanken var att få folk att lägga ner stamstriderna och se sig som Ugandier istallet för olika stammar och klaner. Jag besökte det lilla bymuseum i ett par små hus där resterna av Obotes armes massaker låg. Några hundratal sönderslagna skallar som slagits sönder och samman med olika tillhyggen som låg kvar bl.a. kardanrör från en bil. Andra hade släpats till döds efter bilar. Kläder och vajrar satt fortfarande kvar kring benpiporna. Vid den gamla polisstationen låg halvhjärtat nedskottade lämningar. Jag har aldrig visat dessa bilder externt. Jag har bara tagit dem som minne.

Efter det vapenvägrade jag när de kallade in mig på repmöte efter jag kommit hem. Så jag tycker verkligen att man har en viss skyldighet som människa att inte skända andra människor i onödan och jag tycker man ska behandla även lik anständigt. Jag har väldigt svårt att förstå att man inte kan bjuda på den hållningen. Det är ju t.o.m. gratis - även för de som lägger ekonomisk aspekter på det mesta. Jag har svårt också att se att det ska behöva misstänkliggöras som "religiöst dravel" i detta möte även om man är en modern och "rationell svensk", som en del andra ger uttryck för i tråden. Det räcker väl med man tycker det kan få vara bara anständigt mänskligt och behöver väl inte reduceras till något "religiöst dravel".

Jag säker på att du har rätt när du talar om yrkesmässig rutin i hur fotografer gör när de jobbar - oavsett sammanhang och det är väl det förmildrande i både mina och dina ögon men det var bilden om bilden i detta sammanhang triggade igång denna diskussion och inte att Paul Hansen tagit den första bilden..
 
Senast ändrad:

PMD

Aktiv medlem
Så jag tycker verkligen att man har en viss skyldighet som människa att inte skända andra människor i onödan och jag tycker man ska behandla även lik anständigt. Jag har väldigt svårt att förstå att man inte kan bjuda på den hållningen. Det är ju t.o.m. gratis - även för de som lägger ekonomisk aspekter på det mesta. Jag har svårt också att se att det ska behöva misstänkliggöras som "religiöst dravel" i detta möte även om man är en modern och "rationell svensk", som en del andra ger uttryck för i tråden. Det räcker väl med man tycker det kan få vara bara anständigt mänskligt och behöver väl inte reduceras till något "religiöst dravel".
Det är väl uppenbart att det är religiösa traditioner som påbjuder respekt för lik? Någon annan anledning kan jag inte komma på.

N.B.: Respekt för likets anhöriga är en annan sak.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Det är väl uppenbart att det är religiösa traditioner som påbjuder respekt för lik? Någon annan anledning kan jag inte komma på.

N.B.: Respekt för likets anhöriga är en annan sak.
Jag tror inte din uppfattning är speciellt representativ.

"Respekt för likets anhöriga är en annan sak", säger du. Är det någon praktisk skillnad? Det har jag svårt att se för att om du skändar ett lik så kommer likets anhöriga att i många delar av världen att göra processen kort med dig Per om de kommer på dig. Griftefrid exv. är mycket djup rotat hos folk och jag tyckte själv att det var oerhört korkat att man mosade kistor med grävskopa efter gravsättningen som man gjorde för något år sedan och det kan jag tycka fast jag inte alls är troende. Oerhört korkat att göra folk förbannade och upprörda på det sättet. Väldigt många blir förbanade över sånt oavsett om de tror på någon gud eller inte. Folk blir förbannade i de flesta kulturer, möjligen med undantag av de där man bara lämnar de döda för att ätas upp av de vilda djuren. Men de är få idag. Jag tror dock att även den trolösaste hedning skulle bli oerhört upprörd om du ställde dig att pissa på hans just döda fru och upplyste honom om att "det är ju bara ett lik för fan". Jag skulle och många med mig skulle inte låta dig komma undan med det. .... eller skulle du vänta tills det inte fanns några anhöriga i sikte och passa på att pissa då istället. Det de anhöriga inte ser mår de väl inte dåligt av eller hur ....eller?

Så det finns nog en annan anledning också även för dig att beakta. Sverige må vara världen kanske minst religiösa land men trots det tror jag väldigt få delar din syn på detta. I krig används just den här typen av handlingar som det yttersta sättet att visa förakt för sina fiender vare sig de är troende eller inte och i de flesta civiliserade samhällen uttrycker lagen respekt för de döda just för att brist på det riskerar att skapa mycket svåra konflikter mellan olika grupper i samhället. De flesta stater reglerar detta helt enkelt för att undvika onödiga konflikter mellan olika delar av befolkningen. Det är ett skäl gott nog för mig också. Jag inbillar mig överhuvudtaget inte att vare sig jag eller någon annan kommer få evigt liv. Är man död så är man död.
 

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
.......................... Och än en gång, det är tack vare dom bilderna du sten åke har en bild av vad som sker utanför ditt kvarter, och nej, det finns inte ett alternativt sätt att få fram den informationen.
Nä, den här typen av bilder som Hansens vet jag inte om de bidrar att hålla mig speciellt informerad. Det finns en alldeles för stor övertro på bilden som självbärande medium tycker jag och det blir väldigt tydligt när man exv. ser historiska bilder. Bilder utan proviniens är något helt annat än bilder med. Hur många eländesbilder har man inte sett utan vettigt sammanhang?

Jag är inte längre speciellt intresserad av mycket av nyhetsrapporteringens snuttar och fragment. Jag vande mig redan på 60-talet och för att inte tala om 70-talet vid en rapportering och analys som vi inte har längre idag. På den tiden hade de stora tidningarna sina egna mycket pålästa och engagerade korrespondenter som kunde ge oss bakgrund och historia . Idag ser det ofta inte alls ut så längre. Det var också en mycket mer politiserad värld då än nu. Det hade varit intressant att sätta dagens Aftonbladet och Expressen i händerna på dåtidens journalister. Det hade varit intressant läsning att läsa den debatten :). Läskunnigheten är sämre, färre läser tidningar överhuvudtaget och det är främst kvinnor som läser böcker. Många läser inget annat än Metro och City i stan för de råkar vara gratis.

Sen har ju den tekniska utvecklingen helt ändrat landskapet. Idag är det faktiskt inte yrkesfotograferna som tar de flesta bilderna när det händer något utan det gör de som är där då det händer. Nu både filmas och tas det stillbilder med IPhones och alla möjliga andra tingestar, så nog får vi bilder allt fast yrkesfotograferna knappt hunnit packa sina resväskor när det smäller. Yrkesfotograferna är nästan alltid två på bollen idag ;-). Det är allmänheten som är där först och dokumenterar och så är det över hela världen.

Att det inte främst handlar om att upplysa världen när det tas bilder av "eländet" är väl väldigt tydligt i just fallet med Hansens bild. Precis som det redan skrivits i en av länkarna så diskvalificeras väl det uppsåtet rätt ordentligt när man tävlar med den typen av bilder. Vinner man tävlingen "Årets Bild" så får tidningen publicitet och det ger ännu mer klirr i kassan. Fotografer kan bygga hela sin karriär på att hoppa mellan världens "eländen".

Det har varit med stor förvåning jag läst de positiva nyheter som vi äntligen får ta del från eländeskontinenten alla kategorier - Afrika. Ghana har hittat olja och tar hjälp av Norge för att bygga oljefond som kan få rikedomarna att komma alla till del i större utsträckning. Mobiltelefonerna gör att ekonomiserna fungerar effektivare och tillväxten ökar starkt i länder som Kenya. Kvinnorna ser nya möjligheter att växa ekonomiskt och socialt. Nigeria reser sig. Men för de som bara vill beskriva eländet finns ju alltid Kongo och Elfenbenskusten. I Asien är kriget på Sri Lanka slut och man ser äntligen en bättre framtid för sig. Så den som undrade i tråden om Sri Lanka kunde vara intressant för reportage kanske ska försöka beskriva det positiva som nu sker. Tamilerna är i olika stödprogram och utbildning för att stötta deras inlemmande i ekonomin och samhället. Vi får väl se om det räcker.

Det är skönt att åtminstone en del fotografer och journalister kan motstå att vandra den enklaste vägen och bara fokusera på eländesrapporteringen. Jag tycker äntligen det är dags för lite bättre balans i den rapporteringen. Vem vet, folk kanske t.o.m. kommer köpa fler tidningar än om de bara fylls med misär och de senaste förvecklingarna mellan deltagarna i den senaste "såpan".
 
Senast ändrad:

Mesch

Aktiv medlem
Det är väl uppenbart att det är religiösa traditioner som påbjuder respekt för lik? Någon annan anledning kan jag inte komma på.

N.B.: Respekt för likets anhöriga är en annan sak.
Respekt för lik är lika gammal som människan själv. Inte självklart något religiöst.
Att sörja och ta väl hand om avlidna är en del i vad som skiljer oss från andra "lägre" arter.
 

PMD

Aktiv medlem
Jag tror dock att även den trolösaste hedning skulle bli oerhört upprörd om du ställde dig att pissa på hans just döda fru och upplyste honom om att "det är ju bara ett lik för fan".
Det tror jag också. Hurså?

Du har glidit ifrån ämnet en del, verkar det som. Antagandet var att Paul Hansen kränkte den döda flickan, eller snarare hennes familj, genom att ta bilden och sen publicera den. Så var det ju inte har vi konstaterat.

Jag skulle förmodligen ha gjort precis likadant som Hansen om jag hade varit i hans ställe.
 

PMD

Aktiv medlem
Respekt för lik är lika gammal som människan själv. Inte självklart något religiöst.
Det där är en självmotsägelse. Religionen är också lika gammal som människan själv ...

Att sörja och ta väl hand om avlidna är en del i vad som skiljer oss från andra "lägre" arter.
Det stämmer inte. Det finns andra arter som "sörjer" sina döda. (Det går förstås inte att avgöra om det är sorg i exakt samma mening som vår, men de uppvisar ett liknande beteende.)
 

PMD

Aktiv medlem
Nä, den här typen av bilder som Hansens vet jag inte om de bidrar att hålla mig speciellt informerad.
Jag tror inte att Niklas menade dig personligen, enbart, utan att vi är i trygga Sverige har chansen att bli informerade genom det arbete som fotografer och journalister gör i de andra delar av världen.
 

gpq

Aktiv medlem
Nä, den här typen av bilder som Hansens vet jag inte om de bidrar att hålla mig speciellt informerad. Det finns en alldeles för stor övertro på bilden som självbärande medium tycker jag och det blir väldigt tydligt när man exv. ser historiska bilder. Bilder utan proviniens är något helt annat än bilder med. Hur många eländesbilder har man inte sett utan vettigt sammanhang?
När du skriver det i samma stycke så får du det att låta som att bilden var avsedd att vara självbärande. Att den inte hade någon proviniens. Då undrar man om du gör det som ett retoriskt grepp, eller om du inte har brytt dig om att ta reda på hur bilden publicerades?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fabienne-blev-15-ar

Precis som det redan skrivits i en av länkarna så diskvalificeras väl det uppsåtet rätt ordentligt när man tävlar med den typen av bilder.
Nej. Uppsåtet när bilden tas påverkas inte alls av att man senare väljer att anmäla den till en tävling. Du gör fördomsfulla antaganden.
 

PMD

Aktiv medlem
Jag vande mig redan på 60-talet och för att inte tala om 70-talet vid en rapportering och analys som vi inte har längre idag. På den tiden hade de stora tidningarna sina egna mycket pålästa och engagerade korrespondenter som kunde ge oss bakgrund och historia . Idag ser det ofta inte alls ut så längre. Det var också en mycket mer politiserad värld då än nu.
Jag vet att det inte går att göra helt neutral journalistik, men på 1970-talet var den i Sverige lite väl mycket åt andra hållet, dvs journalistens egen agenda fick styra mycket av rapporteringen.

Idag är vi inte alls lika beroende av inhemska media som förr. Nu finns all världens reportrar tillgängliga via nätet. En mycket bra utveckling. Jag kunde se revolutionen i Kairo i direktsändning via Al Jazeeras nätsändningar, t.ex.

Sen vet jag inte om jag håller med om att världen (jag gissar att du menar massmediavärlden) var mer politiserad då jämför med nu. Nu finns Fox News, t.ex., som ju är genompolitiserad. Riktigt så vinklade nyheter hade vi inte ens i Sverige på 1970-talet.
 
ANNONS