Det är främst med spädning och agiteringsmetod som man påverkar gradiationen och kornskärpan.
Med spädinging och längre framkallningstid så utökar man D 76's utjämnande effekt.
Dvs. "lågdagrar" mörka partier blir mer framkallade utan att "högdagrar" ljusa partier i bilden blir överframkallad eller igengrodda. Kornigheten ökar en aning men inte särskilt påtagligt.
Med spädning 1+1 så kasserar man framkallaren varje gång och man vet att effekten alltid blir densamma (om koncentratet "brukslösningen" inte är för gammal, ca 6 mån)
Med brukslösningen utan spädning så återanvänder man lösningen hela tiden och förvarar framkallaren i en fylld flaska. För att luft inte skall förstöra kemin. Det innebär att efter ett antal filmer så kan framkallaren blir svagare så att man får öka tiden en aning. Men uppåt ca 10 filmer ska inte vara några problem med 1 l.
Man påverkar också gradiationen i högsta grad med agitationen.
Agiterar man ofta så blir framkallaren "aggressiv" med ökad kontrast.
(Vid agiteringen så sköljs förbrukade restpartiklar bort så att framkallaren kommer åt ytan)
Så svaret är väl att man väljer spädning efter i första hand önskad gradiation.
Kornigheten förändras marginellt tycker jag. Som jag ser det.
MVH J O
