Jag tycker det låter lite som när CD-musikskivan kom. Det fanns miljoner argument för att riktig musik spelas på grammofon, CD-musik har sämre dynamik, lp-skivor har varmare klang, omslagen har större ytor att läsa information på, det var högre kvalite, etc etc.
I dag när barnen bär upp till och med CD-skivorna på vinden och ens aldrig ens sett en vinylskiva tycker det är jättekonstigt att skivorna måste hanteras med vantar, knastrar olidligt mycket, går inte att spela upp enligt spellistor, går inte att blanda låtar från olika skivor, låtarna saknar metadata, visar inga titeldata i nån mediaspelare, visar inga bilder i nån mediaspelare etc etc.
Jag tycker, min personliga uppfattning, att digitalkameran öppnar för nya fantastiska möjligheter och det är lätt att trolla in bilderna i datorn för att hyffat lätt redigera dem utan att jag behöver skita ner fingrarna eller ens bli våt om händerna. Jag har lite svårt att begripa debatten.
Kamera med film har väl sin charm, precis som polaroidkameran, holga, eller hålkameran etc. Det är ju ingen större match att trolla fram en bild i photoshop med galen vinjettering och hålliknande oskärpa. Fint blir det inte tycker jag, men om man verkligen gjort det med skolåda och film, då är det en annan pilsner. Precis som om man tagit en bild med film och framkallat och kopierat efter alla konstens regler.
Då har jag en annan fråga: Vad kivades kamerafantasterna om 1985? Var det dia versus negativ? Vad kivades man om 1952? Svartvit versus färg?
På tal om färg: Alla moderna kameror klarar ju färg. Ändå finns det ju dem som gillar att ta svartvita bilder fast färg funnits sen före andra världskriget.