Elektroniken i sensorn (eller i kameran i allmänhet) åldras knappt alls, möjligen får man över tid, och då talar vi mycket, mycket lång tid, ett långsamt växande problem med döda pixlar i sensorn. Det jag misstänker "åldras" snabbast i en sensor är nog färgfiltren, som att de sakta bleknar över tid, men även där pratar vi nog snarare om 50 år eller mer
Så de största problemen är snarare mekaniska än att saker åldras - som att det uppstår elektriska glappkontakter där sensorn och andra komponenter är ihopkopplade (pga skakningar, stötar osv). Plus då att man får smuts och med tiden repor på skyddsglaset framför sensorn. Och med tanke på att man kan få mögel på glasytor i optik borde det kunna bli samma problem på sensorers skyddsglas, men det är ju mest ett problem i varmfuktiga klimat.
Det som verkligen åldras är ju det omgivande kamerahuset - det kommer ju med tiden bli allt mer slitet, luckor lossnar, tätningar torkar och upphör att fungera, skärmar spricker, själva stommen börjar kanske ge sig och interna komponenter börjar röra sig i förhållande till varandra osv. Knappar och rattar börjar glappa, rörliga delar som spegel och slutar slits, och deras motorer och fjädrar ger upp. Kort sagt, vanligt klassiskt mekaniskt slitage.
Jag har en digitalkamera som redan är myndig (18 år) och en som fyllt moppe (15 år) och bägge fungerar precis lika bra (så bra de nu var, den äldsta har 1,3 megapixel och sjukt dåligt DR
som när de var nya. Jag håller med om att förvaring spelar roll (damm, smuts, fukt, värme påverkar) men hur mycket de används påverkar nog mest bara den mekaniska sidan av saken. Skulle jag gissa så kommer nog de flesta digitala kameror - som inte direkt misskötts - att fungera minst lika länge (troligen lite längre) som gamla filmkameror gjorde. Och där har vi ju i praktiken fungerande exemplar kvar från nästan hela fotografins historia