träd som kommer upp ur huvudet?
det är väl ingen som inte vet att trädet står bakom henne. skulle allt som ligger bakom något sticka ut ur det föremålet bara för att vi betraktar en tvådimensionell bild?
det där låter bara som en dammig klycha från nån fotoutbildning från forntiden. det fotografiska språket utvecklas med ljusets hastighet. det är bara att lösa biljett!

p.s. behöver jag säga att jag tycker det är en alldeles strålande bild?

Hej

Faktum är att jag tycker det är riktigt bra med trädet som sticker upp ur huvet som ett paraply. Precis som Magnus säger så står det still ibland, blir inte som man tänkt sig, men i det här fallet tycker jag det är riktigt bra( charmigt).
Bästa hälsningar
micke berg

m_h skrev:
Tack Timour!

Kul med lite bilddiskussion kring ens bilder. Det är alltid nyttigt.
Jo, vad ska man säga om bilden då? Jo, självklart är det avsiktligt att det kommer upp ett träd ur huvudet. Mycket medvetet brott mot de klassiska reglerna.
Fungerar det? Är det bra?
Fungerar gör det, tycker jag. Men speciellt bra är det inte.
Det är ju faktiskt så att man inte kan vara nöjd med allt man gör. Allt kan inte bli precis som man vill. Det beror på en själv, och de beror på omständigheterna.
Och klämmer man ur sig det ena jobbet efter den andra som man gör vissa dagar så skiftar kvaliteten.
Som sagt, tycker bilden fungerar. Men är inte bra. Och jag var inte bakfull heller.¨;-)

Magnus Hallgren

Klicka för att se resterande...

Kul, men om det nu var medvetet kan du inte förklara lite mer om hur du tänkte. Hur tänker ru nudå? typ. Var det bara ett försök att göra nått komiskt, eller var det bara så tråkigt att du tänkte att nu gör jag nått galet och bryter mot alla regler. Vad sa bildchefen? De borde ju haft synpunkter...

Jag har full förståelse för att man inte går runt och tar årets bild varje gång man trycker på knappen. Men den här känns lite klent oavsett om det var medvetet eller inte.

Mvh
Maverick
(Som nog hade skyllt på bakfylla trots allt ;O))

bländarn skrev:
träd som kommer upp ur huvudet?

det där låter bara som en dammig klycha från nån fotoutbildning från forntiden. det fotografiska språket utvecklas med ljusets hastighet. det är bara att lösa biljett!

Klicka för att se resterande...

Magnus, jag läste artikeln i tidningen vid frukostbordet. Hittade sedan länken på nätet. Jag har sett att du tar många fina bilder, men just denna föll inte mig i smaken.

Ang Peters kommentar. Jag visade bilden för min hustru och frågade vad hon tyckte. Hon sa direkt, "det ser ut som att trädet växer ur huvudet, det var ingen bra bild". Hon hade ingen aning om min synpunkt.

Jag tycker att Magnus, liksom resten av DN:s fotografer är grymma. Det är en njutning att bläddra i tidningen varje dag och inspireras av, ja, i mitt tycke Sveriges bästa bildtidning.

Någon enstaka gång kan man väl tycka att en del bilder känns lite sökta i t.ex. DN, Svd och GP, men hellre det än ett bildspråk som kvällstidningarnas där allt ska vara omedelbart fattbart och inget får vara komplicerat.

Och träd upp ur huvudet är helt okej tycker jag. Regelbrott (givetvis medvetna hos proffs som Magnus) gör att man vaknar till lite.

Jag vill inte vara med om den dag då morgontidningarna fylls av "vackra" bilder med perfekta kompositioner. Nej, sånt är för oss fritidsfotografer som är alltför fast i regelträsket ;-)

Fredrik:
Jag tänkte så här, att oj vad bra det skulle se ut med ett träd som växer upp ur Karins huvud. Sedan tog jag bilden. Klick!
Är det ungefär ett sådant svar du vill ha?

Självklart var det inte så det gick till. Men du tycks vara väldigt angelägen om att ställa mig till svars för bilden, så något måste jag ju svara.
Annars ser min kreativa process helt annorlunda ut. Ibland finns det givetvis klart definierade utgångspunkter då man börjar. Ibland inte.
Och de gånger det inte gör det, ser jag personligen ingen vinst i att uppfinna sådana, utan jobbar gärna mer på känsla.
Vi gick helt enkelt utanför hennes hem, hon ställde sig vid trädet. Och vips trädet mer eller mindre upp ur huvudet på henne, och jag tänkte ”ja, varför inte?”.

För mig är det viktigt att en kreativ process innehar den friheten ibland. Inte alltid, för ibland finns det massvis med hänsyn att ta, både till de som blir plåtade och till omständigheterna. Det är a och o, då det gäller just pressfotografin.

Johan:
Jag är glad att din hustru inte gillade min bild. Det är nästan mer oroväckande tycker jag, om hon gjort det. ;-)
En journalistiskt skapad bild är inte gjord för att behaga, utan för att väcka känslor och/ informera.
Och det förstnämnda har den tydligen gjort.

Därmed inte sagt att jag själv tycker bilden är bra, som jag tidigare skrivit. Men det bygger mer på andra faktorer än ren bildkomposition.

Magnus Hallgren

Som jag ser det är väl en journalistisk bild bra om den fungerar i sitt sammanhang, som stöd för texten i artikeln (eller tvärtom). Det skulle varit kul om artikeln t.ex. varit "det sputar idéer ur huvudet på X" eller något liknande. Som det nu är tycker jag inte heller att bilden som bild betraktat är speciellt bra, träd ur huvudet, rörig bakgrund, centrerat motiv, m.fl. standard-"fel". Lägg upp den här i bildkritikpoolen och den skulle förmodligen bli rätt ordentligt sågad. Däremot fungerar den förstås som en bild på den här personen, det är väl det enda dom allra flesta ser när dom läser artikeln - skulle tro att majoriteten av läsarna inte ens reagerar på trädet ur huvudet om man inte pekar på det - och då var väl jobbet på sätt och vis gjort tillräckligt bra i den meningen. Alla bilder i pressen kan ju inte vara fotografiska mästerverk, tidningen skulle nog bli lite dyr då.

Jag tycker att den här tråden totalt saknar substans. Skapad i desperat uttråkning och brist på annat att göra. Usch, FS börjar bli riktigt sugigt...

Hoppas inte att det blir sämre.

Reagerade själv inte över bilden. Däremot reagerade jag för något år sedan då en sportbilaga hade en stor bild på två kvinnliga idrottare poserandes och fotografen hade lyckats pricka in så att det stack upp en flaggstång precis genom huvudet på var och en av dem. I princip var det inget annat av blickfång i bakgrunden, där fanns två flaggstänger och en blå himmel.

Jag tror jag har saxat bilden och sparat den någonstans. Tycker den är underbar!

m_h skrev:
Fredrik:
Jag tänkte så här, att oj vad bra det skulle se ut med ett träd som växer upp ur Karins huvud. Sedan tog jag bilden. Klick!
Är det ungefär ett sådant svar du vill ha?

Självklart var det inte så det gick till. Men du tycks vara väldigt angelägen om att ställa mig till svars för bilden, så något måste jag ju svara.
Annars ser min kreativa process helt annorlunda ut. Ibland finns det givetvis klart definierade utgångspunkter då man börjar. Ibland inte.
Och de gånger det inte gör det, ser jag personligen ingen vinst i att uppfinna sådana, utan jobbar gärna mer på känsla.
Vi gick helt enkelt utanför hennes hem, hon ställde sig vid trädet. Och vips trädet mer eller mindre upp ur huvudet på henne, och jag tänkte ”ja, varför inte?”.

För mig är det viktigt att en kreativ process innehar den friheten ibland. Inte alltid, för ibland finns det massvis med hänsyn att ta, både till de som blir plåtade och till omständigheterna. Det är a och o, då det gäller just pressfotografin.

Johan:
Jag är glad att din hustru inte gillade min bild. Det är nästan mer oroväckande tycker jag, om hon gjort det. ;-)
En journalistiskt skapad bild är inte gjord för att behaga, utan för att väcka känslor och/ informera.
Och det förstnämnda har den tydligen gjort.

Därmed inte sagt att jag själv tycker bilden är bra, som jag tidigare skrivit. Men det bygger mer på andra faktorer än ren bildkomposition.

Magnus Hallgren

Klicka för att se resterande...

Nä, jag hade inga förväntningar på svaret. Men eftersom du sa att det var medvetet så är det intressant att veta vad den medvetenheten består i. Själv studerar jag bildjournalistik så om några år är jag en del av kåren förhoppningsvis.

Att jag vill ställa dig till svars för bilden kan väl kanske stämma delvis iaf. Vi får hela tiden lära oss att vi ska stå för våra bilder och vi skulle aldrig kunna komma till en redovisning och säga att det bara blev så.

DN är högt skattat bland folk med bildjournalistiska intressen och i det avseendet var den bilden kanske lite oväntat liksom den bristande kopplingen till både person och textinnehåll.

Mvh
Maverick

Jag tycker nog ganska klart att jag stått för min bild i den här diskussionen. Ja sa redan i första svaret att jag själv tyckte att bilden fungerade, men inte var speciellt bra.
Eller saknar du något i ansvarsfrågan kring bilden?

Sedan, om man ska höja diskussionen ett snäpp, är det väl intressant hur folk ofta ser på bildjournalistik.
Man utgår från sitt egna fotograferande på ett sätt man inte gör med skriven journalistik.
Vad det gäller bilder anser sig alla ha rätten att ha en åsikt. Men alltid relaterat till sitt egna fotograferande, till skillnad från en text i tidningen,som väldig få skulle kunna tänka sig att ha en åsikt om.Ifall de själva inte var ganska insatta i den faktiska sakfrågan som avhandlas.
Det gör, att då man diskuterar bildjournalistik så hakar man vanligen upp sig på teknik. Man förfasar sig över sneda horisonter, eller att ett porträtt är för närgånget på en äldre skrynklig människa. Eller varför inte ett träd som visar sig finnas på ”fel” ställe i bilden.
Samtidigt så dränks vi dagligen av bilder utan nästan något journalistiskt inne håll i våra tidningar, men reflekterar föga över detta.

Nu är det ett porträtt vi diskuterar här. Men jag ser verkligen fram emot den dag då någon faktiskt ställer sig frågande till det journalistiska innehållet i mina eller andras bilder.
En fråga som också skulle vara intressant att få ställd till en redaktionsledning lite då och då.

MH

Jag tycker diskussionen är intressant utifrån skillnaden mellan yrkesfoto och hobbyfoto... för visst måste det finns stora skillnader? En hobbyfotograf har tid att fila på en bildidé, kan välja själv om och hur bilden ska användas, behöver inte bekymra sig om det blir någon bild alls en viss dag, etc... jag tror det är lätt att bara se en enstaka bild och inte väga in alla omständigheter som finns runtomkring. Det är ju förstås lättare att sitta i soffan och tycka än att ta en bättre bild själv.

m_h skrev:
Jag tycker nog ganska klart att jag stått för min bild i den här diskussionen. Ja sa redan i första svaret att jag själv tyckte att bilden fungerade, men inte var speciellt bra.
Eller saknar du något i ansvarsfrågan kring bilden?

Sedan, om man ska höja diskussionen ett snäpp, är det väl intressant hur folk ofta ser på bildjournalistik.
Man utgår från sitt egna fotograferande på ett sätt man inte gör med skriven journalistik.
Vad det gäller bilder anser sig alla ha rätten att ha en åsikt. Men alltid relaterat till sitt egna fotograferande, till skillnad från en text i tidningen,som väldig få skulle kunna tänka sig att ha en åsikt om.Ifall de själva inte var ganska insatta i den faktiska sakfrågan som avhandlas.
Det gör, att då man diskuterar bildjournalistik så hakar man vanligen upp sig på teknik. Man förfasar sig över sneda horisonter, eller att ett porträtt är för närgånget på en äldre skrynklig människa. Eller varför inte ett träd som visar sig finnas på ”fel” ställe i bilden.
Samtidigt så dränks vi dagligen av bilder utan nästan något journalistiskt inne håll i våra tidningar, men reflekterar föga över detta.

Nu är det ett porträtt vi diskuterar här. Men jag ser verkligen fram emot den dag då någon faktiskt ställer sig frågande till det journalistiska innehållet i mina eller andras bilder.
En fråga som också skulle vara intressant att få ställd till en redaktionsledning lite då och då.

MH

Klicka för att se resterande...

Jo absolut, jag har inget att anmärka på när det gäller ansvarsfrågan och inget annat heller längre.

I början var det bara lite oklart varför du medvetet tog en bild med ett träd som kommer upp ur huvudet.

Mvh
Maverick
(Jag skulle hållt en tumme för DN på årets bild om det inte var för att jag har en klasspolare som är nominerad så tummen går till honom)

Det ligger säkert lite i det du säger Anders. Och inte att förglöma. Då man plåtar som privatperson, för det gör jag givetvis också, kan man gömma det man är mindre nöjd med i en dammig byrålåda. Men då man är i sin yrkesroll ska det ska det fram i det närmast obarmhärtiga ljuset och avslöjar precis allt. Jag kommer just från en sådan diskussion då jag skriver det här.

Har du inte två tummar Maverick? ;-)
Men jag är ändå inte en av de nominerade, så behåll du din andra tumme. Vem vet. Den kan ju vara bra att ha framöver.
Dessutom är det ju så svårt att plåta utan tummar!

Sedan kommer DNs läsarombudsman ta upp det här jobbet vi pratar om, i sin spalt. Förmodligen i morgon, Fredag.
Det är några läsare som hört av sig. Men kritiken ligger inte i träd som kommer upp ur huvudet. Utan mot den bild som låg på kulturdelens förstasida till samma jobb. Ett stort ganska tajt porträtt på Karin Nyman.
Den här typen av kritik kommer nästan alltid då man har en närbild på kvinnor som är så pass gamla att de börjat få rynkor i ansiktet.
En del anser att det är hänsynslöst mot den som fotograferats att visa upp sådant.
Den bilden var inte avsiktligt plåtad för det ändamålet heller, utan tänkt som en liten ruta i fall någon ville ha det till tidningens förstasida. (när jag åkte ut på jobbet så fick jag en helt annan information om hur jobbet skulle se ut i tidningen, än hur det sedan kom att se ut. Ett problem man har ibland)

Magnus

Men herre gud, gamla kärringar blir skrynkliga och gamla gubbar ser ut som ***.
Man är inte 17 hela livet, men efter mitten ser man ut som 17.
Menar du pâ allvar att folk klagar pâ att ev rynkor syns i ett porträtt i tidningen?

Skulle man göra en lista över vad läsare har åsikter om i tidningen så skulle den nog se ut så här:
1: Kompositionsfrågor. I synnerhet sneda horisonter.
2: Närbilder på äldre. Speciellt då kvinnor.
3: Vinklingsfrågor som hänger samman med texten. Eller rubriker, bildtexter och liknande och hur de korresponderar med bilden.

Under mina 22 år i yrket kan jag inte påminna mig om att någon faktiskt haft åsikter om den faktiska bildjournalistiken på de tidningar jag jobbat på. Eller hört talas om det från någon annan tidning.
Utan det är mest sådana här ”ytliga frågor” i regel. Ibland kan det slinka in någon ”moralfråga”. Att det tex är olämpligt att man har bilder på folk som röker i tidningen. Eftersom det då skulle ge uppmuntra till ökad rökning.

Att hålla två tummar betyder otur, annars hade det gått bra. Fast det är en annan snubbe från skolan som är nominerad också så då hade nog han fått den ;O)

Allt bildjournalistik inte diskuteras i nån större omfattning annat än av närmast sörjande beror nog, tror jag, på att det inte förekommer någon bildjournalistik i större omfattning. DN tillsammans med några fackföreningstidningar är väl de som främst kämpar på.

Kvällspressens bildextror är inte vad jag skulle vilja kalla bildjournalistik. SvD läser jag för sällan så det har jag ingen koll på.

Då och då dyker det upp en bok i ämnet som Paul Hansen, Jens Assur och Ewa Von Brömsen för att nämna några.

Svensk bildjournalistik är eftersatt generellt sett enligt min mening.

/Maverick

Jag stannade upp och tittade lite extra på bilden, jag tyckte inte den var dålig pga det, och det var väl ändå som att fotografen lyckades eftersom jag stannade upp lite extra.

Jag tycker dock att det var så tråkig miljö, verkligen motsatsen till vad man skulle förvänta sig av Astrid Lindgrens dotter :O