Nu har jag läst Bailey och även Reichmanns artiklar.
Det klarnar, jag förstår teorin bakom det hela.
Om vi tar mitt exempel med bilderna på de olika bilarna på gräsmattan så skall man alltså INTE eftersträva en och samma exponering utifrån de rådande ljusförhållandena utan helt koncentrera sig på att öka exponeringen så att man i samtliga fall få exponeringen så långt till höger som möjligt (utan att klippa) och sedan i efterbehandlingen backa exponeringen.
Slutsatsen måste då bli att man aldrig skall använda någon automatik, aldrig bry sig om ljusmätning och endast köra i M och koncentrera sig på att ligga så nära högerkanten som möjligt.
Visdomen om att "se till att få så rätt exponering som möjligt i kameran" är alltså förlegad när det gäller digitalfotografering i RAW-format.
Känns lite "jobbigt" och frågan är hur stora vinsterna är i praktiken...
Får väl prova!
PS. Om jag förstod artiklarna så gäller det inte bara på bas ISO. Baileys exempel t ex var ju hög ISO-bilder.