Man brukar först göra en riskbedömning: vad kan hända, hur sannolikt är det, och vad är i så fall kostnaden när det händer. Då brukar sunda människor inse att vissa saker (som meteoritnedslag) kan man inte göra så mycket åt, vissa saker får man räkna på och vissa saker verkar rätt självklara.
Att skivminnet i datorn kan haverera vet ju alla. Då gäller det att räkna på förlusterna om det händer (när det händer) och ta fram en plan för att se till att man kan leva med skadeverkningarna. Här tycker jag att att man kan tåla att återställa datorn, men det är nödvändigt att man säkrar all information. De flesta kan kanske nöja sig med att kopiera "datamappen" - där man har alla sina bilder, alla sina brev, email, affärstransaktioner, beställningar etc etc. till en extern hårddisk. Ett enkelt men viktigt grepp är då att ALDRIG TILLÅTA ATT NÅGOT SKRIVS ÖVER! Man ändrar aldrig i en fil, man gör en ny!
En disk om 500 GB kostar inte så mycket och som temporär kopia och lagringsutrymme mellan backuptagningarna kan den duga.
Någon gång emellanåt skriver man över informationen på DVD-ROM eller band - det är först nu vi får en "riktig" backup. Sådana media håller ett antal år, men räkna inte med årtionden. De är i sig kopior, de kan degraderas med tiden och man måste regerera dem emellanåt. Med digitala data är detta enkelt, men kan vara tidsödande.
Jag skulle personligen inte vara tillfreds med att ha informationen i bara ett exemplar, utan vill ha den på fler ställen. Det är inga stora problem att ha 20-30 DVD-ROM på jobbet, ie plastask, eller hos morsan, dottern eller grannen - man har dem ju bara "i fall att". Kopian som man rotar rätt på för att man redigerat sönder den gamla har man ju närmare än så.
När man tänkt igenom det här, valt hur man vill göra och gjort den första säkerhetskopian skall man förvissa sig om att det fungerar. Det är måmga som aldrig provat sina kopieringssystem, och om de inte fungerar (man VET att de fungerar) har de inget värde. Så det skall provköras både när det är nytt och sedan mellanåt. Skriver man t ex en DVD-ROM som inte kan läsas av andra drajvar än den egna står man ju med mer än lång näsa.