Annons

Vägen försvann då målet nåddes.

Produkter
(logga in för att koppla)

ektober

Aktiv medlem
Sitter och funderar på det som är i tiden. Till exempel fotosidan. Ju mer tid som läggs här, där tillfälle ges att visa sina bilder, få kritik på dem och även vara med i diskussioner, ju mindre tid blir det på fotografering.
Ju mer jag lär mig att ta bra bilder och få bra resultat, ju mer försvinner drivkraften och det mystiska med fotograferingen.

Ju mindre osäker jag är över livet, ju livlösare är det.
 

victoringelmo

Ny medlem
Som jag ser fotografering så finns det alltid nya utmaningar att anta. Med tiden så kommer det komma nya saker att fotografera och säkerligen nya sätt.

Själv så håller jag inte riktigt med dig om vad du skriver. Jämför det med livet som du tar som exempel.

Man växer upp, går i skola och skaffar sig en utbildning som man sedan försörjer sig med hjälp av. Barn växer upp och verkligheten förändras.
Nya generationer bildas. Kanske en konstigt sätt att efterlikna fotografins värld med, men allting utvecklas. Man kommer på nya saker inom fotografin och likaså i livet. Nya saker utvecklas tex. byggnadsmetoder och kameror.

MVH, Victor
 

raderadmedlem

Avslutat medlemskap
År det så, Samuel....

...at vi blir allt mindre och mindre synliga i detta mediasamhället?
Bara här på Fotosidan tycker jag att fotografiet har kommit i skymundan.
Ändlösa diskussioner om få kommentarer, grupper, sällskap, poängsystem............
Den dialog man upplevde bland 25 andra medlemmar i fotoklubben, när man utan "smileys" och rakt på sak kunne tycka, tänka, fråga, prova....och dricka kaffe.

Tack o pris finnas det ennu goda fototidningar och magasin där det går att hitta inspirasion.
Fotosidan och Internet f.ö. blir våldsamt, stort och oöversiktlig.

Jag önskar mej ett gammaldags umgänge med likasinnade, en fysisk fotoklubb.

mvh Erik J
 

F1n

Aktiv medlem
Re: År det så, Samuel....

fujicanon skrev:
...at vi blir allt mindre och mindre synliga i detta mediasamhället?
Bara här på Fotosidan tycker jag att fotografiet har kommit i skymundan.
Ändlösa diskussioner om få kommentarer, grupper, sällskap, poängsystem............
Den dialog man upplevde bland 25 andra medlemmar i fotoklubben, när man utan "smileys" och rakt på sak kunne tycka, tänka, fråga, prova....och dricka kaffe.

Tack o pris finnas det ennu goda fototidningar och magasin där det går att hitta inspirasion.
Fotosidan och Internet f.ö. blir våldsamt, stort och oöversiktlig.

Jag önskar mej ett gammaldags umgänge med likasinnade, en fysisk fotoklubb.


Där har du verkligen en poäng....

/Björn

mvh Erik J
 

ekemannen

Aktiv medlem
Eller en korsning som vi i FotoMitt. Vi träffades via fotosidan och har en intresseförening i Örebro med omnejd, intresseförening skriver jag för vi har ingen styrelse eller medlemsavgift (heller ingen lokal...). Den som känner för det är drivande (brukar variera lite), när vi åker på utflyckter varierar antalet mellan 2 och nämre 20.

Riktigt kul !

/ Erik
 

mannbro

Aktiv medlem
ekeponken skrev:
Sitter och funderar på det som är i tiden. Till exempel fotosidan. Ju mer tid som läggs här, där tillfälle ges att visa sina bilder, få kritik på dem och även vara med i diskussioner, ju mindre tid blir det på fotografering.
Ju mer jag lär mig att ta bra bilder och få bra resultat, ju mer försvinner drivkraften och det mystiska med fotograferingen.
Nu är ju jag nybörjare, så jag har inte på långa vägar kommit så långt att jag ens börjar närma mig något slutgiltigt mål som oförbätterlig fotograf.

Men så som jag ser det är utveckling som fotograf (och i livet i övrigt) en iterativ process. Man sätter upp mål - det här vill jag uppnå / lära mig / bli ännu bättre på osv. När man väl uppnått de målen gäller det att hitta nya mål, nya utmaningar, nya saker att lära sig. I början är det naturligtvis lättare, och det går upp och ner, ibland kan man känna att man går bakåt i utvecklingen och ibland kan det vara svårt att identifiera de nya utmaningarna men det finns alltid nya saker att lära sig och sätt att utvecklas på, både inom foto och om livet i stort.
 

J O Härnström

Aktiv medlem
Process

Det låter helt naturligt att ens fotografiska utveckling går ryckigt och formas i olika processer.
Den s.k. inspirationen varierar. Efter att ha varit ute och publicerat sina bilder, fått kritik och gett kritik så kanske man tänker om.
Vad använder jag mina bilder till, vilka är målgruppen etc?

Det kan handla om att man lätt slinker ned i teknikträsket. Då "behöver man" skaffa sig sista kamera modellen, det avancerade objektivet, senaste programvaran etc... Där är det lätt att fastna, ju mer man trampar vatten desto djupare sjunker man. Känns det igen?

Den gamla klyschan; man kan inte sitta hemma i soffan och vänta på att inspirationen ska falla över en, är nog sann.
Det finns inget som heter inspiration, bara transpiration.
 

AndreasOman

Aktiv medlem
Teknik

Jag är ung men ändå har jag haft en kamera i handen många år det hela började när pappa hade köpt sig en tegelsten vid namn minolta slr och köpte sig objektiv till detta, på den tiden var det något en vanlig svenson kunde drömma om då kostade fotoutrustningen mångfald av dagens tack vare tekniken.
Det blir då fler hobby fotografer som köper sig en bra fritids dslr och blir medlemar och tycker det är intressant att diskutera vilket är på gott och ont, Det jag vill ha ut av denna sidan är inga smiles eller snygg bild tummen upp sutan snarare riktig feedback vad är bra vad är dåligt vad ska jag fundera på och så vidare vilket jag känner blir svårare men samtidigt tycker jag det är bra att det växer i intresse för fotografering i samhället
 

raderadmedlem

Avslutat medlemskap
Ja, så det tycker du.....

perstromgren skrev:
Därför att det finns fysiska fotoklubbar att gå med, och jag tycker det är märkligt att du önskar något som jag inte tycker är så speciellt svårt att infria.

Per.
Här omkring, som på många andra mindre orter, ligger fotoklubbarna i malpåse, tyvärr.
Folk har inte tid längre. Upptagna med tusen andra interessen.
Se bara när några ildsjälar inviterar till fototräff gänom Fotosidan. Ofta ett evigt "av och på deltagande" till bekymmer för initiativtagaren.
Så är det med nästan all föreningsvärksamhet, inte bara foto.

Denna var till dej Per. Och nog om det. Nu kann du vidare kommentera mina och andras tankar om Samuel's innlägg.
Mvh Erik J
 

Anders Östberg

Guest
Din syn på livet gäller ju bara om du har ett slutligt och fixt mål med ditt fotograferande som du kommer närmare och närmare. Om du istället flyttar upp ribban eller skaffar dig nya mål hela tiden ju mer du lär dig så blir det mer intressant istället för mindre.
 

raderadmedlem

Avslutat medlemskap
Anders Östberg skrev:
Din syn på livet gäller ju bara om du har ett slutligt och fixt mål med ditt fotograferande som du kommer närmare och närmare. Om du istället flyttar upp ribban eller skaffar dig nya mål hela tiden ju mer du lär dig så blir det mer intressant istället för mindre.
Jag tror att denna var till Samuel f.ö.f., men jag kommenterar endå.
Jag är en gammal gubbe nå, och denna "Citius-Altius-Fortius" hungeren börjar att avmattas.
För mej det samma med allt i livet. Man kann inte hänga med hur länge som helst.
Man måsste kanskje sänka ribban.........bli bra på färre saker; istället för medioker på många.
/Erik J
 

laan

Aktiv medlem
Tjenare Samuel!

Jag förstår hur du menar, men börjar nästan misstänka att du har tentaperiod nu =)

Man kan ha en tendens att bli jäkligt modlös och nere då.

Foto är som tråkigast när man har som mins tid tyvärr, men det är bara att ligga i så kommer tiden och lusten tillbaka.

Om du behöver en utmaning så börja fota vilda djur! De kämpar så gott de kan med att slippa vara med på bild =)

ha det gött, //Lars
 

Anders Östberg

Guest
Jovisst, man behöver ju inte alltid mata på med fler saker, att "bli bättre på färre saker" kan väl ses som att höja ribban inom dom färre områdena då.

EDIT: (Det var svar tänkt som svar till Erik/fujicanon...)

EDIT2: För övrigt så känner jag igen mig i "medioker på många saker", för tillfället så tycker jag det är roligare att vara det än att vara specialist på någon niche av foto. Det kan förstår ändras om jag hittar något speciellt område jag fastnar för så småningom. Framförallt tar jag inte foto speciellt mycket på allvar, jag gör det när jag har tid och när jag tycker det känns kul och blir inte alltför deppad om det går trögt ibland. Då gör jag något annat istället tills inspirationen kommer tillbaka.
 
Senast redigerad av en moderator:

Ola_H

Aktiv medlem
ekeponken skrev:
Sitter och funderar på det som är i tiden. Till exempel fotosidan. Ju mer tid som läggs här, där tillfälle ges att visa sina bilder, få kritik på dem och även vara med i diskussioner, ju mindre tid blir det på fotografering.
Ju mer jag lär mig att ta bra bilder och få bra resultat, ju mer försvinner drivkraften och det mystiska med fotograferingen.

Ju mindre osäker jag är över livet, ju livlösare är det.
Mycket märklig inställning, inte bara till fotografering utan till livet och till kunskap. En slag romantisering av "vildestadiet", kan man säga.

Själv har jag snarare erfarenheten att ju mer jag lär mig om ett ämne, desto intressantare och roligare blir det, bland annat eftersom mer kunskap öppnar för att man kan bli varse om nya och mycket djupare mysterier.

Ett sätt att se på kunskap är just att det är det som ger dig möjlighet att se flera dimensioner i ett givet fenomen (eller en given situation).
 

ektober

Aktiv medlem
Jo, Lars, du har rätt i att det är tentaperiod ;) Och det är väl kanske också så enkelt att problemet är att tiden inte räcker till för att fotografera. Fotograferingen blir inte kvalitativ utan det blir mest för att testa utrustningen. Tekniken är ju bra att ha, men när den blir ett självändamål så blir det för mig lite fel och det är väl då som fokus försvinner från det väsentliga (vad nu det var).
 
ANNONS