Annons

Vilka är de vanligaste nybörjarfelen?

Produkter
(logga in för att koppla)

StaffS

Medlem
Jag såg nyligen på de första bilderna jag tog med digitalkamera. Jag kan lugnt påstå att bilderna blev inte lika bra då som nu, 14 år senare. Jag började tänka på alla misstag jag gjorde som jag skulle önska någon påpekat för mig och som jag ser många andra göra. Det resulterade i ett blogginlägg: Du gör väl inte de här 12 misstagen när du fotar.

I korthet är det:
Redigerar originalfiler.
Använder råformat, men tar dem direkt från kameran utan redigering.
Går in med kall utrustning.
Använder kontrastreglage som gör bilderna grå.
Använder saturation när man har tillgång til vibrance.
Fäller ut stativet så kameran kommer i ögonhöjd.
Tar inte backup.
Tänker att man måste köpa nytt objektiv när bilderna blir oskarpa.
Placerar huvudet i mitten av bilden, trots att det är betydligt mer av kroppen under huvudet än över.
Tänker att man får bra naturbilder bara man är ute tillräckligt, utan att planera att vara där och när det är bra ljus.
Litar blint på alla råd om hur en bild ska tas för att den ska bli bra.
Tänker att bilderna kan tas senare.

Vilka misstag gjorde du när du började fotorafera? Vilka fel ser du oftast andra göra?
 

TomasKronberg

Aktiv medlem
Jag såg nyligen på de första bilderna jag tog med digitalkamera. Jag kan lugnt påstå att bilderna blev inte lika bra då som nu, 14 år senare. Jag började tänka på alla misstag jag gjorde som jag skulle önska någon påpekat för mig och som jag ser många andra göra. Det resulterade i ett blogginlägg: Du gör väl inte de här 12 misstagen när du fotar.

I korthet är det:
Redigerar originalfiler.
Använder råformat, men tar dem direkt från kameran utan redigering.
Går in med kall utrustning.
Använder kontrastreglage som gör bilderna grå.
Använder saturation när man har tillgång til vibrance.
Fäller ut stativet så kameran kommer i ögonhöjd.
Tar inte backup.
Tänker att man måste köpa nytt objektiv när bilderna blir oskarpa.
Placerar huvudet i mitten av bilden, trots att det är betydligt mer av kroppen under huvudet än över.
Tänker att man får bra naturbilder bara man är ute tillräckligt, utan att planera att vara där och när det är bra ljus.
Litar blint på alla råd om hur en bild ska tas för att den ska bli bra.
Tänker att bilderna kan tas senare.

Vilka misstag gjorde du när du började fotorafera? Vilka fel ser du oftast andra göra?
Om vi lämnar det tekniska därhän så länge och bara tänker på det bildmässiga:

"Placerar huvudet i mitten av bilden, trots att det är betydligt mer av kroppen under huvudet än över."

En verklig klassiker..;-)

Jag har två råd främst när det gäller foto av människor, men det gäller ju inte alla - en del är födda med bildsinne:

1. Gå närmare, och när du tycker du är tillräckligt nära, ta två, tre steg till...

2. Försök att undvika röriga bakgrunder. Ibland är det bra med ett objektiv med kort skärpedjup.

När man ser bilder i tidningar på födelsedagsbarn är det inte svårt att se vilka som är tagna av proffs eller bildmedvetna amatörer om man tittar på bakgrunden. Mobilkameror t.ex. har i allmänhet så stort skärpedjup att lika mycket av bakgrunden kommer med och blir i det flesta fall bara en distraktion.

Därmed inte sagt att jag skulle vara någon mästare på att fotografera människor...

/T
 

Oförbätterlig

Aktiv medlem
Nu är ju jag nybörjare, mer nybörjare än många andra hobbyfotografer jag känner. Men jag har märkt ett par grejor folk gör och som jag själv har gjort.

- För höga ISO-tal eller för långa slutartider vid pippifoto. Oftast p g a att man valt att fota med bländarprio. Det finns två tillfällen jag vill välja bländare själv vid pippifoto, och det är på riktigt nära håll. Då blir det manuell exponering istället för slutarprio. Ett annt tillfälle ä när ljuset är mycket bra och skärpevinsten vid att blända upp överväger ett högre ISO-tal.

- Fotar i Jpeg. En del av mina bilder har gått att justera med ett godtagbart resultat p g a att de är fotade i RAW när de har varit över- eller underexponerade.

- Tar för få bilder. Ser man ofta vid fågelrariteter. Folk knäpper ett tiotal bilder i singleshot-mode, rycker på axlarna och hoppas att någon blir bra och åker hem. En annan stannar några timmar och sitter sedan vid datorn och går igenom några hundra bilder. Ibland får jag höra att jag hade tur som fick en snygg bild på den och den fågeln. Inte för att jämföra mig med Stenmark, men då brukar jag tänka att ju hårdare jag jobbar, desto mer tur har jag. Den enda merkostnaden att ta fler bilder är tid.

- Har interna brusreduceringen påslagen i kameran. Att ha den på "hög" vid höga ISO-tal blir inte snyggt. Bilden på ISO6400 med 7D mkII blir lika slät och detaljfattig som med vilken långzoom som helst. Men på kamerans skärm ser det bedrägligt OK ut.

- Har inte någorlunda koll på exponeringen, särskilt samtidigt som det fotas i Jpeg.

Jag är som sagt också nybörjare minst ett par decennier till och vill inte raljera, men man ser ofta folk i fält med bra utrustning som tar sämre kort än de skulle behöva om de gjorde några mindre justeringar i metodiken.

Några fel jag tycker att jag själv gör:

- Ålar inte tillräckligt mycket i terrängen, så jag hamnar ofta inte i samma horisontalplan som fågeln när jag fotar vadare t ex.
- Går inte upp tillräckligt tidigt på morgonen (klockan 4 är på natten för f*n ju!).
- Har fortfarande för dålig känsla på hur jag kan förändra min position gentemot motivet för att skapa en intressant bild, motljus osv. Blir mest porträttbilder utan action som inte sticker ut så mycket annat än att de förhoppningsvis är ganska bra tekniskt.
- Jag har gärna åsikter om vad andra gör! =)

Under samma tråd om fem år har jag säkert kommit på mig själv med att göra en hel drös andra suboptimala grejor varav säkert ett par riktigt dumma :)
 

cardazio

Aktiv medlem
* Tar med all utrustning man ansamlat i en jättestor ryggsäck "utifall" för att man inte riktigt vet vad man är ute efter.
* Har kameran i ryggsäcken när man går runt och tappar då 15 sekunder varje gång man ska ta en bild för att plocka fram kameran mellan varven (istället för att ha den framme).
 

lonian

Aktiv medlem
Vilka fel jag ofta ser folk göra som jag stör mig på är att inte hålla kameran rakt eller låter helt enkelt bli att inte korrigera, så att horizonten lutar. Suddiga bilder, fokus på bakgrunden när ansiktet är det som är tänkt att vara i bild. Jag brukar dock inte säga någonting men det gnager i huvudet.

Mina nybörjarfel är säkert densamma gissar jag. När det gäller att redigera bilder så har jag alltid haft kvar och har kvar originalfilerna, men jag fotade i JPG från början och började med kompaktkameror som ej haft stöd för raw. Med kompaktkameran brukade jag redigera in suddig bakgrund, för jag tyckte sådant var snyggt. Är även duktig på att råka spara bilder som är helt onödiga att ha kvar så finns massvis av skräp bilder som borde raderas.

Personer mitt i bilden har jag kört på tok för mycket i tidiga dagar.

Sen att dra ut för att fota, men man vet inte vad man vill fotografera. Man bara irrar runt och blir less.
Att planera sin resa blir så otroligt mycket bättre och roligare, då slipper man glömma det rätta objektivet hemma.
 

--Micke--

Aktiv medlem
1. Gå närmare, och när du tycker du är tillräckligt nära, ta två, tre steg till.../T
Då jag läste första inlägget kom det bildmässigt största misstaget jag upplever direkt upp i tankarna. Men Tomas hade redan gjort inlägget, så jag vill bara poängtera det igen. Det jag oftast 'ser' vara ett problem är ängsligheten att inte gå närmare då det är människor man vill fota. Så även om det är upprepning i tråden finner jag den detaljen vara mest 'bortglömd' då man vill ta bra bilder på personer.

PS. Om man menar allvar med sin hobby i dagens digitala värld ska man NATURLIGTVIS också se till att man har backup på sitt arkiv med anständig säkerhet. Dessutom att snarast möjligt sortera ut och radera och arkivera så att arktivet är överskådligt och lättarbetat.

Skapa rutiner och håll benhårt på dem. Den dagen en serie fina bilder upplöses i ett digitalt moln vid t.ex. en hårddisk-krash gråter du blod om du inte har backup. Tror att digitalt fotografi inbjuder till gigantiska fotoarkiv som mycket snabbt blir ohanterliga om man inte tidigt skapar struktur för såväl insortering som backup.

Minimi-krav på backup är en extern hårddisk med exakt samma innehåll som den disk du har arkivet på. Denna kopplas bara in och strömförsörjs i lägen då du gör backuppen (eller får anledning att använda den) så ALLA sladdar (USB och strömförsörjningen) åker ur den disken så snart backup är klar. Det förhindrar åtminstone att både original och backup ryker vid t.ex. ett blixtnedslag eller pik i elnätet. Idealiskt har du även en tredje kopia i en annan byggnad för att förhindra att båda akriven brinner upp. Är man så duktig har man både hängslen och bälte :).
 

Lahn

Aktiv medlem
1. Gå närmare, och när du tycker du är tillräckligt nära, ta två, tre steg till...
/T
Detta gäller för landskapsfotografi med en vidvinkel objektiv, då man kan går närmare objekten i framgrunden. Men för porträtt skulle jag inte rekommendera det. Vi alla har en trygghetszon rund oss och vi vill inte att någon kommer för nära den utan att vi önskar det.

Därför använda man teleobjektiv för att komma nära (klassiskt 70-200 mm), så garanterar man en bekväm arbetsavstånd för motivet eller modell och fotografen. Det finns inte många som uppskatta det när man hålla kameran i ansiktet på dem.
 

--Micke--

Aktiv medlem
Detta gäller för landskapsfotografi med en vidvinkel objektiv, då man kan går närmare objekten i framgrunden. Men för porträtt skulle jag inte rekommendera det. Vi alla har en trygghetszon rund oss och vi vill inte att någon kommer för nära den utan att vi önskar det.

Därför använda man teleobjektiv för att komma nära (klassiskt 70-200 mm), så garanterar man en bekväm arbetsavstånd för motivet eller modell och fotografen. Det finns inte många som uppskatta det när man hålla kameran i ansiktet på dem.
Nja, hurvida du ska gå närmare ett landskapsmotiv med vidvinkel är ju ren bildkomposition och att 'ta ett par steg till' i den situationen lär inte göra så mycket nytta. Rådet ovan gäller nog mer de som är 'nybörjare' på riktigt och som frågan löd, tänka på något som kan ge bättre bilder. Har man kommit så långt att man skaffat porträtt-tele så kanske man redan kommit i i 'tänket'.

Och naturligtvis ska man inte rusa fram och köra en lins upp i ansiktet på någon som inte bett om det. Och visst finns en 'närgräns' för det privata men tror inte man behöver inkräkta på den för att få en bra personbild. Det ÄR ett nybörjarfel att inte gå tillräckligt nära. Person och personkemi är saker man stämmer av inom sig. Jag har ofta fått bra bilder i flykten på för mig okända personer genom att bara snabbt fråga "Får jag ta en bild?" De som glatt ställer upp är betydligt fler än de som tacka nej.
 

MisterMustard

Aktiv medlem
Det finns naturligtvis en massa saker att tänka på. Det finns dock en sak som stör mig mer än något annat när någon visar bilder från semestern eller andra tillfällen och det är när horisonten lutar så att det ser ut som att Atlanten rinner ut ur bilden eller tornet i Pisa helt plötsligt står rätt upp.

Som alltid finns det naturligtvis oändligt med exempel när det inte behöver vara rakt men när hela semestersamlingen konsekvent lutar 5 grader åt vänster blir det inte så bra. Dessutom är det ju så ofantligt enkelt att räta upp bilderna i efterhand.
 

Erik Schalin

Aktiv medlem
Tog en del år att inse att man absolut inte behöver komponera färdigt i kameran. Det gör man i efterproduktionen.
Dia var en enkelt tillskuren pappersram så var det klart.
 

TomasKronberg

Aktiv medlem
Detta gäller för landskapsfotografi med en vidvinkel objektiv, då man kan går närmare objekten i framgrunden. Men för porträtt skulle jag inte rekommendera det. Vi alla har en trygghetszon rund oss och vi vill inte att någon kommer för nära den utan att vi önskar det.

Därför använda man teleobjektiv för att komma nära (klassiskt 70-200 mm), så garanterar man en bekväm arbetsavstånd för motivet eller modell och fotografen. Det finns inte många som uppskatta det när man hålla kameran i ansiktet på dem.
Det är naturligtvis bra om man har ett tele (får man automatiskt lite oskärpa av bakgrunden som kan vara önskvärt ibland).

Vad jag menade var inte att inkräkta på någon "trygghetszon", jag menar bara att koncentrera sig på motivet. Det är skillnad på att köra upp ett objektiv i ansiktet och att se en fotograf stå 10 meter från en person/personer (kan man se ibland).

Jag tror du förstår vad jag menar;-) Dessutom brukar personer som är införstådda med situationen inte reagera om man står ganska nära.

Förresten är de många motiv som tjänar på att man går närmare - inte bara foton av människor.

Ett vanligt nybörjarbeteende (jag vill inte säga "fel") är att man t.ex. försöker få med både moster Agda och Eiffeltornet på samma bild. Brukar sällan bli någon höjdare. Mostern blir så liten att man knappt ser vem det är.

/T
 

StaffS

Medlem
Intressant att läsa andras erfarenheter. Jag sitter nu med tanken: "Konstigt att jag inte kom på den." Känner igen mycket av det ni skriver. Inte minst att man inte gick tillräckligt nära. :)
 

hne

Aktiv medlem
Väldigt vanligt nybörjarfel: ta bilder på små barn uppifrån.
Ett till: blanda ihop perspektiv och utsnitt och därmed zooma ut för att göra förgrunden mindre, backa för att få med mer av bakgrunden och zooma in för att komma närmare.
 

PMD

Aktiv medlem
Tog en del år att inse att man absolut inte behöver komponera färdigt i kameran. Det gör man i efterproduktionen.
Dia var en enkelt tillskuren pappersram så var det klart.
Eftersom jag började med svart/vitt och mörkrum så tog det inte lång tid att komma på att man kunde kompensera för bristande kompositionsförmåga i efterhand.

På den tiden hade jag (och de flesta andra) betydligt lägre krav på hur skarp en bild skulle vara när man tittade på den på några centimeters håll, så man beskar friskt i förstoringsapparaten.

När jag sen hade råd med diafilm så var det på sätt och vis ett steg tillbaka. Fast det steget återtog jag med Cibachrome.

F.ö. håller jag nog med ett antal tidigare inlägg om att gå närmare. Att inte göra det var nog mitt mest frekventa nybörjarfel. Men, som sagt, man kunde kompensera en del för det vid förstoringsapparaten. :)
 

lonian

Aktiv medlem
Jag brukar tycka det är roligt att titta på hur folk håller sina kameror. Man ser ganska fort vilka som har vanan inne med att stabilisera och andra som håller kameran långt ifrån kroppen tex.
 

--Micke--

Aktiv medlem
När jag sen hade råd med diafilm så var det på sätt och vis ett steg tillbaka. Fast det steget återtog jag med Cibachrome.
Väckte kära minnen. Så du har också stått i 'färgmörkrummet' och kämpat med att belysa provlappar i rutnät om 3x3? :D

Men förb... snygga kopior blev det. En högglans yta med fint djup. Har kvar ett par på väggen :).
 

unoengborg

Aktiv medlem
Om vi lämnar det tekniska därhän så länge och bara tänker på det bildmässiga:

"Placerar huvudet i mitten av bilden, trots att det är betydligt mer av kroppen under huvudet än över."

En verklig klassiker..;-)

Jag har två råd främst när det gäller foto av människor, men det gäller ju inte alla - en del är födda med bildsinne:

1. Gå närmare, och när du tycker du är tillräckligt nära, ta två, tre steg till...

2. Försök att undvika röriga bakgrunder. Ibland är det bra med ett objektiv med kort skärpedjup.

När man ser bilder i tidningar på födelsedagsbarn är det inte svårt att se vilka som är tagna av proffs eller bildmedvetna amatörer om man tittar på bakgrunden. Mobilkameror t.ex. har i allmänhet så stort skärpedjup att lika mycket av bakgrunden kommer med och blir i det flesta fall bara en distraktion.

Därmed inte sagt att jag skulle vara någon mästare på att fotografera människor...

/T
Det finns en variant på att gå närmare, nämligen att flytta motivet närmare. Hur ofta ser man inte turister fotografera nära och kära upplklistrade mot någon staty som visar var de varit. Helst fotograferar de då också dem som helfigur i landskapsformat. Får ibland otrolig lust att gå fram och säga till fotografen som fotograferar sin flickvän: men så fet tycker jag inte hon är. Hur mycket bättre hade sådana bilder inte blivit om motivet varit närmare kameran med statyn i bakgrunden.
 
ANNONS