Anledningen till att jag drog in Nan Goldin i det här är den resa jag själv gjort när det gäller min inställning till hennes verk. När jag först såg några enstaka av hennes bilder tyckte jag som du (Jens) att det fanns väl en del hyggliga exemplar men att mycket var precis som du säger ” … sånt man skulle kunna hitta i ett snabblabs refuserade bilder korg på den tiden man fick lämna tillbaka bilder man inte var nöjd med”. Det yttersta exemplet på den typen av bilder är väl ”Stefan’s lake at midday, Umeå, Sweden, 1997”, det femte bilduppslaget i ”The Devil’s Playground”.
När jag fortsatte att studera den boken blev jag dock mer och mer fascinerad av hur bilderna fungerade tillsammans. Jag blev imponerad över hur hon lyckades skildra sitt eget levnadsöde och den subkultur hon var en del av. När jag sedan såg den nyligen avslutade utställningen på Kulturhuset i Stockholm blev jag djupt tagen, inte minst av bildspelet ”The Ballad of Sexual Dependency”, och jag tycker att de ”dåliga” bilderna spelar en betydelsefull roll för helheten. Vid ett närmare studium visar det sig också att många bilder som först inte ser så märkliga ut är fullkomligt geniala kompositioner. Det var mycket lättare att se på utställningen där bilderna var extremt fint kopierade i stort format.
Med Tunbjörks vinterbilder förhåller det sig lite på samma sätt tror jag. Ser man en enstaka bild på sin datorskärm ligger det nära till hands att tänka; ”Äh, vad är det här för skit”, men tagna tillsammans kan serien ses som ett mycket medvetet konstnärligt uttryck vilket är framgångsrikt i att skildra ”Vinter i Sverige”. Uttrycket är också mycket lättare att uppfatta på stora kopior.
Jag tror att det kan vara värdefullt att studera enskilda bilder när man vill lära sig något om tekniska aspekter, eller när det gäller en bild som är tänkt att fungera ”stand-alone”. Vill man göra en konstnär rättvisa, eller ge sig själv chansen att upptäcka något större, kan det dock ofta löna sig att försöka se konstnärens verk i sin helhet. Det utesluter inte på något sätt att det är tillåtet tycka illa om berömda konstnärer och att hårt kritisera dem.
