Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Gör du sensorn högre än 24 millimeter måste du ha en större spegel vilket tvingar fram ett ökat avstånd mellan sensorplan och objektivfattning vilket leder till att du får byta ut hela objektivsortimentet ...
Jo, men det är ju det jag menar. Jag skulle i detta lägen använda bländarautomatik så kan jag vrida tiden hur mycket jag vill, åtminstone inom vissa gränser. Men du syftar kanske på att du vill behålla bl 3.5 utan att ändra ISO vilket i vart fall i min kamera ger överexponering. Nåväl, jag kanske fortfarande inte hajjar.
Det måste ju vara möjligt att få bort spegeln på annat sätt än att fälla den framåt. Det måste ju vara möjligt att dra den åt sidan eller flytta den uppåt/neråt. Det kan inte vara en omöjlig uppgift att lösa.Gör du sensorn högre än 24 millimeter måste du ha en större spegel vilket tvingar fram ett ökat avstånd mellan sensorplan och objektivfattning vilket leder till att du får byta ut hela objektivsortimentet ...
24x24 millimeter skulle fungera, men då kan vi lika gärna beskära de bilder vi får idag ...
Slinker bara in med att Canon/Nikon började med optikstab under den analoga tiden, fungerade väl inte med stab i huset när vi använde film i kameran, fanns väl redan då på analoga tiden en hel del optik med denna finess. det är ju förklaringen till varför dom kör sitt system som dom gör.Att stabilisering är en kassako är jag rätt skeptisk till - jag kan se ytterst få tydliga exempel där Canon/Nikon tar extra betalt för objektiv jämfört med motsvarande objektiv från Olympus/Pentax/Sony. Om jag vänder på argumentet - hur mycket dyrare är stabiliserade hus från Olympus/Pentax/Sony jämfört med motsvarande hus utan stabilisering från Canon/Nikon? Nej just det
Däremot tror jag ditt andra skäl träffar mitt i prick
Och när vi nu pratar om nya funktioner så kan antagligen sensorstabilisering öppna upp för en del andra intressanta idéer. Jag vet att Joakim Bengtsson funderat kring möjligheter att köra multiskott med hjälp av sensorstabiliseringen ... Vore suveränt för studiofotografer som tar bilder där det är extremt noga med kvaliteten.
Men bländarautomatik eller någon annan form av exponeringsautomatik fungerar helt enkelt inte i sådana ljusmiljöer där jag ofta fotograferar - jag kör inte manuellt för att det är roligt, utan för att jag är tvungen
Diagonalen på en 36x24mm sensor är 43mm, så det är absolut minsta som behövs för att täcka upp hela bildcirkeln på ett FF-objektiv. Gör du sensorn mindre än så kommer du förlora pixlar om bilden lutar, precis som idag.
Tänk också på att en bildcirkel (från dagens objektiv) som täcker en sensor på 24 x 36 mm inte täcker en sensor på 36 x 36 millimeter. Den största kvadratiska sensor du får plats med i en sådan bildcirkel är 30,6 x 30,6 mm. En sådan sensor har bara bara lite drygt 8% större yta - om än med lite annorlunda proportioner.
Nja, fast det krävs ju en sensor på 43 x 43 för att få med hela bildcirkeln från objektivet. Man skulle alltså få en rund bild där man inte tappar någon information från objektivet, som man sedan kan beskära hur man vill.
Detaljer detaljer.Det här har diskuterats förut. Omöjligt är det inte, men det är definitivt en styr- och reglerteknisk mardröm. Normalt bör man alltid undvika att försöka påverka samma fenomen med två separata styrmedel - det blir lite som en bil med dubbla uppsättningar av ratt och pedaler - lätt att det blir konflikter
Problemen att samordna två olika moduleringssystem blir ofta så stora att resultatet ofta blir sämre än att bara använda det ena. Tänk på att du i det här fallet inom bråkdelar av en sekund skall samordna rörelser mellan två system som arbetar olika snabbt, med olika fördröjningar och där optisk stabilisering dessutom antagligen beter sig ganska olika mellan olika objektiv ... .-)
Jag älskade den funktionen på D2 serien. Ni kanske kommer ihåg att den hade ett litet vitt fönster ovanpå sökaren. Den sensorn kunde man använda till manuell WB. Tryckte på en knapp och vips så var det WB satt efter det INFALLANDE ljuset. Inte det reflekterande som det blir när vi mäter och sätter WB manuellt med våra nuvarande DSLRer.
Hur tänkte du där? Säg att Canon säljer tio 70-200 med IS och tio utan.Att stabilisering är en kassako är jag rätt skeptisk till - jag kan se ytterst få tydliga exempel där Canon/Nikon tar extra betalt för objektiv jämfört med motsvarande objektiv från Olympus/Pentax/Sony. Om jag vänder på argumentet - hur mycket dyrare är stabiliserade hus från Olympus/Pentax/Sony jämfört med motsvarande hus utan stabilisering från Canon/Nikon? Nej just det
Håller med!
Jag svarar dig via e-post så tar vi vår sidodisskussion utanför den här tråden.
OK. Här kommer ett förslag på en sådan funktion som enkelt borde kunna implementeras:
D700 har inställningen f12 "kasta om indikatorer" om det kan vara något sådant du söker.
Nej det gör den inte, jag har samma inställning (med den skillnaden att jag har bytt roller för rattarna), men jag använder inte M-läge utan mest A-läge och där känner jag att jag skulle behöva kunna välja att ha valfri ratt omvänd, just för att få ökade siffror åt höger på bägge rattarna. Men jag får träna mig att tänka att bländaren blir större genom att dra hjulet åt höger istället. Jag har i alla fall skrivit till Nikon om det. Det borde verkligen inte vara någon jättestor sak att greja detta att rattarna kan vändas om oberoende av varandra.
Javisst, det funkar om man kan låsa bländarautomatikens ljusmätning för evigt. Men att göra det drar massa batterikräm eftersom ljusmätaren då är aktiv hela tiden. Och stänger du av kameran så tappar den ditt eftersträvade exponeringsvärde.
Precis! På min förra mellanformatkamera; Fujica GM670, satt bländarringen och slutartidsringen (ja, en ytterst fiffig konstruktion!) bredvid varandra på objektivet, så om man vred på båda samtidigt så bibehölls samma exponering medan tid och bländarvärde ändrades. Lysande enkelt och bra!
Jag fattar inte vilken skillnaden blir mellan det du beskriver och P-läget. Vad jag förstår så gör det samma sak? Men troligen förstår jag inte riktigt hur du menar.
