Annons

Suddiga stjärnor/stjärnbilder

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har försökt väldigt länge att försöka få bra stjärnbilder men det blir aldrig som jag vill och stjärnorna blir aldrig skarpa, ser alltid ut som de är ur fokus och jätte mycket brus även i låg iso.
Bilden nedan är tagen i centrala Australien i Birdsville av mig där det inte är någon ljusförorening och underbar stjärnhimmel, jag är tycker om bilden men är lite irriterad att när jag öppnar den i t ex photoshop och kollar lite närmre så ser man mycket brus och oskarpa stjärnor..

Inställningar-
-Slutare 30 sekunder
-Bländare 3.5
-Iso 2000.

Testade att gå ner på lägre iso och kortare slutartid men verkade inte bli bra.

Bilden är lite redigerad.

HUR FÅR JAG SKARPARE STJÄRNOR OCH MINDRE BRUS UTAN ATT GÅ NER PÅ LÄGRE ISO TAL?

Tack på förhand!

/Wille
 

Bilagor

Dennis_foto

Aktiv medlem
Hej Stefan!
Jag ställer in fokusen manuellt på oändligt (så långt det går till höger).
På många objektiv går det att vrida förbi oändligt. Så fokus på oändligheten fås då genom att vrida nästan längst till höger.
Bra metod är att zomma in med live view (om det går med aktuell kamera) och ställa fokus manuellt på något långt bort.
 

erro.se

Aktiv medlem
Om du får för mycket brus så är nog ISO 2000 problemet. Och lösningen är väl att helt enkelt sänka ISO. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.
 

IngNer

Aktiv medlem
Just i den här bilden ser det ju ut som om fokus är satt betydligt närmre än oändligt, eftersom vingen är skarp.

Brus är ju en funktion av signal i förhållande till brus, och om signalen ökas minskar det synliga bruset. Mer exponering är alltså metoden att minska brus vid själva tagningen, men inställningen av ISO har egentligen inte mycket med bruset att göra. Däremot påverkar inställningen av ISO kamerans dynamiska omfång. Det är den höjda förstärkningen som drar upp befintligt brus i synliga nivåer. Om man ökar exponeringen kan man få lov att dra ner ISO för att inte fräta ur ljusare partier i bilden, som vingen. Men när man redan har omkring en halv minuts exponeringstid är det kanske inte opportunt att låta stjärnorna flytta sig ännu längre under tagningen.

Brus i bildens mörkare delar syns mindre när man gör dem mörkare genom att dra ner kurvan i redigeringen, och det medger kortare slutartid, men samtidigt pressas de mindre ljusstarka objekten ner och en del av dem försvinner från bilden. Annars kan det vara en metod att få stjärnorna skarpare, genom att minska tiden lite grann och kanske öka ljuset från marken mot vingen för att kompensera för den mindre exponeringen.

Jag utgår ifrån att kameran tar bort en del brus redan i råfilen genom att ta en svartbild när man kör med lång exponeringstid. Utöver det finns mjukvara som minskar brus. Men om man vill se de mer ljussvaga objekten så återstår kanske inget annat än att öka bländaren och/eller använda en annan kamera, med en sensor som förmår fånga svagare ljus.
 
På många objektiv går det att vrida förbi oändligt. Så fokus på oändligheten fås då genom att vrida nästan längst till höger.
Bra metod är att zomma in med live view (om det går med aktuell kamera) och ställa fokus manuellt på något långt bort.
Inte i detta fall. Använde mig utav en 10-22mm 3.5 objektiv och fokusen slutar vid oändlighets-tecknet.
 

antic

Aktiv medlem
Tiden är på gränsen för att dra ut stjärnorna till lite avlånga men om fokus verkligen är rätt kan bara du avgöra vid tagningstillfället med liveview. Om det är svårt att fokusera på en stjärna får lysa upp nånting med en ficklampa eller fokusera på någon avlägsen gatbelysning eller liknande. ISO är väl på gränsen till högt på den kameran och då finns egentligen bara ett sätt kvar utan att börja med följande monteringar och det är att stacka bilder i tex Deep Sky Stacker. Sen för vingen får du ta en annan bild på lägre ISO men mycket längre 2-3 minuter kanske och maska in den i bilden i efterhand.
 

iSolen.se

Guest
Inte i detta fall. Använde mig utav en 10-22mm 3.5 objektiv och fokusen slutar vid oändlighets-tecknet.
Han menar att oändlighetssymbolen är aningen bortom fokus på oändligt, det är vanligt.

Men felet är nog tvärtom, som sagt verkar vingen vara skarp.Ställ fokus genom live view eller provfoton.

Rommel kommer nog strax med lite bra tips.

De flesta brukar lösa högisobrusproblematiken genom någon form av stacking.

Dark frame (LENR) är också ett lättanvänt starkt vapen för att ta bort brus.
 

Rommel

Avslutat medlemskap
Enklaste sättet är att använda Liveview och fokusera manuelt på någon ljuststark stjärna genom att zooma digitalt så långt du kan.
Har du svårt att se något i liveview så kan du fokusera på något ljustark som är oändligt lpngt bort. Oftast kan du se nåt ljus i horisonten från stadsljus.
3:e alternativet är oändlighetstecknet, Den går nästan aldrig ända ut utan det finns ett streck innan. Det är den du ska sätta.
Om du tror den felar din skala så kan du på dagtid fokusera till oändigheten och sedan titta på skalan och memorera var den står på eller rita streck.

Lycka till

/Stefan
 

Skral

Medlem
jag hade problem med min samyang 14mm att fokuseringen inte gick ända till oändligheten. stjärnor blev suddiga och gick inte att få skarpa oavsett fokusinställning.

jag löste problemet genom att lossa tre skruvar och justera fokusringen. det löste problemet med mitt objektiv och det kanske kan vara samma problem du har med ditt?

här är en video som visar en snarlik operation på samyang 14mm: http://www.videofy.me/emadeloc/755452
 

FlyerOne

Aktiv medlem
---
HUR FÅR JAG SKARPARE STJÄRNOR OCH MINDRE BRUS UTAN ATT GÅ NER PÅ LÄGRE ISO TAL?

Tack på förhand!

/Wille
Det första du behöver veta är att samtliga stjärnor (med undantag av vår sol) ligger på så stora avstånd från oss att de alla blir punktljuskällor med våra observationsmedel. Dvs de är mindre än spetsen på ett knappnålshuvud. Att vi kanske inte alltid tycker de är så små beror på ofullkomligheter i vårt öga eller i kamerans objektiv samt att vi inte har fokuserat tillräckligt bra.

Och pga stjärnornas karaktär måste fokuseringen vara närmast perfekt. Minsta fokuseringsfel märks direkt. Jag har ALDRIG fått godtagbar skärpa enbart genom att ställa objektivet på oändlighetsmärket, eller i ändläget. Gäller också vidvinkelobjektiv, även om avvikelsen syns tydligast på lite längre teleobjektiv, där det verkliga oändlighetsläget (= läget för maximal skärpa vid astro-fotografering) kan ligga flera mm ifrån objektivets ändstopp, eller från oändlighetsmarkeringen. Att rita till ett nytt index hjälper inte heller eftersom det exakta läget inte är konstant utan ändras beroende på temperaturer etc. Bäst är om det går att förstora sökarbilden.

Manuella objektiv är vanligen lättare att ställa in med noggrannhet - det är svårare med AF-objektiv eftersom dessa normalt har brantare snäckgänga för att möjliggöra snabb autofokus.

Zoomobjektiv är inte lika bra att använda, inte bara genom att de vanligen ger sämre bildkvalitet än bra fasta objektiv, utan genom att en hel del av dem uppvisar s.k. "zoomkrypning". Har sällan någon betydelse vid normal fotografering, men ifall man monterar ett zoomobjektiv snett upp mot stjärnhimlen blir det snabbt problem även vid tämligen ringa "krypning".


Mindre brus får du genom att öka exponering och sänka ISO.

Gör du detta genom att förlänga slutartiden kommer du förstås snabbt att få ett annat problem. Pga jordrotationen kommer stjärnorna inte att avbildas som punkter utan som större eller mindre cirkelbågar, beroende på vald brännvidd och exponeringstid.

Det har har givetvis sedan länge funnits lösningar för detta. En typ av pryl som tydligen har börjat sälja bra på senare tid är "kameravridarna". Själv förstår jag inte detta riktigt - tycker att de är högt prissatta i förhållande till vad de ger (prisläge runt 4-5.000 kr). Fast, såklart, de har ju fördelen av att vara små och lätta att ta med sig.

Man monterar den t.ex. på sitt vanliga fotostativ (förutsatt att det är tillräckligt stabilt) och skruvar sedan på kamera och objektiv på vridaren. Denna ställer man så att vridaxeln blir parallell med jordaxeln (dvs är riktad mot Polstjärnan). Sedan startar man den. Detta fungerar bra med vidvinkel eller normalobjektiv, och man kan ta "lagom" långa exponeringar utan att stjärnorna börjar bli streck eller båglinjer. Men ifall man börjar hänga på teleobjektiv (ifall den modell man har valt klarar den sammanlagda vikten), så blir det snabbt problem. Då hänger det på hur noggrannt man har utfört polinställningen. Denna noggrannhet är begränsad med dessa grejer. Astro-nördarna gör förstås på annat sätt.


Fortsättning följer senare, om astro-scape etc, när jag får lite tid över. :)
.
 
Senast ändrad:
ANNONS