Edit: Notera gärna att denna tråd är från 2010.

På många håll sägs det att man bör agitera med en rörelse som är såpass ojämn att den inte kan ge ränder i filmen, såsom genom vändning av dosan. Det kan ju låta självklart, men om man som jag har en dosa för två rullar vari man bara framkallar en i taget, så leder det ju till att filmen inte är nere i framkallningsvätskan under agiteringen. Är det verkligen bra?

Min dosa (Paterson) har en liten "snurrpinne" som är menad att sätta ner i mitten, varpå agitering sker genom att man roterar filmspiralen nere i vätskan. Då får man ju förstås en linjär rörelse, sett från filmens plan. Som då skulle kunna ge ränder. Men inte har tillverkaren gjort denna pinne utan att ha provat den?

Min fundering är om man skulle använda pinnen och samtidigt luta dosan liiiite fram och tillbaka, så att en mer ostrukturerad rörelse sker nere i vätskan. Det vore nämligen jävligt mycket smidigare än att vända på dosan, eftersom locket inte är 100% tätt. Det dräller alltså lite, lite vid varje vändning, vilket ger kemikaliestänk på bänken och väta på utsidan av dosan.

Sett till filmens totala framkallningstid så finns dessutom ju en påverkan av att man håller den utanför vätskan under delar av agiteringen. Kanske främst i början under de kontinuerliga vändningarna. Kodak har också olika rekommenderade tider för olika stora dosor, vilket jag antar beror delvis på detta.

Alla tankar och synpunkter emottages nyfiket!

Det var många år sedan jag stod i ett mörkrum, men jag har för mig att jag skakade lite lagom på dosan då och då i kombination med rotering med pinnen. Såg aldrig några problem med det. Å andra sidan letade jag inte efter problem påden tiden...

Om man bara snurrar med pinnen så bör det bli sämre agitering enl. mitt sätt att se det, för då tillför man inte "ny" framkallare utan använder den framkallaren som användes precis intill (om du förstår hur jag menar ). Lite tror jag nog att man ska skaka till dosan, så att det rör sig lite mer. Man behöver säkert inte vända den uppochner, det räcker nog att skaka den lite
Jag köpte precis en patersondosa för två rullar och undrade direkt - är den här verkligen ljustät utan det övre locket? Det ser lite tveksamt ut, men jag antar att det funkar ;-). Men när jag hade köpt den så hittade jag min gamla sen 70-talet (jobo tror jag att den heter), den känner jag större förtroende för. Det kan bero på att den har skruvlock...
Vi som nybörjare inom skrået måste nog skriva ner allt vi gör innan det sitter i ryggraden för variablarna verkar vara oändliga ;-)

Makten sa:

På många håll sägs det att man bör agitera med en rörelse som är såpass ojämn att den inte kan ge ränder i filmen, såsom genom vändning av dosan. Det kan ju låta självklart, men om man som jag har en dosa för två rullar vari man bara framkallar en i taget, så leder det ju till att filmen inte är nere i framkallningsvätskan under agiteringen. Är det verkligen bra?

Klicka för att se resterande...

Du ska inte låta dosan förbli uppochner när du vänt den. Meningen är att t.ex. greppa om dosans överdel, vänd den upp och ner en eller två gånger, ställ den sedan som vanligt igen!

Jag iddes inte vänta på svar, så jag improviserade lite;-) Den här gången gjorde jag allt lite mer "tekniskt", istället för att lita på att den som skrivit alla instruktioner vet allt om fysik. Så jag lutade dosan ca 45 grader fram och tillbaka några gånger. Med tanke på innehållets utformning bör jag därmed ha haft merparten av filmen under ytan i stort sett hela tiden, eftersom jag medvetet använde lite för stor vätskemängd. Vätskan bör också ha rörts om ordentligt eftersom filmen i sig bildar en "labyrint" som vätskan måste joxa i.
Jag agiterade bara en gång i minuten och inte alls mycket, så det kan säkert ha inverkat på resultatet också. Men det här handlar ju om att experimentera!

Filmen hänger på tork och det ser bra ut. Liiite tunt kanske, men den förra filmen blev å andra sidan en aning tät.

Mats, dosan är faktiskt tät, även om det inte verkar så. Plasten är såpass svart att den "labyrinttätning" som finns är tillräckligt bra. Men man ska väl kanske inte ställa sig och lysa med ficklampa ner mellan tratten och dosan;-)

Makten sa:

Mats, dosan är faktiskt tät, även om det inte verkar så. Plasten är såpass svart att den "labyrinttätning" som finns är tillräckligt bra. Men man ska väl kanske inte ställa sig och lysa med ficklampa ner mellan tratten och dosan;-)

Klicka för att se resterande...

Ljustät är nog alla dosor, men min Patersondosa läcker vätska både vid den röda ringen (något som jag lyckats täta) och även lite grann vid locket. Jobodosan som jag hade en gång i tiden höll däremot tätt.
Vad gäller snurrpinnen så rekommenderar Paterson att man snurrar den fram och tillbaka a 3-4 gånger i början, men att man sen vänder dosan upp och ner för agitering.

Olle

Att filmen inte är under ytan under tiden du vänder dosan upp och ned har ingen som helst betydelse, såvida du inte håller den upp och ned så länge att framkallaren på filmen hinner torka . Det finns ingen risk för ränder eller ojämnheter genom att vända dosan och det är det enklaste sättet att få en konsekvens i agiteringen och en garanti för att framkallaren blandas ordentligt, vill man vara petig kan man vända omväxlande framåt och bakåt.

Finns egentligen ingen anledning att krångla till detta, det viktiga med framkallningen är att man gör lika var gång och att temperaturen på framkallaren är någorlunda exakt och fixet inte kallare än 18 grader och helst inte varmare än 23 grader. Det kan vara en idé att försöka hålla alla vätskor på ca 20 grader då kraftiga temperaturväxlingar kan ge krackelering.

Olle sa:

Ljustät är nog alla dosor, men min Patersondosa läcker vätska både vid den röda ringen (något som jag lyckats täta) och även lite grann vid locket. Jobodosan som jag hade en gång i tiden höll däremot tätt.
Vad gäller snurrpinnen så rekommenderar Paterson att man snurrar den fram och tillbaka a 3-4 gånger i början, men att man sen vänder dosan upp och ner för agitering.

Klicka för att se resterande...

Ah, jag trodde du avsåg ljustätheten Jo, min dosa läcker också vätska vid locket. Precis sådär lagom för att det ska störa eftersom det dräller på diskbänken när man agiterar.

alf109 sa:

Att filmen inte är under ytan under tiden du vänder dosan upp och ned har ingen som helst betydelse, såvida du inte håller den upp och ned så länge att framkallaren på filmen hinner torka . Det finns ingen risk för ränder eller ojämnheter genom att vända dosan och det är det enklaste sättet att få en konsekvens i agiteringen och en garanti för att framkallaren blandas ordentligt, vill man vara petig kan man vända omväxlande framåt och bakåt.

Klicka för att se resterande...

Det låter betryggande

Finns egentligen ingen anledning att krångla till detta, det viktiga med framkallningen är att man gör lika var gång och att temperaturen på framkallaren är någorlunda exakt och fixet inte kallare än 18 grader och helst inte varmare än 23 grader. Det kan vara en idé att försöka hålla alla vätskor på ca 20 grader då kraftiga temperaturväxlingar kan ge krackelering.

Klicka för att se resterande...

Jodå, jag har tempererat noggrant. Det svåra är att få ner temperaturen på framkallaren (D-76) eftersom den ska spädas 1+1. Jag har ungefär 25 grader hemma nu på sommaren, och kranvattnet vill inte ner under 16-17 grader. Därmed får jag inte temperaturen lägre än ungefär 21 grader, som under framkallningen hinner öka till 22 grader (mätte med avtaget ytterlock efter sista agiteringen). Med en framkallare som ska spädas mycket mer så lär det inte vara några problem alls.

Förresten låter jag nu filmen torka "stående" på högkant i en en snygg spiral, efter att ha hängt raklång med viktbelastning i ungefär en timme. Vi får se om filmen blir lite mindre kupig av det.

Nu har jag framkallat min första film sen Fälldin var statsminister, det verkar ha gått bra vad man kan se med en ficklampa i motljus. Jag hade inga problem med att filmen hängde sig mitt i som Martin beskrev i annan tråd, däremot så började filmen skruva sig väldeliga mot slutet så det kan ha kommit lite fingeravtryck på den :-(
Nästa gång blir det att framkalla min första 120-film, det blir en helt ny upplevelse med en massa papper ivägen i totalt mörker ;-)

Makten sa:

Ah, jag trodde du avsåg ljustätheten Jo, min dosa läcker också vätska vid locket. Precis sådär lagom för att det ska störa eftersom det dräller på diskbänken när man agiterar.

Klicka för att se resterande...

Mina inte helt vetenskapliga observationer gör gällande att man inte får trycka ner locket alltför hårt, åtminstone inte på mitten för då uppstår något slags kapillärverkan.

Förresten låter jag nu filmen torka "stående" på högkant i en en snygg spiral, efter att ha hängt raklång med viktbelastning i ungefär en timme. Vi får se om filmen blir lite mindre kupig av det.

Klicka för att se resterande...

Prova med längre fixeringstid, det har i varje fall fungerat för mig.

Makten sa:

Jag har ungefär 25 grader hemma nu på sommaren, och kranvattnet vill inte ner under 16-17 grader. Därmed får jag inte temperaturen lägre än ungefär 21 grader, som under framkallningen hinner öka till 22 grader (mätte med avtaget ytterlock efter sista agiteringen).

Klicka för att se resterande...

Fyll vasken med "kall"-vatten och ha dosan stående i den under framkallningen, så slipper du temperaturökningen.

Eller anpassa helt enkelt framkallningen till den högre temperaturen, t ex genom att agitera mindre eller spä ut framkallaren lite extra.

Bra tips där, Kenneth och Erland! Jag har anpassat framkallningstiden efter temperaturen redan, men eftersom temperaturen ändras så kanske det blir lite lurigt.

Såhär lade jag filmen att torka, efter att den fått hänga en timme och blivit "yt-torr":




Att den ser tät ut beror bara på kontrasten i bilden;-) Filmen är snarare lite tunn.

Jag rekommenderar att använda den nyare Paterson SS-dosan. Den läcker inte som den föregående modellen gör när man vänder den.

Makten sa:

Jodå, jag har tempererat noggrant. Det svåra är att få ner temperaturen på framkallaren (D-76) eftersom den ska spädas 1+1. Jag har ungefär 25 grader hemma nu på sommaren, och kranvattnet vill inte ner under 16-17 grader. Därmed får jag inte temperaturen lägre än ungefär 21 grader, som under framkallningen hinner öka till 22 grader (mätte med avtaget ytterlock efter sista agiteringen). Med en framkallare som ska spädas mycket mer så lär det inte vara några problem alls.

Klicka för att se resterande...

Ställ in en tillbringare med vatten i kylskåpet.

Makten sa:

På många håll sägs det att man bör agitera med en rörelse som är såpass ojämn att den inte kan ge ränder i filmen, såsom genom vändning av dosan. Det kan ju låta självklart, men om man som jag har en dosa för två rullar vari man bara framkallar en i taget, så leder det ju till att filmen inte är nere i framkallningsvätskan under agiteringen. Är det verkligen bra?

Min dosa (Paterson) har en liten "snurrpinne" som är menad att sätta ner i mitten, varpå agitering sker genom att man roterar filmspiralen nere i vätskan. Då får man ju förstås en linjär rörelse, sett från filmens plan. Som då skulle kunna ge ränder. Men inte har tillverkaren gjort denna pinne utan att ha provat den?

Min fundering är om man skulle använda pinnen och samtidigt luta dosan liiiite fram och tillbaka, så att en mer ostrukturerad rörelse sker nere i vätskan. Det vore nämligen jävligt mycket smidigare än att vända på dosan, eftersom locket inte är 100% tätt. Det dräller alltså lite, lite vid varje vändning, vilket ger kemikaliestänk på bänken och väta på utsidan av dosan.

Sett till filmens totala framkallningstid så finns dessutom ju en påverkan av att man håller den utanför vätskan under delar av agiteringen. Kanske främst i början under de kontinuerliga vändningarna. Kodak har också olika rekommenderade tider för olika stora dosor, vilket jag antar beror delvis på detta.

Alla tankar och synpunkter emottages nyfiket!

Klicka för att se resterande...

Vill inte berätta hur jag gör,
för då kommer säkert kommentarer från någon framkallningsspecialist,
"att så kan man väl inte göra!"
Eller "Då borde det bli ränder på filmen!?"

Men det har i alla fall funkat i nästan femtio år, så jag fortsätter på mitt sätt!

Makten sa:

På många håll sägs det att man bör agitera med en rörelse som är såpass ojämn att den inte kan ge ränder i filmen, såsom genom vändning av dosan. Det kan ju låta självklart, men om man som jag har en dosa för två rullar vari man bara framkallar en i taget, så leder det ju till att filmen inte är nere i framkallningsvätskan under agiteringen. Är det verkligen bra?

Min dosa (Paterson) har en liten "snurrpinne" som är menad att sätta ner i mitten, varpå agitering sker genom att man roterar filmspiralen nere i vätskan. Då får man ju förstås en linjär rörelse, sett från filmens plan. Som då skulle kunna ge ränder. Men inte har tillverkaren gjort denna pinne utan att ha provat den?

Min fundering är om man skulle använda pinnen och samtidigt luta dosan liiiite fram och tillbaka, så att en mer ostrukturerad rörelse sker nere i vätskan. Det vore nämligen jävligt mycket smidigare än att vända på dosan, eftersom locket inte är 100% tätt. Det dräller alltså lite, lite vid varje vändning, vilket ger kemikaliestänk på bänken och väta på utsidan av dosan.

Sett till filmens totala framkallningstid så finns dessutom ju en påverkan av att man håller den utanför vätskan under delar av agiteringen. Kanske främst i början under de kontinuerliga vändningarna. Kodak har också olika rekommenderade tider för olika stora dosor, vilket jag antar beror delvis på detta.

Alla tankar och synpunkter emottages nyfiket!

Klicka för att se resterande...

Hej!
Vill inte på något sätt vara "spydig" men jag tycker att du gör det svårare än det är. Det finns säkert olika sätt att göra det på men läs denna länk www.photax.se/startinfo/Enhobbyfordig.pdf som går till Photax - och deras "Liten handbok i mörkrumsarbete". Det dom tar upp är något som varit grunden man lärt sig sedan "forntiden".
Vad gäller torkning av film så hängd den rätt upp och ned för att vatten skall rina av. Hägn filmen i normal rumstemperatur och dammfritt - där har du grundprincierna för torkning. Man kan sedan ha torkskåp osv.
Vad gäller framkallningsdosor tex Paterson som finns i olika storlekar så skall dom vara täta när du agiterar. Om dom läcker så beror det till 100% att locket är skadat. Det går att köpa nya sådana. Om man använder sig av Paterson (och då inte skruvlock) - så efter att man hällt i kemi så "lyfter" man locket och låter luften "pysa" ut.
Detta är hämntat från Photax, och finns på deras hemsida under Film osv. Bilden hur det går till finner du där !!
"Agitering av Paterson-dosor.
En mycket bra agiteringsmetod är:

En snabb uppochner-vändning av dosan. Håll kvar dosan uppochner-vänd tills det har slutat att "bubbla" (Ljudet är en kvittens på att kemin verkligen förflyttas på ett effektivt sätt i dosan).
Vänd tillbaka och håll kvar tills "bubbelljudet" har avtagit.
Upprepa punkt 1.
Upprepa punkt 2.
Hela agiteringen (1-4) tar ungefär 12-15 sekunder och utförs "varje hel minut"..

Denna agiteringsmetod kan användas med de flesta dosor, men med stora dosor bör man hålla en hand under dosan och en hand på ovansidan så att locket verkligen sitter kvar. "

Vad gäller temperatur för kemi, så är det vanliga att s/v kemi framkallas i +20 grader. Och visst kan man framkalla i andra tempeaturer men då blir också framkallningstiderna andra,Varje film har i sin tek.spec tider angivna för framkallningstider o temp vid användat av olika f-kemi. Det brukar inte vara något problem att hålla +20 grader under den relativt korta tid som man framkallar totalt - från framkallning till fix.
Sköljning sker ju helt- har jag fått lära mig- i + 20 grader. Tid för sköljning beror på om man använder "sköljtidsförkortare" eller ej.
Om mörkrum kan man skriva mycket, men ett råd är skaffa några av dom "gamla" klassikerna (böcker) som finns på biblan eller fråga någon fotoklubb´s "gubbs". Men fotoklubbarna har väl blivit "digital gubbs" enligt den info jag har.

Mvh
Rolf
enbrabild.se

Rolf, jag startade tråden just för att det som står i dosans instruktion inte överensstämmer med till exempel Photax beskrivning. Så jag har redan läst allt det där. Och att göra som folk alltid gjort, är sällan den bästa metoden. Finns det någon anledning att hålla dosan uppochned? Jag gjorde inte det nu, och det blev ingen skillnad vad jag kan se. Det är därför jag undrar vad dessa påfund har för grund. Kanske ingen alls, bara gamla påhitt? ;-)

Dosan är INTE skadad, men läcker ändå. Jag gillar inte riktigt det här med att folk ska tala om vad saker beror på, utan att faktiskt veta hur det står till med min utrustning. Dosan läcker nämligen mellan "burken" och den ditpressade ring som håller det avtagbara locket. Detta kan jag rimligen inte ha orsakat någon skada på.

Filmhängningen gör att filmen blir buktig, vilket jag vill undvika. Även här tycks det vara bud på att "göra som man alltid gjort", trots att det inte behövs. Filmen är nu INTE buktig, just för att den fick ligga ned istället.

Det verkar som att man får experimentera själv istället för att lita på gamla sanningar;-)

Har du den gamla eller nya modellen av Paterson-dosa?

Länge sedan man slutade men lock...

Jag har inte använt locken till mina patterson-dosor på många år.

Jag låter dosan stå still på golvet och agiterar endast med pinnen, tricket är att ge den en ordentlig snurr så vätskan sjunker i mitten och stiger ut med kanterna (pga centrifugalkraften), detta gör att någ mycket vätska byter plats även om man inte ser till det att filmen flyttats runt i vätskan. detta underlättas om man har koll på vilket håll man sätter ner spiralerna så att de även hjälper till att "skruva" ut vätskan till kanterna. Att tvärstanna spiralerna istället för att äta dem stanna av sig själv skapar ochså mer turbulens i vätskan.
Ska filmen stå still riktigt länge i framkallaren (mer än 30 min) så lägger jag på nått bara för att hålla dam borta om det är en dammig dag.

Om man promt vill använda lock och vända dosan så går det att få även lite otäta lock-dos kombinationer att fungera genom att se till att det vakum i dosan, pressa ner locken när de sluter till den så kommer ev lekage under vändningen resultera i att di suger in lite luft istället för dräller ur vätska.

Men som sagt var...skippa locken, Jag har fått jämnare resultat och mindre slabb sedan jag slutade med dem. var bara inte rädd för att snurra till spralerna rejält och sen stanna dem tvärt.

PerFogelberg sa:

Har du den gamla eller nya modellen av Paterson-dosa?

Klicka för att se resterande...

Ingen aning. Jag beställde en från Photax, svart med röd kant.