Har en fråga som jag undrar över, den kan kanske tyckas dum men jag tror ändå den är befogad när man inte har en display titta på. Hur vet man hur man skall exponeringskompensera? OK, de flesta vet vad exponeringskompensation innebär och många har ingen aning om vad som händer utan tar kort och gott ändrar på reglaget tills man ser en acceptabel bild i live view. Gött! Men om man nu har en gammal kamera som man laddar med film utan display, då måste man helt enkelt veta vad man sysslar med. Vad finns det för tumregler här? Har stött på att "Farbror grön skall man underexponera till -2/3" enligt Bryan Petersson , dvs exponerar man mot grönt, t ex skog, grönska, så brukar resultatet bli "bättre" om man exponerar ner till -2/3. Är inte riktigt 100% med på varför man ska göra detta, kan ju tycka att det borde vara väldigt beroende på vilken kamera, sensor, exponeringsmätare som man har på just *sin* kamera men så beskriver Bryan det i sin bok "Exponering" och har funkat OK för min del. Just denna tumregel är ju något som antagligen växt fram genom erfarenhet, man har tagit en massa bilder och funnit att detta blir bra. Är det så man måste tänka om exponeringskompensation, dvs genom erfarenhet med sin kamera? Eller finns fler generella tumregler? Såg en gammal artikel här på sidan av David som var bra men inte väldigt uttömmande.
Din fråga är egentligen väldigt komplex, det är inget man lär sig över en natt. Du har fått många svar med bra innehåll. Grunden är dock exponeringsmätarens sätt att mäta ljuset, det är det man måste förhålla sig till. Hur den mäter ljuset beror på hur man ställt in den. Dessutom behöver den exponeringskompenseras för olika motivtyper/ljussituationer beroende på vilken inställning av mätaren man använder. Du förstår komplexiteten?
Du frågar om generella råd. Snö och svart har du redan fått tips om. Motljus i en bild gör att man måste öka exponeringen mot vad mätaren föreslår, detta för att skuggsidorna på motivet, som ju vänds mot kameran, blir mörka annars. I förmiddags fotograferade jag solbelysta vita svanar mot en mörk skog som låg i skugga i bakgrunden, vilken reflekterade sig i en spegelblank tjärn och gav de vita solbelyste svanarna en närmast svart inramning genom den mörka skogsreflexen och bakgrunden. Här fick jag exponeringskompensera tre steg snålare exponering än mätaren föreslog, det är ungefär så mycket man behöver i naturen, mer behövs sällan. Hade jag istället för centrumvägd ljusmätning använt spotmätning och mätt direkt på en av de vita svanarna, hade jag snarast behövt öka exponeringen med kanske ett steg. Detta för att få svanen vit istället för 18 % grå, vilket mätaren är kalibrerad att ge. 18 % grå anses motsvara ett genomsnittligt motiv.
Du ser hur olika man kan behöva exponeringskompensera samma motiv, beroende på mätarinställning.
Ett generellt råd som funkar för mig är att alltid köra samma ljusmätningsmetod, centrumvägd för min del. Det gör att jag kan utveckla viss rutin och känsla för vad mätaren hittar på, och därigenom får ett hum om hur jag skall exponeringskompensera. Vid snabba lägen finns ingen tid att stå och fundera över vilken ljusmätningsmetod man ställt in, hur nu just denna metod behöver kompenseras för just detta motiv osv. Då är chansen redan förbi. Centrumvägd ljusmätning passar oftast för mitt sätt att fotografera.
Mitt egentiga mål för fotoutflykten till tjärnen var flygande trollsländor i motljus. Fotograferade därför först lite svan och övergick sedan till sländorna. Ställde därför in M-läget med exponering för dessa, då detta läge var lämpligast för detta motiv, och blåste på. Men, så, rätt vad det var hörde jag att svanparet var på väg att lyfta. Snabbt som ögat på med ljudinspelaren, detta vill jag inte missa att få en ljudupptagning på hur de lyfter från den lilla tjärnen, hur tystnaden slits i stycken av deras explosiva kraft i den lilla tjärnen. Sedan upp med kameran, svanarna har redan tagit fart och flaxar så vattnet yr om dem i motljuset, verkligen en syn mot den mörka bakgrunden hur det solblänkande vattnet skvätter åt alla håll i motljuset. Men, reflexmässigt vrider jag på exponeringskompensationen för att inte blåsa de vita svanarnas högdagrar, bara det att kameran är i M-läget nu, inget händer... Hinner inte tänka, hinner inte justera exponeringen i M, följer svanarna med tumfokus (som jag ställt in för trollisarna och det är ju direkt olämpligt för denna situation då följande fokus är av vikt) och försöker i alla fall följa motivet och göra det bästa av situationen. Blåser kanske alla högdagrar. Hade jag haft kameran på centrumvägd mätning och Av-läget som jag alltid försöker ha, just för att få in snabbheten för sådana här situationer, hade jag grejat bilderna.
Nu finns kanske visst hopp om att det ändå blev något, har inte tittat på bilderna än i LR, kanske, kanske fungerade trollsländornas exponering hjälpligt även på de kritvita svanarna, och kanske fick jag någon skarp bild med tumfokus. Trollsländor är ju annars mörka i färgen.
Ett till generellt råd är att du skaffar en bra källa om exponeringsmätarens och de olika ljusmätningstypernas funktion och egenskaper. Instruktionsbok, internet, bok. Därefter läser du på noga, väntar ett tag och läser på igen. Sedan öva, läs på, öva mer tills du tycker det sitter. Sedan måste färdigheten hela tiden uppehållas med mer övning...
Ja, lite tankar om exponeringskompensation