Jag gick över till spegelfritt för lite drygt ett år sen. Körde då Nikons fullformatare. När jag håller i en spegelkamera idag känns den som en neandertalare. Så jag har då aldrig sneglat tillbaka

Och tvärtom för mig, en känsla av att saker funkar som de brukar ;-) Är möjligen jag som är neanderthalaren här.

Brix sa:

Självklart, men nu syftade jag på bildkvalitén i sig.

Klicka för att se resterande...

Nja, det du menar med "bildkvalitén i sig" är nog bara brus och dynamiskt omfång. Men bildkvaliteten påverkas av en massa andra saker också. T ex om skärpan ligger på rätt ställe.

ErlandH sa:

Nja, det du menar med "bildkvalitén i sig" är nog bara brus och dynamiskt omfång. Men bildkvaliteten påverkas av en massa andra saker också. T ex om skärpan ligger på rätt ställe.

Klicka för att se resterande...

Ja det är ju just det som är det stora grundproblemet med DSLR-konstruktionen. Där lever tre strålgångar parallellt (till huvudsensor, till fokussensor via spegel och till optisk sökare via spegel och prisma) och det finns ingen automatisk naturlig synk mellan dessa tre utan den måste justeras in. Att ha en egen fokussensor som styr objektiven är ju verkligen att be om problem konstruktionsmässigt.

De problemet finns inte med spegellösa lösningar normalt. För där finns bara en enda strålgång. Jag har varit med om fokusproblem med spegellösa också men då har det handlat om defekta objektiv som med mitt första 24-105mm G. Där erkände Sony att det blivit fel på en serie av dessa och jag fick ett nytt.

I övrigt har jag inte haft några problem med generella konstruktionsrelaterade fokusproblem sedan jag köpte min första spegellösa (NEX 7) för bra länge sedan. Innan dess var fokusproblem regeln. Nu finns de knappt annat än i specifika scenarier möjligen. Men det handlar om handhavande snarare än design.