jag ska plåta en begravning av en liten bebis.
jag är väldigt rutinerad när det gäller bröllop, men inte när det kommer till begravningar.
förutom att jag inte kommer att klara av att inte gråta hjärtat ur mig under tiden jag fotar (jag har nära till gråten bara av att skriva det här), vad annat ska jag tänka på?
ska man undvika att plåta människorna som är där? jag är ju van vid att plåta gästerna på ett bröllop, men det gör man kanske inte på en begravning för att visa respekt?
vad får man absolut inte missa? kan man gå omkring i lokalen under en begravning?
vad mer ska jag tänka på?
hjälp mig ni som vet.

Vad väldigt försiktig under begravningen med att fotografera, på de begravningar jag har varit på (inga barn) brukar det gå bra att fotografera efter begravningen, kistan är kvar och alla blommarna, samt att de flesta deltagarna är lite mera avslappnade.

ok. jag ska plåta mer innan och efter då alltså?
föräldrarna har pratat om att ev. ha delvis öppen kista. dvs, att kistan ska öppnas och så får de som vill säga farväl då och sen så stängs kistan så får de som tycker det blir för tungt med öppen kista, säga farväl.
jag vet andra föräldrar som efteråt känt hur viktigt och helande för sorgearbetet det är med många fotografier på sitt barn.
ska jag ta upp med föräldrarna om att fotografera den öppna kistan?

Jag har fotograferat på några begravningar. Jag tycker att en av de absolut viktigaste saker är att prata med presten innan begravningen. Det är kanske lika viktigt som att prata med anhöriga. Fråga när du får alt. när du absolut inte får fotografera. Fråga presten om du möjligen får ta bild på honom vid kistan efer begravningen om du inte skulle lyckas ta några bra bilder under själva begravningen. Stana efter begravningen och ta bilder på kista med blomsteruppsättningar. Kolla om du kan rama in bild på kista med något fint i omgivningen tex altaret, ljusen eller kyrkfönstret. Fråga anhöriga om de önskar sig bild vid kistan.
//Stanislav Snäll

Jag tycker frågan är lite märklig om du förstår mig rätt.
Vad är bakgrunden till att du ska fotografera? Är du där som gäst eller är du där på uppdrag av någon.

Jag har själv iofs ingen erfarenhet av att fotografera en begravning men jag kan känna att de frågor du ställer kan ingen, absolut ingen annan än föräldrarna och prästen svara på.
Sen vet jag att dina bilder säkert kommer att bli mycket vackra och stämningsfulla men några absoluta svar på dina frågor tror jag inte du kan få här.

ok det ska jag göra.
det kommer nog inte vara en präst utan en.. ja begravningsförrättare.. eller vad det kan heta.
och så eventuellt en vagga istället för kista.

om det blir en minnesstund efteråt, vad tänker man på då?

Lucanus sa:

Jag har fotograferat på några begravningar. Jag tycker att en av de absolut viktigaste saker är att prata med presten innan begravningen. Det är kanske lika viktigt som att prata med anhöriga. Fråga när du får alt. när du absolut inte får fotografera. Fråga presten om du möjligen får ta bild på honom vid kistan efer begravningen om du inte skulle lyckas ta några bra bilder under själva begravningen. Stana efter begravningen och ta bilder på kista med blomsteruppsättningar. Kolla om du kan rama in bild på kista med något fint i omgivningen tex altaret, ljusen eller kyrkfönstret. Fråga anhöriga om de önskar sig bild vid kistan.
//Stanislav Snäll

Klicka för att se resterande...

js1 sa:

Jag tycker frågan är lite märklig om du förstår mig rätt.
Vad är bakgrunden till att du ska fotografera? Är du där som gäst eller är du där på uppdrag av någon.

Jag har själv iofs ingen erfarenhet av att fotografera en begravning men jag kan känna att de frågor du ställer kan ingen, absolut ingen annan än föräldrarna och prästen svara på.
Sen vet jag att dina bilder säkert kommer att bli mycket vackra och stämningsfulla men några absoluta svar på dina frågor tror jag inte du kan få här.

Klicka för att se resterande...

Och för att kunna ställa mer "rätta" frågor till de anhöriga, är det både rätt och ansvarsfullt att försöka höra lite av andras erfarenhet/åsikter av ett sådant uppdrag.


Michael - Fråga mera -

varför är frågan märklig? om man är orutinerad på något så får man väl ändå fråga utan att få höra att man frågar märkliga saker...
får folk som undrar om foto på bröllop samma svar?

det är ju inte bara närmast sörjande och en begravningsförrättare som befinner sig på en begravning. det är ju en massa sörjande gäster där oxå.
om folk här på fotosidan har varit gäst på en begravning så borde de ju ha åsikter om saken och det är dem jag efterfrågar.

jag vet ju vad jag själv tycker, men det är ju utifrån min passion för foto. jag skulle inte dra mig för att få vad som helst i mitt liv dokumenterat in i minsta detalj, men jag vet att andra kan vara av helt andra åsikter och då måste jag respektera dem.
de närmast sörjande och förrättare kan jag ju naturligtvis fråga vad de tycker, men jag kan inte gå å fråga varenda gäst om vad de tycker, så jag hoppas på att få en generell bild av vad gemene man tycker.
jag är medveten om att det ev. kan vara en svår balansgång mellan att uppfylla föräldrarnas önskan och samtidigt inte bli en nagel i ögat på resten av gästerna.

jag är där på uppdrag.
känner inte föräldrarna så väl, vi har en gemensam vän, och jag kommer vara där för att jag blev tillfrågad om att plåta och vill göra vad jag kan för att stötta i deras svåra stund.
det känns viktigt att göra rätt. det här går inte att göra om.
därför efterfrågar jag tips.

js1 sa:

Jag tycker frågan är lite märklig om du förstår mig rätt.
Vad är bakgrunden till att du ska fotografera? Är du där som gäst eller är du där på uppdrag av någon.

Jag har själv iofs ingen erfarenhet av att fotografera en begravning men jag kan känna att de frågor du ställer kan ingen, absolut ingen annan än föräldrarna och prästen svara på.
Sen vet jag att dina bilder säkert kommer att bli mycket vackra och stämningsfulla men några absoluta svar på dina frågor tror jag inte du kan få här.

Klicka för att se resterande...

Michael f8 sa:

Och för att kunna ställa mer "rätta" frågor till de anhöriga, är det både rätt och ansvarsfullt att försöka höra lite av andras erfarenhet/åsikter av ett sådant uppdrag.

Klicka för att se resterande...

thanx!

js1 sa:

Jag tycker frågan är lite märklig om du förstår mig rätt.
Vad är bakgrunden till att du ska fotografera? Är du där som gäst eller är du där på uppdrag av någon.

Jag har själv iofs ingen erfarenhet av att fotografera en begravning men jag kan känna att de frågor du ställer kan ingen, absolut ingen annan än föräldrarna och prästen svara på.
Sen vet jag att dina bilder säkert kommer att bli mycket vackra och stämningsfulla men några absoluta svar på dina frågor tror jag inte du kan få här.

Klicka för att se resterande...

Jag tycker det är helt ok att fråga på forumet här. Jag kommer ihåg när jag fotograferade på första begravningen hur osäker jag var. Så det är bra att fråga andra som har gjort det och jag delar gärna med mig av mina erfarenheter.
//Stanislav Snäll

Så sant! Jag viker mig för era argument här.

Tanken var lite att oavsett vad andra har för erfarenheter så måste du försäkra dig om hur man vill ha det i just det här fallet.
Jag ber om ursäkt ifall du tog illa vid dig, det var inte så jag menade men uttryckte mig kanske klumpigt.

Har bara haft erfarenhet av att fotografera på min pappas begravning och då tog jag bilder före och efter själva den kyrkliga förättningen precis som nämnts. Den tekniska kvaliteten blev inte på topp på alla bilder för när känslorna är med så är det inte så lätt att tänka att göra tekniskt rätt.

Om du orkar med det skulle kanske en fika tillsammans med barnets föräldrar och den gemensamma vännen kunna ge dig det som du behöver samt ett samtal med förrättaren som också sagts tidigare.

Men det är svårt för vi sörjer alla på olika sätt och därmed vad vi anser är takt och ton under en begravningsakt.

Hoppas det går bra.

Jag vet inte hur pass stor erfarenhet du har när det gäller barnbegravningar. Har du varit med om en sådan så finns den för alltid inpräglad i ditt huvud och inga bilder kan göra en sådan stund rättvisa.

Själva har vi på grund av ödets ibland orättvisa nyck får vara med om detta sex gånger så jag skall försöka ge en liten inblick.

Att begrava ett barn är nog det värsta man kan vara med om och är en form av slutpunkt av en hemsk tid oberoende om orsaken är en sjukdom eller en olycka. Efter detta finns bara sorgen och smärtan kvar som då främst drabbar familjen och vänner, en smärta som för alltid kommer att finnas kvar där. En "vanlig" begravning har säkert många av oss varit med om. Då handlar om sorg men även en viss form av hyllning som då inte finns med vid sådana här tillfällen. Här handlar om att försöka hitta tröst och förklaring samt visa att man tillsammans delar en djup sorg.

Du skriver att du inte känner föräldrarna så väl men att ni har en gemensam bekant samt att du har ett uppdrag. Detta gör att varningssirenerna nästan vrålar ut sina signaler!

Du måste prata med föräldrarna och få deras tillstånd och du måste prata med föräldrarna och fråga dem vilken typer av bilder de eventuellt skulle tänka vilja ha som minne. Om du inte gör detta så är risken mycket stor att du gör en fruktansvärd stund för dem ännu värre!

Bilder runt begravningar har jag varit med om att göra i ordning men då handlar det om bilder med levande, glada barn. Bilder att ha som minne.

Lite osammanhängande men sådant här väcker både minnen och känslor. Dessa sex begravningar har lyckligtvis inte drabbat våra egna barn men att vara med när släktingar och vänner upplever detta är inte roligt. Den enda positiva är väl att man lär sig uppskatta sina egna barn så mycket mer, oberoende av de fel och brister som de liksom alla andra ungar har.

/Anders

En tanke, vad vill föräldrar/ närmast anhöriga minnas från begravningen? Jag tror på människors engagemang / deltagande, hur fångar du det? Inte genom att fotografera sörjande. Fotografera framförallt blommorna runt kistan, eller motsvarande, blommor det är för de flesta ett utryck för deltagande.

Ett tips är att många församlingar lägger ut blommorna utanför kyrkan efter begravningen, då kan du fotografera dessa igen, efter begravningen, kanske en lång tid efter, tror jag detta kommer att uppskatas.

Hej Christel!
Kort sammanfattat är det här vad jag skulle göra:
- Prata med föräldrarna om vilka förväntningar de har på bilderna - vad tror de är viktigt för dem att ha kvar som minne?
- Prata med prästen för att få besked om när det är lämpligast att fotografera - förmodligen före och/eller efter ceremonin. Hur mycket tid kommer du då att ha på dig för fotograferingen oavsett när det sker? Hinner och vill prästen medverka vid någon arrangerad bild?
Fotograferar du efteråt, tänk på att ha med dig prästen på att snabbt arrangera handbuketterna så att blomkalkarna riktas utåt på eller omkring kistan - annars blir det kanske en massa spretiga stjälkar som bara ser skräpigt ut. Sorg ska omgärdas med det som blir vackert.
- Be föräldrarna informera övriga deltagare att det kommer att fotograferas.
- Blommor brukar vara något man minns efter en begravning oavsett om det finns rikligt av dem eller bara mer blygsamt. Ta med ett macroobjektiv för att efteråt ta fina bilder av dem. Ofta brukar blommorna bli kvar efteråt och placeras på ett bestämt ställe när kistan förts vidare. Ta reda på var du kommer finna blommorna efteråt för att skapa de vackraste macrobilderna av dem.
- Om det blir en minnesstund efteråt, vill föräldrarna ha foton därifrån? Då brukar även gästerna vara lite mer avslappnade och det kan vara mer ok att fotografera dem.
Bara lite snabbt mina tankar kring begravning och fotografering.
Lycka till!
/Nonno

Estethia sa:

varför är frågan märklig? om man är orutinerad på något så får man väl ändå fråga utan att få höra att man frågar märkliga saker...
får folk som undrar om foto på bröllop samma svar?

det är ju inte bara närmast sörjande och en begravningsförrättare som befinner sig på en begravning. det är ju en massa sörjande gäster där oxå.
om folk här på fotosidan har varit gäst på en begravning så borde de ju ha åsikter om saken och det är dem jag efterfrågar.

jag vet ju vad jag själv tycker, men det är ju utifrån min passion för foto. jag skulle inte dra mig för att få vad som helst i mitt liv dokumenterat in i minsta detalj, men jag vet att andra kan vara av helt andra åsikter och då måste jag respektera dem.
de närmast sörjande och förrättare kan jag ju naturligtvis fråga vad de tycker, men jag kan inte gå å fråga varenda gäst om vad de tycker, så jag hoppas på att få en generell bild av vad gemene man tycker.
jag är medveten om att det ev. kan vara en svår balansgång mellan att uppfylla föräldrarnas önskan och samtidigt inte bli en nagel i ögat på resten av gästerna.

jag är där på uppdrag.
känner inte föräldrarna så väl, vi har en gemensam vän, och jag kommer vara där för att jag blev tillfrågad om att plåta och vill göra vad jag kan för att stötta i deras svåra stund.
det känns viktigt att göra rätt. det här går inte att göra om.
därför efterfrågar jag tips.

Klicka för att se resterande...

Frågan är givetvis helt på sin plats!

Detta inlägget av dej väcker denna tanke:

Ha ordentlig koll på vad föräldrarna tycker och vill, vad de önskar är "lagen" i detta sammanhang skulle iaf jag inte tveka om att påstå.(Så skulle jag iaf tänka om jag var i deras ställe)

DE ska minnas, och DE sätter dina "gränser", givetvis i samråd med dej (och lämpligen även förrättaren) så de känner sej trygga med att också DU är trygg i vad du gör när du fotar.Att du tar de bilder de önskar och på ett "snyggt sätt".

Det är säkert en mkt god idé, som ofta vid bröllop, att det anges i anslutning till början av ceremonin att fotografering är förbehållen "personen X" dvs dej, och vill de tillåta övriga gäster att fota kan det också anges när/hur/under/efter ceremonin/minnesstunden det är OK. Detta så alla kan vara "bekväma" i möjligaste mån.

Edit:
Ska du fota barnet i kistan/vaggan, så ska du nog försöka göra det enskilt innan ceremonin, med föräldrar närvarande, men på platsen där ceremonin ska äga rum.Du kan då få det mer rofyllt, bra även för föräldrarna.Du kan få till vackert ljus/bakgrund med lite planering om du tex kollar in lokalen nån annan dag innan det ska ske.
Jag antar de vill ha några fina bilder på barnet, men de vet ju bara de så fråga ifall de inte sagt något.Bättre en "närgången" (tycker inte jag men kanske kan uppfattas så?) fråga för mycket innan, än att de kommer på det efteråt när det är försent.

(och ser att 'mina svar' redan är skrivna av fler...läste visst inte allt innan jag svarade...)

Med önskan om att det blir fint och så som familjen vill ha det.

Håller med föregående

De erfarenheter jag har är att fotografera innan och efter begravningsceremonin, allt beroende på hur lokalen ser ut.
Är det i en kyrka kan man försöka sitta längst fram just för att inte få med sörjande på bilderna,(utan blixt) prästen/officianten är mer ok att fotografera men fråga först.
Efter ceremonin är det mer fritt att komponera bilderna.

Respektera sörjande
normalt tittar man inte sörjande i ögonen (därav fluoret som var vanligt förr) och att då ta fram en kamera måste ju vara tabu.....

Sunt förnuftoch medkänsla

Tänk efter före får bli mitt sista råd för ikväll.

Ställ dig frågan varför du skall ta bilderna. Till vilken nytta? Vem skall ha bilderna och varför? Det här med att det skall vara fint eller att göra som familjen vill ha det eller ha koll eller sunt förnuft eller medkänsla eller respektera sörjande säger ingenting. Det är två personer som bestämmer vid ett sådant här tillfälle och det är de två föräldrar som har förlorat sitt barn och detta måste du respektera.

Du står inför en situation som man måste vara hemskt nära för att förstå. Är du det?

Sök gärna upp Anna von Brömssens bildspel om Sebbe. Vi fick vara med om motsvarande när en av våra grabbars bäste kompis diagnostiserades med hjärntumör.

Jag vill gärna delge min erfarenhet som kund. För ett antal år sedan anordnade jag en minnesgudstjänst efter min fru och vår femåriga dotter.

Några dagar före ceremonin insåg jag att jag ville ha den dokumenterad fotografiskt. Jag frågade prästen om han hade några invändningar. Han tyckte det var en bra idé. Han sa: "Kända människor ska minsann fotograferas och filmas, men när den lilla människan ska begravas - då är det helt plötsligt omgärdat av tabun och hysch-hysch". Tänkvärt och kloka ord, tycker jag.

Med kort varsel fick jag tag på en fotograf som kunde ställa upp och han lovade att leverera det jag begärde - bilderna på en cd. Han fick varken detaljerade krav på bilder, bildvinklar eller några restriktioner. Jag hade andra saker att tänka på. Vid den tidpunkten var jag endast en P&S-fotograf och visste inget om vilka möjligheter eller begränsningar situationen ger rent fotografiskt.

Fotografen kom i god tid och tog lite miljöbilder dels på kyrkan och dels på anländande gäster. I kyrkan tog han bilder före, under och efter ceremonin, både i kyrkan och i församlingshemmet efteråt. Motiven var präst, gäst, de närmast sörjande, blomsterarrangemang, kyrkan, detaljer mm. Ingen har sagt något till mig om fotografen. Uppriktigt sagt tror jag ingen brydde sig särskilt mycket. Han tog bilder på många av gästerna, vilket jag är glad för idag. Det är knappast något jag visar upp, men för min egen del är bilderna av stort värde. Ett fåtal av bilderna finns här: http://bivrin.se/arneannika/ceremony/

Egentligen tycker jag inte att det är så stor skillnad mot en vigsel. Om du är diskret och håller ett respektfullt avstånd till de du fotar, tror jag knappt att du kommer märkas. Jag förutsätter att du rör dig försiktigt och håller så låg profil som möjligt.

Prata helst med prästen och föräldrarna i förväg, det är nyckeln till att göra bra ifrån dig. Jag är övertygad om att din erfarenhet kommer leda dig rätt.

Arne,
Hade gjort mig klar för natten och skulle precis stänga av datorn när jag läste ditt inlägg. Mycket väl skrivet när det gäller en situation som är ofattbar för en stor del av oss. Här har du beskrivit hur en fotograf kan vara tillhjälplig i en sådan situation samtidigt som din länk är ett så perfekt exempel på hur man kan minnas de man älskar. Jag hoppas att trådskaparen har fått de argument hon behöver så att denna tråd kan somna av innan alltför många sår rivs upp.

Önskar dig all lycka och om du vill fotografera höst- och vinterstormar så är du mer än välkommen att höra av dig till oss Nynäshamnsbor.
/Anders