Snälla Ni, hur kan någon få detta som att jag vill fuska och ha mitt namn på bilder som jag inte har tagit, säga att jag målat något jag inte målat.
Skoja med mig...
Jag har lagt om taket i sommar. Jag har nog sagt det till femtio personer sedan det blev klart. Ingen missförstår utan har helt enkelt ställt två frågor; vem gjorde det och hur mycket kostade det?

Det som irriterar mig däremot är att man kan rycka en kamera ur händerna på någon och ta en bild och eventuellt hävda äganderätt till bilden. Tar/Lånar/Leker någon med mina kameror där mina minneskort sitter så kan vederbörande få sitt namn vid sidan - men fan ta lagen i Sverige om den hävdar att jag inte äger bilden och har rätt att tjäna pengar på den eller nyttja den som jag vill.

Vem som helst kan komma och måla med mitt konstmaterial. Gillar jag det de gör så äger jag skiten, annars kan de ta med sig verket hem och betala mig för duken, ramen, färg, medium och annat de använt eller slitit på.

Jag är en hobbykonstnär och skiter fullständigt i om mitt namn syns vid mina verk/bilder eller ej. Tyvärr blir man kanske tvungen till att sätta namnet på dem för att ingen skall knycka dem?
Jag har inte signerat mer än 10% av mina oljealster - anledningen är att de som har fått (gratis) något av mig ha velat ha min signatur på dessa. Tur är det, för ingen kommer någonsin bli expert på mina drag.
Så om någon tror att de i framtiden skall bli rika så gäller det nog fan att jag signerar dem.

Hur svårt kan det vara att göra detta samtalsämne till en lag som alla begriper? Tänk om sunt förnuft hade fått råda.


/Andreas

jorgene sa:

Verkligen inte !!!

Legalitetsprincipen fastslås redan i Brottsbalkens 1kap, §1:
"Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet."


Det vill säga: allt som inte är förbjudet i lag, är tillåtet.

Klicka för att se resterande...

Jo, jag var kanske litet ironisk när jag skrev det - se mellan raderna ryttarn...


/Andreas

Som jag alltid har sagt, vi behöver en balk om bonnförnuft i Sverige, som träder in och täcker eventuella kryphål i lagen!
Då skulle vi slippa idiotfall som Lindomemålet mfl.

Hur jävla svårt kan det vara?

/K

Soms sa:

Det som irriterar mig däremot är att man kan rycka en kamera ur händerna på någon och ta en bild och eventuellt hävda äganderätt till bilden. Tar/Lånar/Leker någon med mina kameror där mina minneskort sitter så kan vederbörande få sitt namn vid sidan - men fan ta lagen i Sverige om den hävdar att jag inte äger bilden och har rätt att tjäna pengar på den eller nyttja den som jag vill.

Vem som helst kan komma och måla med mitt konstmaterial. Gillar jag det de gör så äger jag skiten, annars kan de ta med sig verket hem och betala mig för duken, ramen, färg, medium och annat de använt eller slitit på.

Klicka för att se resterande...

Lagen är i själva verket mycket enkel: Den ideella upphovsrätten ägs alltid av den som skapat verket. I just fotosammanhang har man valt att tolka det så att den som trycker på avtrycket också skapar bilden.

Sedan har du de ekonomiska rättigheterna till bilder, där är der inte lika glasklart. Ta det tidigare nämnda exemplet med anställda fotografer som visserligen äger upphovsrätten till bilden, men inte äger de ekonomiska rättigheterna (något man avtalar om i samband med anställning). Har någon mot din vilja lånat din kamera så tror jag de skulle ha svårt att hävda full ekonomisk äganderätt till bilderna (även om de har rätt till byline).

Om du lånar ut ditt konstmaterial mot att du övertar de ekonomiska rättigheterna till det som skapas så är det helt ok. Däremot kan du aldrig frånta den som faktiskt skapat verket den ideella upphovsrätten, att det är deras namn som visas som byline eller anges som upphovsman.

Så:
- Ideell upphovsätt - ägs alltid av upphovsmannen, oavsett vems utrustning som använts.
- Eknomiska rättigheter - enligt överenskommelse mellan ägaren till utrusning (eller någon annan inblandad) och upphovsmannen. Det är något man gör upp (helst i förväg ...)

För de flesta är det här ganska lättbegripliga regler som sett ungefär likadana ut väldigt länge.

MrKarisma sa:

Varför skulle man vilja "äga rättigheterna" och sätta sitt namn under bilder som någon annan tagit ? Det är ju ungefär som att fuska i spel, för mig är det totalt meningslöst, för om jag fuskar, då är vinsten inget värd.

Klicka för att se resterande...

Ställ den frågan till bildbyråer när det inte gäller ensamrätter för bilder... ;-)
Klart som korvspad...eller?


/Andreas

keckax sa:

Som jag alltid har sagt, vi behöver en balk om bonnförnuft i Sverige, som träder in och täcker eventuella kryphål i lagen!
Då skulle vi slippa idiotfall som Lindomemålet mfl.

Hur jävla svårt kan det vara?

/K

Klicka för att se resterande...

Det låter enkelt i teorin, men visar sig i praktiken ofta bara leda till nya mer invecklade kryphål.

Dessutom varierar uppfattningen ofta en hel del om vad "bonnförnuft" egentligen innebär. Och en godtycklig lagstiftning är i de flesta fall ett mycket, mycket större problem.

Soms sa:

Ställ den frågan till bildbyråer när det inte gäller ensamrätter för bilder... ;-)
Klart som korvspad...eller?

/Andreas

Klicka för att se resterande...

Jag tror ett problem i den här diskussionen är att du inte riktigt håller isär upphovsrätt från vem som äger de ekonomiska rättigheterna - det är två skilda saker.

keckax sa:

Som jag alltid har sagt, vi behöver en balk om bonnförnuft i Sverige, som träder in och täcker eventuella kryphål i lagen!
Då skulle vi slippa idiotfall som Lindomemålet mfl.

Hur jävla svårt kan det vara?

Klicka för att se resterande...

För att svara i samma anda: jävligt svårt !

Varför? För att det i ett land med 9 miljoner invånare, förmodligen finns 25 miljoner definitioner på detta så kallade "bonnförnuft". Självklart finns det fler definitioner än invånare, då det s.k. "bonnförnuftet" är en synnerligen anpassningsbar och glidande storhet. Inte sällan kan "bonnförnuft" vara svårt att skilja från ren populism...

Eftersom vi har EN lagbok -- som skall gälla ALLA invånare ALLTID -- så inser man att det blir problem, om det s.k. "bonnförnuftet" skall användas där...

Grevture sa:

Lagen är i själva verket mycket enkel: Den ideella upphovsrätten ägs alltid av den som skapat verket. I just fotosammanhang har man valt att tolka det så att den som trycker på avtrycket också skapar bilden.

Sedan har du de ekonomiska rättigheterna till bilder, där är der inte lika glasklart. Ta det tidigare nämnda exemplet med anställda fotografer som visserligen äger upphovsrätten till bilden, men inte äger de ekonomiska rättigheterna (något man avtalar om i samband med anställning). Har någon mot din vilja lånat din kamera så tror jag de skulle ha svårt att hävda full ekonomisk äganderätt till bilderna (även om de har rätt till byline).

Om du lånar ut ditt konstmaterial mot att du övertar de ekonomiska rättigheterna till det som skapas så är det helt ok. Däremot kan du aldrig frånta den som faktiskt skapat verket den ideella upphovsrätten, att det är deras namn som visas som byline eller anges som upphovsman.

Så:
- Ideell upphovsätt - ägs alltid av upphovsmannen, oavsett vems utrustning som använts.
- Eknomiska rättigheter - enligt överenskommelse mellan ägaren till utrusning (eller någon annan inblandad) och upphovsmannen. Det är något man gör upp (helst i förväg ...)

För de flesta är det här ganska lättbegripliga regler som sett ungefär likadana ut väldigt länge.

Klicka för att se resterande...

Klart som korvspad! Varför skrev ingen detta direkt med tanke på det lättbegripliga?
Det är precis detta jag menar - eller? Lått kladd Allan ha sitt namn vid fotot, men han äger inte bilden. Låt Lisa Måla i din ateljé, men om hon inte betalar för sig äger hon inte heller konsten. Om hon sedan sätter sitt namn på verket är upp till henne.

Är det så man skall uppfatta ideell upphovsrätt? Du har gjort det och det kan ingen ta ifrån dig om inte...bla bla bal. Men ägaren är alltså den som gjort kalaset möjligt om inget annat är avtalat?


/Andreas

Grevture sa:

Jag tror ett problem i den här diskussionen är att du inte riktigt håller isär upphovsrätt från vem som äger de ekonomiska rättigheterna - det är två skilda saker.

Klicka för att se resterande...

Jag tror jag fattat rätt hela tiden om du läser det jag svarat dig senast...


/Andreas

Även den ekonomiska rätten till bilden tillhör såvitt jag förstått knapptryckaren, om inget annat avtalats. Om någon leker med min kamera får jag inte sälja bilderna trots att både minneskort och kamera tillhör mig. Den ideella rätten går inte att avtala bort.

En del bilder som tagits av andra kan man publicera utan tillstånd. Den här bilden fick jag i brevlådan, och den har väl egentligen inte tagits av någon - tror inte man kan säga att operatören som aktiverat kameran under den tiden är fotograf eftersom själva exponeringen gjorts automatiskt

Soms sa:

Klart som korvspad! Varför skrev ingen detta direkt med tanke på det lättbegripliga?
Det är precis detta jag menar - eller? Lått kladd Allan ha sitt namn vid fotot, men han äger inte bilden. Låt Lisa Måla i din ateljé, men om hon inte betalar för sig äger hon inte heller konsten. Om hon sedan sätter sitt namn på verket är upp till henne.

Är det så man skall uppfatta ideell upphovsrätt? Du har gjort det och det kan ingen ta ifrån dig om inte...bla bla bal. Men ägaren är alltså den som gjort kalaset möjligt om inget annat är avtalat?


/Andreas

Klicka för att se resterande...

Den ideella upphovsrätten har du tolkat rätt, men den ekonomiska beror på avtal (eller brist på avtal). Finns inget avtal är det Allan eller Lisa som kan tjäna pengar på sina verk - inte du.

Du kanske kan kräva dem på ersättning för målarduk, färg och slitage på minneskort dock

afe sa:

Även den ekonomiska rätten till bilden tillhör såvitt jag förstått knapptryckaren, om inget annat avtalats. Om någon leker med min kamera får jag inte sälja bilderna trots att både minneskort och kamera tillhör mig. Den ideella rätten går inte att avtala bort.

Klicka för att se resterande...

Nu blev det komplicerat igen...bara för mig eller?


/Andreas

afe sa:

Den ideella upphovsrätten har du tolkat rätt, men den ekonomiska beror på avtal (eller brist på avtal). Finns inget avtal är det Allan eller Lisa som kan tjäna pengar på sina verk - inte du.

Du kanske kan kräva dem på ersättning för målarduk, färg och slitage på minneskort dock

Klicka för att se resterande...

Är inte detta sorgligt Anders?

Äras skall den som äras bör. Inget snack om saken. Men att de också skall tjäna på det...


/Andreas

Soms sa:

Är inte detta sorgligt Anders?

Äras skall den som äras bör. Inget snack om saken. Men att de också skall tjäna på det...


/Andreas

Klicka för att se resterande...

Antag att du går till en fotobutik och ber att få testa en kamera. När du står där och fotograferar ut genom skyltfönstret passerar Sveriges statsminister, grovhånglandes med ledaren för oppositionspartiet, och du bränner av några bilder.

Tycker du då att ägaren till fotobutiken är den som ska ha rätt att sälja bilderna till kvälls- och skvallerpressen (vad det nu är för skillnad på dem)?

afe sa:

Antag att du går till en fotobutik och ber att få testa en kamera. När du står där och fotograferar ut genom skyltfönstret passerar Sveriges statsminister, grovhånglandes med ledaren för oppositionspartiet, och du bränner av några bilder.

Tycker du då att ägaren till fotobutiken är den som ska ha rätt att sälja bilderna till kvälls- och skvallerpressen (vad det nu är för skillnad på dem)?

Klicka för att se resterande...

Det brukar inte sitta minneskort i kamerorna i fotobutiken. Så det blir liksom ingen bestående instans av det verk du just skapat.
Immaterialrätt i sin yttersta betydelse? Ett verks som inte finns materialiserat ens som ettor och nollor på ett flashmine.
Om ingen stänger av kameran kanske en seriöst duktig kameratekniker kan plocka ut något ur buffertminnet.

Petter ...

afe sa:

Antag att du går till en fotobutik och ber att få testa en kamera. När du står där och fotograferar ut genom skyltfönstret passerar Sveriges statsminister, grovhånglandes med ledaren för oppositionspartiet, och du bränner av några bilder.

Tycker du då att ägaren till fotobutiken är den som ska ha rätt att sälja bilderna till kvälls- och skvallerpressen (vad det nu är för skillnad på dem)?

Klicka för att se resterande...

Självklart - det är ju hans kamera och minneskort. Så köper jag inte den av honom borde han ha äganderätten till bilderna medan jag är upphovsmannen och får mitt namn vid bilden.
Har jag däremot med mig ett minneskort kanske jag skulle tycka annorlunda. Jag tar med mig ett minneskort för att testa kameran och dess egenskaper. Bilderna vill jag äga för att ta med mig hem och analysera.

Litet som jag sa i början av tråden - den som äger "rullen" har, och nu ändrar jag mig efter att ha lärt mig en del, äganderätt - men inte nödvändigtvis upphovsrätt. Men detta är ju vad jag tycker.

Har jag lärt mig något? Eller är det fortfarande lagtrots och missuppfattningar?
Vilken man eller kvinna med emotionell intelligens och god moral skulle kunna ta någons utrustning och göra något med den och sedan stå och hävda att man "äger" resultatet? Upphovsrätt i all ära, men är det som Du och flera andra har sagt att knapptryckaren även "äger" bilden är det skam.

Att avtal borde skrivas är glasklart, men bara för att ge äganderätten till fjanten som roffar åt sig genom andras investeringar. Den svenska lagen irriterar mig mäkta emellanåt.


/Andreas


/Andreas

petter.oj.norman sa:

Det brukar inte sitta minneskort i kamerorna i fotobutiken. Så det blir liksom ingen bestående instans av det verk du just skapat.
Immaterialrätt i sin yttersta betydelse? Ett verks som inte finns materialiserat ens som ettor och nollor på ett flashmine.
Om ingen stänger av kameran kanske en seriöst duktig kameratekniker kan plocka ut något ur buffertminnet.

Petter ...

Klicka för att se resterande...

En del kompaktkameror har inbyggt minne som rymmer några enstaka bilder, och en del butiker sätter i billiga minneskort i de kameror som inte har det så att man ska kunna se resultatet av sina testbilder.

Jag brukar ha med mig eget minneskort när jag vill testa kameror i butik dock. Då blir det ännu klurigare - jag har använt egen duk, men din pensel

Det skulle bli rätt märkligt om man generellt skulle koppla den ekonomiska upphovsrätten till utrustningen. Jag använder ganska ofta en iPhone som tillhör min arbetsgivare för att fotografera privat. Vi har inget avtal som säger vem som äger rätten till bilderna jag gör med den, och alltså är det jag som kan ta betalt för eventuella scoop jag skulle åstadkomma med den.

Om fotografering ingår i ens ordinarie arbetsuppgifter (som för pressfotografer) har man som anställd i allmänhet avtalat bort de ekonomiska rättigheterna till bilden. Jag arbetade dock ett par år på en landsortstidning där de inte ville befatta sig med vidareförsäljning av bilder, så det var upp till mig att fakturera andra tidningar som ville ha bilden (så länge det inte var en konkurrent).

afe sa:

Även den ekonomiska rätten till bilden tillhör såvitt jag förstått knapptryckaren, om inget annat avtalats. Om någon leker med min kamera får jag inte sälja bilderna trots att både minneskort och kamera tillhör mig. Den ideella rätten går inte att avtala bort.

En del bilder som tagits av andra kan man publicera utan tillstånd. Den här bilden fick jag i brevlådan, och den har väl egentligen inte tagits av någon - tror inte man kan säga att operatören som aktiverat kameran under den tiden är fotograf eftersom själva exponeringen gjorts automatiskt

Visa bilaga 126130

Klicka för att se resterande...

Är du säker på att det inte är Usain Bolt som tagit bilden och därmed innehar såväl upphovsrätten som den ekonomiska rätten?

AWid sa:

Är du säker på att det inte är Usain Bolt som tagit bilden och därmed innehar såväl upphovsrätten som den ekonomiska rätten?

Klicka för att se resterande...

Jo, det är klart att Bolt äger såväl ideell som ekonomisk upphovsrätt om inte han och kameraägaren avtalat annorlunda, och det hann de nog inte med

Har jag påstått annorlunda?

Om du menar bilden av mig och min bil så såg jag ingen springa före mig och fotografera på broeländet