Tycker det är dags att återuppliva diskussionen.. Hoppas jag tillför något!

Jag hade i somras vägarna förbi Vallåkra i Skåne och stannade för att gå på bilutställningen som äger rum där varje år. (En stor händelse för alla intresserade..)

Naturligtvis hade jag kameran med mig. Eller ska jag säga tyvärr? Det blev flera lyckade bilder. Men problemet var att jag till sist såg så många bilar att jag blev fotografiskt förblindad!

Jag kände att intrycken blev för många vilket sedermera ledde till att det inte blev så många bilder som jag hade tänkt mig från början..

Finns det någon som kännt så här? Jag kunde ju inte fotografera varenda bil - men nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog fler bilder. Jag vet att jag har missat många (för mig) viktiga motiv.

Jag har upptäckt att jag uppskattar min hemomgivning mer efter att varit borta från den en lite längre tid. Jag har varit hemmifrån periodvis mellan tre o. sex månader (nej inte i fänglse, på utlandsjobb) och märkt att man uppskattar hembygden bra mycket mer när man kommer hem, detta svalnar tyvärr efter ett tag, så man får ta med kameran i början när man går o. handlar mat o. sånt.

Jag vill inflika i kommentaren från Macracantha..
Syndromet du åberopar att det blev för mycket är snarlikt även när det gäller en bedårande vacker plats i naturen eller liknande..Och resultatet av detta kan bli en hög bilder som på intet sätt ger rättvisa till det man upplevde..
Lösningen på problemet kan vara ,självdisiplin..
Jag har själv gått i fällan och försökt fästa så mycket som möjligt på film,men blivit besviken efteråt..
Om jag ställs inför en sådan situation försöker jag hålla pannan kall,inte rusa iväg..inrikta mig på detaljer och närstudier av motiven ..och oftast kommer det tillbaka bilder som jag är nöjd med....ett litet exempel från i sommras,en stilig bil står parkerad vid en glasskiosk,minns inte märket på den..efter några spridda tittar i sökaren blev det en väldigt snygg bild på ..kylarprydnaden !!..en springande hund i glänsande krom..strunt samma vad det var för bilmärke...
mvh/gunte..

"Springande hund" :-( Är det JAGUAR du syftar på (märket på bilen) så kan du väl lista ut vad det är för djur som hoppar. . Skämtå sido.. Du har rätt man måste koncentrera sig. Tänka innan, man vet ju på ett ungefär vilken situation man kommer hamna i.

Nej, då ska jag vara tvärt emot. Jag har nästan överdrivet bildeseende i min hemmiljö. Bor ju i en av sveriges finaste städer (Gävle) så motiven finns det gott om. Problemet är att många inte vågar fotografera överallt. Och feghet är det dummaste som finns då man ska fotografera. Jag brukar fotografera i butiker, fråga folk om de inte kan stå på ett speciellt sätt, teleplåta alkisarna på torget, fotografera folk som stiger på bussen, fånga frysdisken på snabbköpet och skolans långa korridor. Besöker parker, tar stadsbussen och bestämmer mig för att plåta allt: inklusive bussresan.
När jag hälsade på morfar som blivit inlagd på infektionskliniken på Gävle sjukhus sist, tog jag några kanonbra bilder. Det handlar om att våga. Och det finns så mycket man ser då man bara promenerar igenom stan.

Dessutom borde alla ha minst hundra bilder interjör från sitt hem. Blommor, fåtöljer, toaletter: allt. Sånt är skitkult att ha!

Hej......

Dette er et spörsmål som er vanskelig og svare på.
Etter en del år med foto og lesing av diverse
fotomagasin.Dette gjelder danske,svenske og
norske så er det jo ingen tvil om at bilder/ tavlor fra fremmede kulturer er mere spennende enn
motiver fra hjemmemiljö.
Dette har vist seg via reportasjer og også
fotokonkuranser.Hvorfor er jo vanskelig og forklare.Og at det er spennende er jo heller ingen
tvil. Men hva det er som gjör en reportasje fra
Andesfjellene mere atraktiv enn en reportasje fra
Kebnekaise.
Eller,vi har tre byer Stockholm,Oslo og New York.
Det er vel her ingen tvil om vilken by det her vil bli laget en reportasje på.Egentlig så tror
jeg dette beror på det redaksjonelle,det skal väre
atraktivt og det skal selge....
Egentlig så tror jeg at vi er så alt for lett
påvirkelig.....Når jeg vokste opp som guttunge
hadde vi masse med epleträr og gode epler.
Men jeg gikk til nabon tok epler,for dem var så
mye bedre...ALT ER SÅ MYE BEDRE PÅ ANDRE SIDEN.
Jeg har ikke noe svar på dette , men kansje lar vi
oss påvirke for mye....
mvh..leif

Jag tror jag har blivit mer och mer hemmaseende den senaste tiden.
Tex igår så sprang jag upp i skogen på en håltimme i skolan med stativ i ena handen och kameraväskan i den andra.
Man måste ju utnyttja de få ljusa timmarna som finns på eftermiddagen för när lektionerna är slut så är det ju mörkt ute.

aja, vet inte om detta inlägg tillförde diskussionen något, men men...

Jo då Sinus Linus, här känner man igen sig. Men jag tar gärna med mig en trevlig kvinna från klassen också... Dubbelt så bra bilder då

Hej!
Har läst inläggen och vill dela med mig av mina efarenheter.

Nån skrev att han brukar gå i timmar, låter som vansinne för mig, kreativiteten dör för varje steg och för varje minut som går. Se till att vara mätt i magen och utvilad, då är man allert. Pressa inte fram några bilder, då blir fotograferingen ett tvång och förmodligen tröttnar du inom kort, dessutom låser det sig oftast. Om du känner så, välj i så fall något annat som intresserar dig mer. Det måste vara stimulerande. Slappna av och låt bilderna komma till dig. Blunda, lyssna och lukta!

Ha alltid med dig en anteckningsbok, var du än är, där du skriver ner dina idéer genast. Ha gärna en kompass oxå så att du vet var solen kommer att gå upp/ner.

Galen Rowell (en stor amerikansk naturfotograf), skrev i senaste numret av Outdoor Photographer (outdoorphotographer.com) nånting så här: "folk verkar tro att vi naturfotografer är extremt envisa som sitter i dagar och väntar på det rätta ljuset, samtidigt som vi filosoferar över meningen med livet.." Han berättar hur det kan gå till för honom och tar ett exempel där han en dag sprang runt en sjö och antecknade lämpliga fotovinklar och hur ljuset skulle falla osv. När sedan tidpunkten var rätt sprang han iväg och tog några bilder med en kamera och ett objektiv och var hemma lagom till att frun hade lagat frukost... Så ska naturfotografering gå till enligt min mening.

Ett annat citat: "storheten hos en fotograf ligger i att veta när man INTE ska ta en bild" Ta inte bilder som du ändå vet inte kommer att bli något av.

Koncentrera dig på få motiv, försök inte fånga allt du ser, ha inga höga förväntningar, då går det garanterat fel. Går det trögt, gör något annat. Min erfarenhet är att tar man det lugnt så kan motiven helt plötsligt fullkomligt rasa över en...där man tidigare inte hittade nåt.

Kom kanske lite ifrån huvudämnet...

Håller med Dig till 100.! Precis så bör bildskapandet gå till för en naturfotograf. Du har redogjort bättre än vad jag själv skulle gjort. Bra Merlin!

Det är inte nödvändigt att ta kort på ovanliga saker (gäller kanske natur i synnerhet). Jag brukar intala mig själv när jag går ut i naturen och fotar att kreativ fotografering handlar om att göra det vanliga ovanligt!
/Viktor

Klicka för att se resterande...

Precis min mening. Det är väl det som är fotografins tjusning? Utmaningen att på ett eller annat sätt lyckas fånga någons(då även sin egen) uppmärksamhet på saker/personer/miljöer omkring oss. Kreativitetens kärna är väl att "skapa" fotot snarare än att leta(läs: resa efter) upp det?