Hej!
Jag har ett tag tyckt att följande autofokus inte fungerat så bra för mig som jag skulle vilja, och skyllt på att de objektiv jag använt inte varit primärt optimerade för sådant. Det kan dock tänkas att jag har orealistiska förväntningar.

På Fotomässan gjorde jag därför ett test, dels med Nikon 70-200/2,8 som väl brukar utmärka sig för bra autofokus, dels med Tamrons nya motsvarighet.
Jag hade en kompis att gå rakt mot mig från 10-15 meters håll, halvraskt men absolut inte springande. Jag fokuserade på ansiktet och tog seriebildtagning.
Närmare detaljer:
D800, AF-C, tumfokus, mittpunkten, inga särskilda andra inställningar. Jag har ingen särskild anledning att tro att min kamera systematiskt fokuserar fel.
Ljuset i mässhallen var väl inte strålande men inte jättedåligt heller.
Resultatet blev ett litet antal träffar och många missar. Har inte bilderna här, men det var inget att yvas över.
(Först tänkte jag att problemet kanske var lång slutartid eftersom jag lämnat den på 1/60 s, men ändring till 1/200 s ändrade egentligen inget.)
Jag gjorde testet åtminstone två gånger med varje objektiv, med likartade resultat för båda.

Nu undrar jag - har jag missat något väsentligt i handhavande för att få den här typen av fokusering att fungera, eller är det här ungefär vad man har att förvänta sig?
D800 är kanske inte den allra främsta fokuskameran, men den är knappast dålig heller.

På sätt och vis vore det bra om jag helt enkelt haft för högt uppskruvade förväntningar på 70-200-zoomarna, då kanske jag kan spara in en massa pengar genom att inte köpa en sådan...

Borde fungerat vad det gäller autofokus, men 1/200s var nog lite optimistiskt.
Är du säker på att det inte var skakningsoskärpa. Är du säker på att fokuspunkten låg rätt genom hela bildserien?

Vad skulle problemet varit med 1/200 s? För lång tid?

Skakningsoskärpa verkar osannolikt, med VR påslaget. Jag har som sagt inte bilderna där jag sitter nu, men de såg klart mer ut som fokusoskärpa än skakningsoskärpa.

Fokuspunkten låg helt säkert inte still på samma del av ansiktet hela tiden, men den höll sig i ansiktet ja.
Experimentet är tyvärr lite svårt att göra om eftersom jag inte har tillgång till något av objektiven.

horvendile sa:

Vad skulle problemet varit med 1/200 s? För lång tid?

Klicka för att se resterande...

Med motiv som rör på sig är det lite långt om man verkligen vill frysa rörelsen för att slippa röreseoskärpa (VR hjälper ju inte om motivet rör på sig). 1/500 som längst skulle jag säga.

eskil23 sa:

1/500 som längst skulle jag säga.

Klicka för att se resterande...

Hmm. Dumt av mig att inte klämma i med kortare slutartid än jag gjorde. Lite ISO-brus hade ju inte varit så farligt.

Riktlinjen säger ju 1/brännvidden för "perfekt" slutartid. Så med fullformat och 200 mm behöver du ju 1/200 sekunds slutartid. Sen hjälper ju dock stabiliseringen till såklart. Så lite snabbare hade nog inte skadat.

Med det sagt så har jag gjort ett liknade "test" som du. Ungen hade roligt åt att springa i korridorerna, följande fokus och låt kameran smattra. Hade Canons kitobjektiv 18-55mm IS II och en Canon EOS 650D. Detta i en mörk korridor med på tok för hög ISO, var mer på skoj än för att jaga den perfekta bilden. Och jag får säga att fokus satt helt okej på de flesta av bilderna. Blev många serier och förutom (rejält) mycket brus var det i övrigt, i mitt tycke, perfekt.

Och fixar denna kamera och optik det, borde du inte ha problem med din uppsättning =)

Den riktlinjen gäller för att hålla kameran stilla nog för att undvika skakningsoskärpa. Nu handlar det om rörelser i motivet, och då finns det andra tumregler som gäller.

apersson850 sa:

Den riktlinjen gäller för att hålla kameran stilla nog för att undvika skakningsoskärpa. Nu handlar det om rörelser i motivet, och då finns det andra tumregler som gäller.

Klicka för att se resterande...

Riktlinjen 1/brännvidden för ostabiliserad fotografering härstammar filmens tid, då småmissar doldes i bland kornet och vi sällan gjorde stora bilder. Med en högupplöst kamera som D800 behövs betydligt kortare tider än så ifall man vill kunna zooma in till 100% och det fortfarande ska se skarpt ut. Bäst är förstås att använda stativ eller helt enkelt att inte zooma in till 100% eller göra så extremstora utskrifter som pixelantalet antyder att man skulle kunna göra.

För att få skarpa bilder på en i det här fallet person som går i halvrask fart behövs ju betydligt
snabbare slutartid än 1/200, 1/1000 och snabbare om det ska frysa.

Knappast något fel på den följande autofokusen utan mer på fotografen...

Mathias Hj sa:

Knappast något fel på den följande autofokusen utan mer på fotografen...

Klicka för att se resterande...

Vilket i så fall är utmärkt - fotografen är förhoppningsvis inte obildbar, så brist där kan vara lättare att åtgärda än brister på annat håll.

horvendile sa:

Vilket i så fall är utmärkt - fotografen är förhoppningsvis inte obildbar, så brist där kan vara lättare att åtgärda än brister på annat håll.

Klicka för att se resterande...

Absolut, håller med

horvendile sa:

Vilket i så fall är utmärkt - fotografen är förhoppningsvis inte obildbar, så brist där kan vara lättare att åtgärda än brister på annat håll.

Klicka för att se resterande...

Det finns många felkällor här, dels slutartiden som många påpekat, men också skärpedjupet vid bländare 2,8 som inte är så djupt och innebär att man får vara ganska noga exakt var man väljer att lägga fokus (dvs var fokuspunkten hamnar på motivet).

Sedan har du som sagt den bildbara faktorn - du Jag vet ju inte hur mycket du har fotograferat och hur van du är att följa fokus, men utifrån din fråga är det ju lätt att få en känsla av att du förmodligen inte har hållit på så mycket med till exempel sportfoto.

Se det så här: Ett autofokussystem kan aldrig veta exakt var du vill ha fokus. Vi har (tack och lov) ännu inte kommit dithän att kameran kan läsa våra tankar. Autofokusen är ett hyfsat sofistikerat mätsystem som i moderna kameror kan göra ganska begåvade gissningar om var vi vill ha fokus. Det är illa nog med ett stillastående motiv, men att följa ett rörligt och få ihållande korrekt fokus är tekniskt komplext. Alldeles extra i synnerhet om motivet inte rör sig i en bestämd hastighet utan knycker lite hit och dit - som en gående eller än värre, springande, människa.

Jag brukar säga att man skall sluta tolka förkortningen "AF" som "automatisk fokus" och istället tolka det som "assisterad fokus". AF kan hjälpa dig att sätta fokus, men kan inte göra jobbet helt själv. En hel del hänger fortfarande på dig, hur bra AF-system din kamera än har.

Kort sagt, att få många fokusträffar med AF är fortfarande något man lär sig, något som man tränar upp. Det oavsett hur bra AF-system din kamera har (och det i D800 är bra). Skillnaden mellan ett bra AF-system och ett sämre är bara hur mycket de kan hjälpa till, inget av dem kan göra jobbet helt på egen hand.

Det går att sätta fokus med en 70-200 på en gående person. Och det är en aning enklare med en D800 än till exempel en D600 (som har ett lite mindre sofistikerat AF-system än en D800). Men oavsett behöver du helt enkelt träna på saken

Testa 3D läget i din Nikon D800.
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=1&cad=rja&uact=8&ved=0CCsQFjAA&url=http://imaging.nikon.com/lineup/dslr/d800/features03.htm&ei=kFh8VIm-Ouv7ywPLy4GoCw&usg=AFQjCNGFkmXiZBzVWm26HaggC3uZzsY8oQ&sig2=NgLz5yP6tnYaqNZ0fkB00w&bvm=bv.80642063,d.bGQ

Med vänliga hälsningar /Lennart Erik Edlund

Tack för utförligt svar!

Det är alldeles riktigt att jag inte sysslat med sportfoto, och jag kommer nog inte göra det heller inom överskådlig framtid. Behovet är mer att fånga människor som rör sig på tex en teaterscen - svårt nog ibland.
(När jag pratar om "behov" är det alltså hobbyanvändarens behov, kanske borde kallas "önskan".)
Och det kan förstås vara så att jag var överoptimistisk när jag körde mitt test.
Men då blir det intressant hur, förutom i valet av slutartid, jag kan förbättra min handhavande. Övning är givetvis bra, men det underlättar om jag vet vad jag ska öva på. Trycka på AF-ON-knappen vet jag redan hur man gör...
Så alltså, jag köper både
a) jag kommer aldrig få fullträff med fokus på alla exponeringar
och
b) jag kan komma längre med övning
Men, om det låter sig beskrivas på några rader, är det någon särskild teknik jag borde öva på? Så jag inte står och nöter på något som ändå inte kommer hjälpa mig i slutändan.

Att byta till 3D-läget som föreslås är en tekniskt enkel åtgärd, om vi tror det hjälper. Min tidigare erfarenhet av det läget är att det... är både bra och dåligt. Funkar ofta bra men gissar ibland bort sig och byter till fel fokuspunkt. Jag har upplevt vanliga AF-C som mer förutsägbart, om än inte nödvändigtvis bättre.

horvendile sa:

Tack för utförligt svar!

Det är alldeles riktigt att jag inte sysslat med sportfoto, och jag kommer nog inte göra det heller inom överskådlig framtid. Behovet är mer att fånga människor som rör sig på tex en teaterscen - svårt nog ibland. (När jag pratar om "behov" är det alltså hobbyanvändarens behov, kanske borde kallas "önskan".)
Och det kan förstås vara så att jag var överoptimistisk när jag körde mitt test.
Men då blir det intressant hur, förutom i valet av slutartid, jag kan förbättra min handhavande. Övning är givetvis bra, men det underlättar om jag vet vad jag ska öva på. Trycka på AF-ON-knappen vet jag redan hur man gör...
Så alltså, jag köper både
a) jag kommer aldrig få fullträff med fokus på alla exponeringar
och
b) jag kan komma längre med övning
Men, om det låter sig beskrivas på några rader, är det någon särskild teknik jag borde öva på? Så jag inte står och nöter på något som ändå inte kommer hjälpa mig i slutändan.

Klicka för att se resterande...

Själv har jag av och till fotograferat sport i över 30 år, dvs jag började redan innan vi hade autofokus. Att träna på att hitta bra fokus på den gamla onda tiden var en självklarhet - det var ju en helt manuell process

Det jag misstänker att man behöver träna på är en rad saker, bland annat att ...
... bedöma ljuset. AF behöver ljus och påverkas både av mängden ljus, av ljusets riktning (motljus kan vara krångligt) och ljuskvaliteten (dagsljus funkat bäst, kraftigt enfärgat ljus kan trippa upp AF rejält).
... hålla fokuspunkten/fokuspunkterna på motivet, och när så är möjligt, på ett bra ställe på motivet. Samt att lära sig bedöma vad som är ett bra ställe på motivet, det varierar både med hur motivet ser ut och hur det rör sig.
... träna upp tajming i att undvika att ta bilder just när motivet gör en extra krånglig rörelse
... lära känna sin kamera och det eller de objektiv man använder. Alla kombinationer beter sig en aning olika i hur snabbt de hittar fokus, hur bra de håller fokus och hur snabbt de hittar tillbaka efter att ha tappt fokus. Sedan kan en del objektiv bete sig lite olika med och utan stabilisering aktiverat.
... bedöma situationer (ljus, rörelsemönster, avstånd osv) och välja AF-inställningar som är lämpliga för den situationen.

Andra kanske har andra förslag, men det där kan nog vara en början i alla fall.

Att byta till 3D-läget som föreslås är en tekniskt enkel åtgärd, om vi tror det hjälper. Min tidigare erfarenhet av det läget är att det... är både bra och dåligt. Funkar ofta bra men gissar ibland bort sig och byter till fel fokuspunkt. Jag har upplevt vanliga AF-C som mer förutsägbart, om än inte nödvändigtvis bättre.

Klicka för att se resterande...

Jag håller med. När 3D-fokus funkar är det helt magiskt bra, när det inte funkar gör det mer skada än nytta. Det är en av många saker som man med tiden tränar upp - en förmåga att avgöra när en viss inställning hjälper eller stjälper.

Lite sent, men åter - tack för utförligt svar!