Att fotografi har svårt att bli accepterad i konstfamiljen tror jag mest beror på vår egen attityd till det vi gör. Kan vi inte se dokumentärfotografi som konst är det inte så "konstigt". Sverige är ett efterblivet land när det gäller synen på fotografi. Fotografi är fotografi och kan inte fotografi få vara fotografi utan något som ska likna en målning, något abstrakt, eller något annat för att bli accepterat som konst, då vet jag inte vart vi är på väg? Tidningen FOTO hade detta uppe i sin ledarkrönika för nr 2 och texten där visar också att det är en bit kvar att gå innan fotografi kan få sin plats inom konsten i Sverige. Man kunde där skönja en osäker/oklar självsyn, vad är vi, vad gör vi, vad kan vi? Också en märklig konsensus: "Redan att komponera en bild, ett fotografi, att arbeta utifrån gyllene snittet, att behandla ljus och färg - vad är det om inte att arbeta konstnärligt? Till skillnad från exempelvis snapshots tagna från höften, utan annan tanke än att fånga ett ögonblick." Därmed diskvalifiseras/utvisas en stor del av gatufotografin från konstbanan. Dessa snapshots eller ögonblick som fångats i flykten men som kan vara otroligt stor konst med en erfaren och bildmeteveten fotograf bakom kameran..........