Precis samtliga argument går att använda mot det skrivna ordet, mot pennan. Som i exakt samma grad utnyttjar folks elände, därtill en betydligt större möjlighet att utlämna obehagligheter eller öka dessa efter behov.

Exakt samma går dessutom att säga om rätt många hjälporganisationer. Där det finns gott om folk som verkligen bygger karriärer på folks olycka.

Om man nu efterlyser välbyggda bildjournalistiska jobb så kan man börja med att stödja dem som görs. För jag känner inte till särskilt många knäck som gått ihop sig ekonomiskt.

/Maverick

Sten-Åke Sändh sa:

Citat 1:"Hansen har byggt sin karriär på tragedier."

Klicka för att se resterande...

Eftersom du tar upp detta citat flera gånger så anser du tydligen att det är viktigt, och säger något om hur Paul Hansen är som person. Därför får jag lust att ställa ett par laddade frågor till dig:

Har Paul Hansen orsakat tragedierna som han byggt sin karriär på? Har de blivit värre av att han har fotograferat dem? Är begravningsentreprenörer förkastliga, eftersom de bygger sin karriär på att människor dör?

gpq sa:

Eftersom du tar upp detta citat flera gånger så anser du tydligen att det är viktigt, och säger något om hur Paul Hansen är som person. Därför får jag lust att ställa ett par laddade frågor till dig:

Har Paul Hansen orsakat tragedierna som han byggt sin karriär på? Har de blivit värre av att han har fotograferat dem? Är begravningsentreprenörer förkastliga, eftersom de bygger sin karriär på att människor dör?

Klicka för att se resterande...

hela diskussionen om att bygga karriär på tragedier är absurd.

- finns det någon här som tror satt någon framgångsrik konflikt och krisfotograf byggt sin karrier med tanke på att göra business??? (vill påstå att det att det i flesta fallen är nåt vi skulle göra vare sej det är ekonomiskt hållbart eller ej, det att man får lön för sitt jobb gör det bara möjligt att fortsätta med sitt jobb.)

- Om vi vill diskutera på att leva på tragedier får vi nog börja med klädförsäljare som skor sej på tragiska produktionsförhållanden (barnarbetskraft etc.), juvelhandlare (diamanthandeln t. ex. se fotojournalistens kadir van lohuizens långtida projekt angående ämnet), elektronik komponenter etc. etc. Jag vill påstå att fotojournalistik kommer att ligga ganska lågt på listan i att sko sej på misär då syftet är att bära sitt strå till stacken i att få slut på misären.

Dessutom så finns det många som gör sin karriär genom att racka ner på såna som Carter och Hansen. Det spelar ingen roll om fotograferna gör moraliskt fel eller inte. Går det att stampa på dem och på så vis komma högre i sin egen aktning så gör folk det. De "lever" på att racka ner på de som kämpar för att förändra.

Hannes Dükler om pressfotograferna runt den döda Fabienne Cherisma.

I senaste numret av F, Fotografisk Tidsskrift från Svenska Fotografers Förbund är en debattartickel om bilder på Fabienne.
Läs mer på http://www.sfoto.se/f/kronikor/fotograferna-och-fabienne

Enjoy poverty!

"Enjoy Poverty
K special. En provocerande film om fattigdom. Den holländska konstnären Renzo Martens reser till Kongo för att undersöka fenomenet fattigdom, landets mest lukrativa export. En industri som genererar mer pengar än export av guld, diamanter och kakao. Genom att uppmuntra de fattiga att sälja sin fattigdom som en "produkt" vill konstnären visa hur i-världen tjänar ofantligt stora summor pengar på just denna "vara" fattigdom.
Även i SVT2 (måndag) 25/4 (kl.14:05) och SVT2 (tisdag) 26/4 (kl. 22:55)"

Rekommenderas med anl av denna tråd.
._/h.

Vad är det som gör att man sätter sig på pass som soldat i Afghanistan? Eller att fotografera naturkatastrofers offer?

Jag vet inte, men är man helt säker på att det är karriär det handlar om?

Jag är inte förvånad över denna bild, men jag är lite förvånad över kreativiteten hos Nathan som kanske ledsnade på grupptillhörigheten och kanske kameraperspektivet som höll blinda fläcken för vidvinkel, etc, och gick helt enkelt en bit bort och tog en fantastiskt bra bild.

Så man ska visa respekt för de döda säger ni? Det däremot, kanske inte Nathan gjorde. Han är på gränsen till att manipulera oss åskådare på samma sätt som denna bild gör: http://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=1661138&postcount=13
Och få oss att reagera på ett enhetligt sätt, och kanske inte heller på det sätt som Nathan hade avsikt (om han nu hade någon avsikt) till.

Ser ni de mörkhyade personerna i bakgrunden? Hedrar dom den döde mer än vad fotograferna gör? En kille står själv på sidan om med kamera om axeln, är han en "frilansare", eller en ortsbo? Vem är han?

När man inte vet så mycket, så ska man inte uttala sig så mycket.... Att Paul Hansens bild vann, har mer med vår värld på andra sidan jordklotet (från där bilden blev tagen) att göra. De andra fotografernas bild kanske inte skilde sig mycket från vad hans gjorde. Någon annans kanske till och med var bättre. Men på grund av att han är i den positionen han är, sponsrad och har fått tillit som dokumentatör, och att man lyssnar särskilt till hans bilder, så vann han. Vilka är de som röstade på hans bild?

Och så vidare....

”Årets bild” – en massfotografering

Här kommenterar Paul själv händelsen:
http://www.resume.se/nyheter/2011/03/24/arets-bild-en-massfotograf/