#1  
Gammal 2019-03-24, 21:43
jonasfj
Avslutat medlemskap
 
Medlem sedan: sep 2008
Inlägg: 1 652
Nick Brandt
En av mina favoritfotografer är Nick Brandt. Jag upptäckte honom första gången när jag besökte Fotografiska där hans utställning mellanlandade.

Nick Brandts karriär som fotograf grundas i hans kärlek till landskapet och djurlivet i Östafrika.

Brandt är britt, men efter att studier i målning och film flyttade han till Kalifornien där han började regissera musikvideos. Under produktionen av Michael Jacksons Earth Song, lärde han känna Östafrika.

Brandt lyckades inte gestalta sina känslor för landskapet i rörlig bild och insåg att stillbilder passade honom bättre.

2001 startade han ett stort projekt där han ville dokumentera det förtvinande vildlivet i regionen.

De första två delarna av en trilogi, On This Earth och A Shadow Falls, visar djur i deras miljö, men det är inte klassiskt naturfotografi, utan känns mer som porträtt.

I den tredje och avslutande delen regisserade Brandt människor att delta i porträtten.

Det efterföljande projektet, Inherit The Dust, avbildade stora bilder av djur tryckta på kanvas, uppställda i miljöer där människan tagit över och börjat exploatera det vilda landskapet.

Dessa projekt är fotograferade med en mellanformat filmkamera och Kodak Tri-X. Alla bilderna är scannade och tryckta med digital teknik.

I det senaste projektet, This Empty World, har Brandt bytt till färg och digitalkamera. Här har han, istället för stora fotografier, tagit in de vilda djuren i den framväxande infrastrukturen som människans tillväxt skapar i Östafrika.

Brandt har genomgått en konsekvent evolution som fotograf och förtjänar att tittas närmare på!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nick_Brandt

http://www.nickbrandt.com/

https://youtu.be/XAi3VTSdTxU
  #2  
Gammal 2019-03-25, 21:50
jonasfj
Avslutat medlemskap
 
Medlem sedan: sep 2008
Inlägg: 1 652
https://www.all-about-photo.com/phot...17/nick-brandt
  #3  
Gammal 2019-03-26, 01:16
Sten-Åke Sändh
 
Medlem sedan: jan 2005
Inlägg: 12 310
jonasfj skrev: En av mina favoritfotografer är Nick Brandt. Jag upptäckte honom första gången när jag besökte Fotografiska där hans utställning mellanlandade.

Nick Brandts karriär som fotograf grundas i hans kärlek till landskapet och djurlivet i Östafrika.

Brandt är britt, men efter att studier i målning och film flyttade han till Kalifornien där han började regissera musikvideos. Under produktionen av Michael Jacksons Earth Song, lärde han känna Östafrika.

Brandt lyckades inte gestalta sina känslor för landskapet i rörlig bild och insåg att stillbilder passade honom bättre.

2001 startade han ett stort projekt där han ville dokumentera det förtvinande vildlivet i regionen.

De första två delarna av en trilogi, On This Earth och A Shadow Falls, visar djur i deras miljö, men det är inte klassiskt naturfotografi, utan känns mer som porträtt.

I den tredje och avslutande delen regisserade Brandt människor att delta i porträtten.

Det efterföljande projektet, Inherit The Dust, avbildade stora bilder av djur tryckta på kanvas, uppställda i miljöer där människan tagit över och börjat exploatera det vilda landskapet.

Dessa projekt är fotograferade med en mellanformat filmkamera och Kodak Tri-X. Alla bilderna är scannade och tryckta med digital teknik.

I det senaste projektet, This Empty World, har Brandt bytt till färg och digitalkamera. Här har han, istället för stora fotografier, tagit in de vilda djuren i den framväxande infrastrukturen som människans tillväxt skapar i Östafrika.

Brandt har genomgått en konsekvent evolution som fotograf och förtjänar att tittas närmare på!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nick_Brandt

http://www.nickbrandt.com/

https://youtu.be/XAi3VTSdTxU
Jag gillar också Nick Brandt och hans första utställning på Fotografiska var fantastisk.

Jag har varit en del i Öst-Afrika och i Öst-Afrika och särskilt då Tanzania så delar folk och djur samma ytor och djuren strövar förhållandevis fritt över de stora grässlätterna. Men jag kommer ihåg att jag redan 1986, då jag reste med tåg genom en stor del av Kenya till Uganda, reagerade över hur lite av större djur det fanns efter järnvägens sträckning som trots allt gick genom en hel del oexploaterade områden i Kenya. Det är egentligen bara i Tsavo i Kenya där jag sett en hel del djur efter huvudvägen mellan Nairobi och Mombasa för där går ju både väg och tåg genom parken men det kan ju snabbt komma att ändras om det inte redan gjort det för det fanns ju redan då jag var i Serengeti för kanske 15 år sedan önskemål om att bygga större vägar genom Serengeti. När vägar öppnar upp kan det gå snabbt.

Även i Syd-Afrika ser man sällan något större vilt utanför reservaten. I Uganda och i Queen Elizabeth-park 1986 så fanns det inte mycket annat än stora mängder av flodhästar i Kazinga-kanalen mellan Lake Rudolf och Lake Edward som de hette då. Men de var desto fler (ca 30 000). Jag och en britt jag reste med hade svårt att få en lift in i parken så vi gick från porten till hotell som låg alldeles ovanför kanalen och vi såg inte ett enda store djur efter vägen på den vandringen som kanske var tre kilometer. Idag skulle jag nog inte gjort det men vi gjorde faktiskt det. Mycket av djuren i parken hade tydligen dödats av tanzaniska trupper och de tjuvskyttar som fick fritt spelrum när Idi Amin flydde tanzanierna och lämnade landet.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/...htm?ID=3626608

Det finns fortfarande mycket fint att se i många av reservaten men kampen om resurserna hårdnar. Det jag tycker är lite märkligt är att man i hela den här märkliga miljödebatten vi har och har haft länge så länge helt negligerat den stora befolkningstillväxten man haft inte minst i Kenya och många andra länder i Afrika. Befolkningsökningen ökar inte bara trycket på jorden och vatten utan leder också ofta till fler och värre konflikter mellan olika länder och befolkningsgrupper.

Konflikterna i Rwanda som ledde fram till folkmordet där satt även ihop med utvecklingen i Uganda (tutsierna flydde ju till Uganda och var både med i inbördeskriget där under 80-talets första hälft och omgrupperade och attackerade Rwanda senare och den konflikten spillde till sist även över i Kongo. Jag har skrivit om det och har en portfolio med bilder från folkmordet i Uganda.

https://sten-ake-sandh.fotosidan.se/...tm?pfID=380789

Det finns exempel på länder som haft ända upp till 4% befolkningstillväxt per år tidvis och då fördubblas befolkningen på 18 år. Med 3% så händer det på drygt 20 år. Även en del av problemen i Etiopien på 70- och 80-talen kan förklaras av den ökande kampen om knappa resurser och det handlar långtifrån bara om människor utan även om boskap. Bara i Etiopien hade man tydligen redan på 80-talet ca 80 miljoner boskap som också sliter hårt på jorden och konkurrerar med de vilda djuren precis som det sker i djurreservaten idag. Läs gärna min blogg om Etiopien som bl.a. berör dessa ämnen vid sidan av den politiska utvecklingen i landet.

Avskogningen av Etiopien har varit massiv och även det är en effekt av att allt fler människor behövt bränsle för att värma sig och bereda mat. Följderna av avskogningen är dessutom ökad jorderosion som i sin tur förstör odlings- och betesbetingelserna och ökar kampen om de resurser som finns kvar och historiskt har detta lett till återkommande svältkatastrofer i landet.

https://www.fotosidan.se/blogs/steni...kulturellt+och

Både i Masai Mara i Kenya och i den begränsade ytan i Ngorongoro-kratern så har jag sett masaier valla sin boskap och det väntade i alla fall inte jag mig i Ngorongoro.

När jag var lärare på 80-talet var det en självklarhet att undervisa om befolkningstillväxten och dess följder men idag har det nästan helt försvunnit i debatten i årtionden fram tills nu. Möjligen kan de stora ansträngningar som görs för att värna djur livet hindra den obönhörliga utvecklingen som det ökade befolkningstrycket skapar men jag undrar verkligen om det finns någon framtid på sikt för djurlivet i Öst-Afrika när det på allvar blir en kamp på liv och död om mark och vatten. Jag tror inte det kommer räcka med några elcykelpremier om det ska finnas någon framtid för Öst-Afrikas djurliv.

Sedan är det ju rätt svårt att förstå att man fortfarande 2019 i Kina och Viet-Nam mal ned noshörningshorn till potensmedel när det finns Viagra sedan länge, som förmodligen dessutom är bra mycket bättre rent praktiskt.

Senast redigerad av Sten-Åke Sändh den 2019-03-26 klockan 01:39.
  #4  
Gammal 2019-03-26, 09:49
JensEkberg
 
Medlem sedan: jun 2003
Inlägg: 169
Svårt att inte gilla Brandt
Kan bara ställa mig hyllningskören och sjunga med i hyllningen.

Fantastiska bilder -- Det går inte att inte bli berörd.





jonasfj skrev: En av mina favoritfotografer är Nick Brandt. Jag upptäckte honom första gången när jag besökte Fotografiska där hans utställning mellanlandade.

Nick Brandts karriär som fotograf grundas i hans kärlek till landskapet och djurlivet i Östafrika.

Brandt är britt, men efter att studier i målning och film flyttade han till Kalifornien där han började regissera musikvideos. Under produktionen av Michael Jacksons Earth Song, lärde han känna Östafrika.

Brandt lyckades inte gestalta sina känslor för landskapet i rörlig bild och insåg att stillbilder passade honom bättre.

2001 startade han ett stort projekt där han ville dokumentera det förtvinande vildlivet i regionen.

De första två delarna av en trilogi, On This Earth och A Shadow Falls, visar djur i deras miljö, men det är inte klassiskt naturfotografi, utan känns mer som porträtt.

I den tredje och avslutande delen regisserade Brandt människor att delta i porträtten.

Det efterföljande projektet, Inherit The Dust, avbildade stora bilder av djur tryckta på kanvas, uppställda i miljöer där människan tagit över och börjat exploatera det vilda landskapet.

Dessa projekt är fotograferade med en mellanformat filmkamera och Kodak Tri-X. Alla bilderna är scannade och tryckta med digital teknik.

I det senaste projektet, This Empty World, har Brandt bytt till färg och digitalkamera. Här har han, istället för stora fotografier, tagit in de vilda djuren i den framväxande infrastrukturen som människans tillväxt skapar i Östafrika.

Brandt har genomgått en konsekvent evolution som fotograf och förtjänar att tittas närmare på!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nick_Brandt

http://www.nickbrandt.com/

https://youtu.be/XAi3VTSdTxU
  #5  
Gammal 2019-03-27, 00:31
Sten-Åke Sändh
 
Medlem sedan: jan 2005
Inlägg: 12 310
"Ivory Quuen" dömd i Tanzania till 15 år
Ibland kommer det ju glädjande nyheter trots allt och den äldre kinesiska kvinna (Yang Fenlan) som gått under namnet "the Ivory Queen", har tydligen dömts i Dar es Salam till 15 års fängelse för att ha samlat in två ton elfenben (860 betar) med hjälp av ett par tanzaniska medhjälpare.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...-till-fangelse

Även om detta bara är en mindre del av alla de tusentals elefanter som dödats dessa år så är det ändå välkommet. Även staten Kina har markerat mot detta för ett tag sedan vilket ju även det är positivt men sedan kan man ju undra vilka effekter det får rent praktiskt framöver.

Just en av Nick Brants bilder som jag verkligen kommer ihåg visade alla dessa parkrangers som stod där i en lång rad med alla dessa jättebetar - en i varje hand stödd mot marken med den tjocka änden ner mot marken. Det var en på samma gång mäktig, hemsk och väldigt sorglig bild.

I dag är det inte lika vanligt längre med riktigt stora elefanthanar med riktigt imponerande betar som förr (för det är ju de som riskerar att bli skjutna först) och första gången jag var i Ngorongoro var det bara hanar i parken då honor och kalvar inte vandrat ner i kratern. Då kunde man se enstaka stora hanar i den lilla skog som finns i kratern med betar som nästan gick ända ner till marken. Det var magnifika djur. Undrar hur länge till vi kan se sånt.
Besvara

Bokmärken

Ämnesverktyg
Betygsätt det här ämnet
Betygsätt det här ämnet:



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 13:41.



Elinchrom ELM8