Jag bara undrar... Här på fotosidan så märks det tydligt hur en bild sätts högt i värde bara det finns en viss "diagonal" i den. Det kan nästan vara vad som helst, bara det finns en diagonal. En annan sak är var huvudobjektet ska få finnas i bilden. Om objektet sätts mitt i bilden så sågas bilden direkt, eftersom bästa placering är inom vissa förbestämda områden. Finns ju som kännt även beräkningar på just VAR dessa ytor är någonstans i bilden.

Är vi inte lite väl insnöade ibland? Blir ju snart konstnärligt och provaktivt nyskapande att ta en bild med objektet i mitten, utan några diagonaler.

ps. Låter som om jag är sur och att jag hade fått nån bild sågad, men så är inte fallet =) ds.

Intressant. Kom att tänka på ett stycke jag skrev i en uppsats för några år sedan, angående detta tankesätt. Jag citerar mig själv nedan:

Det man skapar och gör är någonting som symboliserar en själv, det man själv försöker uttrycka på ett eller annat sätt. Om någon tar ett vackert fotografi så kan en proffsfotograf säga att proportionerna eller fokusen är helt felaktiga för att följa de grundläggande riktlinjerna inom just fotografering. Hur skall man då kunna skilja detta från nyskapande? Nyskapande kan ge underbart bra resultat utan att man håller sig inom de klassiska ramarna för hur någonting skall göras eller se ut. Måste man därmed vara bildad och erkänd inom ett visst område för att andra inte skall säga att det är fel? Kan ett konstverk som en person har gjort kallas för konst även om skaparen inte har någon som helst känsla alls när det gäller form och färg?

Klicka för att se resterande...

Kan inte ge dig något patentsvar, men själv tycker jag oftast att bilder där motivet ligger i mitten är obehagliga att titta på! Kan inte förklara men så är det, speciellt i naturbilder..
Det känns som om det inte finns något att fästa blicken på!

En bild med motivet centrerad och utan diagonal kan antingen vara nykapande eller helt enkelt tagen av någon utan grundläggande kunskaper i bildkomposition. Egentligen ointressant vilket det är - intressant är om bilden är bra eller dålig.

Får man citera dig Carl?

"Kan ett konstverk som en person har gjort kallas för konst även om skaparen inte har någon som helst känsla alls när det gäller form och färg?"

- Intressant tanke, som om det skulle kunna bli konst av en apa med en pensel i handen.

Konsten finns i betraktarens öga !
Finns så vitt jag vet inte några konstnärliga begränsningar vad jag däremot har kommit fram till här på fotosidan är att det finns många olika "genrer" av bilder en del är konstnärliga andra har en annan mening och de kan lyda mer under vissa "regler" för att vara bra.

Insnöade...

...är kanske väl hårt, präglade kanske är ett bättre ord. Om jag skulle hålla med dig. Vilket jag inte helt gör. Som jag har förstått bildkomposition (var sig det gäller ett fotografi eller en målning) har människan genom århundraden (och med hjälp av trial and error-metoden) kommit på vad som ger en av de flesta uppskattad bild (vad gäller komposition, inte motiv). Denna erfarenhet är de 'kompositionsregler' som man som nybörjare kan ha hjälp av. Reglerna är ju dock på inget sätt tvingande. Vill du absolut ha huvudmotivet mitt i bilden så har du det, oavsett om du har någon djupare tanke med det eller inte.
Min egen synpunkt på det är att många bilder (däribland en hel del av mina egna) som har huvudmotivet mitt i bilden känns som statiska, livlösa på något sätt. Fast det finns (några få) bilder som blivit bra just för att motivet är mitt i bilden.

Givetvis bedöms inte bilder bara efter vissa givna "regler". En bild kan vara väldigt bra komponerad med huvudmotivet i mitten..men då gäller det att man utnyttjar övriga ytor i bilden på ett fantasifullt sätt. Det krävs generellt sätt mer av fotografen för att lyckas med en bild där huvudmotivet är placerat i mitten. Det anser i alla fall jag.

Oftast är det ganska uppenbart om fotografen har tänkt till eller ej när denne frångår vissa klassiska kompositionsregler. Det känns dessutom i maggropen när bilden inte kommunicerar..om det så är med innehåll eller komposition.

Ehm...

När man bedömmer en bild bör man inte ens tänka på vad som finns eller inte finns, utan bara lita till sin känsla. Ska man behöva leta efter fel är det knappast något fel, eller hur? Diagonaler mm kan vara bra att tänka på när man tar bilden för att ofta blir det bättre men lite planering, men det är ingenting som är varken ett krav eller ett automatiskt genidrag. Det är bara en genväg; ingenting som ska reflekteras över när bilden väl är tagen.

david_hakansson skrev:
Jag bara undrar... Här på fotosidan så märks det tydligt hur en bild sätts högt i värde bara det finns en viss "diagonal" i den.

Klicka för att se resterande...

Jag skulle säga annorlunda. Jag brukar ganska direkt "se" en bild och gilla den väldigt starkt. När jag sedan "analyserar" den brukar det vara en bra diagonal i den bilden....dessutom värd att nämna ;-)

Sedan finns det vissa fotografer som vet hur man gör för att blicken ska sugas åt rätt håll och tala till hjärnan. Att dom får fler kommentarer om "bra diagonaler" är inga tillfälligheter.

Gyllene snittet är vad jag vet vetenskapligt bevisat, dvs att om man har en viss komposition som underlättar seendet.

Endast fantasin är begränsningen tycker jag...men nog finns det alldeles för mycket "riktlinjer"

Jag tycker nog att kompositionen är väldigt viktig i en bild, inte bara diagonaler utan också linjer både vertikala och horisontella, mönster,kvadrater,cirklar mm bidrar till en bilds uppbyggnad liksom balans,färgkombinationer,vinklar,ljus och placering av huvudobjekt.
Nu låter jag torr och träig men det är ofta det här som oftast skiljer en "bild" från en "bra bild" i mitt tycke.

Givetvis får du ta en bild hur du vill och visa upp den och låta den symbolisera dig själv, någon annan, världsvält, de sju dödssynderna eller vad som behagas. Och givetvis göra detta med mer eller mindre uttalade brott mot komposition/färglagar. Men förvänta dig inte att bli geniförklarad, förvänta dig inte ens applåder.
De där reglerna med diagonaler, stående vertikaler fullständiga eller ofullständiga brutna av horisontaler eller ej, tre eller fem eller en "points of interest", gyllene snittet, färgharmoni med komplementfärger eller närliggande färger eller fullständig tonskala eller alla myriader av "regler" som finns, strunta i dem om du vill men förvänta dig inga leverop eller anbud från fotografiska muséer, förvänta dig inte ens intresse för dina bilder.
För de där reglerna är inga regler som någon/någre suttit och hittat på för att djävlas. De är en sammanfattning av vad som behövs för att vi människor i allmänhet skall uppfatta en bild som harmonisk, vacker, begriplig eller rent av överhuvudtaget möjlig att tolka. Du kan jämföra med musik. Visst finns det tolvtonsmusik eller fri komposition. Och visst finns det de som lyssnar på Blomdahls "Aniara". Men de är inte många. Sedan må det vara hur nyskapande som helst.
Att det sedan finns de som bedömer bilder enbart med utgångspunkt av hur många kompositionsregler som finns representerade är en annan sak. Men de är nog inte fler än diggarna av 12-tonsmusiken.
Us

Detta är ett fenomen jag också reflekterat över.

Personligen tittar jag på bilder som faller mig i smaken, antingen de följer givna regler eller ej.

En annan sak jag reflekterat över är att oskärpa/suddiga bilder ofta belönas mer än andra bilder. Är oskärpa ett uttryck för konstnärlig läggning eller darr på kameran i fotoögonblicket?

david_hakansson skrev:
Här på fotosidan så märks det tydligt hur en bild sätts högt i värde bara det finns en viss "diagonal" i den. Det kan nästan vara vad som helst, bara det finns en diagonal. En annan sak är var huvudobjektet ska få finnas i bilden. Om objektet sätts mitt i bilden så sågas bilden direkt.

Klicka för att se resterande...

Som Efwa gör, att först upptäcka en bra bild och sen efter det se att den har en bra diagonal i sig tycker jag låter sunt! =) Jag brukar nog försöka göra detsamma. Man kisar lite, lutar sig tillbaks och försöker smälta intrycket - tycker jag om den eller inte..?

Vad hela den här diskussionen handlar om för min del är om man lätt fastnar i dessa "regler" och att ens nyskapande dör ut.

Har ni gamla teckningar hemma så ta en titt på dom! Mina teckningar var fulla med liv och fantasi och en del var snudd på konstnärliga =) Men sen kom lärarinnan i skolan och talade om hur man skulle göra, var solen skulle vara, hur huset skulle se ut, vilka färger som passade osv. Man fick många goda råd, men ens skapande dog ut och bilderna blev stela och intetsägande.

Det är en konst att behålla sitt skapande samtidigt som man tar in information om hur det ska gå till. Är man mästare eller slav? ;-)

ps. Om jag är kritisk så är det mot mitt eget fotograferande och det är absolut inte riktat åt något annat håll ds.

Det finns bara två typer av konstnärer. 1% är kreatörer, 99% är plagiatörer. Men också Picasso började ganska klassiskt innan han hittade sin stil. Att försöka gå direkt på picasso-stilen utan skolning hade inte varit så framgångsrikt! Man bör känna till reglerna innan man bryter dem, för att det ska bli bra.

/Pontus

Pongu skrev:
Det finns bara två typer av konstnärer. 1% är kreatörer, 99% är plagiatörer.
/Pontus

Klicka för att se resterande...

Tror faktiskt att plagiatörerna är fler än så.. ;=)

Jag tror Pontus (såsom Kim W.) har rätt i att man måste lära sig reglerna för att sedan kunna bryta dom.

Så klok man blev =)

Varför lära sig andras regler? Man kan ju faktiskt använda egna... som fungerar minst lika bra.

Varför vara en kopia när man kan vara ett original?

Snömannen skrev:
Varför lära sig andras regler? Man kan ju faktiskt använda egna... som fungerar minst lika bra.

Varför vara en kopia när man kan vara ett original?

Klicka för att se resterande...

Javisst, absolut! Men som jag skrivit ovan, förvänta dig inte att någon skall tycka det du gör är bra.
Men solnedgångar är hötorgskonst även inom fotografering. Och därifrån är steget mycket långt till bra originell fotografering.
Us