Hej på er.

Jag läste för en tid sedan i en blogg (minns inte längre vilken) om olika sätt att njuta av/analysera bilder. "Tipset" handlade om att ge varje bild tillräckligt med tid, skribenten föreslog tre minuter. Under dessa tre minuter skulle tittaren låta blicken vandra genom bildens olika delar och utan att lägga större vikt vid att hitta avancerade formuleringar för att beskriva det som visas, känna och helt enkelt njuta av bilden.

Och det testade jag. Och det var närapå en aha-upplevelse jag fick. Genom att tillåta mig att smutta på bilden - suga på karamellen - upptäckte jag härliga detaljer och vid olika tillfällen kände jag verkligen att jag såg genom fotogarens ögon.

Men så stötte jag naturligtvis på ett problem. Visst, ett i-landsproblem, men ändå... Det finns alltså helt fruktansvärda mängder fantastiska bilder att njuta av. Hur ska man hinna med allt? Och det finns ingen som helst möjlighet att ge rättvisa åt ens en bråkdel av mästerverken som finns i böcker och på interwebben.

Hur tänker ni andra på saken? Ger ni fotografierna den tid de behöver, eller lever vi alla i ett slit-och-släng samhälle då det gäller fotokonsten också?

Jag var tidigare en aktiv betraktare här på fotosidan, men bildflödet är överväldigande. Jag hinner inte med.

"Slow-food" var ett trendigt begrepp gällande matlagning för något år sedan, borde något motsvarande skapas då det gäller fotokonsten, och då i synnerhet njutandet av fotografierna?

Slow photography :O) finns både i betraktarstadiet och i fotografistadiet. Jag är t ex som fotograf betraktat en slow photographer enligt mig själv iaf. Dvs det blir mycket bättre om jag tar ordentligt med tid på mig, vilket rimmar illa med att jobba på redaktioner.

Hur som helst så finns det även i betraktarstadiet. I dagens samhälle måste man väl tyvärr vara lite medveten om problemet för att göra något åt det. Vi matas dagligen med snabba bilder och det har blivit lite normgivande för hur vi betraktar bilder. Vi har filmer som nästan per definition är snabba bilder. 24st x 3 i sekunden eller vad det är.

Men om man är medveten om problemet så kan vi medveten ta oss tiden att betrakta bilder. Ta en äggklocka och sätt den på 3 - 5 minuter. Det kommer att vara olidligt i början att betrakta en bild så länge. För vi har vant oss vid hetsen att se nästa bild.

Naturligtvis kan vi inte se alla bilder som strömmar genom vår vardag. Men det behöver vi heller inte göra. Vi kan koncentrera oss på de bilder och/eller fotografer vi finner intressanta av olika anledningar. Det krävs bara en annan inställning till fotografi och livet i allmänhet. Att inte gräma oss över vad vi eventuellt missar utan glädjas åt det vi upplever.

Fotoböcker är oslagbart när det kommer till slow photography. Jag slår gärna ett slag för att folk ska köpa mer fotoböcker, och då inte instruktionsböcker.

/Maverick

Betrakta bilden länge innan jag lägger en kommentar... Både och, ibland tittar jag riktigt länge på en bild utan att skriva. Men oftast blir det en kombination där jag växelvis tittar och skriver under en längre tid. Inga romaner, men för att få till de rätta orden och för att hinna förstå vad jag känner.
En sista variant jag praktiserar är att titta en liten stund på bilden, för att sen lägga undan den och återkomma någon dag senare. Även om man inte tittar så länge första dagen så finns bilden kvar på näthinnan och bearbetas där. Ibland ändrar man uppfattning om bilden, ibland inte.