Vito CL hade om jag minns rätt det som Voigtländer kallar kristallsökare.
Den fanns i flera varianter, och de dyrare kamerorna hade den i glas, medan de billigare hade ett plastblock. Sökaren innehåller inga linser, utan det är ett nästan homogent block av transparent material, sammanfogat av tre delar. Den främsta delen är en konkav speglande del, som ger en luftbild av ljusramen som sitter på den bakersta delen. Det som är emellan är en passbit mellan de två.
När man tittar i sökaren ser man alltså rätt igenom ett transparent block som inte ändrar storleken på det man har framför ögat, och den konkava speglande ytan visar en bild av ramen som sitter baktill, så att man upplever att den befinner sig i luften omkring motivet som man fotograferar. De enda ytorna som man kan putsa av är de två yttre, och om den har blivit mjölkig inuti kan man inte göra något åt det. De tre bitarna är hoplimmade, och kittet mellan dem kan ha förändrats på något sätt, eller det halvgenomskinliga speglande materialet som sitter i den främre delen.
Så om det inte hjälper att putsa den baktill och framtill är det inte mycket man kan göra.
